En övernattning på något trevligt ställe är något helt annat än att köra dit en sväng på dagen. Att dessutom passa på under lågsäsong gör det hela ännu bättre. Så här i mitten av november har de flesta turistorter på ön stängt ner och det finns bara ett fåtal hotell som går att boka.
Vi valde Porto Cristo på östkusten för att vi inte har varit där mer än för ett kort lunchstopp för flera år sedan.
Med ca 7000 invånare är Porto Cristo ett ”riktigt” samhälle som lever året om och inte bara under sommaren.
Byn verkar leva o frodas trots, eller kanske tack vare, att det inte är ett stort charterresmål. Husen renoveras eller ersätts med nya och förändringen kan vara stor:
Vår idé var att hyra cyklar och ta en tur längs kusten och en bit inåt landet. För att kunna ta lite backar utan bekymmer så tänkte vi prova elcyklar, men alla cykeluthyrare hade tagit semester. Som tur var hyrde hotellet ut cyklar, men utan el.
Vi cyklade norrut så nära kusten som möjligt. Byar och turistorter ligger på rad, så det är inte mycket ödekust på denna del av ön.
De stora turistorterna med stora hotellkomplex är nästan helt folktomma så vi fick leta ett tag efter lunchställen som var öppna. I Cala Millor, som är en känd charterort hittade vi några ställen att stanna på.
Efter Cala Millor styrde vi inåt landet med sikte på Son Servera och den gamla järnvägsleden som är ombyggd till gång- och cykelväg under namnet Via Verde.
Sådana finns på flera ställen i Spanien, men bara en på Mallorca. Här har vi cyklat tidigare. För fem år sedan tog vi sträckan Artá Sant Llorenç. Nu svängde vi av i byn Son Carrió med sikte tillbaka mot Porto Cristo.
Vi ägnade oss också åt lite kändisspaning då Porto Cristo är känt för att Nadal har sitt hus och sin båt här. Det var dock chanslöst att få se honom för han var i Málaga och tränade för Davis Cup.
Nästa dag var det promenad som gällde längs kusten söderut med Cala Murta som mål.
En väldigt trevlig minisemester blev det. Fantastiskt att kunna komma till trevliga ställen som detta, bara 1 timmes biltur bort.
