Från hem till hem, med tre stopp längs vägen

Så var det slut på semestern och dags att köra hem igen. Ca 240 mil till Barcelona för att sedan ta färjan sista biten till Palma. En tur genom åtta länder med tre lite längre stopp fick det bli så att det kändes som semester och inte bara som sträckkörande.

Om turen norrut hade lite av ett vindistrikttema så var det berg som gällde nu. Alperna passerade vi två gånger! Ja, inte fram och tillbaka utan först söderut till Italien och sedan västerut till Frankrike.

Många vackra bergsvyer blev det längs vår väg hem, som här i närheten av San Bernadino i Schweiz.

Första stoppet blev Würzburg i Bayern. En universitetsstad, det märktes på folklivet på alla restauranger och kaféer. Massor med folk och inte lätt att hitta plats på uteserveringar (för det vill man ju ha i dessa smittotider). Den långa vinbaren som sträckte sig över den gamla bron över floden Maine är det tydligaste exemplet på detta!

Ett landmärke som inte gick att missa är fästningen Marienberg på en höjd vid floden. En promenad i hettan de cirka 80 höjdmetrarna upp dit blev det.

Vinodlingarna med Frankenviner framför fästningen ser nästan lodräta ut. Ja, det går inte att undvika vindistrikt helt på en tur genom mellan- och sydeuropa.

Nästa stopp blev Stresa vid Maggioresjön i Italien. På vägen dit passerade vi både Österrike och Schweiz för att det är närmsta vägen.

Här var målet att bada i sjön, gå en bergspromenad och förstås beundra den fina utsikten över sjön och byarna som ligger som ett pärlband längs sjön.

En promenad i ordentlig uppförsbacke till byn Campino betalade sig med en fin utsikt, men tyvärr inget café som vi trodde. Vi är nog för vana vid spanska förhållande med ett café i nästan varje kvarter.

Tacksamt med skog och skugga på vägen upp mot Campino.
Utsikt från Campino över de fyra Borromeiska öarna.

I vanliga fall kunde man ha tagit linbana upp på berget Mottarone, men nu är den stängd och kommer säker att vara det länge. Det var här som en gondol föll ner och 14 personer dog i slutet av maj. Så oerhört hemskt och helt ofattbart att ett säkerhetssystem som skulle förhindrat detta medvetet var avstängt på grund av tekniskt strul.

Stresa är ett litet samhälle med 5000 invånare och säkert minst lika många turister. Framför allt handlar det om ”lyxturism” eller vad man ska kalla det. Stilen på raden av hotell längs sjön antyder i alla fall det.

Inne i Stresa by finns små fina gränder och torg. De flesta av dem vimlar av turister, men letar man vidare så finns här en del mysiga torg med barer och restauranger.

Italiensk mat på ett litet italiensk torg, vad mer kan man önska? Trattoria Due Piccioni heter stället, de två duvorna alltså…

Från Stresa är det snabbt och lätt att ta sig ut till de Borromeiska öarna. Jag valde Isola Bella som är den största av dem. Större delen av ön är ett palats byggt av släkten Borromeo med början på 1600-talet.

Palatsets trädgård är pampig den med.

En liten fiskeby får också plats på ön. Men, tyvärr överfull med turister, vilket känns ovant i dessa pandemitider och nästan ger en släng av agorafobi.

En och annan öde gränd, utan souvernirbutiker fanns det ändå på Isola Bella.

Varmt var det också, en bra bit över 30 grader. Men, det kunde varit värre, för hela medelhavsområdet led av en värmebölja i veckan som vi körde söderut. Syrakusa på Sicilien slog europeiskt värmerekord med en notering på nästan 49 grader.

Värmen och pandemin betyder att alla vill sitta ute på restauranger. Med augusti, högsäsong och mycket turister blir det överfullt. Tur då att det är helt OK att ta med sig beställningen ut i friska luften!

Väl så bra sittplats istället för inne på en överfull restaurang!

På vägen mot Frankrike var det dags för nästa alppassage. Precis innan franska gränsen tog vi en liten avstickare för att få lite skidortskänsla även om det är mitt i sommaren. Sestriere bjöd på stekande sol och typ 30 grader varmt. Ingen riktig skidkänsla alltså.

