Skolstart i Bordeaux

Vid 3,5 års ålder var det dags för Léonore att börja i skolan. Veckan före det var vi på plats och passade henne. Vi startade i Lund och körde ner till Bordeaux snabbast möjliga väg som kunde avverkas på enbart två dagsetapper. 180 mil handlar det om och precis mitt emellan ligger Namur i Belgien, så där tog vi en övernattning.

Det som inte går att beräkna och som kan ta väldig tid är alla bilköer pga olyckor, vägarbeten eller helt enkel bara för mycket trafik. ”Stau” i Tyskland och sen ”Bouchon” i Frankrike.

En typisk Bouchon på fransk mark. Vädret var fint i alla fall.

Bordeaux bjöd på lite mer lagom väder än sist, med bara en mild värmebölja på så där 35 grader.

Vi tog en tur till Parc de La Coccinelle i närheten av Arcachon. En väldigt välordnad och trevlig nöjespark för barn.

Léonore hade modet och längden inne för att åka det mesta.

Vi tog också en tur till Saint-Émilion en bit utanför Bordeaux. En väldigt fin liten by mitt i vindistriktet med samma namn. Här har vi varit tidigare, men det är alltid värt ett besök!

Smala gränder och vinbutiker i mängder!
Vinfälten tar vid direkt där byn Saint-Émilion slutar.

I närheten ligger staden Libourne där vi passade på att ta en kaffe. Precis öster om staden ligger vindistriktet Pomerol med viner definitivt i den övre prisklassen. Väster om ligger Fronsac som gör samma typ av viner, men till mer överkomliga priser. Vi handlade i en lite vinbutik i själva byn Fronsac och körde sen runt bland odlingarna.

Château de La Dauphine, mogna merlot-druvor och det lite mer fabriksartade slottet Château Toumalin.

”Vår gata” Rue de Pessac är fortfarande inte färdig. Olika vägar att ta sig fram till vårt garage varje dag… Snart ska det säkert bli klart så att vi kan visa slutresultatet.

En illa tilltygad Rue de Pessac med en lite trevligare utsikt från baksidan.

Flera fina turer hann vi med i Bordeaux också.

Vi besökte “strandbaren” Les Chantiers de la Garonne på Garonneflodens östra strand.
Lite i utkanten av centrum hittade vi torget i Nansouty med idel lokalbefolkning, sånt gillar vi! Att cykla på regnvåta gränder och äta ett eller kanske två ostron på Capucins-marknaden (det är min ranson i alla fall) hör också Bordeaux till.

Sen var det då dags för skolstart i den lokala skolan i Saint Augustin.

Camilla gav sig sen iväg med flyg till Lund och jag fortsatte mot Palma.

Shinjuku

En treveckorstur i Japan mitt i körsbärsblommornas tid. Det handlar om Camillas 60-årsresa som har funnits på önskelistan sedan flera år tillbaka.

Första stopp är Tokyo i några dagar. En riktig storstad med 35 miljoner människor på en yta som Skåne ungefär. Det skulle kunna betyda kaos, men inte i ett välordnat land som Japan. Trångt kan det vara, men inte oorganiserat.

Ett gytter så långt ögat kan nå sett från inflygning till Tokyo

Tokyo är inte bara en stad utan ett antal stadsdelar som är centrum i sig. Vi bodde de första dagarna i stadsdelen Shinjuku är främst en kontors- och nöjesstadsdel så här bor ”bara” cirka 400 000 invånare.

När det gällde restauranger så letade vi länge runt i gatorna i Kabukicho. Problemet var att det finns alldeles för mycket att välja på.

Vissa restaurangkvarter består av moderna höghus med ett överflöd av ljusreklam. Ramen, sushi, nudlar, wagyubiffar,… bara att välja.

Som så mycket annat i Tokyo gäller det att utnyttja alla tre dimensionerna. Det finns inte bara en restaurang i bottenvåningen utan också en annan på våning 2 och 3 och 4 osv.

Restaurang på våning 1, karaoke på 2:an och bar på 3:an går bra även i detta lilla hus lite utanför nöjesområdet Kabukicho.

Det verkar vara helt OK att restauranger inte syns från gatan. Även de som kan erbjuda lite utsikt väljer de ofta att täcka över och avskärma.

Skyltar med viktig info (tror vi…) istället för fönster mot gatan.

Några kvarter har fokus på izakayas (japanska barer). I Shinjuku finns några udda exempel på detta med gamla anor. Gränder är det som gäller och barer i miniatyrformat.

Ett exempel är gränden Omoide Yokochō, som också kallas Piss Alley ligger precis vi spåren till Shinjukustationen. Grändens historia började som ett illegalt “supkvarter” på 40-talet med billiga drinkar och grillmat. Toaletter rymdes inte i dessa trånga lokaler, därav namnet som snabbt blev allmänt känt.

Pub med 5 platser utan vettigt benutrymme! Men pampig inredning är det i alla fall.

Golden Gai är ett annat udda kvarter i Kabukicho med anor från före andra världskriget och som sen fick sitt uppsving som ”svartabörsen-område” när restriktionerna efter kriget var hårda. Över 200 barer är intryckta på några små kvarter. Maxkapacitet ca 4-5 personer. Barerna på ovanvåningarna nås med trappor på några decimeters bredd 😲 .

Nej, den här baren var full!
En fin liten bar, med kö och allt!

Irrandes omkring för att hitta restaurang så hamnade vi plötsligt vid shintoist templet Hanazono Shrine. Vackert och fridfullt som kontrast till bargatorna.

Körsbärsblommor är fina även på natten.

Shinjukus kanske mest kända ”sevärdhet” (överträffar till och med bargatorna 🙂 ) är järnvägsstationen och det är inte för att den är vacker eller historisk utan för att här passerar 3,5 miljoner passagerare per dag… Ändå känns det välordnat och välskött. Resenärerna sprids smidigt på de 200 in/utgångarna (om man hittar rätt förstås).

En 3D-katt vakar över några av Shinjuku-passagerarna på väg ut.
Verifierad av MonsterInsights