Flipp eller flopp?

I somras läste jag en artikel i Sydsvenskan som handlade om huruvida det var OK att går omkring med flipflops var som helst. Inte i storstäder var slutsatsen. Men Singapore är en storstad och här är flipflops det, i särklass, vanligaste skodonet. Utbudet är enormt, vissa mindre fula än andra…

Flipflopsen verkar dessutom funka i alla lägen, jag har sett det på ”coola killen i baren”, ”joggande kvinnan i parken” och även på riktigt små barn – då oftast med en rem om hälen.
Till och med vi har vant oss vid flipflops, fast det var svårt. Jag fick klipanik mellan tårna i början, men är nu härdad. Fast jag tycker det är riktigt läskigt med folk som gått så mycket i flipflops att det finns ett extra tomrum mellan stortån och ”pektån”.

Tydligen finns det bevis för att skor av flipflop-typ funnits sedan urminnes tider, men nuvarande modell spreds över världen efter andra världskriget då många amerikaner hade sett japanerna gå omkring i liknande sandaler kallade Zoris.

En dag gick jag omkring i CBD (central business district) vid lunchtid och kunde konstatera att flipflops funkar även här! Fast variationen av skor är enorm. Såååå många vackra asiater i fina klänningar och klackskor. Kul att kolla på, men jobbigt att smyga omkring som en annan skofetischist med kameran i högsta hugg.


”Barbieskorna” skulle jag inte komma långt i…

På herrsidan intet nytt…

Glassgubben!


Tidigare fanns dessa ”glassgubbar” utspridda i de olika bostadsområdena och utanför skolor, men nu ser man dem främst längs turiststråken. De säljer glass från sina kärror som ofta är kopplade till cyklar eller motorcyklar. Var och en verkar ha sin bestämda plats men alla säljer samma sak, glass i färgglatt bröd eller rån för en SGD (ca 5 kr). Brödet är ”pandan bread” men vad pandan heter på svenska har jag inte en susning om.. Blad är det iaf och det används även i ris- och curryrätter.


”Dirty man ice cream” kallades glassen tidigare, då den var hemmagjord och kanske inte helt fräsch. Nu tillverkas den i glassfabriker, säljarna använder handskar och glassen är helt OK.
Majs och bönor ingår ofta i desserter här och de finns även som alternativ när man väljer glass. Själv avstår jag från glass med grönsaker och avstår gärna durianglassen också…

  

Om man blickar uppåt…

När det gäller att designa bostadshus gäller det att ta ut svängarna lite extra om man ska synas i mängden. 2000 nya bostader säljs varje månad i Singapore, så konkurrensen är hård.

Arkitekternas utsvävningar gör det lite mer spännande att ta en promenad. Åtminstone om man tittar uppåt då och då. Ganska snart inser man att det är några trender i designandet som är viktiga.

De alldeles nya husen vid hamnen i Keppel Bay är ett bra exempel på att vilja synas utöver mängden.

Det är tråkigt att göra alla våningar likadana. Så stor variation som möjligt ska det vara. Helst ska det se ut som om ingen lägenhet är den andra lik.

Ingen vill bo nära marken. Vad vi förstår beror det på lukt (regnvattenkanaler som står stilla är inte som parfym direkt…), utsikt och buller. Dessutom blir det ju fler grannars tvätt som droppar ju längre ner man bor (nej, det gäller inte privatbostäder, där är all tvätthängning förbjuden, till och med innanför fönstren om tvätten syns utifrån…). Alltså börjar man ofta inte bygga lägenheter förrän på våning 5 ungefär.

Balkong med glasräcke är populärt oavsett hur högt det är. Jag skulle nog hålla mig en bit från kanten på dessa hörnbalkonger på upp till 50:e våningen.

Annat var det förr i tiden… på 60-talet handlade det om att bygga så mycket som möjligt på kort tid. Arkitektur var inte så viktigt. Då kunde det se ut som People’s Park Complex i China Town.

Kanske inte så spännande, men tidstypiskt i alla fall.

Tar man hissen upp i något HDB-hus (allmännyttan), som ju alltid är öppna för vem som helst och studerar staden från ovan ser man att det finns en hel del helt vanliga hus också.

East coast från en cykelsadel

Cykla är en av sakerna som vi saknar jämfört med ”hemma” i Lund. I Singapore cyklar man inte gärna i trafiken. Det är helt enkelt inte meningen. De fåtal som ändå ger sig ut cyklar på trottoarerna… parkcykling är däremot populärt, speciellt längs långsmala East coast park som löper platt och bra en sådär 1,5 mil längs sydkusten (östra sydkusten till skillnad från västra sydkusten :smile:). Trots suget efter att cykla är stort har vi inte hyrt cyklar här tidigare, troligen för att risken är stor att man får en alldeles för liten cykel och får trampa tungt med knäna uppe vid öronen (för det är ju så asiater verkar vilja ha det av någon anledning jag inte förstår).

Nu fick vi till sist för oss att prova och det blev inte så tokigt trots allt. Vi valde kategorin vanlig cykel och inte en familjecykel med plats för småbarn på ”instrumentbrädan”!