Grönt och fint i skidbackarna!
Sol, solstol och en Bombardino! Bara snön som fattas.

Sista övernattning längs vägen blev byn Briançon i de franska alperna. Kanske mest känd som cykel- och motorcykelmecka för dem som vill ha riktigt tuffa alpvägar att köra på. Route des Grandes Alpes passerar här och är en tuff utmaning om man är cyklist.

Utkanterna av Briançon i dalen med floden Durance.

Briançon är en fin gammal stad innanför murar som är en del av ett fort byggt av Vauban på 1600-talet. Vauban var en expert på fort- och citadellbyggande. Därför tillhör försvarsanläggningen i Briançon ett UNESCO världsarv tillsammans med andra Vauban-byggen i Frankrike. Ja, ett UNESCO-arv är ju alltid värt ett besök 🙂 .

Grande Rue, huvudgatan i Briançon.

Därifrån var det sedan dags för de sista 70 milen till Barcelona och färjan hem. Vi hade faktiskt tid för en liten avstickare till byn Collioure nära spanska gränsen. En by med gamla anor eftersom här finns en naturlig hamn. Nu för tiden en turistmagnet som badort och en liten gammal stadskärna. Trängseln i byn och på stranden följde inga covid-avstånds-rekommendationer… Vi lyckades i alla fall ta oss ner i vattnet för ett välbehövligt dopp i den 37-gradiga värmen.

Som vanligt i dessa pandemitider så behövs koll på vilka regler som gäller i respektive land. Med risk att bli tjatig om detta så kommer här ändå en liten resumé för att minnas hur det var under denna annorlunda tid i världen.

På det stora hela känns det också hyfsat smittsäkert att resa med egen bil genom Europa. Med åtta länder att resa genom är det omöjligt att läsa sig till varje lokal regel och restriktion.

Grunden är att covidpass behövs för att komma in i EU-länder om man kommer från rödlistat land, vilket Sverige för tillfället var. Ingen kontroll vid gränserna dock, men krav på detta om man ska övernatta. Frankrike har tagit ett steg till och kräver covidpasset för att sitta inomhus på caféer/restauranger. Skanningen har kommit igång på de flesta håll så det är lätt att bara visa QR-koden i telefonen. Många fransoser ogillar detta och det var demonstrationer på många håll, så också i lilla Briançon.

Till och med Linus på linjen har blivit indragen i vaccin- och covidpassdebatten…

Munskydd är också ett måste, inomhus och utomhus om man inte kan hålla avstånd, i de länder vi passerade (utom Sverige…). Exakt hur munskydd ska användas är enklast att ta reda på genom att titta på hur andra gör. Det räckte dock inte i Tyskland där FFP2-klassade masker krävs (de som ser ut som en anknäbb alltså). Vi blev tillsagda i en butik och fick förklarat att kunder behöver ett sådant, men personalen behöver bara vanliga ”kirurgmunskydd”. Låter konstigt, men om man provat FFP2-maskerna så inser man att personalen skulle sakta kvävas av att ha dessa en hel dag..

Colmar

Vi närmar oss sakteliga vår slutdestination som ju är Lund! Men nu Colmar i Alsace, en otroligt charmig stad i norra Frankrike! Kanaler, medeltida byggnader, roliga detaljer, blomsterarrangemang – omöjligt att sluta fotografera!

Pyttelitet hus som hänger på ett större!

Min “reiseleiter” levererar år efter år – jag fattar inte hur han hittar allt. Perfekta stopp längs vägen och mysiga boenden (ofta i budgetklass) och, tänka sig, än har vi inte stannat för ett enda av UNESCO:s världsarv.
Att det inte är så mycket turister som dräller omkring överallt gör också allt så mycket mer lättillgängligt

Korsvirkeshus i massor! Lilla Venedig!

