Från Tavira var det dags att åka tillbaka till Spanien igen. Första stopp var dagens udda sevärdhet, byn El Rocio. Här råder lite vilda västern-känsla. Alla gator och torg är sand och utanför husen träställningar att binda hästen vid.
Det stora dragplåstret är egentligen en staty i kyrkan av jungfru Maria och Jesusbarnet. Stora skaror vallfärdar hit vid pingst, gärna ridandes över sanddynerna till byn. Något kyrkbesök blev det dock inte för oss.
Området ruf El Rocio är ett stort delta till Guadalquivir-floden. Sand och små vattensamligar lite varstans och lägligt nog lite flamingos vid bygränsen.
Sevilla var sedan vårt mål för ett tvånättersstopp. Det är snart 10 år sedan vi var här för första gången och då tänkte att det är en riktigt trevlig stad som är värd ett återbesök. Trots att detta är Spaniens fjärde största stad känns centrum lagom stort för att strosa omkring i.
Några sevärda platser hade vi betat av förra gången och hoppade över nu, men det blev några återbesök också.
Den halvcirkelformade byggnaden runt Plaza España byggdes för den Ibero-Amerikanska utställningen 1929.Var och en av de 50 provinserna i Spanien har fått en egen nisch längs plazan. Vi upptäckte för sent att det var bokstavsordning som gällde och orkade inte gå tillbaka till Balearerna 🙂 .
Jag fastnade mest för området Alfalfa, med många gränder, torg och uteserveringar.
Gränder och fina hus i Alfalfa-området + damer som övervakade allt från balkongen.
Alamedatorget med sina Herkules & Caesar-statyer och kantat av restauranger och barer var något som vi absolut ville tillbaka till.
Matvalet blev marockanskt: Rödbetshummus!
Efter Sevilla blev det en lite längre etapp på 55 mil till Cartagena vid Medelhavskusten. På vägen var tanken att passera Europas enda öken som en liten udda företeelse, men det blev lite av en flopp.
För att kallas öken ska det regna under en viss gräns per år och vara sparsamt med växtlighet.
Cartagena är en välmående, inte så turistisk stad med en stor hamn, flottbas och massor av romerska lämningar.
Cartagena måste varit väldigt rikt under perioden som byggnaderna i centrum byggdes. Otroliga utsmyckningar som verkar bevaras väl när de renoveras.
Under romartiden hette Cartagena Carthago Nova, nya Cartago alltså. Det romerska arvet syns överallt och stora delar av centrum är arkeologiska utgrävningar. En imponerande romersk teater finns här också.
Teatern byggdes som ett påbud av kejsar Augustus och rymde 7000 åskådare. Nu var det bara vi och ett gäng påfåglar.
Sista dagen på roadtrippen gick till Denia och färjan hem till Palma.
Vi har följt gränsen mellan Spanien och Portugal hela vägen söderut och här längst i söder korsade vi den för två nätter i staden Tavira på Algarvekusten.
Den vitkalkade kyrkan Santa Maria do Castelo tronar bakom ringmuren!Många fina kullerstensgränder att gå vilse i!
Floden Gilão rinner genom staden, men det finns flera broar över vattnet. Finast är den romerska bron från 300-talet.
Muslimer bosatte sig här redan på 700-talet, men kristna återerövrade staden och framåt 1400-talet expanderade staden och blev Algarves kommersiella centrum. Traditionen med vackra kaklade hufasader kom med morerna.
Det är fler turister här än på de ställen vi stannat till på i Spanien, men absolut inte turistinvasion! Snarare en väldigt trevlig mix, både i shopping- och restaurangutbud!
Spaning efter flamingos i saltdepåerna!
Vill man bada i Atlanten får man tänka till, man kan vara nära stranden men ändå långt från havet! Kusten är på sina ställen väldigt brant och skillnaderna i tidvattnet påverkar tillgängligheten för bad! Lätt att vada ut när det är ebb, men plötsligt är det flod!
Stora variationer beroende på tidvattnet!
