Bordeaux ligger bara ca 30 mil från Pyrenéerna och på vintern betyder det flera skidorter inom räckhåll! Det var sju år sedan jag stod på ett par skidor senast så det var på tiden att prova om jag fortfarande kunde åka. Det sägs ju att det ska vara som att cykla. Har man en gång lärt sig, så kan man. Camilla bestämde dock att inte prova om denna teori stämmer, så ingen åkning för hennes del. Linus, Cyrielle och Léonore var också med på turen. Planen var att Léonore skulle testa skidor för första gången.
Saint-Lary är en fin bergsby med massor med turister (dvs skidåkare) denna årstid. Helt snöfritt i byn på cirka 800 meters höjd, men backarna börjar inte förrän vid byn Pla d’Adet på 1700 meters höjd. Dit var det kabinlift som gällde eller så kunde man köra bil upp.
Snön tog verkligen slut i nedre delen av skidsystemet…
Första dagen bjöd på varmt men klart väder. Det betydde ganska slaskigt i backarna och inte helt enkelt som startsträcka efter ett lååångt uppehåll i åkandet.
Flera årstider på en gång! Bara att välja vinter och snö eller att ha picknick i det gröna vid sidan av backen.
Andra dagen började med en riktigt tjock dimma så att sikten bara var några meter… Framåt eftermiddagen var det nästan läge att ge upp, men som tur var stannade vi i backarna och dimman skingrades. Plötsligt blev det ett helt annan värld som öppnade sig.
Vackra vyer och nästan folktomt i den övre delen av systemet. Åkning upp till 2500 m.
I nybörjarområdet var sikten under lördagsförmiddagen i princip lika med noll. Léonore guidades till den närmsta tranportbandliften och sen var det dags att testa de små skidorna! Hon tyckte det var roligt och det blev några varv i barnbacken. Det blir säkert många skidäventyr i framtiden för hennes del.
De första stapplande ”skären” i dimman.Glass funkar bra i vårvärmen!Mer vår- än vinterkänsla på balkongen.
Drygt 10 mil från Bordeaux ligger den lilla staden Angoulême. Det är en medeltida stad, men nuförtiden mest känd för en årlig seriefestival. Den pågick inte nu, men det finns många väggmålningar och mycket street art att beskåda på temat serier.
”Uderzo dans son cosmos”. En väggmålning som är en hyllning till Uderzo som tecknat Asterix-serien.
Angoulême har en UNESCO-utmärkelse som Creative City i kategorin litteratur på grund av sin satsning på serier.
En väggmålningsrutt går att följa genom det lilla centrat i staden. Vi navigerade med Google Maps för att inte missa något! Det är verkligen som en kostutställning mitt i stan!
La fille des remparts (flickan på muren) av Max Cabanes.Voyage au travers des images (Resa genom bilder).Les coulisses du théâtre.
Så här i riktig lågsäsong för turister och dessutom söndag, var det ett stort lugn som rådde. En stor fördel jämfört med till exempel festivaltiderna då det tydligen kommer 200 000 besökare till staden.
Place New York. Inte riktigt det torgnamnet man väntar sig i Angoulême.En macka i solen blev en perfekt lunch. Fika hann vi förstås också med på ett trendigt kafé med ”konstverk” på toan.
Promenader längs gator och gränder är något vi gillar även om det inte är gatukost i varje hörn.
Vi tycker vackra gator kan vara exotiskt, men det tycker tydligen inte alla 🙂 .
Resorna blr mer och mer förflyttningar i triangeln Palma-Bordeaux-Lund. Julen firades på tumanhand i Palma med en julmiddag på restaurang Koa i Palma. Vi funderade på om det var öppet över huvud taget och om det verkligen var folk ute på julafton. Det visade sig vara helt fullt!
På annandagen bar det av till Bordeaux med bil. Med snabbfärja till Barcelona tog vi turen dit på en dag.
I Bordeaux hann vi med att fixa det sista i lägenheten och träffa Léonore en hel del.
