Författare: David

Det har blivit ett antal turer till Bordeaux på senaste tid. Léonore, Linus, Cyrielle, Cyrielles släkt och den fina staden Bordeaux är ju anledningen.

Vi har provat olika Airbnb varje gång vi varit där och en del har varit OK medan andra har haft sina egenheter som att sakna fönster eller en deprimerande utsikt när sådan finns. Dessutom har några inte varit bokningsbara nästa gång och vi fick leta efter något nytt. Därför kom vi fram till idén att skaffa en egen liten lägenhet istället. Ett boende till kan väl inte vara fel 🙂 . Vi gjorde slag i saken och tittade på några lägenheter i våras/somras.

I juni så tittade vi på en liten lägenhet på Rue de Pessac ganska centralt i Bordeaux. Lägenheten var inte utlagd på nätet ännu och det fanns inte några bilder, men vi fastnade för den efter bara en kort titt. 40 m2, helt omöblerad på visningen och i ett hyfsat skick för att vara i ett cirka 15 år gammalt hus. Någon dag efter lämnade vi Bordeaux och fick ta hjälp av Cyrielle att diskutera med mäklaren om att lämna ett bud.

I franskrike fungerar budgivning helt annorlunda än i Sverge.  Säljaren har satt ett utgångspris och sedan lägger en tänkt köpare ett bud som typisk är 5-10% under detta. Om någon annan sedan lägger ett bättre bud kan man inte ändra sig och höja. Låter konstigt för en svensk, men det blir som en dold budgivning där buden bara är kända av säljaren. Säljaren kan sedan säga ja eller nej till detta och om det bara finns en budgivare så kan man diskutera priset med säljaren och då finns alltså möjligheten att höja.

Det var spännande att vänta och se om vi tänkt rätt med budet. I vårt fall fanns inga andra budgivare och vi fick gå upp någon procent innan säljaren accepterade efter sådär en månads väntan.

När vi hade kommit så långt väntade en ganska lång process där en notarie ska vara inblandad för att skriva det slutliga kontraktet. Det tog cirka två månader till. I början av oktober var det så dags för kontaktsmöte och få nycklarna. Inför detta fick vi reda på att notarien enligt lag ska vara säker på att köparen och säljaren förstår språket i kontraktet. Det var på gränsen att vi behövde betala en översättning av hela kontraktet och det är då inte 3-4 sidor som vi tänker utan 20-30 sidor… Det slutade med att betala en översättare som tolkade hela kontraktsmötet. En proffsig insats var det i alla fall. Camilla kunde inte vara med på mötet på grund av jobb, men det löstes i sista stund av att signera en digital fullmakt.

Så fick vi då nycklarna och tänkte flytta in direkt med en madrass på golvet som enda möbel. Men, elen var avstängd så det var ingen bra idé. Cyrielle fick rycka in och ordna abonnemang till dagen efter. En hel del hjälp behövde vi med allt som behövde fixas och bokas. Franskkunskaperna behöver friskas upp så att vi klarar oss bättre själva, det är bara så.

Nu väntade utmaningen att fylla denna tomma lägenhet med nödvändigt innehåll. Det återkommer vi till!