Att Colmar tillhört Tyskland i omgångar märks inte minst på maten. Vi hoppade Michelinkrogar (det är annars ett stjärntätt område) och i glufsade glatt i oss de lokala delikatesserna Tarte flambée (Flammkuchen) som i princip är en pizza med färskost istället för tomatsås och en sorts rösti (som egentligen kommer från Schweiz). Vi valde en med chevre på toppen. Mycket gott!

Flammkuchen med munsterost, en stinkande asgod kittost med mycket smak.

Inte lika gott var Choucroute (surkål med 5 sorters fläskkött), men har man ett inbyggt tvång att testa nya maträtter så har man…

Kan inte sluta skratta – så ful rätt! Men ändå god! Dijonsenapen gjorde sitt till!

Känner ni till Frederic-Auguste Bartholdi från Colmar? Exakt, det var ju han som ritade Frihetsgudinnan. Hans hus här är nu ett museum och i en av stadens rondeller finns en 12 m hög kopia av frihetsgudinnan, men just nu höll hon på att repareras så hon ville inte vara med på bild! Har heller inga bilder från museet pga går inte på museum…

Annars är väl Alsace mest känt för sina goda vita viner! Det där som David skrev om vinskådande, nja. Vi testar en hel del också! 

Julmarknaden kan nog vara fin här, med tanke på att julen var närvarande även i julihettan!

Vi tog även en sväng inom byn Riquewihr och bunkrade upp med både Riesling och Pinot Gris. För övrigt skippade vi den 17 mil långa La Route des Vins d’Alsace – svårt att koncentrera sig till 100 % på “detaljer” när man ska förflytta sig 220 mil!

Riquewihr!

Nästa stopp: Goslar

Upp längs Rhônedalen

Bilresan norrut fortsatte upp längs Rhônedalen via den stora trafikproppen Autoroute du Soleil. Denna fredag var fransmännen framför allt på väg söderut för att fira helg eller semester. De 20 milen från Lyon i norr och Orange i söder var en mer eller mindre stillastående kö i tre filer. Vi däremot kunde köra ganska fritt åt ”vårt håll” och studera eländet på andra sidan mitträcket.

Nej, inte Autoroute du Soleil utan en trevlig liten sidoväg längs Rhône och vinodlingar.

Vi gjorde ett stopp i den gamla staden Orange. Den stora sevärdheten här är den romerska teatern. En imponerande byggnad som står kvar till stora delar efter 2000 år. Den används fortfarande för konserter och kan ta uppåt 7000 åskådare. Jag fick ta den kulturella rollen för dagen och gjorde ett besök.

Teaterns nästan 40 meter höga fondvägg till scenen dominerar staden fortfarande efter 2000 år.

Ytterligare en bit norrut längs floden i byn Tain-l’Hermitage odlas ett av de finare Côtes du Rhône-vinerna .

Byn Tain-l’Hermitage med vinkullarna i bakgrunden.

Det blev ett stopp för att framför allt beundra vinfälten på den kulle som anses vara bästa platsen för vinodling i vindistriktet Hermitage.

Lavedeln blommar vid denna tid på året och Camilla spanar ständigt efter fält att titta närmare på. Längs vägen dyker de plötsligt upp ibland, men det är inte giltigt skäl att stanna för det på en motorväg 🙂 . Men lavendel kan tydligen konkurrera med de ädla Syrah-druvorna på sina ställen längs mindre trafikerade vägar där det går att stanna.

Sen var det dags för ett endagsstopp för att utforska Lyon. Frankrikes tredje största stad, men ändå inte mer än en halv miljon invånare.

Jag har passerat Lyon på motorvägen genom staden flera gånger, så nu var det verkligen dags att besöka staden på riktigt. Tre saker som jag hittade i mitt letande efter vad som är sevärt i Lyon var väggmålningar, floderna och matkulturen.

I den trevliga stadsdelen Croix-Rousse finns en imponerande väggmålning som skapades för att göra något åt en otroligt ful fasad och för att hedra den tidigare befolkningen i området som till stor del jobbade som vävare och kallades Canuts.

Fasaden i ursprungsskick. Inte någon höjdare!

Croix-Rousse ligger på en kulle norr om centrum och är väl värd ett besök!.