Nyår firades på ”tremanhand” med Léonore som gäst i vår lilla lägenhet. Med lite utsikt över takåsarna tänkte vi att det kanske skulle synas en del fyrverkerier, men nej. Fransmännen satsar inte så mycket på sånt. Ganska skönt egentligen…
Morgondimma över Pont de Pierre.
Efter två veckor var det sen dags att åka till lund för lite skånsk vinter (läs grått, kallt och mörkt om man är lite pessimistisk). Inga direktflyg trafikerar sträckan Bordeaux-Köpenhamn på vintern så vi tog tåget till Paris och flyg därifrån. Franska snabbtågen är verkligen praktiska. Många avgångar, ganska billigt och de 60 milen till Paris på drygt två timmar!
I Paris stannade vi till några timmar i Quartier Latin-området nära Seine. Väldigt trevliga kvarter med massor av uteserveringar trots vintern.
Rue de Seine har kvar sin charm efter de sådär 50 år sedan jag var här senast.Notre-Dame återställd efter branden.
Läsåret är slut och så fort Den blomstertid nu kommer klingat ut kastade jag mig på ett plan till Bordeaux. David var redan där, men det var inte till honom jag hade så bråttom! Två och en halv månad utan att få krama Léonore är minsann precis vad man klarar!
En som gillar att spexa!Läser in sig på svenska traditioner – Glad midsommar!
Förutom kramande stod köksfix på listan över saker som skulle betas av och nu är det bara lite finlir kvar sedan är vi nöjda med vår lägenhet!
Denna vinter är våra resor lite begränsade till turer Lund-Palma-Bordeaux-Lund. Saker behöver flyttas runt i en sorts rockad och det gäller också bilen som hör hemma i Palma. Nu behövdes bilen i Bordeaux under ”sportlovet”. Jag ordnar gärna transporten Palma-Bordeaux. Det finns alltid något nytt att se längs vägen.
Mallorca så här mitt i februari betyder ett lite ”kyligt” väder (läs 16-17 grader på dagen och 10 på natten) och sol blandat med några enstaka regndagar.
Eftersom färjorna Palma-Barcelona går dagtid och tar 7-8 timmar så behövs en övernattning om man inte vill köra 60 mil på kvällen/natten till Bordeaux efter ankomst till fastlandet.
Jag valde en övernattning i Girona som visade sig vara ett trevligt ställe där man skulle kunna spendera mer tid.
Plaça de la Independència med restaranger i långa rader.
De judiska kvarteren med sina smala gränder tillhör de bäst bevarade i hela världen. De befolkades under 500 år från ca år 1000 till 1500.
Broarna över floden Onyar har funnits i olika skepnader under många hundra år. I slutet på 1800-talet fick Eiffel uppdraget att konstruera en av broarna.
Eiffel-bron. En järnkonstruktion som påminner lite om det kända Paristornet.Längs floden finns långa rader med vackra hus i matchade färger.
Plaça dels Raïms, eller druvtorget, är känt som Europas minsta torg. 24 kvadratmeter är inte mycket, men tydligen har denna lilla öppning bland gränderna funnits i 800 år och tidvis använts som en liten handelsplats.
Med lite vidvinkelperspektiv kan man ändå tänka sig att Plaça dels Raïms är ett litet torg…Gränder och gatukonst. Det är sådant som jag gillar.
Vägvalet över Pyrenéerna denna gång blev motorvägen längs medelhavskusten (Autopista del Mediterráneo). Det kändes säkrast så att man inte risker hamna på små snöiga vägar i något av de andra bergspassen.
Väl i Frankrike så tänkte jag att några riksvägar kunde vara trevligare och billigare än betalmotorvägar. GPSen valde dock kategorin ”asfalterade kostigar” över kullarna i vinområdet Roussillion.
Det hade säkert varit vackra vägar över kullarna i Roussillon, men sikten kunde varit bättre.