Från Tavira tar man sig enkelt med en badbåt till Ilha de Tavira, men vi valde att köra till Santa Luzia för att därifrån åka med ett litet tåg ut till ön. Målet var, förutom bad, att komma till en ankarkyrkogård (ja, det hamnar väl i kategorin udda sevärdheter!) på Barril Beach.
Minnesmärke för blåfenad tonfisk som på 70-talet var nära att utrotas!Även badkrukorna tog ett dopp i Atlanten!
En tur från Bordeaux till Palma kan gå direkt via motorväg till Barcelona eller som en roadtrip genom Spanien och Portugal. Jag väljer förstås det senare.
Ett tema för resan var udda sevärdheter. Saker som inte lockar de stora skarorna och som ibland kan bli lite av en flopp. En bit norr om Aranda finns vad som räknas som världens största skulptur kallad Territorio Artlanza.
Det hela startade för drygt 15 år sedan när keramikern Félix Yáñez fick det motigt under finanskrisen och bestämde sig för att skulptera något hemma i trädgården på ca 200 m2. En medeltidsbyggnad skulle det bli.
Det hela slutade inte där. Nu många år senare är det en hel by som täcker ca 30 000 m2 med allt som hör till i nästan naturlig storlek. Denna udda sevärdhet blev absolut ingen flopp.
Första övernattning blev i det lilla samhället Aranda de Duero mitt i vindistriktet Ribera de Duero.
Uteserveringar i varje hörn, det är så typiskt spanskt!
Vindistriktet Ribera de Duero är vid sidan av Rioja det mest kända i Spanien. Ribera-vinerna brukar vara något dyrare än Rioja och räknas som snäppet bättre. För besökare är vingårdarna/bodegorna inte lika tillgängliga. Troligen berodde det också på att vi var ute på fel tid, från lördag kväll till söndag förmiddag.
Floden Duero mitt i staden Aranda.
Vin odlas längs floden Duero, precis som namnet på området antyder. Landskapet är flackt och ligger på 700-1000 meter över havet. Precis som i Rioja är det den röda druvan Tempranillo som är vanligast.
Lite diskret längs vinvägen genom Ribera de Duero ligger bodegan Vega Sicilia, som räknas som ett av världens dyraste viner. 1600 kr för en flaska får man betala för den billigaste varianten på systemet.
En skylt och en glimt av vinodlingarna är det närmaste man kommer Vega Sicilia utan förbokning. Ja, vi hade ju inte köpt något även om vi kommit in 🙂 .
Nästa mål var staden Cáceres i regionen Extremadura. Denna dags udda sevärdhet var ödebyn Granadilla. På 50-talet beordrade Franco att byn, med anor från medeltiden, skulle tömmas då det skulle byggas en damm i området som skulle översvämma bybornas åkrar och betesmarker.
Huvudgatan i Grandilla. Staten som nu har ansvar för byn verkar sköta lite växter och annat. Lite makabert kan man tycka när de som bodde där skickades iväg.En del hus ser nästan bebodda ut, medan andra är ruiner.
Staden Cáceres med nästan 100 000 invånare är huvudorten i Extremadura. Här är det glest med turister och det uppskattar vi! En stad med brokigt förflutet med många kulturer som alla har lämnat spår efter sig. Romarna, morerna och goterna är några exempel under de senaste 2000 åren.
Går man ut på stan under siestan får man räkna med att det är öde.Ett försvarstorn från morernas tid på 1100-talet. Numera i hörnet av stora torget Plaza Mayor.
Vi lyckades pricka in en liten värmebölja under besöket med drygt 35 grader, så vi valde att leta upp något ställe utanför staden för ett bad. Ett gammalt stenbrott med namnet La Cantera utanför byn Alcántara blev målet.
Helt ensamma i badviken! Storkar fanns det många både i staden och på landet. Här ett flerfamiljsträd!Romarna har lämnat många spår efter sig i Extremadura. Här en romersk bro över floden Tejo. Fortfarande i gott skick och använd som bilväg!
Läsåret är slut och så fort Den blomstertid nu kommer klingat ut kastade jag mig på ett plan till Bordeaux. David var redan där, men det var inte till honom jag hade så bråttom! Två och en halv månad utan att få krama Léonore är minsann precis vad man klarar!
