Katedralen i Palma

När det gäller sevärdheter i Palma så går det inte att undvika ett besök i La Seu (på Mallorquín), det vill säga katedralen. En katolsk kyrka, gravplats för Mallorcas kungar och en konstsamling i en och samma byggnad.

IMG_3420

Katedralen började byggas direkt efter Morerna besegrats av Spanjorerna 1229. Islam skulle snabbt bytas mot kristendom och kyrkor skulle anläggas, ofta på samma plats som moskéerna legat på. För att fira segern i kriget ordentligt bestämdes att katedralen skulle bli världens största. Byggnationen startade precis vi sidan av den gamla moskén, men efterhand blev byggnaden större och ”tog över” även platsen moskén legat på. Byggandet tog tid och katedralen var inte klar förrän cirka 400 år senare… Då fanns det andra kyrkor med ambitionen att bli världens största, så Palmas katedral får nöja sig med att vara bland de största.

IMG_3404

Byggnaden kallas ljusets katedral på grund av de många förstermålningarnas och stora rosettfönster.

IMG_2187

Förutom det dagliga ljuset från alla fönster så har de som byggde katedralen ordnat så att det två gånger om året blir en ljusshow av speciellt slag. Den 2/2 och 11/11 klockan 8 på morgonen skiner ljuset genom hela byggnaden och bildar ett mönster på väggen. Med lite tur är det kanske sol den 11/11 i höst så att vi kan gå dit och titta.

Förutom fönstermålningar finns en hel del utsmyckningar och konstverk av mer eller mindre udda slag. Till och med Gaudi (mannen med udda byggnader i Barcelona) blev anlitad för att designa om delar av lokalen och han lämnade bland annat efter sig en gigantisk ljuskrona som föreställer en törnekrona och hänger mitt över huvudaltaret.

IMG_3403

Sidoaltaret är ännu mer omdiskuterat. Det är designat av en lokal konstnär och har ett marint tema. Det ser lite ut att vara inspirerat av Gaudi tycker i alla fall jag.

IMG_3402

Även Sant Sebastian (Correfoc-Sebastian) som är Palmas skyddshelgon har fått en plats i ett kapell. Han led martyrdöden 287, men anses ha sett till att ett utbrott av pest kunde hindras på 1500-talet… Hans avrättning avbildas på olika sätt, som målning och som skulptur. Målningen verkar inte så trovärdig. 20 pilar genom kroppen och Sebastian ser mest lite uttråkad ut.

Sebastian

Avbildningar av den sista måltiden finns på några ställen inne i och utanför katedralen. I denna utsmyckade variant har Judas fått hörnplatsen och har sin pengapåse för man ska kunna se vem det är.

IMG_3409

Hur som helst, en imponerande byggnad med många spännande och udda detaljer.

Det där med ljusets katedral stämmer även på natten när belysningen är tänd.

IMG_3274

Ett ”vintrigt” Alcudia

Efter att många gånger hört släkt och vänner tala varmt om Alcudia tyckte vi det var dags att slå till och besöka detta semester-mecka. Vi började med ett besök i det egentliga Alcudia, som funnits sedan romartiden. En gammal gyttrig stadskärna innanför en ringmur som fortfarande är ganska intakt.

DSCN5974

Muren byggdes på 1300-talet för att bland annat skydda mot pirater. Idag är det nog mest turistinvasioner som invånarna kan behöva skydd mot…

DSCN5970

 Eftersom det var söndag var det förstås marknad som i stort sett varje by på Mallorca anordnar minst en gång i veckan.

IMG_3360

Smala vindlande gator med ett torg då och då, tillräckligt för ett café eller två.

Nu ligger inte gamla Alcudia vid havet så om det inte varit för hamnstaden Port d’Alcudia från 1700-talet, som råkar ha en 1,5 mil lång strand precis intill, hade nog få hittat hit. Turismen började på 1920-talet och från 70-talet tog det en rejäl fart (som för så många andra medelhavsturistorter).