Byarna som passerades var få och små. Dessutom var det något som var upp-och-ner med dem. I alla fall var bynamnskyltarna det. Först trodde jag det var ett skämt, men efter flera byar med samma sak måste det finnas någon anledning. Efter lite efterforskning så förstod jag att detta berodde på en protest mot vad lantbrukarna anser vara orättvisa EU-regler.
Vår jakt på möbelaffärer i Bordeaux sträckte sig ut till staden Arcachon fem mil söderut. Målet var Jysk, som inte finns på närmare håll än så. Men vi ville förstås också se den fina lilla staden vid havet i Archachonbukten.
Stranden mitt i centrum. Väldigt öde så här mitt i hösten.Fina små gator i Arcachon och förstås ett och annat creperie!
I Arcachon finns den fina stadsdelen Ville d’Hiver (vinterstaden). Detta startade som ett byggprojekt på 1860-talet där ett antal stora villor alla i unik stil byggdes under några årtionden.
Även apoteket inryms i stilenlig byggnad.
Många vackra hus finns här. Det är bara att promenera runt och titta. På sommaren kan man gå guidade vandringar som berättar historien om dessa hus.
Det måste vara en utmaning att äga dessa hus med tanke på att de kräver en hel del underhåll.
Den som vaknat på fel sida skulle kunna summera våra veckor i Bordeaux med allt från kräksjuka till ögoninflammation och så sista dagen ett klantigt fall som resulterade i ett skadat revben! Haha, men det är redan glömt (möjligen utom revbenet som fortfarande gör ont i vissa lägen samt vid hicka)! Förresten hann vi även med två namngivna regnväder!
Och ett yrväder – världens sötaste!
Vår gata Rue de Pessac.
Startar man från noll i en lägenhet får man prioritera vad som ska ordnas allra först. El var prio 1, som framgick av förra blogginlägget och som gjorde att det inte blev någon inflyttning första natten. Säng är också viktigt och det ordnades med en tur till Ikea. Sedan upptäckte vi att varmvatten också hamnar högt på önskelistan. Det blev en kalldusch innan vi fick ordning på varmvattensystemet.
Fiberkopplingsskåpet mitt i det allmänna garaget. Otroligt att det fungerar!
Näst på priolistan stod bredband som visade sig inte vara så lätt att fixa som vi trodde. För att teckna ett abonnemang krävdes bankkonto och för att få ett bankkonto krävdes lägehentskontrakt och en tid hos en bankman som skulle registrera allt möjligt viktigt som i vilken församling man föddes i… Till sist fick vi ordning på det hela med Cyrielles hjälp och en installatör kom och tog sig an fiberkopplingen i garaget 😱.
Hur många gånger i veckan kan man åka till Ikea? Hej och hå, det är mycket som behövs när man ska inreda en lägenhet, även om den är liten!
Alltid bra med en hjälpreda när man storhandlar!Lördagsmarknad vid Saint Michel. Vi hoppades på loppisfynd till lägenheten, men det blev inget av det.
Vi passade på att få mycket tid med Léonore som finner sig i det mesta! Hon gillar att fika, leka, rita, busa med mera! Hon gör också vad hon kan för att härma det amo och fafa säger!
Rue de Pessac och områdena runt ikring består av, för Bordeaux, typiska stora kvarter med låga gathus. De första som började byggas på slutet av 1800-talet kallas ofta échoppe-hus med betydelsen ungefär bås eller butik. Ganska små hus med en liten trädgård inåt kvarteret.
Utsikt över innergårdarna i kvarteret. En helt annan miljö än den längs gatorna!
Ytterdörrar med fina smidesgaller!
Det var en period när dessa områden var riktigt nedgångna och inte alls populära, men idag är de en del i att Bordeaux är klassat som UNESCO världsarv och husen är populära att köpa och renovera.
Området Saint Genès som Rue de Pessac gränsar till har många fina gator att strosa runt i. Husen är pampigare och byggda i början på 1900-talet i många olika stilar.
Restauranger och caféer inom räckhåll var ett önskemål när vi tittade runt på lägenheter. Det är inte sånt överflöd av detta som i Spanien där i stort sett varje kvarter har minst en bar eller ett café. Några kvarter bort längs Rue de Pessac finns i alla fall lite av vad vi önskar.
