Japanbetraktelser

Så här ett tag efter att vi kommit hem från Japan har vi fortfarande några små betraktelser om landet som vi gärna vill förmedla.

Restauranger i massor

Restauranger är ett kapitel för sig i Tokyo. Utbudet är enormt med allt från enkla vardagsrestauranger till michelinrestauranger. En exakt siffra på antalet restauranger är svår, men mer än 137 000 verkar vara en allmän uppskattning. Trots utbudet så är det väldigt fullt på många ställen. Vid lunch och middag syns köerna lite här och var. Det verkar vara helt OK att stå i kö i allt från en kvart till en timme. Restaurangerna ordnar köandet på olika sätt, allt från digital köhantering till hederligt köaande på trottoaren.

Här är det sittande kö som gäller. Det är inte utserveringen som förbereds utan köplatser.

Luckor mellan husen

Alla hus har en lucka mellan sig och grannen, både låga radhus och höghus. Varför undrar man och förklaringen är jordbävningsrisken. Det sägs att Japan har cirka 1500 jordbävningar per år. De flesta är inte kännbara, men nästan dagligen kan man känna skalven någonstans i landet. Den stora jordbävningsrisken gör att hus måste byggas för att klara 7.5 på richerskalan och att det ska vara ett glapp till nästa hus, dels för att de inte ska stöta emotvarandra vid en jordbävning, dels för att hus rivs efter 25-30 år för att de ska vara så säkra som möjligt. Då är det praktiskt om det inte är ihopbyggda med grannen.

Det är inte så mycket som ryms i glappen mellan husen, men så är det inte därför de finns.

Aldrig långt till en flaska vatten

I nästan varje gathörn finns en varuautomat. Enligt statistiken finns det 4-5 miljoner automater i landet! Det betyder en automat per 25-30 invånare! Det är mest dricka som säljs (läsk, vatten, kaffe, öl, osv), men också annat ätbart. Automattillverkarna har hittat ett bra sätt att sprida sina produkter genom att hyra ut dem på rimliga villkor. Priserna är också helt OK. 100 yen (ca 8 kr) för en flaska vatten eller läsk. Att det fungerar och är så populärt beror mycket på att brottsligheten och skadegörelsen är låg i Japan så automaterna inte förstörs eller länsas.

Ett par automater precis nedanför trappan upp till vår lilla lägenhet i Hakone.

Kissa bör man annars dör man

Jag (Camilla) har en stark ovilja mot att använda toaletter på restauranger och barer eftersom de ofta känns så ofräscha. Så icke här! Vilken offentlig toa som helst funkar, det är rent, sitsen är uppvärmd och det finns alltid papper!

Spännande, och inte helt enkelt, med alla knappval som finns!

Renlighet är väl för övrigt Japans paradgren. Det är verkligen rent överallt, på enkla resauranger såväl som på marken i tunnelbanan.

Säkerhet

Hur i allsindar kan det det stå cyklar, både elcyklar och vanliga, parkerade mitt i stan hela natten endast låsta med tunna slanglås? Funkar inte i Lund. Funkar inte i Palma.

Lyxigt också att kunna gå var man vill utan att behöva tänka på om det är bra eller dåliga kvarter att promenera omkring i. Inte heller behöver man hålla koll på sina värdesaker, på många restauranger få man en korg att lägga väska och ytterkläder i. Korgen placeras sedan på golvet bakom en eller under stolen.

500:e inlägget!

I tider som dessa, när resandet satts på paus, får man glädjas åt de resor man gjort. Vi har rest ”en del” och har många härliga (men även underliga och läskiga) minnen bevarade. I detta inlägg, som är vårt femhundrade (!) sedan 2011 då vi flyttade till Singapore, har vi tänkt till och listat de sex som på något sätt påverkat oss mest!

En stor fördel med att tillbringa ett helt år i Singapore var att få uppleva de mångkulturella helgdagarna som landet ståtar med. Vilket annat land har helgdagar i kalendern som är kristna, kinesiska, buddistiska, islamiska, hinduiska och några till? Det sjukaste av allt är väl ändå Thaipusam, en hinduisk festival som tar piercing till oanade höjder.

En upplevelse av ett annorlunda slag hittade vi i byn Buangkok mitt bland Singapores skyskrapor. När allt runtomkring är modernt och extremt kommersiellt, så har tiden stått stilla i Singapores sista kampong (by på malajiska). Här är det andra värden som gäller än pengar och rikedom. En lite rörande historia döljer sig bakom denna idyll.

De största upplevelserna är de där man inte trängs med horder av andra turister utan att istället få tid att tänka och göra saker i sin egen takt. Tyvärr händer det inte så ofta. Är det en stor sevärdhet så åker många dit, så är det bara.

Men så ibland händer det! Vårt helt ensamma besök i Niahgrottan mitt i djungeln på Borneo var verkligen häftigt och hade inte varit det samma med trängsel och ”oljud”.

Man kan undra vad det är som gör att jag (Camilla) alltid vill kolla in djurlivet när vi reser, det är verkligen med skräckblandad förtjusning! Rädd när vi går i en djungel, rädd när vi snorklar, rädd när det prasslar i en buske, rädd för apor och mest av allt rädd för djur som tar sig in där jag ska sova. Eller de behöver inte ta sig in, det räcker med att jag misstänker att det evenuellt, möjligen, kanske skulle kunna ta sig in ett djur/kryp på mitt rum.
Tacka vet jag koalor!

Nordön på Nya Zeeland bjuder på många häftiga naturupplevelser. Man får en känsla av att jordens inre gör sig påmint lite överallt. Allt ifrån områden med allsköns geotermiska fenomen till kokande dammar i stadsparken!

Champagnepoolen i Wai-O-Tapu! Inte läge för nåt spaande där inte

Ibland kan vi faktiskt återvända till platser som vi besökt tidigare, även om nyfikenheten för det mesta gör att nya ställen lockar oss mer. Ett ställe som alltid lockar är Dublin. Efter två fina år här med våra små barn, som de var då, är det en riktig nostalgikick att återvända.

Tiden går och det var länge sedan Lovisa, då 3 år gammal, lärde sig att cykla utanför vårt hus.

Vi ser fram emot 500 nya anledningar att göra blogginlägg!