Vi föll till sist för att bo i Portixol en bit utanför Palma centrum. På mallorkin, denna lokala dialekt av katalanska, så betyder det ”hamn och sol” och ungefär så är det. En gammal fiskeby som har växt ihop med Palma stad. Här finns då en hamn (såklart), en liten strand, en strandpromenad, caféer förstås och en hel del sol. Byn har funnits sedan 1700-talet i liten skala. På 60- och 70-talen byggdes en del större lägenhetshus längre in från stranden för att hysa arbetare som flyttade hit från framförallt södra Spanien.
En liten lokal strand ligger mitt i byn. De första solbadarna har anlänt redan nu i april. Vattenbadare är fortfarande sällsynta.
Fram till nyligen har Portixol ansetts som ett lite slitet område. Nu pågår den typiska gentrifieringen (”då herrskapsklassen flyttar in” 🙂 ) då husen längs strandpromenaden köps och renoveras till priser som inte skådats tidigare.
Men än så länge finns charmen kvar, även i bakgatornas mer oputsade stil.
Potixols strandpromenad är en del av ett gång/cykel/jogging/rollerblades-stråk längs havet på nästan 2 mil.
Det är inte alltid så här lugnt och fridfullt längs ”stråket”. Här finns allt från tävlingscyklister till långsamma joggare som jag. Ibland är det till och med live-musik på träningsrundan!
Cykelstråket in mot Palma är som på de flesta ställen byggt för exakt två cykelbredder. När den byggdes tänkte man säkert inte på att Mallorca skulle bli ett tränings-mecka för tävlingscyklister… och som väljer denna rutt trots alla ”söndagscyklister”.
Mellan Portixol och Palmacentrum är det 1 km sandstrand. Ganska lugnt än så länge, men till sommaren så blir det nog annorlunda. Det är Palmas enda strand inom gångavstånd.
Uteserveringar och bra caféer, ja vad mer behöver man? Vårt stamställe har blivit Tapas Club.
Om inte annat så kan man njuta av solnedgångarna, som var lite mer dramatiska i vintras, men börjar bli lite mer sommarvarma nu.
Vi trivs med andra ord hur bra som helst i den gamla fiskebyn!
