Att borra ett hål

Hur många kan engageras i att borra ett hål?

Ibland skiljer sig ens världsbild ganska ordentligt från den”riktiga”… Vi skulle sätta upp en gardin i lägenheten och tog hjälp av IKEAs installatörer. Fyra hål skulle borras i ett tak. Snabbt fixat tänkte vi. Men så fungerar det inte i ett normalt lägenhetshus i Singapore inte. Först krävs ett rejält pappersarbete:

– Blankett C1 ska fyllas i av ägaren till lägenheten för att certifiera arbetet och meddela vem som ska borra.

– Blankett C2 ska fyllas i av borraren där alla uppgifter om vem det är och i vilken bil personen kom till jobbet.

– Blankett C3 måste fyllas i av hyresgästen om vad som ska göras, när, varför och av vem.

– ID-handlingar måste kopieras så att man kan bevisa vem man är. Arbetstillståndet var OK.

– Check måste skrivas för att ordna en deposition på några 1000 kronor i fall något skulle hända.

– Dörrvakterna fick sedan tillåtelse att släppa in hantverkarna för att starta arbetet.

– Efter jobbet kan checken återlämnas mot ett antal underskrifter.

Problemet var att vi inte hade en aning om vad som behövde göras, utan skulle bara släppa in hantverkarna när byråkratin brakade loss.

Borrandet tog bara 5 minuter. Alltid något.

Resultatet blev i alla fall bra! Men, jag väntar fortfarande på att nyttan med pappersarbetet ska gå upp för mig.

Balkongbetraktelser

Det finns en hel del att titta på från vår balkong. Klart mer än hemma i Lund i alla fall, där det är tandläkarmottagningar som gäller!

Med en zoom kan man till exempel se detta:

Ett kofärgat kontorshus som snart är inflyttningsklart.

Designade höghus som inte är helt utsålda ännu ser det ut som. Kanske något att nappa på? Eller inte, en femrummare på 200 kvadrat ligger på 25 miljoner kronor…

Klassiska ”shop houses” med sina färgade fönsterluckor. Det ska alltid finnas en valvgång framför huset som alltid är öppen att gå i. Det bestämde Raffles redan i början av 1800-talet.

Underliga metallkonstruktioner som ringar in terrasser på drygt fyrtionde våningen i ett stort bostadskomplex vid Singapore-floden.

En samlare som vittjar tunnor på Mohamed Sultan road.

Byggkranar finns överallt. Det går inte att undvika. Spännande att följa byggjobbarna på 25:e våningen när de går av hissen på en liten spång… Eller att fundera på hur det är att vara kranförare när det åskar i princip varje dag så här års.

Condominium

Vi har äntligen ”fått” en lägenhet att hyra!!! Alla tillstånd är klara så nu slipper vi servicelägenhet och hotell efter två lååånga månader. Lägenhetsmarknaden är verkligen speciell men efter allt letande börjar vi förstå en del i alla fall. Först prisläget, som kan kallas HÖGT. Funderar man på att bo stort kan man till exempel satsa på dryga 1000 kvadrat på bästa läge!! Hittade en 10-rummare som går lös på dryga 200 miljoner kronor… Lite för dyrt kan man säga. Vi letar därför efter compact living-alternativ och alternativ finns det. Databaser med ”att hyra” med uppåt 100 000 alternativ. Vi har dock förstått att det finns många dubbletter och underligheter i detta stora utbud.

Läsa annonser för lägenheter är också en konst i sig. Det gäller att tänka om och släppa lite svenska sanningar och fundera på hur man egentligen vill bo. ”High floor” menas inte att golvet är högt utan vilken våning man hamnar på. Vi har varit skeptiska till mer än våning 10. Vill man ta i mer så kan man nappa på annonser med ”super high floor”, som betyder sådär våning 40 till 70… Ord som ska tolkas positiva är blåsigt och skuggsidan. Perfekt om man vill kunna sitta på balkongen utan att svettas ihjäl.

Vi satsade på att hitta ett condo som verkade bra och låg bra till och sedan leta lägenheter bara där, annars blir det för många alternativ att ta in. Andra önskemål var balkong (lyckades nästan – det blev en ”planter”)och att det inte skulle vara nära ett bygge (nästan omöjligt eftersom det rivs och byggs nytt överallt i den här stan)!

Ett condominium/condo är ett ”bostadsområde” med allt det nödvändigaste, det vill säga pool, gym, grillplats, osv. Dessa condos passar perfekt för oss utlänningar eller expats som vi så fint heter. Det är alltså mest sådana som vi som bor och hyr där medan Singaporeanerna äger lägenheterna privat som en investering.