En som gillar att spexa!Läser in sig på svenska traditioner – Glad midsommar!
Förutom kramande stod köksfix på listan över saker som skulle betas av och nu är det bara lite finlir kvar sedan är vi nöjda med vår lägenhet!
En vår i Skåne utan bil betyder att man får hitta andra sätt att göra utflykter. Vi passade på att utnyttja Eurovision-veckans speciella skånekort på tågen. En överkomlig kostnad för att resa fritt i hela Skåne i en vecka och som vanligt kan man ta med cyklar gratis.
Första turen gick till Helsingborgstrakten. Vi hoppade av i Ramlösa och cyklade runt i den gamla Brunnsparken. Området räddades från rivning på 70-talet vilket man verkligen kan vara glad för. Många vackra gamla hus som var delar av en turistindustri på 1900-talets början kring det hälsosamma vattnet i källan.
Den gamla källan är fortfarande kvar bakom galler. Idag leds i stället vattnet till en fabrik i ett indistriområde där Ramlösa-flaskorna fylls och sprids över världen.
Efter ca 1 mils cyklande i utkanterna av Helsingborg hamnade vi i Ödåkra. Den gamla spritfabriken ”Spritan” var en storproducent av aquavit i början på 1900-talet. 1917 tvångsinlöstes fabriken av statliga Vin & Sprit och sedan gick det utför till nedläggningen på 70-talet.
Spritan lever ett nytt liv med butiker och caféer.
Sedan bar det av ner mot Öresundskusten där vi passerade Sofiero utan att gå in i rhododendronparken. Det var nån vecka för tidigt för full blomning.
Innan tåget hem passerade vi Helsingborgs ”Riviera” som var ganska folktom denna vårdag.
Nästa tur några dagar senare gick till Ringsjöarna. Planen var att ta tåget till Stehag för att sen cykla mot västra Ringsjön. Men, pågatåget var redan fullt med cyklar ifrån Lund och nästa tåg gick en timme senare. Vi hoppade i stället på första bästa tåg norrut och hamnade i Eslöv.
Det fick bli att starta turen därifrån. En extra mil cykling skadar förstås inte.
En picknicklunch vid en liten badplats vid västra Ringsjön blev första stoppet.
…Ringsjöarna. Same, same, but different 🙂 .Vägarna kring sjöarna är fina!
En fika på Bosjökloster var eftermiddagsplanen, men kaféet låg inne i klostret och krävde inträde först. ”Kultursnåla” som vi är så blev det en fika på golfbanekaféet intill i stället.
En badplats vid Västra Ringsjön.I denna lilla trädgård trodde vi man hade satsat på en udda getstaty, men det visade sig vara äkta vara 🙂 .
Tillbaka i Eslöv hägrade en After Bike-paus på torget framför hotell Stensson.
Denna vinter är våra resor lite begränsade till turer Lund-Palma-Bordeaux-Lund. Saker behöver flyttas runt i en sorts rockad och det gäller också bilen som hör hemma i Palma. Nu behövdes bilen i Bordeaux under ”sportlovet”. Jag ordnar gärna transporten Palma-Bordeaux. Det finns alltid något nytt att se längs vägen.
Mallorca så här mitt i februari betyder ett lite ”kyligt” väder (läs 16-17 grader på dagen och 10 på natten) och sol blandat med några enstaka regndagar.
Eftersom färjorna Palma-Barcelona går dagtid och tar 7-8 timmar så behövs en övernattning om man inte vill köra 60 mil på kvällen/natten till Bordeaux efter ankomst till fastlandet.
Jag valde en övernattning i Girona som visade sig vara ett trevligt ställe där man skulle kunna spendera mer tid.
Plaça de la Independència med restaranger i långa rader.
De judiska kvarteren med sina smala gränder tillhör de bäst bevarade i hela världen. De befolkades under 500 år från ca år 1000 till 1500.
Broarna över floden Onyar har funnits i olika skepnader under många hundra år. I slutet på 1800-talet fick Eiffel uppdraget att konstruera en av broarna.
Eiffel-bron. En järnkonstruktion som påminner lite om det kända Paristornet.Längs floden finns långa rader med vackra hus i matchade färger.