Gentrifieringen har tydligen startat i Croix-Rousse. Här ett plakat med upprop att stoppa utvecklingen mot lägenhetspriser på 10 000 € per kvadrat.

På vägen dit var planen att gå förbi en romersk amfiteater, men den var inte precis vad vi tänkt oss.

Vad har hänt med denna romerska amfiteaterruin? En camping, en sorts konstinstallation, eller vad?

Påpassligt nog dök det upp ytterligare en väggmålning med Lyons historia och historiska personer som tema.

Senare på dagen blev det en tur till stadsdelen Les États-Unis där arkitekten Tony Garnier har prytt ett antal husgavlar, i ett lite slitet bostadsområde, med art-decó-väggmålningar.

Vi spanade inte bara efter konst. Vi ägnade några promenader åt Lyons floder också. Frankrikes näst längsta flod, Rhône flyter ihop med bifloden Saône mitt i centrum. Floderna är kantade av gamla vackra byggnader.

Husen på Presqu’île (halvön som ligger mellan floderna) Rhône och Saône)
Katedralen i gamla staden och basilikan på toppen av kullen Fourvière.

Sen var det det här med matkultur. Lyon är känt för att ha många fina gourmetrestauranger. Det är mycket sällan som vi väljer den typen av matställen och denna gång var inget undantag. Vi hamnade på restaurangen La Piazetta som hade en minst sagt underlig inställning till portionsstorlekar. Många gäster verkade chockade när maten serverades och de flesta bad om doggy bag när det var dags att gå (Frankrike lär ha en lag på att restauranger inte får slänga mat, så gästerna få rycka in och ta sitt ansvar 🙂 ). Vi fick också be om doggybag och lyckades sen inte ens äta upp resterna till lunch dagen efter…

Mitt i staden ligger det stora torget Bellecour. Här finns plats för stora aktiviteter och evenemang, men när det inte händer något speciellt så känns det mer som en öken.

Vår fortsatta tur från Lyon gick vidare norrut längs floden Saône och vindistriktet Bourgogne. Vi stannade till i det lilla vindistriktet Montrachet. Här produceras torra vita viner som är bland de dyraste i världen. Vi tittade på vinrankor och flaskor, det fick räcka och det var ju helt gratis!

Efter Bourgogne styrde vi kosan mot Colmar i Alsace för mer vinskådande!

En gammal sommarplan!

Spanien-Sverige. Ja, då tänker jag inte på EM i fotboll utan hur vi ska ta oss från Spanien till Sverige.

Jag tycker att det är praktiskt att flyga, David tycker att det är både praktiskt och väldigt kul att köra… Så vi kör. David kör, jag sitter i passagerarsätet och väljer vilka sommarpratare vi ska lyssna på. Vi tar helt enkelt förra sommarens semesterplanering, justerar den och verkställer.

Resan är en del av målet, det handlar alltså inte om att ta sig till Sverige på kortast möjliga tid. Så vi börjar med att ta färjan till Valencia. Sju och en halv timma i rakt västlig riktning! På en båt som är så tråkig att klockorna stannar!

Man kan roa sig med att gå några varv på helikopterplattan!

Men vi väl i Valencia är vi nöjda och glada, trots att termometern visar 40 grader! 

40 grader – det är inte jätteskönt! Men kul att träffa Lovisa och Marcus! En snabbvisit fick det bli för att sedan börja färden norrut. 

Från hotellets tak kunde vi se hem till dem!

Perpignan i Frankrike var vårt mål, men först ett stopp i Tarragona. Note to self: hit vill vi åka igen, en mycket trevlig stad! Vi tänkte mest oss en lunchpaus och det var lätt att hitta god mat. Är man historieintresserad, det har jag hört att man kan vara,  finns här massor av lämningar att se från romartiden! 

Plaza de la fuente var förr en del av en romersk circus (kapplöpningsbana), nu ett torg kantat av restauranger.

Att det är en kuststad gör ju inte saken sämre… här var dessutom temperaturen cirka tio grader lägre än i Valencia så vi svettades inte ens under promenaden!

En lunch i skuggan!

Sedan vidare mot Perpignan, en fransk stad med drygt 100 000 invånare.

