Jag kommer säkert att sakna…

Att lämna Singapore efter ett drygt år känns lite underligt. Saker som nu är vardag kommer jag säkert att sakna en hel del.

Men, men, Singapore är ju inte väldens ände, så det går ju alltid att ta en tur hit igen om saknaden blir för stor.

Här är några troliga kandidater till saknad:

Att kunna ta bussen till ett litet stycke djungel och plötsligt känna det som man var någon annanstans än i storstaden. Tillräckligt stort för att man ska kunna gå vilse. Nyligen gick några skogsjoggare bort sig och fick efterlysas! Om inte annat kan det vara rätt svårforcerad terräng.

Att ta en tur till ”kontoret” då och då i affärskvarteren. På med långbyxor för att inte se ut som att man är turist. Oj, den här bilden är från en söndag. Då är det tomt och öde i CBD.

En promenad längs Boat Quay efter att ha sagt nej till alla påstridiga inkastare.

En runda runt marinan för att se om det finns ytterligare någon vinkel vi inte fotograferat.

En öl på något trevligt ställe och sådana har vi hittat många. Nya öppnar och gamla stängs i rasande takt, så det gäller att passa på.

Alla de annorlunda stadsdelarna, som Little India, China Town, osv. som att komma ”utomlands” :smile:.

Alla restauranger som vi har alldeles runt hörnet. Alltid mycket folk och ingen som tänker ”vad gör folk ute så här en vanlig måndagkväll…”. Singapore river, vår bruna flodgranne hyser tydligen 700 F&B-ställen (mat&dricka-ställen på ren svenska) på en sträcka av ett par kilometer.

Och så värmen förstås! Alltid svettigt och ibland mycket svettigt. Vi har lärt oss att det inte bara är vad som står på termometern som är viktigt. Fukt och brist på vind räknas det också. ”Real feel” är det som gäller. Över 40 i denna skala är det ofta, om det är uppåt 50 så är det riktigt varmt (i skuggan alltså, i solen är det värre). Allt och alla svettas, så även vinglasen :smile:.

IKEA-sås (en lite pinsam bekännelse)

När Linus var liten åkte han till IKEA nästan varje vecka tillsammans med sin farfar. Där åt de köttbullar, brunsås och potatis. Hemma hade vi inte (och har fortfarande inte) brunsås särskilt ofta (läs aldrig) så Linus förknippade brunsåsen med IKEA och kallade den länge för just IKEA-sås.
Så kan det gå, även i Landet Brunsås!


Nu ska vi äta kotletter, potatis och IKEA-sås (pinsamt med påssås, men har vi klarat oss utan mjöl i ett år ska vi klara sista veckan också).
Lingonen har jag köpt på IKEA, för i det här landet är det OK för kvinnor att finnas…

Man vänjer sig!


Vissa saker är lättare att vänja sig vid än andra.
Att överallt kunna köpa extremgod, solmogen frukt, skalad och skuren för en billig penning.

 

Att inte behöva leta upp ett Systembolag för att kunna köpa öl och vin.

Att det är så många olika högtider som firas att vi inte kan hålla reda på alla, utan blir varse först när vi ser folk på stan som är finklädda!

Att ha sällskap av apor på skogspromenaden, händer sällan i Skrylle!

Att tvätten ska hänga på tork på bambupinnar.

Att det REGNAR när det regnar!

Att duscha i kallvatten eftersom jag ständigt glömmer att slå på varmvattnet på den där knappen i sovrummet och att bo i Compact living, sovrum=arbetsrum!

Visst vänjer man sig. Nu håller vi på att försöka vänja oss vid tanken att det endast är 10 dagar kvar tills vi lämnar lilla fina Singan! Den 17 oktober fortsätter vår resa österut, med Brisbane som första stopp. Men det är först om tio dagar, innan dess ska vi  hinna massor!

Om Singapore låg i Skåne

Efter att vi har flängt runt och gjort lite nedslag här och där under mer än ett år kan man kanske undra hur stort Singapore är egentligen. Singapore kallas ibland för ”The little red dot” för att landet bara syns som en liten prick på kartor.

Att Singapore är litet, det vet de flesta, men hur litet är det egentligen? Det är ett av världens minsta länder, men inte i samma lilla klass som Monaco eller Vatikanstaten. Bästa sättet att visa hur det ligger till är att lägga en Singaporekarta över Malmö-Lund-området:

I denna del av Skåne bor det ungefär 450 000 personer. I Singapore är det lite mer tättbefolkat med drygt 5 miljoner invånare. Singapore saknar nästan helt jordbruk som tar plats, men lyckas istället få plats med världens näst största hamn.

