SWEA till IKEA

Dagens uppdrag var att, i ett av IKEA:s visningskök, baka kanelbullar och pepparkakor för att kunderna skulle få provsmaka dessa svenska läckerheter.

Det känns mycket underligt att baka inför publik… men gott blev det tydligen för allt hade en strykande åtgång. Det var dock inte min förtjänst att det smakade bra, allt var färdigförberett när vi kom så det var bara att kavla och se glad ut. Eller förresten bulldegen var dessutom färdigkavlad – någon hade förberett det hela väl!

Annars ligger IKEA lite risigt till för tillfället, den stora snackisen i svensklägret är ju att IKEA bestämt sig för att endast sälja mat av eget fabrikat. Det spelar inte så stor roll för oss som bara ska vara här drygt ett år, men jag kan förstå att man inte köper IKEA-choklad om man är sugen på Marabou, då kan man lika gärna köpa Cadbury som finns i varenda liten Seveneleven-butik! Inte heller kan Ikeas vingummi ersätta Ahlgrens bilar, då köper jag hellre ”grisar” eller ”pandor” på Marks & Spencer, de slår dessutom ”bilarna” i mumsighet!

IKEA sägs vara lika över hela världen, men det stämmer inte riktigt. Inte finns det väl bönerum på IKEA i Sverige och någon 4,5% cider serveras väl inte i restaurangen? Här är IKEA dessutom öppet till 23.00 varje dag, med extrapris på nudelrätter efter klockan 20.00!

Mmmmikrobryggerier!

Jag måste erkänna att jag trodde att det bara fanns Tiger att tillgå i Singapore. Så är det inte alls! Under månaderna som gått har vi hittat än det ena än det andra mikrobryggeriet att testa öl på. Flera ställen brygger direkt på plats i puben medan vissa hämtar öl från något litet lokalt bryggeri. Eftersom det är Singapore det handlar om måste vissa utmärka sig mer än andra med att vara tex världens högsta eller något annat utmärkande. Några spännande ställen som kan rekommenderas är:

Brewerkz var bryggeriet vi först hittade. Inte så konstigt eftersom det syns och hörs mest. Är egentligen en restaurangkedja några olika ställen i Singapore. Den ”mitt i stan” har en förmåga att växa fritt ut på kajerna vid Clark Quay (en turistmagnet I kvadrat). Behövs det mer plats hämtar man bara fler bord och ställer någonstans. Även när det gäller att brygga öl är Brewerkz stort. Runt ett dussin öl att välja på av alla möjliga smaker. Man kan få en liten provsmakning med fyra sorter av eget val. Det svåra är sedan att hålla koll på vad det kostar! En komplicerad matris med mer eller mindre ”happy hours”och storlek på glas, kannor och öltorn (4 liter…)! Havrestouten var förstås bäst tyckte jag, Camilla tyckte mer om den vita kaninen som är en veteöl.

LeVel33 påstår sig vara världens högsta mikrobryggeri (mätt over gatunivån då…). På 33 våningen med utsikt över Marina Bay och med en utomhusdel som är perfekt om det inte regnar som när vi var där. En ganska imponerande bar med bryggeritankar och kontrollpanel direkt bakom bartendern för att verkligen visa att här transporterar vi inte några långa sträckor inte. 4 olika ölsorter bryggs och två av dem är porter/stout! En fördelning som jag tycker är perfekt! Här är det kanske utsikten från baren som gör sig bättre än en bild på en öl:

Pump room ligger mitt i Clark Quay. De brygger ett antal öl på plats och har satsat på en provsmakningsbricka med 8 sorter med allt från veteöl till brun ale (tyvärr var portern slut just då, men det löste vi genom att komma tillbaka några veckor senare!) lite imponerande att servitören kom in med alla 8 i en enda röra och sedan sorterade upp dem bara genom att titta på dem! Om vi nu fick dem i rätt ordning förstås 🙂