Vissa gillar att dricka vin…
andra gillar att sitta på Campo Santo (Heliga platsen) och vila ögonen på en vägg (baksidan av katedralen i Perpignan).

En fin liten stad med ett palats byggt för en mallorkinsk kung, Jaume II, som 1276 gjorde Perpignan till huvudstad i kungadömet Mallorca. Palatset var ”tyvärr” inte öppet när vi var här…

Le Castillet – symbolen för Perpignan! 

Nästa etapp Perpignan – Lyon!

En sväng in i Frankrike

Efter Asturien passade vi på att ta en tur till Bordeaux för att besöka Linus och Cyrielle i deras nya lägenhet.

Vi gjorde en utflykt till Atlantkusten och landtungan Cap Ferret. Ett välmående litet samhälle med mycket charm och många ostron! I havsviken Bassin d’Arcachon odlas det mängder av ostron och Cap Ferret är fylld av provsmakningsställen för ostron och en del andra skaldjur.

Ostronsorteringsverkstad och ostronodlingsnät.

Stor skillnad i tidvatten är viktigt för ostronodling, så Atlantkusten passar utmärkt. Ostronen tränas då i att öppna och stänga skalet när de är under respektive över vattenytan, vilket ger spänstiga ostron att äta!

Vid strandkanten ligger hela kvarter med gamla fiskestugor som nu blivit populära för dem som vill leva ett lite bohemiskt semesterliv.

Camilla hade en önskan att bli en van ostronätare och Cap Ferret är perfekta stället för att bli just det!

Ostron, räkor, Bulot (Valthornssnäcka), paté, lite medhavt tilltugg och vitt vin!
En ostronspecialist (Cyrielle) och en försiktig ostronätare (Linus).

Tack Cyrielle för en fin ostronguidning!

Det blev också en cykeltur runt i Bordeaux för att upptäcka lite av den ”högra stranden” av Garonne-floden. En del av Bordeaux som är på uppgång.

Över bron Pont de Pierre mot “andra sidan av Bordeaux”.

Här finns bland annat Darwin-området i stadsdelen La Bastide.

Gamla militärbaracker har omvandlats till ett kulturcentrum med konst, skatepark, butiker och restauranger.

Även gatukonsten hänger med i “det nya normala” efter Covid-utbrottet.

Vi tillbringade också en stund på Linus och Cyrielles balkong, med solnedgång över Bordeaux-kommunen Mérignac.

Efter Bordeaux styrde vi mot Barcelona för att ta färjan till Palma. På vägen gjorde vi ett stopp i den fina lilla byn Tarascon-sur-Ariège i Pyrenéerna.

En medeltida del av byn med gammal bebyggelse och rester av stadsmur ligger på en höjd. Nyare delar av byn ligger längs floden Ariège.

Vandring verkar var den vanligaste anledningen att komma hit. Det kanske det kan bli en annan gång 🙂 .

Hur vackert som helst längs floden Ariège!

Sista dagen på vår tur gick genom Katalonien, som tyvärr har ökande Corona-virusspridning, vilket gjorde att vi undvek stopp på vägen till färjan från Barcelona. Efter en natt på båten kom vi tillbaka till Palma i soluppgången.

Bordeaux! Bordeaux!

Linus och Cyrielle träffade vi senast i Taiwan, nu har de flyttat till Bordeaux och finns därmed endast drygt en timmes flygresa från Palma. Till Bordeaux kan man resa av flera anledningar, vin är en sådan… 

Sist vi var här turistade vi inte så mycket i själva staden utan njöt mer av vackra omgivningar, fina vingårdar och smarriga viner. Därför valde vi nu att bo ganska centralt i Bordeaux, på gränsen till området Saint-Michel där vi hittade många fina gator!

Härifrån hade vi gångavstånd till det mesta så det blev mycket traskande varje dag. Dessvärre även en del plaskande!

Ett annat område vi gillade skarpt var Chartrons, ett hipsterområde som var mysigt även en regnig och ganska stängd klämdag!

Rue Notre Dame

En dag guidade Cyrielle oss runt området Sauternes, känt för sina söta vita viner. Vi startade med Château Doisy Daëne.