DSCN5968

Eftersom det är mallorcansk vinter och lågsäsong, så väntade vi oss en ganska lugn och öde semesterort och mycket riktigt, inte en solstol och inte en strandbar öppen så långt ögat kunde nå!

DSCN5967

De som varit här när säsongen är lite ”högre” känner troligen inte igen sig.

När vi turistar runt kan vi sällan nöja oss med bara ett resmål och när det dessutom ligger ett av UNESCOs världsarv alldeles i närheten måste vi, i alla fall jag, dit och titta. Några kilometer från Alcudia finns den östligaste delen av bergskedjan Serra La Tramuntana som har uppmärksammats i kategorin kulturlandskap.

DSCN5978

I denna utkant av bergen är det mest udden, som är Mallorcas nordligaste punkt, som är målet. På Cap de Formentor, som udden heter, finns en ensam fyr.

IMG_3374

Där bara fyrkatten verkade vara hemma.

DSCN5985

 

Vi gillar storstäder!

Dags för mellanlandning i Kuala Lumpur, 1 ½ dygn stannar vi här. Mycket har hänt sedan vi var här senast (augusti 2012). Bland annat har det byggts luftkonditionerade korridorer, ser ut som flygplatsterminaler, för att de ”fina” turisterna ska kunna ta sig mellan sevärdheterna utan att behöva få varken svettdroppar eller regndroppar i pannan, man ”slipper” ju då också se det genuina och lite enklare KL.

Under tidigare resor hit har vi sett  flera turistattraktioner som Petronas Tower, tempelgrottan Batu Caves, Kampong Bahru och Jamek-moskén.

 Därför har vi kunnat strosa omkring den goa 30-gradiga värmen i lugn och ro idag. Lite shopping, lite fika, lite chicken and rice och så ett besök i KL:S största hindutempel.

 Bjöd också fiskarna i fisk-SPA:t på lite torrspruckna hälar – mumsigt tyckte de!

Två personer har berättat för oss hur de blivit väskryckta i centrala KL, båda av män på MC som i förbifarten ryckt med sig deras väskor,

så varningsskyltarna är inte obefogade!

Shoppingcentra verkar vara vad man satsar på i staden just nu (+Mc D, BK och 7eleven förstås), med julhysteri för turisterna. För det lär ju inte vara den inhemska befolkningen, som till största delen är muslimer, som njuter av jultingeltangel och julmusik som skränar!

Taj Mahal!

En liten baktanke med att stanna till i New Delhi var att det inte är så långt till staden Agra och där ligger en sevärdhet värd att besöka.  Efter att ha övervägt tåg och egen bilkörning de drygt 20 milen från Dehi till Agra fick det bli en bil med tillhörande guide/förare. Stadstrafiken lyder mer djungelns lag än vanliga trafikregler.

Målet för turen var den 400 år gamla familjegraven Taj Mahal. Efter noggranna säkerhetskontroller och en något diskriminerande inträdesavgift som är 40 gånger högre för utländska turister (indier betalar 2 kr så det var OK ändå), så var vi framme.

Taj Mahal byggdes av stormogulen Shah Jahan till minne av hans älsklingshustru, Mumtaz Mahal, när hon dog 38 år gammal efter att ha fött sitt 14:e barn. Att bygget hamnade i Agra berodde på att det var huvudstaden i Mogulriket på den tiden.

Byggnaden i sig är kanske inte så unik, men med den vita marmorn som gör den till ett underverk. Bäst blir intrycket på lite håll, porten till området är strategiskt placerad så att man får en perfekt vy.

Det som ser ut som målningar är egentligen halvädelstenar som är slipade och inhuggna i marmorn. Ett tungt skäl till att det tog 20 år och 20 000 arbetare att bygga mausoleet…

Av bara farten har detta hantverk fortsatt och gått i arv och än idag slipas och karvas det för att tillverka lite mer påkostade souvenirer.

En annan ”sevärdhet ”är den enorma skoparkering som behövs när skor inte är välkomna på den vita fina marmorn.