Tawandang ligger trevligt i Dempsey Hill som är en liten oas ganska nära centrum (som vi har nämnt tidigare för många inlägg sedan…). Ett antal gamla mönstringsbaracker som är omgjorda till restauranger, butiker och några mikrobryggerier. Tawandang har utsett sig själva till världens bästa tysk-thai-restaurang! Kanske inte så stor konkurrens i den kategorin? Tre öl på menyn som bryggs i lokalerna: vete, lager och dunkel, alla enligt tyska öltraditioner. Ett överkomligt antal att prova igenom till ”förrätt”. Precis intill ligger också Red Dot som vi nämnt tidigare med sin gröna, nyttiga öl med Spirolinaalger som mycket väl kan visas igen (Camilla lyckades kalla det Red Spot då, men efter några gröna kan det ju bli så…):

Bairds öl var en liten udda upplevelse. Vi skulle prova en liten restaurang nere på vår gata när det visade sig att de hade ett helt uppslag med mikrobryggeriöl i menyn! Inget tydde på att det fanns något bryggeri i lokalen… Efter lite efterforskning var det inte direkt ett lokalbryggeri det handlade om utan ett japanskt mikrobryggeri som exporterar till några få ställen utanför Japan. Vilken tur man kan ha att det var till just vår gata! Än så länge har vi bara provat två sorter, men det blir säkert fler för det är ju så nära.

Djungelpromenad – Bukit Timah

Vi har idag bestigit Singapores högsta berg – Bukit Timah, 163,63 möh! Ingen större prestation alltså, men härligt att komma ut i naturen. Lagom för oss med en djungel där det finns informationsskyltar, markerade spår och asfalterade stigar… Fast väl på toppen kände vi att vi behövde mer motion och lite mer utmaningar så vi tog några extra turer på naturstigar utan horder av asiater!

Vi slapp se några läskiga kryp, men såg massor av apor och dem är jag inte alls rädd för längre! Fast man får se upp, man vet aldrig när de dyker upp och snappar åt sig något som man lagt ifrån sig. En tjej sa ifrån sig en choklad på en bänk i en utställningshall och på bråkdelen av en sekund dök en apa upp från ”ingenstans”och tog hennes Kitkat!

Sedan var det dags för ett hawkercentra och Carrot cake, som inte är sockerkaka med glasyr utan en varmrätt. Närmare bestämt rismjöl, ägg, vatten,” daikon” (vit rädisa?) och kryddor som mixas och sedan steks. Carrot cake finns i en svart och en vit variant, alltså med eller utan soya, ingen av dem innehåller morötter…

Jackfrukt, heter det verkligen så? Jackfruit är det iaf, det berättade en man med röda brillor som också berättade om skillnaden mellan jackfruit och brödfrukt, hur stora träden blir, att det finns olika sorter m.m. Trevligt med lite spontanguidning mitt i djungeln!

Fortskaffningsmedel

Egna ben – absolut bästa sättet att ta sig fram, hela staden är relativt promenadvänlig. Kostnad: litervis med svett!

Buss– med införskaffat busskort som man blippar när man går på och när man går av bussen är detta också ett smidigt sätt att ta sig fram. Kostnad: mindre än 5 kr inom stan.

MRT (tunnelbana) – även här funkar busskortet, det går snabbt och smidigt om man hittar och det gör man ju inte… Det är en baggis att gå av på rätt hållplats, infotavlorna är lätta att förstå, men under jord kan jag absolut inte orientera mig så jag kommer alltid upp åt fel håll! Tågen är helt rena, absolut klotterfria och går ALLTID i tid! Kostnad: ca 10 kr inom stan.

Taxi – Alla åker taxi! Det är pålitligt, de kör på taxameter och det finns nästan alltid en bil inom viftavstånd, utom när det regnar! Kostnad: 25-30 kr för samma sträcka, inget trams med någon dricks – chaufförerna kan mycket väl avrunda nedåt för att slippa skrammel!

Bilden inifrån det tomma tunnelbanetåget är tagen i ottan, tågen är oftare fulla än tomma…

Durian den förskräcklige

Här finns massor av spännande smaker att upptäcka…

Durian till exempel, frukternas konung, en taggig frukt som luktar gamla sopor – det vill man ju gärna äta! Eller? När man strosar omkring i Chinatown slår det en stank emot en med jämna mellanrum, då vet man att man är nära en durianförsäljare. På hotell och vid tunnelbanor är det ofta skyltat med durianförbud.