En annan ”lustig” regel är att man alltid hyr på 2 år! Det kan eventuellt minskas till 1 år om man delar mäklaravgiften med uthyraren. 2 år kändes lite långt så vi fick satsa på 1 år med lite ”böter” istället. Bara att foga sig i principerna…

Alla papper är inte helt klara än, bland annat ska vi lista ut hur checkarna ska fyllas i (hur retro är inte det!), men vi hoppas och tror att vi snarast flyttar till The Pier på Mohamed Sultan Road!

Surf och jordbävning

En ganska nervös start på dagen med ett bokat nybörjarsurfingpass framför oss. Vad hade vi gett oss in på? Tänkte att vi skulle höja medelåldern på eleverna med flera decennier. Blev hämtade på hotellet. Tänkte att han som hämtade inte skulle leta efter några gamlingar, så vi var snabba att ge oss till känna när UP2U surf dök upp… Väl på plats var det inte så farligt. Inte tonåringar de andra eleverna heller och en gammal inbiten aussie som ledare.

Allt startade med torrsim på land (bokstavligen!), vilket var väl så jobbigt. Allt går ju ut på att resa sig från magliggande till stående på 1 sekund. Inget man tränar på varje dag precis. Sen bar det iväg ut bland vågorna. Bara att ta sig förbi de innersta vågorna är ett äventyr och kräver timing för att inte få brädan i huvudet. Att surfa liggande var överkomligt och inte så dumt det heller, men att ställa sig var svårare. Efter en timme lyckades jag i alla fall stå ett par sekunder och det var värt mödan! Efter avslutat pass förstod vi att mödan bestod i skinnflåddhet och en grym träningsvärk. Men kul var det!

När vi stod och pustade ut på stranden började marken skaka. Trodde först det var trötthet, men insåg att lokalbefolkningen började titta sig omkring lite undrande. En tog upp sin telefon och konstaterade att det var en jordbävning, men att det inte fanns någon tsunamivarning. Han trodde dock att det bara var de lokala vulkanerna som ibland ger småskakningar. På stranden var det i övrigt lugnt. Når vi sen kollade på Internet förstod vi att det var en jordbävning precis utanför Bali med 6.2 i styrka. Ett 50-tal skadade av nedfallande takdelar och annat (som inte är svårt att tänka sig med tanke på hur vissa hus ser ut). Detta enligt tidningarna, det var inget vi märkte något av. Några timmar senare var det dags igen för ett mindre skalv. Denna gång bara 4,9. Alla på hotellet sprang ut och vi följde efter. Inget mer hände som tur var.

WOW!

F1-racet blev verkligen en upplevelse! Synd att Camilla inte trodde på idén från början… det är en helt annan upplevelse när loppet går inne i staden. Upplevelsen blev minst lika mycket det runt omkring, med allt folket (över 80 000 åskådare) och alla fina vyer. Det berodde nog också på att det inte bara var gubbar som tittade (som sist Belgien).

Intressant också att se om Singapores strikta regler och ordningssinne fungerar i sådana här sammanhang också. Med öl och matförsäljning på området kan det ju bli lite skräpigt…, men inte här inte. Noterade en städare som gick omkring och fick syn på en liten fimp som genast plockades upp med en tång. Är det sen inte perfekt rent så ska det i alla fall inte lukta illa. I den oändliga raden av bajamajor fanns det ett antal personer med uppgift att mellan varje besökare spreja någon sorts luktegott/desinfektion i luften inne i ”majan”. Tog lite extra tid, men är ju viktigt!

När alla skulle hem efter lopp och konserter fanns ett uppbåd av guider som skickade folk till lämpligt T-bana eller annat. Kändes smidigare är stationen efter slutet på Malmöfestivalen.

Loppet var ju också spännande på slutet med ett par sekunder mellan 1:an och 2:an. Slutkonserten med Linkin Park var säkert bra, men inte riktigt min smak. Fick i alla fall känna på hur en utomhuskonsert är när det är varmt! Vindstilla och 30 grader vid 11 på kvällen. Riktigt svettigt att bara stå stilla. Perfekt att åskan väntade till senare på natten att braka loss… Det är nog ingen större sport att fotografera en blixt. Antagligen bara att knäppa av och så är det klart!

En liten video, med mer omgivning än lopp 🙂 .