Plaça dels Raïms, eller druvtorget, är känt som Europas minsta torg. 24 kvadratmeter är inte mycket, men tydligen har denna lilla öppning bland gränderna funnits i 800 år och tidvis använts som en liten handelsplats.
Med lite vidvinkelperspektiv kan man ändå tänka sig att Plaça dels Raïms är ett litet torg…Gränder och gatukonst. Det är sådant som jag gillar.
Vägvalet över Pyrenéerna denna gång blev motorvägen längs medelhavskusten (Autopista del Mediterráneo). Det kändes säkrast så att man inte risker hamna på små snöiga vägar i något av de andra bergspassen.
Väl i Frankrike så tänkte jag att några riksvägar kunde vara trevligare och billigare än betalmotorvägar. GPSen valde dock kategorin ”asfalterade kostigar” över kullarna i vinområdet Roussillion.
Det hade säkert varit vackra vägar över kullarna i Roussillon, men sikten kunde varit bättre.
Byarna som passerades var få och små. Dessutom var det något som var upp-och-ner med dem. I alla fall var bynamnskyltarna det. Först trodde jag det var ett skämt, men efter flera byar med samma sak måste det finnas någon anledning. Efter lite efterforskning så förstod jag att detta berodde på en protest mot vad lantbrukarna anser vara orättvisa EU-regler.
Denna höst och vinter har vi tillbringat mest i Skåne. En lite annorlunda upplevelse efter 8 år i Palma. Även om det varit ett typiskt januariväder så har det blivit några utflykter från Lund i alla fall.
Skånska slätten i vinterskrud.
En cykeltur i Malmö tänkte vi måste kunna funka även nu mitt i vintern. Vi tog cyklarna på tåget en söndag och hoppade av i Hyllie. Första målet var brofästet via kanten av kalkbrottet.
Kalkbrottet i Limhamn
Sedan vidtog ett planlöst kryssande genom Limhamn och Bellevue till Pildammsparken.
Efter ett välbehövligt ölstopp på Möllan jagade vi solnedgången i Västra hamnen. Men, solen går ner alldeles för tidigt så vi hann inte riktigt!
Ett av Bo01-husen i förgrunden. Otroligt att utställningshusen man kunde besöka nu är över 20 år gamla!
En helg med visst solsken bjöd januari på. En promenad runt Häckebergasjön var precis lagom sysselsättning. I alla fall för den som hade gummistövlar!
Vissa dagar går man helt enkelt inte ut, då får man roa sig med annat!
Praktisk med två extrabitar, eller?Här kan man stå och drömma om härliga resor söderut!
Jag lämnade Palma i juli för att tillbringa tre veckor av sommarlovet i Lund. Hehe! Det blev fem månader istället! Eftersom jag inte fick tillbaka mitt jobb på Svenska skolan i Palma efter min tjänsledighet behövde jag ju ett annat jobb och det dök upp från ingenstans via en gammal gymnasiekompis.
Efter så lång tid i Sverige var min palmalängtan enorm! Det blev tre ljuvliga veckor!
Bild från nyårsafton – basketbollen behövdes till vår femkamp!
Som pricken över i:et lyckades vi dessutom samla kidsen med respektive och såklart prinsessan Léonore!
En försenad julklapp öppnades!Gugga med faffa är ett måste!Utflykt till Platja de Son Bauló i Alcudiabukten.Vandring från Port de Canonge till Bayalbufar tur och retur.
Vår jakt på möbelaffärer i Bordeaux sträckte sig ut till staden Arcachon fem mil söderut. Målet var Jysk, som inte finns på närmare håll än så. Men vi ville förstås också se den fina lilla staden vid havet i Archachonbukten.
Stranden mitt i centrum. Väldigt öde så här mitt i hösten.Fina små gator i Arcachon och förstås ett och annat creperie!
I Arcachon finns den fina stadsdelen Ville d’Hiver (vinterstaden). Detta startade som ett byggprojekt på 1860-talet där ett antal stora villor alla i unik stil byggdes under några årtionden.
Även apoteket inryms i stilenlig byggnad.