Vill man inte hårdsatsa på cyklandet finns det alltid något som händer längs vägen. Att grilla är populärt och troligen inte så upprörande som när folk grillar längs Malmös stränder (då skrivs det sura inlägg i tidningen om att det luktar och är störande…).

I äkta Singaporeanda så är förstås grillplatsanvändandet organiserat! Man bokar sin favoritgrillplats på nätet och betalar så där en 80 kronor i hyra. Sandslott går alltid att beskåda vid ”Castle beach” – var annars :smile:.

Just denna dag var det segeltävlingar och åskådarna hade bänkat sig. Hoppas att seglarna kan navigera rätt bland lastfartygen som ligger på kö till hamnen.

Vi tog oss bortom East coast och körde lite tempolopp längs ”Changirakan”. 6 km spikrakt längs landningsbanorma. Jag provade på plane spotting några minuter, men det hände inget spännande…

Kabelskidåkning i en lagun kan man också beskåda, eller prova på om man nu vågar. Jag tycker mer det liknar kite surfing utan drake.

Ett år

Tiden går fort när man har roligt och vi fattar inte hur det redan kan ha gått ett år sedan vi kom till Singapore! Ett sabbatsår var tanken då och att ett år är tolv månader är väl känt av de flesta, men kanske vet ni inte att ett sabbatsår består av ca 16 månader…

Tänk så vilsna, nästan naiva, vi var när vi kom hit. Tänkte bara att ”Ja, vi tar väl och hyr en lägenhet då!” Men där hade vi fel, vi startade på ett hotell, bytte till ett annat hotell, bodde fem veckor i en serviced apartment, sedan ett tredje hotell och så till sist fick vår fina lilla lya! Med minsta bindningstid på ett år.

Vilket år det varit! Vi vet att vi är lyckligt lottade och njuter av varje sekund (nej, men nästan iaf).  Reaktionerna hemifrån har varit väldigt positiva, vi har fått många glada tillrop. Några enstaka har ifrågasatt vårt beslut och ett par gliringar har vi också fått, men det får man väl räkna med när man går utanför ramarna i Landet Lagom! Det vi saknar mest från Sverige är förstås barnen, utan Facebookchatten och skype hade vi nog inte överlevt… För övrigt kan vi sakna att ingå i ett större socialt sammanhang, släkt, vänner och arbetskamrater är viktiga!

När det gäller att jobba blev det precis som jag (David) hoppats på. Målet var att jobba så mycket att man känner sig lite nyttig och håller kontakterna med jobbet där hemma vid liv. Så har det verkligen blivit också. Det enda som kunde varit annorlunda är att det hade varit kul med något lokalt projekt, men så blev det inte (om det inte dyker upp något fram över, det är ju inte för sent än). Lite trist att inte ha några lokala arbetskompisar. Det hade varit en chans att lära sig mer om landet och livet här.

Vi har flängt en hel del, inom 2 timmars flygresa och oftast för väldigt lite pengar kommer man till en hel del spännande ställen från Singapore. Mer finns på önskelistan och med några månader kvar blir det några turer till.

Ledigheten har varit nyttig på många sätt. Det går inte att beskriva hur det känns… jag (Camilla) som brukar ha huvudvärk/migrän ganska ofta har under det senaste året endast ätit 4 alvedon. I stressigt normalläge skulle det säkert ha varit 4 paket! Mindfullness är ju inne och kanske är det vad vi sysslar med. Fast vi tycker mest det känns som  ”mindemptyness”.

Nu efter ett år smider vi nya planer. I mitten av oktober lämnar vi lägenheten och Singapore, då bär det av till Australien och Nya Zeeland. Exakt var och hur länge vet vi inte, men med nästan 2 månader på oss hinner vi nog en hel del. Hur det blir framåt jul och hur vi navigerar oss hemåt mot Sverige vet vi inte riktigt än. Vi får se var resten av familjen är och vad de gör! Men det där härliga gänget som ska till Sri Lanka i december vill vi ju sammanstråla med.

Vi har alla olika mål i livet och ingen av oss är ute efter att göra karriär, nej då funderar vi hellre över var vi ska bo nästa gång vi tar ett sabbatsår…

Att vi gillar Singapore är det nog ingen som missat. Kanske är det de stora variationerna som tilltalar oss?

 

Singapores näst största ö – Pulau Ubin

En resa till ”granitön” blir som en resa i tiden, bakåt i tiden. Här bröts det granit fram till  någon gång på 60-talet och sedan dess har tiden nog stått stilla här.

 

  
Nu lockar ön till sig turister och här är fantastiskt charmigt! Från Changi Village tar man en båt ut till ön, båtarna följer inga tidtabeller utan kör när det är minst 12 personer ombord. Väl på ön förstår man att det är cykla man ska göra här – så med varsin hyrcykel cyklade vi glatt mot öns östra del där det gjorts en fin spång i utkanten av ett mangroveträsk, Chek Jawa Wetlands, så att man torrskodd ska kunna spana efter ödlor, krabbor, sjöstjärnor m.m. Rekommendationerna är att man besöker ön vid lågvatten.