Förutom att durian innehåller diverse vitaminer och sägs ha värmande egenskaper har den enligt folket på Java även erotiska egenskaper! Smaken och konsistensen utlöser en omedelbar kräkreflex, något så äckligt kan man bara inte äta! På Wikipedia kan man läsa att durian kan smaka creme cheese, löksås och sherry…

Kolla hur ful och oaptitlig den ser ut där den ligger och stinker!

Ska man säga något till durians försvar, så är det att oskalad är det en fin frukt (låt den så förbli!)

Rambutan är en annan taggig ( eller snarare hårig) frukt, stor som en oval golfboll. Man äter det vita fruktköttet och petar bort den stora kärnan i mitten. Smaken är sötsyrlig och påminner lite om vindruvor fast konsistensen är fastare. Ganska gott fast ser den inte lite ”skum” ut halvskalad?

Som avslutning på vår fruktstund fick det bli lite blåbär och jordgubbar – detta i form av underbart goda cupcakes, vi är ju inga fruktarianer…

Tigerbesök!

Efter att ha hittat flera trevliga mikrobryggerier i Singapore var det dags att besöka ett riktigt storbryggeri! Tiger är ölen som gäller i Singapore. Bryggeriet ligger i världens ände, längst ut på öns västspets. Vi hoppade av bussen precis i tid för att inte hamna i Malaysia. När vi tänkte stort bryggeri tänkte vi också stort antal besökare. Bokningar i förväg var nödvändigt så det hade vi gjort. Väl där verkade det ganska lugnt och det visade sig att vi var de enda besökarna på den turen.

Ett storbryggeri är också en storindustri utan någon direkt charm. 70 000 flaskor/burkar producerades den timmen vi var där utan att man såg någon som arbetade… Men, redan före turen förklarade guiden att det är drickandet i slutet som är det viktiga! En fullskalig pub av engelskt stuk uppenbarade sig till sist, endast byggd för rundvandringsbesökare och arbetarna som kunde komma förbi och ta en öl ibland. 45 minuters fritt drickande! Det var decennier sedan Carlsberg slutade med det till alla svenska teknologers förtret. Det är inte heller bara Tiger som gäller för man brygger en lokal Guinness, en egenstout, lokala öl av experimenttyp också. Helt perfekt! Eftersom vi var de enda besökarna lyckades vi också få en pratstund med guiden och lite tips på resmål i grannländerna. Efter detta blir det väl en och annan extra Tiger ibland kan man tänka.

Way out west

På väg mot dagens huvudsakliga mål (se Davids inlägg) lyckades jag lura till mig ett besök i Chinese and Japanese Gardens. Det låg ändå på vägen…

Parken har funnits sedan 1975 och ligger på två små öar i Jurong lake. Vacker natur med många olika växter, färgglada fåglar, pagoder, sköldpaddsmuseum och en riktigt häftig Bonsai-avdelning, som tydligen gått lös på SGD 3.8 miljoner, med många vackra träd där det äldsta var 300 år gammalt!

Vid stenskulpturerna kunde vi läsa om hur vi är som personer enlig de kinesiska stjärntecknen, jag är kanin (därav mina stora framtänder eller?) och ”gentle, caring and charming”! David är råtta…

När vi strosat färdigt var vi hungriga och vid närmaste MRT-station hittade vi ett ”hål i väggen” där vi kunde köpa goda nudlar för 10 kr/portion. Sedan på tåget för att åka en station till Boon Lei, där vi skulle leta upp en buss att åka vidare med. Då började kaffetarmen hojta och vi hoppades på att hitta en kaffeservering, enade om att lokalt kopi skulle få duga. När vi stiger av tåget har vi ingen aning om var vi är, Boon Lei har vi aldrig hört talas om. Men vad hittar vi väl då, om inte ett GIGANTISKT shoppingcentra? Så det blev en cappuchino med så välvispad mjölk att skeden kunde stå för sig själv!

