En total solförmörkelse som passerar rakt över vår lägenhet kan man ju inte missa. Det är långt mellan solförmörkelser på en viss plats. Nästa gång som det händer i Palma är år 2180 och i Lund kommer det tydligen inte att inträffa före 2200-talet.
Inte något att fundera på alltså. Jag var plats några dagar i förväg och kunde kontrollera att solen inte skulle gå ner bakom bergen när det slutligen var dags. Det hela inträffade 12 augusti kl 20.31. Nästa sak som är viktig är att solen inte döljs av moln. För att troligen slippa detta så är Palma i augusti ett bra ställe att vara på.
Efter skådespelet ljusnade det igen för att åter bli en normal skymning. Det var helt klart värt att ta sig hit för att se detta otroliga fenomen!
Dagen efter var det dags att lämna ön för denna gång. Det börjar bli en vana att flytta bilen från Palma till Bordeaux och tillbaka igen. Jag körde själv och hade valt en ny väg över Pyrenéerna.
Färjan till Barcelona kom fram på eftermiddagen, så att därefter sträckköra till Bordeaux var ingen bra idé. En övernattning i Pamplona var planen. Vägen dit från Barcelona går längs Pyreneerna. Så här mitt i augusti är det varmt. 30-40 grader är normalt och denna dag var det upp emot 40.
Pamplona är främst känd för sin årliga tjurrusning längs gamla stadens smala gränder. Inte någon trevligt anledning att vara känd som stad tycker jag.
Även om Pamplona inte ligger i Baskien (det ligger i regionen Navarra) så finns här en typisk pintxos-gata med mängder av små barer som serverar dessa ”tilltugg på en pinne”.
Om torsdagskvällen var full med ätande och drickande männoskor så var fredagsmorgonen det motsatta. Öde gränder att strosa omrkring i.
Färden över Pyreneerna började med ett besök i häxorns grotta, Zugarramurdi. En naturlig flodgrotta som användes till hedniska fester och häxprocesser.
Nästa stopp var den traditionella Baskiska byn Ainhoa. Denna räknas som en av de vackraste byarna i Frankrike.
Sedan bara en bit bort var det dags för en lunchmacka i byn Espelette. Det är också en typisk baskisk by som är mest känd för chiliodlingar. Espelette-peppar är till och med en skyddad ursprungsbeteckning.
Väl framme i Bordeaux anslöt Camilla och vi passade på att besöka vänner i den fina lilla byn Aubeterre-Sur-Dronne. En fin badplats finns där också vid floden.
Tillbaka i Bordeaux passade vi på att beskåda en vacker solnedgång över bron Pont de Pierre.
SIsta dagen tänkte vi ta en tur till havet och försöka se och förstå vad den enorma skogsbranden väster om Bordeaux hade årstadkommit. Vi kom inte så långt innan bilen ”tappade” växel efter växel så att det tillsist bara var ettan kvar och då var dags att ge upp och kalla på bärgning.