Många vackra hus finns här. Det är bara att promenera runt och titta. På sommaren kan man gå guidade vandringar som berättar historien om dessa hus.
Det måste vara en utmaning att äga dessa hus med tanke på att de kräver en hel del underhåll.
Den som vaknat på fel sida skulle kunna summera våra veckor i Bordeaux med allt från kräksjuka till ögoninflammation och så sista dagen ett klantigt fall som resulterade i ett skadat revben! Haha, men det är redan glömt (möjligen utom revbenet som fortfarande gör ont i vissa lägen samt vid hicka)! Förresten hann vi även med två namngivna regnväder!
Och ett yrväder – världens sötaste!
Vår gata Rue de Pessac.
Startar man från noll i en lägenhet får man prioritera vad som ska ordnas allra först. El var prio 1, som framgick av förra blogginlägget och som gjorde att det inte blev någon inflyttning första natten. Säng är också viktigt och det ordnades med en tur till Ikea. Sedan upptäckte vi att varmvatten också hamnar högt på önskelistan. Det blev en kalldusch innan vi fick ordning på varmvattensystemet.
Fiberkopplingsskåpet mitt i det allmänna garaget. Otroligt att det fungerar!
Näst på priolistan stod bredband som visade sig inte vara så lätt att fixa som vi trodde. För att teckna ett abonnemang krävdes bankkonto och för att få ett bankkonto krävdes lägehentskontrakt och en tid hos en bankman som skulle registrera allt möjligt viktigt som i vilken församling man föddes i… Till sist fick vi ordning på det hela med Cyrielles hjälp och en installatör kom och tog sig an fiberkopplingen i garaget 😱.
Hur många gånger i veckan kan man åka till Ikea? Hej och hå, det är mycket som behövs när man ska inreda en lägenhet, även om den är liten!
Alltid bra med en hjälpreda när man storhandlar!Lördagsmarknad vid Saint Michel. Vi hoppades på loppisfynd till lägenheten, men det blev inget av det.
Vi passade på att få mycket tid med Léonore som finner sig i det mesta! Hon gillar att fika, leka, rita, busa med mera! Hon gör också vad hon kan för att härma det amo och fafa säger!
Rue de Pessac och områdena runt ikring består av, för Bordeaux, typiska stora kvarter med låga gathus. De första som började byggas på slutet av 1800-talet kallas ofta échoppe-hus med betydelsen ungefär bås eller butik. Ganska små hus med en liten trädgård inåt kvarteret.
Utsikt över innergårdarna i kvarteret. En helt annan miljö än den längs gatorna!
Ytterdörrar med fina smidesgaller!
Det var en period när dessa områden var riktigt nedgångna och inte alls populära, men idag är de en del i att Bordeaux är klassat som UNESCO världsarv och husen är populära att köpa och renovera.
Området Saint Genès som Rue de Pessac gränsar till har många fina gator att strosa runt i. Husen är pampigare och byggda i början på 1900-talet i många olika stilar.
Restauranger och caféer inom räckhåll var ett önskemål när vi tittade runt på lägenheter. Det är inte sånt överflöd av detta som i Spanien där i stort sett varje kvarter har minst en bar eller ett café. Några kvarter bort längs Rue de Pessac finns i alla fall lite av vad vi önskar.
På place Amédée-Larrieu finns flera restauranger. Bland annat den som var vår favoritpizzeria redan innan vi hittade en lägenhet i närheten – Burdiga Pizza. När vädret är bättre ligger deras uteservering här mitt på torget.”Gatuköket” Chez Georges tänkte vi var ett bra ställe när kön ofta ringlade lång på trottoaren. Vi frågade efter menyn och fick svaret ”kebab”. Så enkelt det kan vara att välja då. Supergott var det dessutom.
Mellan vändorna till möbelaffärer blev det några turer på stan också.
Gågatorna i centrum kryllade av folk. Så även de fina torgen med uteserveringar trots regnandet.I stadsdelen Chartrons kring Rue de Notre Dame gillar vi att strosa runt och ta en fika.
Efter 3 veckor blev lägenheten bebolig. Nästa gång får vi satsa på tavlor och mattor.