Provsmakade ett vin som endast tillbringat 2 veckor i sin jästunna Det vi inte drack upp hälldes tillbaka i tunnan!

Vinmakaren var mycket noga med att hans gård inte riktigt tillhörde Sauternes utan snarare Barsac. Sedan 50-talet tillverkas här även ett torrt vitt vin och det testade vi tillsammans med tre söta viner. Jag hade inte en aning om att söta viner kunde vara så goda!

Måste dock erkänna att jag tyvärr inte  har tillräckligt välutvecklade smaklökar för att kunna bli lyrisk av riktigt ”fina” viner, så det där L’Extravaganca-vinet blev inte ens min favorit! 

Turen gick sedan vidare till Château d’Yquem, här var det mer principen se men inte röra som gällde!

Mögelsvampar som gör så att druvorna skrumpnar och sockerkoncentrationen blir högre.

Nu snackar vi exklusiva viner, druvorna på en vinranka ger ett glas vin!

Den skånske vinsamlaren, Nils Stormby, valde att auktionera ut sina viner 2007 för att undvika att hans arvingar skulle “komma hit och plocka en Yquem till en tillfällig chokladmousse”. Några av Yquem-flaskorna såldes på auktonen för cirka 97 000 kronor styck! Skål på det!

Även staden Bordeaux är en trevlig bekantskap, man kan summera våra dagar här med att vi åt och drack, drack och åt. Och promenerade!

En av stadens sevärdheter är, inte helt oväntat, ett vinmuseum – Cité du Vin! Här kan man tillbringa timmar med att lära sig allt om vinets historia från år 6000 f.Kr till nutid.

Byggnaden är en sevärdhet i sig!

En annan sevärdhet är världens största byggda vattenspegel, Miroir d’eau, placerad mellan Place de la Bourse och floden La Garonne. 

Canelé är en lokal specialitet, ett bakverk med mjukt innandöme med smak av rom och lite karamelliserad yta.

Middag hos Cyrielles föräldrar, finviner och gåsleverpastej i trevligt sällskap!
Spårväg med gräs, precis som det ska bli i Lund!

Provence

Vi startar semestern med en liten biltur, Palma-Lund! Sju dagar har vi (David) tänkt att de ska ta eftersom vi (David) planerat in en herrans massa viktiga stopp längs vägen!

Första delen av resan gick via båt:

fotokaos64

Nja, kanske inte just med Harmony of the seas, som är världens största kryssningsfartyg. Vi åkte med Balearea, en bilfärja lika sunkig som bilfärjor brukar vara!

fotokaos62

Ett av alla viktiga stopp längs vägen mot Sverige hade jag önskat: Blommande lavendelfält i Provence.

fotokaos66

 

13575689_10207771818906100_1671887969_o

 

Med en fin lila karta körde vi mellan olika fält, bodde en natt i Saint Saturnin Les Apt som ligger nära klostret Sénanque men såg allra mest asiater lavendel när vi sedan körde längs de slingriga vägarna mot Grasse.

carte-floraison-de-lavande-provence

2016-07-05 14.22.18

Så fint! Så romantiskt! Så häftigt! Så smärtsamt (iaf med ett bi mellan tårna)!2016-07-06 10.23.08

 

P1010279

 

 

P1010271

Även asiaterna verkade impade!

P1010267

Förutom att använda lavendelolja vid parfymtillverkning kan lavendeln användas till:
deodorant
hudkräm
ansiktsvatten för att stimulera celltillväxt
mot finnar
lugnande te
olja i badvatten för att lugna oroliga barn
en droppe lavendelolja på kudden för att motverka sömnsvårigheter
mot yrsel och migrän
som kramplösande
mot diarré
utvärtes kan lavendel även användas som smärtstillande mot ryggskott och reumatiska besvär

Om detta kan man ju tro och tänka som man vill, men en broderad lavendelpåse  i garderoben kan väl vara trevligt!