Ganska praktisk med små avstånd. Tunnelbana över hela landet, lokalbussar som går från hörn till hörn, osv.

Med så ont om yta är det viktigt att dra nytta av den som finns. Bostadshus blir högre och högre, nu är 40-50 våningar vanligt. Underjorden ska kartläggas så att mer kan byggas nedåt istället. Vissa köpcentra har redan nu lika många våningar under jord som ovan.

Kakbuffé med smycken

En vän och kollega säljer finfina
smycken för ”Together for charity”
här i Singapore, vissa designade av henne själv,
och överskottet går till ett barnhem i Laos.
Man gör alltså en god gärning genom att köpa smycken.
Fint!

 

 

 

 

Hej släkten, här ser ni några julklappar!

 

Utöver smyckesförsäljningen fanns det också en kakbuffé!
Här kommer en rent hypotetisk fråga: Om man bjuder ett kakmonster på 7 sorters kakor, hur många kakor äter hon då? (eller han, frågan är ju hypotetisk)

Ledtråd: Man kan ta om av den/de godaste…

 

 

 

 

 

Spelhåla


Sällskapsspel är kul och jag har länge velat lära mig att spela Mahjong. Nu har jag gjort två försök á 3 timmar och kan då endast en bråkdel av alla regler. Men så kul det är, man tänker verkligen så att det knakar och jag blir nästan speedad av några timmars spel!


Man spelar med 144 ”stenar” eller brickor i sju olika serier med olika valörer. Och det är mur och pong och kong och chow blandat med vindar, årstider och drakar. Det finns en väldig massa regler och förstås undantag från reglerna. Vissa delar känns nästan ceremoniella, som hur man startar med att bryta muren genom att räkna och flytta brickor enligt konstens alla regler, fast motsols!


Det råder delade meningar om spelets ursprung. Vissa hävdar att filosofen Konfucius utvecklade det redan på 500-talet f.Kr., medan andra säger att det var två kinesiska bröder som kom på spelidén i slutet av 1800-talet. Från Kina kommer det i alla fall!
Man kan spela mahjong på nätet, det finns ju till och med på Facebook, men de flesta är inte RIKTIG mahjong utan någon ”nallepuh-variant” där man bara ska hitta par! Men man kan förstås skaffa sig ett konto och spela om pengar med andra on-linespelare. Som poker, fast Mahjong.  Det ska jag nog låta bli!

Flipp eller flopp?

I somras läste jag en artikel i Sydsvenskan som handlade om huruvida det var OK att går omkring med flipflops var som helst. Inte i storstäder var slutsatsen. Men Singapore är en storstad och här är flipflops det, i särklass, vanligaste skodonet. Utbudet är enormt, vissa mindre fula än andra…

Flipflopsen verkar dessutom funka i alla lägen, jag har sett det på ”coola killen i baren”, ”joggande kvinnan i parken” och även på riktigt små barn – då oftast med en rem om hälen.
Till och med vi har vant oss vid flipflops, fast det var svårt. Jag fick klipanik mellan tårna i början, men är nu härdad. Fast jag tycker det är riktigt läskigt med folk som gått så mycket i flipflops att det finns ett extra tomrum mellan stortån och ”pektån”.

Tydligen finns det bevis för att skor av flipflop-typ funnits sedan urminnes tider, men nuvarande modell spreds över världen efter andra världskriget då många amerikaner hade sett japanerna gå omkring i liknande sandaler kallade Zoris.

En dag gick jag omkring i CBD (central business district) vid lunchtid och kunde konstatera att flipflops funkar även här! Fast variationen av skor är enorm. Såååå många vackra asiater i fina klänningar och klackskor. Kul att kolla på, men jobbigt att smyga omkring som en annan skofetischist med kameran i högsta hugg.


”Barbieskorna” skulle jag inte komma långt i…

På herrsidan intet nytt…

Glassgubben!


Tidigare fanns dessa ”glassgubbar” utspridda i de olika bostadsområdena och utanför skolor, men nu ser man dem främst längs turiststråken. De säljer glass från sina kärror som ofta är kopplade till cyklar eller motorcyklar. Var och en verkar ha sin bestämda plats men alla säljer samma sak, glass i färgglatt bröd eller rån för en SGD (ca 5 kr). Brödet är ”pandan bread” men vad pandan heter på svenska har jag inte en susning om.. Blad är det iaf och det används även i ris- och curryrätter.