På place Amédée-Larrieu finns flera restauranger. Bland annat den som var vår favoritpizzeria redan innan vi hittade en lägenhet i närheten – Burdiga Pizza. När vädret är bättre ligger deras uteservering här mitt på torget.”Gatuköket” Chez Georges tänkte vi var ett bra ställe när kön ofta ringlade lång på trottoaren. Vi frågade efter menyn och fick svaret ”kebab”. Så enkelt det kan vara att välja då. Supergott var det dessutom.
Mellan vändorna till möbelaffärer blev det några turer på stan också.
Gågatorna i centrum kryllade av folk. Så även de fina torgen med uteserveringar trots regnandet.I stadsdelen Chartrons kring Rue de Notre Dame gillar vi att strosa runt och ta en fika.
Efter 3 veckor blev lägenheten bebolig. Nästa gång får vi satsa på tavlor och mattor.
Det har blivit ett antal turer till Bordeaux på senaste tid. Léonore, Linus, Cyrielle, Cyrielles släkt och den fina staden Bordeaux är ju anledningen.
Place de la Bourse, sol och vindstilla. Det blev inte mycket av den varan i oktober när vi var där senast för att fixa med en lägenhet.
Utsikten från köker i förra Airbnb-lägenheten…
Vi har provat olika Airbnb varje gång vi varit där och en del har varit OK medan andra har haft sina egenheter som att sakna fönster eller en deprimerande utsikt när sådan finns. Dessutom har några inte varit bokningsbara nästa gång och vi fick leta efter något nytt. Därför kom vi fram till idén att skaffa en egen liten lägenhet istället. Ett boende till kan väl inte vara fel 🙂 . Vi gjorde slag i saken och tittade på några lägenheter i våras/somras.
I juni så tittade vi på en liten lägenhet på Rue de Pessac ganska centralt i Bordeaux. Lägenheten var inte utlagd på nätet ännu och det fanns inte några bilder, men vi fastnade för den efter bara en kort titt. 40 m2, helt omöblerad på visningen och i ett hyfsat skick för att vara i ett cirka 15 år gammalt hus. Någon dag efter lämnade vi Bordeaux och fick ta hjälp av Cyrielle att diskutera med mäklaren om att lämna ett bud.
Utsikt från vardagsrummet. Ett plus i kanten för den!
I franskrike fungerar budgivning helt annorlunda än i Sverge. Säljaren har satt ett utgångspris och sedan lägger en tänkt köpare ett bud som typisk är 5-10% under detta. Om någon annan sedan lägger ett bättre bud kan man inte ändra sig och höja. Låter konstigt för en svensk, men det blir som en dold budgivning där buden bara är kända av säljaren. Säljaren kan sedan säga ja eller nej till detta och om det bara finns en budgivare så kan man diskutera priset med säljaren och då finns alltså möjligheten att höja.
Det var spännande att vänta och se om vi tänkt rätt med budet. I vårt fall fanns inga andra budgivare och vi fick gå upp någon procent innan säljaren accepterade efter sådär en månads väntan.
Rue de Pessac och vårt hus till vänster. En typisk Bordeauxgata med låga gathus och en del nyare byggen här och där.
När vi hade kommit så långt väntade en ganska lång process där en notarie ska vara inblandad för att skriva det slutliga kontraktet. Det tog cirka två månader till. I början av oktober var det så dags för kontaktsmöte och få nycklarna. Inför detta fick vi reda på att notarien enligt lag ska vara säker på att köparen och säljaren förstår språket i kontraktet. Det var på gränsen att vi behövde betala en översättning av hela kontraktet och det är då inte 3-4 sidor som vi tänker utan 20-30 sidor… Det slutade med att betala en översättare som tolkade hela kontraktsmötet. En proffsig insats var det i alla fall. Camilla kunde inte vara med på mötet på grund av jobb, men det löstes i sista stund av att signera en digital fullmakt.
