Innan vi flyttade till Mallorca hade jag inte en aning om att det fanns en sport som hette pádel. Ganska snart förstod jag att det är något man bör känna till om man bor i den spansktalande delen av världen. Pádelbanor finns lite överallt och många spelar det aktivt.
Pádel är en rätt ny sport som började i Mexiko och har sedan spridits mest i Latinamerika och Spanien. Nu börjar det dyka upp banor lite här och där, så även i Sverige. Utformning och regler spikades inte förrän på 70-talet. Över en miljon spanjorer lär utöva den ädla sporten!
Spelet liknar tennis i krympt format. Samma typ av nät, samma typ av boll, men en mycket kortare bana där väggarna kan användas om man vill. Kommer det ett för hårt slag kan man vänta och ta bollen efter studs i väggen.
Ja, det ser ut som en bur och det är det också. Ovanför och runt väggarna finns nät. Det är OK att använda dessa också (utom på serven), men då studsar bollen lite som den vill förstås.
Man spelar alltid dubbel eftersom banan är kort och bred och spelet går snabbt. Om inte för annat så behövs det många som kan diskutera reglerna om man är nybörjare!
Linjerna används bara när man servar, annars ska bollen träffa någonstans på golvet för att vara rätt, vilket gör det mycket lätt att avgöra om en boll är ”inne” eller ej.
Racketen liknar inget annat. Ingen risk att man blandar ihop dem! De ser billiga ut, men ett proffsrack kostar flera tusen kronor.
Eftersom vi har en pádelbana i vårt område ville vi prova på när vi har gäster som kan ställa upp som motståndare. Camilla införskaffade därför 3 loppisrack för fyndpriset 20€ tillsammans och jag ett lite mer seriöst redskap 🙂 .
Alla rack funkar faktiskt helt OK att spela med när man inte tillhör proffsklassen.
En del nytänkande behövs för att få snurr på spelet. Att låta bollar passera och ta dem efter studs i väggarna kräver lite träning. Efter några gånger började det faktiskt gå ganska bra.
Men, en och annan boll hamnade lite fel…