P1010290

Lund –> Palma på slingrande vägar

Det går att flyga till Palma på 3 timmar från Kastrup, men det går också att köra en liten tur genom Europa om man vill se lite mer! Det var endast ett aber med bilalternativet och det var att Camilla skulle övertalas… Sedan valde jag ut fyra olika ställen att stanna på, med fokus på mindre orter för att inte ägna all tid åt att sitta i bilköer och leta hotell.

Många vackra vyer blev det med allt från berg och natur till medeltidsstäder. Mycket historia och fakta skulle man kunna samlat och utrett kring många av ställena, men det räcker också långt att bara insupa atmosfären.

Först blev det ett stopp i Münster i nordvästra Tyskland. En studentstad av rang med näst flest studenter av de Tyska städerna. Nu på sommaren kanske inte det märks så mycket mer än att det finns många cykelbanor och många caféer och restauranger.

2015-08-12 19.04.16

Att det är en cykelstad märks om inte annat på utbudet av ringklockor!

2015-08-12 19.07.17

Nästa stopp krävde lite mera tid. Brygge är en stad som vi länge tänkt besöka.

2015-08-14 18.12.41

Vackra gränder och en stadskanal som ringar in den gamla stadskärnan.

2015-08-14 21.28.10

Sen finns det en del att provsmaka. Öl, våfflor, choklad och marsipan är några specialiteter för Brygge och belgarna.

Till Palma aug 15

2015-08-13 20.12.35Bara ett bryggeri finns nu kvar i staden som tidigare hade över 50 småbryggerier inom stadsmurarna. Ett besök blev det förstås på De Halve Maan, som det så vackert heter. Den sura mångubben är tydligen inspirerad av ett foto av grundaren. Kanske hade han inte fått någon öl när fotot togs 🙂 .

Provsmakning ingår förstås som lön för mödan att vandra runt bland all gammal bryggeriutrustning. En “Starke Hendrik” ingår i sortimentet av ganska söta och starka öl.

Kanalerna var perfekta för hemleverans av öltunnor! Den tjänsten finns inte längre och kanalerna är fulla av sightseeing-båtar istället.

2015-08-14 21.27.44

Stopp 3 blev Blois en bit söder om Paris. En liten stad tvärs över Loirefloden.

Blois

Några kilometer utanför Blois ligger slottet Chambord. Ganska pampigt för att vara ett jaktslott… och då behöver man ju 440 rum för att imponera på sina europeiska kollegor som den franske kungen Frans I ville göra.

2015-08-16 09.36.08

Vi körde förbi slottet innan de stora turisthorderna drog in och lyckades få en riktigt stillsam vy av trädgården och slottet.

Efter små städer så var det nu dags för ett stopp mitt i naturen i den lilla byn Meyrueis (som vi fortfarande inte riktigt vet hur det ska uttalas).

2015-08-16 20.53.52

Byn ligger i nationalparken Cevennerna där också ravinen Gorge du Tarn finns. Byarna som klänger sig fast kring ravinens branter är väldigt speciella. Udda lösningar behövs för de boende om det inte går att bygga vägar till byn, så får man skicka sina tyngre varor med en liten linbana och sedan ta båten över floden själv!

2015-08-17 10.21.22

Vägarna upp och ner i ravinen gillar jag. Speciellt om det varnas för att det kan bli lite svårt.

Till Palma aug 151

Även byarna uppe i bergen är annorlunda. Den lilla byn Cantobre är nästan kamouflerad och bygd som en del av berget.

2015-08-18 09.30.36

Sista biten mot Palma gick via Barcelona och nattfärjan för att nå Palma i gryningen.

IMG_5412

Bordeaux

Med sonens flickväns släkt boende i Bordeaux var det nu dags för ett besök i denna vinmetropol.

En helg med flera vinslott och stadsturer på schemat blev en fantastik avslutning på Frankriketuren för denna gång. Vi blev serverade en trevlig samling vinslott under två dagar, med Tallance som bas.

Frankrike juli 20159

Området Pessac-Léognan ligger precis i utkanterna av Bordeaux där landsbygden tar vid. Vi besökte Château Carbonnieux som är ett slott som ägts av samma släkt i flera generationer. Inte helt vanligt tyvärr eftersom arvsskatt gör det svårt för släktingar att ta över. Lite tråkigt eftersom det betyder att försäkringsbolag, byggföretag och liknande nu är vanliga som ”slottsherrar”.