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=Se7zwpLBqeo

Det blev inte så mycket ICA…

Efter många turer fram och tillbaka för att få arbetstillstånd verkar det nu vara på väg åt rätt håll! Jag trodde från början, i ett gammalt (ja över en månad sen) blogginlägg, att det skulle bli många turer till ICA (immigrationsmyndigheten), men det var helt andra ställen som gällde. Allt är dessutom förkortningar i detta land. Viktigast är MOM där det förhoppningsvis blir ett arbetstillstånd. Vägen dit har gått via ACRA där jag nu fått ett lokalt dotterbolag registrerat! När väl alla papper var översatta, undertecknade, skickade fram och tillbaka till Sverige, certifierade osv. så tog det bara ett par timmar att registrera ett bolag….

Nu väntar nya utmaningar att skaffa EP (Employment Pass) till mig och DP (Dependant Pass) till Camilla (låter väl fint!). Vad är till exempel ett färggrant kort från Lomma kyrka 1988 värt om man ska bevisa på engelska att man är gifta? Jag måste också bli godkänd som anställd av mig själv för att det ska bli ett tillstånd. Jag får ta mig en funderare på om jag duger. 🙂

Här är solen!

Solen står ju alltid i zenit någonstans på jorden (mellan norra och södra vändkretsen) och nu är det Singapores tur. Två gånger om året händer det här!

Inte lätt att fotografera en fin zenitskugga… Precis en viss dag och solen ska skina klockan 13. Inte så stor chans. Det finns alltid lite moln på lut. Det gäller att vara beredd med kameran.

Från nu och till slutet av mars är i alla fall ordningen återställd med att solen står i söder mitt på dagen. Vi höll på att köra åt hel fel håll med bil för ett tag sedan när jag orienterade efter solen och inte kartan eller GPSen!

”Midsommar” är det precis som i Sverige i juni. Då är dagarna som längst. Hela 10 minuter längre än vid jul! Inte mycket som varierar här inte. Solen går upp klockan 7 och ner 19, det är 30 grader på dagen och 25 på natten, det blåser inte, åskar varannan dag, osv, så är det alltid.

Prylgalningarnas Mecka!

Passade på att besöka prylutställningen Comex Asia, eller konsumentelektronik som det så fint heter. Har inte sett något mer hysteriskt! Fem hela mässhallsvåningar med alla tänkbara prylar. 800 000 besökare på 4 dagar och MINST lika många säljare som stod som dubbla murar runt varje utställningsmonter. Alla utställare hade egna ”speakers” med rejäla ljudanläggningar för att kunna överrösta alla andra och visa att de hade bästa erbjudandena. Ja, för det handlade inte bara om att visa upp, utan i högsta grad att sälja. På toppen av denna kakafoni hördes visselpiporna från dem som ständigt körde in nya pallar med varor att sälja. Och säljer gör man. Detta år hoppas man på en halv miljard kronor. För min del kändes det helt omöjligt att tränga igenom skölden av försäljare, så jag fick fly ut innan jag blev påtvingad en dator eller två.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=x9qQtV_cE9k

Allting kan bli bättre – även i världens säkraste land

Läste med fasa i the Straits att det stjäls en bil i Singapore VAR FJÄRDE DAG! Det är ju inte klokt! Artikeln berättade om en stackars person som förra månaden parkerade i ett parkeringshus och när han skulle hämta bilen var den borta. Så skönt att läsa om bilstölder från ett sånt perspektiv, dvs att inga bilar ska stjälas alls.

I Sverige stjäls det en bil var 25 minut. Jo, Sverige är lite större, 9 istället för 5 miljoner invånare.

Boendejakt

Verkar äntligen har kommit igenom en ändlös boendejakt. Att hyra lägenhet kräver arbetstillstånd och är inte att räkna med på flera veckor ännu. Servicelägenheter är alternativet till att bo på hotell. Vi har därför jagat sådana i flera dagar nu. När vi ändå är på plats vill vi gärna se ställena först och inte bara boka på nätet. Efter att ha sett en 7-8 stycken började försöken att verkligen boka. Allt är dyrt och allt var fullbokat. Ingen bra start. Sedan började vi förstå att det inte bara är boendena som man kan boka hos. Det finns boenden, företag med flera boenden, agenter, osv. Ingen verkar ha koll på vad som är bokat och när det är ledigt. Att det står ledigt och går att boka på nätet betyder inte att det är så i verkligheten. Vi mailade till allt och alla om alla möjliga boenden. Sen började det trilla in mail i mängder från ”See Toh”, ”Yogiaman”, ”Whitney Poh”. Alla väldigt hjälpsamma, alla med olika priser för samma lägenheter, olika uppgifter om när en lägenhet är ledig, men allt fullbokat…

Till sist löste det sig i alla fall och vi flyttar till Le Grove, eller lund, som det ju betyder, om en vecka. Nytt hotell under tiden för att få lite omväxling.

Verifierad av MonsterInsights