Så fick vi då nycklarna och tänkte flytta in direkt med en madrass på golvet som enda möbel. Men, elen var avstängd så det var ingen bra idé. Cyrielle fick rycka in och ordna abonnemang till dagen efter. En hel del hjälp behövde vi med allt som behövde fixas och bokas. Franskkunskaperna behöver friskas upp så att vi klarar oss bättre själva, det är bara så.
Nu väntade utmaningen att fylla denna tomma lägenhet med nödvändigt innehåll. Det återkommer vi till!
Det verkar inte ta slut på charmiga städer och byar längs vår tur i Spanien och Frankrike. Nu när vi vänt tillbaka hem igen så var sträckan Annecy-Barcelona (där färjan till Palma går) lite onödigt lång. Så en övernattning i Arles i Provence fick det bli.
Två kända saker i Arles är romerska lämningar och att konstnären Van Gogh bodde här en tid och flera av hans verk har lokala motiv som går att beskåda än idag.
Van Gogh’s målning Trottoarkaféet. Motivet finns kvar än idag och heter numera Café Van Gogh.
Den stora behållningen av Arles var att promenera omkring i alla de fina gatorna och gränderna.
En hörna av Place Voltaire med den trevliga restaurangen Crok’ Panda som vi åt på. Inte särskild provencalskt, men mycket gott!
Hela centrala Arles och speciellt gatorna väster om Rue Gambetta är riktigt pittoreska och ofta fulla av blommor och grönt.
Mycket mer provencalskt än så här blir nog inte ett kvartersbageri.
Under romartiden var detta en betydande stad. I centrum finns både en amfiteater för gladiatorspel, som på sin tid rymde 25 000 åskådare och intill finns en teater för skådespel. Två viktiga inslag i den romerska kulturen. Nuförtiden känns det väldigt överdimensionerat för den lilla staden som idag har cirka 50 000 invånare.
Den romerska amfiteatern är välbehållen och används fortfarande för olika evenemang.
Eftersom vi har vänner i Schweiz som vi gärna ville träffa så kom idén upp att träffas någonstans ”på vägen” mellan Palma och Luzern. Jag hade för mig att Annecy låg lämpligt till och skulle vara en fin stad vid foten av alperna, vid en sjö och med flod och kanaler som korsar centrala staden, så därför var förslaget att träffas just här och så blev det.
Staden visade sig vara överfull med turister fastän det är långt före den riktiga turistsäsongen. Anledningen visade sig vara att den årliga filmfestivalen för animerad film gick av stapeln just denna tid.
Att strosa runt i den gamla staden och beundra de fina husen och gränderna är ett måste.
Det är ett måste att stanna varje gång på bron Pont Perrière och fotografera palatset, Le Palais de I’Île, mitt i floden Thiou.
Det är alla kanalerna som gör Annecy så charmigt. Dessa har byggts och byggts ut under många århundraden för att sprida sjövattnet till hus och fabriker och troligen också för att de är vackra.
Vid kanten av Annecysjön ligger parken Jardins de l’Europé. Här finns en liten bro med namnet Pont Des Amours, kärlekens bro.
Bron Pont Des Amours är inte något speciellt, men utsikten är fin!
Längs sjön flockas uthyrare av alla möjliga sjöfarkoster. Till allas förvåning slog vi till på att ta en tur med en motorbåt! En svag utombordare gör att det går att köra på egen hand.
Full koncentration på att inte köra in på fel ställen och få böter av sjöpolisen 🙂Annecy-sjön i all sin prakt.
Tar man landvägen runt sjön blir det ca 4 mil. Vi funderade på att cykla en bit i alla fall, men i stekande sol var det bättre med en biltur runt sjön 🙂 . Dessutom visste vi att i andra änden av sjön fanns en landningsplats för paragliding, som vi ville se.
Söndagar är en marknadsdag i Annecys centrum med fokus på matvaror. Ost finns det förstås (vi är ju i Frankrike!). Tyvärr var det inte läge att köpa några färskvaror och transportera hem i flera dagar.