En specialitet för slottet var samlingen av franska bilar som kompletterade vinsamlingen. Kanske ger det en extra krydda att avnjuta en Carbonnieux 1909 i en bil som denna!

Frankrike juli 20155

Ett besök avslutas givetvis med en provning av produkterna. Denna gång med en allt mer vimsig guide som själv deltog i provandet för säkerhets skull 🙂 .

Nästa dag var det dags för Saint Émilion som har varit mitt speciella favoritområde sedan länge. Det är också ett UNESCO världsarv (finns det ett sådant i närheten missar vi sällan ett besök). Anledningen till utmärkelsen är framförallt vinodlingarna som funnits här i 2000 år.

2015-07-18 17.23.20 - kopia

Byn Saint Émilion ligger mitt i det lilla vindistriktet och är värld ett besök i sig själv. Byn har funnits sedan 700-talet och här finns många kyrkor, kloster och, förstås, vinbutiker.

IMG_5040

Frankrike juli 20156

Det blev inte något köp av Château Petrus från 1982 denna gång, även om 60 000 kr kanske är ett bra pris? Inte heller blev det någon vinplanta av druvsorten Merlot.

Istället blev det en lunch med den speciella salladsrätten Landaise med skinka, ankmuskelmage(!) och givetvis Foie gras.

IMG_5048

Först på tur av Saint Émilion-vinslott var Château la Dominique. En modern anläggning med genomtänkt design i sten och glas. Det mesta i vinrött (vad annars?).

Frankrike juli 20157

Från taket kan man skåda ut över de idel kända grannarna Cheval Blanc, Figeac, Petrus… Några i Saint Émilion, några i grannområdet Pomerol.

Till och med jästankarna har fått en vacker utsikt!

2015-07-18 12.10.15

I en paus i byn var det lämpligt att träna på lite rödvinsdofter: hallon, svarta vinbär, svamp, paprika, lakrits…

IMG_5051

I de små vindistrikten Saint Émilion och Pomerol finns det inte utrymme för mycket mer än vin att växa. Raka välansade rader ska det vara så långt ögat kan nå.

Frankrike juli 20158

Sista stopp för denna gång var Château Soutard. Ett pampigt slott ett stenkast från byn Saint Émilion.

Frankrike juli 20154

En entusiastisk guidning på franska om vintillverkningsens grunder. Jag hankade mig fram hjälpligt med den gamla skolfranskan någonstans bakhuvudet. Den ende som var modig nog att fråga i gruppen som visades runt var en kille i förskoleålder som undrade ”får man dricka vatten här”?

Soutard kunde också erbjuda provning av den ädla sporten korkskjutning!

image1

Vi hann också med lite promenad och cykling i Bordeaux centrum. Här finns mycket mer att se och göra. Vi återkommer mer än gärna hit igen! Nu styr vi mot Sverige och hoppas ta värmen med oss…

2015-07-18 23.39.36

Biarritz

Snacka om kontraster! Vi har förflyttat oss från den lugna bergsbyn (där det endast fanns fransmän) till ett livligt Biarritz (där det vimlar av turister och många är svensktalande)!
På stan ser man ungefär lika mycket folk i våtdräkt som man ser chica damer med märkesväskor! Skön blandning!

IMG_4938

 

Hit kommer man kanske främst för att surfa. Ser du oss där ute i det blå?
I så fall ser du fel, vi har blivit för gamla/lata/orörliga/fega för att surfa…

IMG_4990

Men att bada i höga vågor är kul!

2015-07-13 15.34.23

Förstås har vi även njutit av lokala delikatesser som de smarriga bakverken, Gateaux de Basque (fyllda med vaniljkräm)!

Mallorca 21

Torra kanter från baguetten kan man dela med orädda pjoddar!

IMG_4953

Nu drar vi vidare till Bordeaux för att socialisera med trevliga fransmän, men även för att besöka ett av UNESCO:s världsarv.

IMG_4949