Nu är det klippt!

Att byta frisör kan vara jobbigt, men ett måste om man flyttat 1000 mil… här finns massor av fina salonger och ofta ingår tvätt och huvudmassage när man klipper sig.

Men jag var ”tvungen” att prova QB House, den japanska halvautomatiska klippinrättningen, där de garanterar att allt är rent och sterilt och att de tar en ny kam för varje kund…

Du betalar med en tia (50 kr) i en automat och får en biljett, ställer in din väska i ett skåp bakom spegeln, lägger eventuella glasögon i en för glasögon avsedd ask, sitter ner och försöker slappna av! Klippningen ska ta 10 minuter, fast det gäller nog bara rakt och tjockt asiatiskt hår (mitt bångstyriga ris/rufs var visst en utmaning). Det hela avslutas med en noggrann dammsugning av hår och hårbotten och sedan är det klippt och klart!

Resultat: några fnissiga frisörer och en nöjd kund!

梦幻巧克力

Himmelska höjder och lite extravaganser kan väl vara på sin plats en novemberlördag?

På Raffles Place, 280 meter över havet finns Altitude, världens högsta (ja, här i S´pore är det viktigt att vara ”världens”… om det sedan är högsta, största, längsta eller bästa kvittar) utomhusbar eller al frescobar som det så fint heter. Där startade vi vår kväll med lite bubbel, solnedgång och fantastiska vyer.

Sedan bar det vidare till Sky on 57 på Marina Bay Sands, båten på de tre skyskraporna, där vi avnjöt en middag med smarriga rätter som inte kan beskrivas med ord… men de hade fina namn som till exempel ”De Cecco Capellini in Albufera sauce and shaving of Alba’s white truffle” och 梦幻巧克力.

Tack Lundssons för att ni drog upp oss ur ”hawkerträsket”, om än tillfälligt!

Malaysia, Malaysia

Två mils bilfärd norrut, genom en tull, över en bro och vips så befinner man sig i en annan värld. Nämligen i Johor Bahru, Malaysias näst största stad. Singapore är verkligen som en egen liten ”trygghets/ordning och reda – bubbla” här i Asien!

Vi tog oss till Malaysia mest för att David skulle få köra bil… annars drabbas han av abstinens, men också för att bada i havet och det gjorde vi i den lilla badorten Desaru på östkusten. Klart, varmt, underbart vatten och en flera mil lång sandstrand kändes inte helt fel.

Vi hann också med ett besök på en fruktodling där vi fick lära oss massor, kul att se hur stjärnfrukt, mangosten, papaya, rambutan och hans nakna kusiner longan, drakfrukt mm växer. Provsmakningen av de olika frukterna var spännande, men den där lilla runda som smakar inlagd gurka kan jag vara utan! På fruktodlingen fanns också ett minizoo, precis som på vilken djurpark som helst – eller inte?

Så i måndags var det dags för en ny Malaysiatur, till Kuala Lumpur med tåg. Resan tog 6 timmar och kostade 280 kr enkel resa i första klass – hm, ja det var i alla fall gott om benutrymme…

Sedan skulle vi göra KL på 48 timmar, monsunregn som lamslår allt inberäknat! Eftersom vi nästan uteslutande tar oss fram till fots hinner vi se mycket, för mycket känns det som i ett så fattigt land. Fruktansvärt sorgligt med så många tiggare, speciellt mammorna med småbarn och uteliggare som inte verkar äga en enda pinal utan ligger på kartongbitar längs trottoarerna.

Bortsett från det så var staden en positiv överraskning, hjälpsamma och nyfikna människor, massor av god mat, spännande marknader, massor av shoppingmöjligheter – allt från Calvin Kleinkallingar av bästa piratkvalitét till lyxbutiker med äkta (och rättstavade) loggor!! Kontrasternas stad!

Chinatown, Little India, Central Market, Petronas Towers, Bukit Bintang, KL Tower, Chow Kit och Kampong Bahru – det gav mersmak! Men Fish SPA gav avsmak…

Verifierad av MonsterInsights