”Dirty man ice cream” kallades glassen tidigare, då den var hemmagjord och kanske inte helt fräsch. Nu tillverkas den i glassfabriker, säljarna använder handskar och glassen är helt OK.
Majs och bönor ingår ofta i desserter här och de finns även som alternativ när man väljer glass. Själv avstår jag från glass med grönsaker och avstår gärna durianglassen också…

  

Om man blickar uppåt…

När det gäller att designa bostadshus gäller det att ta ut svängarna lite extra om man ska synas i mängden. 2000 nya bostader säljs varje månad i Singapore, så konkurrensen är hård.

Arkitekternas utsvävningar gör det lite mer spännande att ta en promenad. Åtminstone om man tittar uppåt då och då. Ganska snart inser man att det är några trender i designandet som är viktiga.

De alldeles nya husen vid hamnen i Keppel Bay är ett bra exempel på att vilja synas utöver mängden.

Det är tråkigt att göra alla våningar likadana. Så stor variation som möjligt ska det vara. Helst ska det se ut som om ingen lägenhet är den andra lik.

Ingen vill bo nära marken. Vad vi förstår beror det på lukt (regnvattenkanaler som står stilla är inte som parfym direkt…), utsikt och buller. Dessutom blir det ju fler grannars tvätt som droppar ju längre ner man bor (nej, det gäller inte privatbostäder, där är all tvätthängning förbjuden, till och med innanför fönstren om tvätten syns utifrån…). Alltså börjar man ofta inte bygga lägenheter förrän på våning 5 ungefär.

Balkong med glasräcke är populärt oavsett hur högt det är. Jag skulle nog hålla mig en bit från kanten på dessa hörnbalkonger på upp till 50:e våningen.

Annat var det förr i tiden… på 60-talet handlade det om att bygga så mycket som möjligt på kort tid. Arkitektur var inte så viktigt. Då kunde det se ut som People’s Park Complex i China Town.

Kanske inte så spännande, men tidstypiskt i alla fall.

Tar man hissen upp i något HDB-hus (allmännyttan), som ju alltid är öppna för vem som helst och studerar staden från ovan ser man att det finns en hel del helt vanliga hus också.

East coast från en cykelsadel

Cykla är en av sakerna som vi saknar jämfört med ”hemma” i Lund. I Singapore cyklar man inte gärna i trafiken. Det är helt enkelt inte meningen. De fåtal som ändå ger sig ut cyklar på trottoarerna… parkcykling är däremot populärt, speciellt längs långsmala East coast park som löper platt och bra en sådär 1,5 mil längs sydkusten (östra sydkusten till skillnad från västra sydkusten :smile:). Trots suget efter att cykla är stort har vi inte hyrt cyklar här tidigare, troligen för att risken är stor att man får en alldeles för liten cykel och får trampa tungt med knäna uppe vid öronen (för det är ju så asiater verkar vilja ha det av någon anledning jag inte förstår).

Nu fick vi till sist för oss att prova och det blev inte så tokigt trots allt. Vi valde kategorin vanlig cykel och inte en familjecykel med plats för småbarn på ”instrumentbrädan”!

Vill man inte hårdsatsa på cyklandet finns det alltid något som händer längs vägen. Att grilla är populärt och troligen inte så upprörande som när folk grillar längs Malmös stränder (då skrivs det sura inlägg i tidningen om att det luktar och är störande…).

I äkta Singaporeanda så är förstås grillplatsanvändandet organiserat! Man bokar sin favoritgrillplats på nätet och betalar så där en 80 kronor i hyra. Sandslott går alltid att beskåda vid ”Castle beach” – var annars :smile:.

Just denna dag var det segeltävlingar och åskådarna hade bänkat sig. Hoppas att seglarna kan navigera rätt bland lastfartygen som ligger på kö till hamnen.

Vi tog oss bortom East coast och körde lite tempolopp längs ”Changirakan”. 6 km spikrakt längs landningsbanorma. Jag provade på plane spotting några minuter, men det hände inget spännande…

Kabelskidåkning i en lagun kan man också beskåda, eller prova på om man nu vågar. Jag tycker mer det liknar kite surfing utan drake.