Nästan som att cykla på Ven -underbart!
Men visst måste det vara
värmen som gör att minsta lilla uppförsbacke känns som ett helt berg?

 

 

 

Häftigt med vildsvin (ganska tama) och apor (ganska vilda)!

  

Här pågår också ett projekt för att få tillbaka näshornsfåglarna till Singapore, ser ut att gå bra!

 

Punggol by the sea

Tar man ”vår” tunnelbanelinje till slutstationen hamnar man vid väldens, eller i alla fall Singapores östra ände. Vi hade förstått att där skulle finnas nya fina bostadsområden och en nyanlagd ”vattenpark”. Punggol  heter stadsdelen, som tydligen betyder något så fint som ”hurlingklubbor i ändarna på fruktträdens grenar för att böja dem mot marken” på malaj. Tydligen är hurlingklubban inte bara ett lokalt Irländskt idrottsredskap som jag trott hittills…

För bara några decennier sedan var Punggol rena landsbyggden med gris- och hönsfarmar. Sista grisfarmen stängde inte förrän 1990. Det kan man inte gissa idag när höghusen står tätt.

Väl ute ur tunnelbanan förstod vi snabbt att de nya fina bostadsområdena, som Water Town som ständigt visas i reklamen på TV, inte riktigt är klara än… Enorma byggarbetsplatser fanns det i alla fall. Sådär en 40 lyftkranar lyckades vi räkna till.

Parken var däremot klar. En ovanlig, men rätt trevlig prioritering. Helt öde var den däremot, kanske för att husen inte är klara än? De enda levande varelserna var några vildhundar som vi försökte hålla oss på långt avstånd från.

Efter en promenad genom skogen kom vi till Punggol beach. En strand och ett nedlagt fiskeläge. De enda fiskarna är de som står och metar (och de som finns i vattnet förstås 🙂  ).

De ”vackra” hamnarna i bakgrunden ligger i utlandet, Johor Bahru och Malaysia alltså.

 Stranden kan se lugn och fridfull ut, men har en hemsk historia bakom sig. Det var en av platserna för Sook Ching-massakern på singaporianska kineser, som ansågs anti-japanska, under den japanska ockupationen 1942-1945. 10 000-tals människor dödades totalt och 300-400 just på stranden i Punggol. Andra väldskriget har en annan och minst lika grym historia i denna del av världen.

Har du vatt i Joo Chiat?

I början av 1900-talet var Joo Chiat-området en kokosnötsplantage ägd av Chew Joo Chiat, men han fick släppa till bitar av sina ägor när regeringen bestämde sig för att bygga vägar och förbättra infrastrukturen i denna del av staden. Nu är det en stadsdel med mycket charm!

 

Spännande butik med allt från antikviteter till den senaste Absolut Vodkan!

 

Foodies hyllar området och det verkar finnas ett oändligt utbud av matställen, främst av ”hål-i-väggen”-variant. Vietnamesiska vårrullar med räkor går inte av för hackor!


På huvudgatan finns det mesta att köpa, allt från cyklar till smaskiga cupcakes. Sex också tyvärr, på barerna/nattklubbarna huserar prostituerade (kanske är detta ett av områdena i Singapore där sexköp är lagligt?)

  

 

Prylgalningarnas Mecka

Vill man dränkas i elektronikprylar och efterhängsna försäljare ska man gå till Sim Lim Square i Singapore där alla upptänkliga elektronikprylar samlats sedan 80-talet. Att ”bara” köpa en liten kamera som vi var ute efter är inte det enklaste.

8 våningar, 150 butiker, 1000-tals saker man inte alltid är riktigt säker på vad det är för något.

Antalet försäljare per kund är alldeles för högt enligt min smak. Hur ska man nå fram till varorna och hur ska man kunna titta och fundera i lugn och ro? Försäljarna i denna del av världen är också extremt påflugna. De förföljer en på 10 cm avstånd och föreslår varor som man aldrig skulle drömma om att köpa.

Ett typisk exempel – 11 försäljare på 2 kunder…:

Tyvärr gäller det tydligen att se upp ordentligt om man handlar på Sim Lim. En hel utredning om lurendrejerimetoder finns att läsa om man besöker Sim Lim på nätet. Tänk hur mycket som kan hända: fel pris på varan, piratkopior, plötsligt behöva köpa till nödvändiga delar, få fel produkt, ingen garanti, betala extra för att få betala med kort, … Många sätt att bli lurad på eller som det tydligen också heter att bli ”carrot-chopped”.

Kanske därför, eller kanske inte, blev det inte någon kamera på Sim Lim, men däremot på Funan som är ett lite mer hemtrevligt elektronikshoppingcenter några kvarter bort. Då fick vi också denna trevliga lilla pryl som man säkert inte kan leva utan 🙂

Sim Lim har inte bara nya prylar utan vårdar också gamla och trötta prylar. Här kan till exempel Laptops få den vård de behöver!

Verifierad av MonsterInsights