Övriga Agra var inte lika välputsat som Taj Mahal. En hel del spännande gatuvyer fick vi i alla fall se ifrån bilrutan i någon av de välpackade bilköerna.

Keep on walking

Precis som Anna kommenterade var det inte meningen att vi skulle till Indien. Men enligt David var det bästa flygrutten om vi skulle till Malaysia och han ville absolut hit. Det ville inte jag. Då. Nu känns det som ett mycket bra beslut, många nya intryck från ett häftigt land! Hit kommer vi att åka fler gånger.

Min oro över att folk skulle vara för påträngande var (nästan) obefogad, visst kommer folk (män) fram stup i kvarten och vill visa oss BÄSTA shoppingen och BÄSTA turistbyrån, men ingen är otrevlig när man avböjer. Många verkar nyfikna, frågar om Sverige och berättar om New Delhi för oss, vi har inte sett många andra västerländska turister här.

Man kan undvika säljarna nästan helt om man bara vet vart man ska och har snabba svar. Inte som igår då… Jag gick ut före David(ca 10 minuter) och hann få många tips medan jag väntade i en gatukorsning (med karta och kamera till hands, säkert såg jag helt villrådig ut dessutom). Jag hann också konstatera att området vi tänkt shoppa i inte öppnade förrän 12.00. Därför blev det ändrade planer och tvekan från vår sida. Vi hamnade, efter tips från vänlig? indisk man, i en tuktuk som skulle ta oss till en basar med fina tyger och hantverk, men föraren släppte i stället av oss vid en butik som sålde mattor och möbler! Irriterande! Men det var bara att ta en ny tuktuk och betala ytterligar ca 4 kr för att åka till rätt ställe. Resten av dagen promenerade vi med bestämda steg, ibland åt fel håll visserligen, men hela tiden med bestämda steg!

Vädret är mycket behagligt, 15-20 grader på dagarna, så det är skönt att gå och promenaden ledde oss till India Gate, ett monument för att hedra de 90 000 soldater från brittisk-indiska armen som dödades under första världskriget. Där i närheten hittade vi även presidentpalatset som är skyddat av höga staket och beväpnade vakter, men grindarna är vackra…

Miami beach i Art Deco-stil

Så var det dags för den allra sista veckan på denna långa resa… Av någon anledning hamnade vi på Miami Beach, eller SoBe (South Beach) som det tydligen kallas för i äkta amerikansk stil. Vissa platser har man skapat sig en bild av utan att egentligen veta varför. Jag hade nog tänkt mig att Miami Beach skulle se ut ungefär så här:

En bred och lång strand kantad med skyskrapor. Det stämmer också, men inte helt. En stor del av SoBe byggdes som en modern turistort på 20-30-talen i Art Deco-stil. Med cirka 30 kvarter av hus i denna stil känns det som en enda stor arkitekturutställning.

Art Deco-stilen handlar om mycket runda former, geometriska mönster, pastellfärger och en del utsmyckning, som ofta liknar antika mönster.

Att det blev så enhetligt och just här berodde tydligen på att den tidigare ganska oansenliga badorten på Miami Beach delvis förstördes i en storm på mitten av 20-talet och att Art Deco-stilen kom ungefär samtidigt. Många ganska rika turister gjorde också att det fanns pengar för att ta ut svängarna lite när det gällde arkitekturen.

På 50-60-talet hade området blivit nedgånget och liknade mer en slum. Många ville riva alltihop och bygga nytt, men som tur var fanns det några som ville bevara det. Efter en hel del renovering blev det snabbt populärt igen.

Otroligt att man lyckats få en stil att slå igenom nästan helt i en hel stadsdel.

Husen passar bra ihop med gamla bilar, så ibland passar butikerna eller restaurangerna på att ställa upp någon gammal klenod på gatan utanför.

Även nya höghushotell har fått en touch av Art Deco för att passa in i omgivningarna. En god idé!

Till och med toaletterna passar in i stilen!

Här och där dyker det upp lite modernare konst också…

Everglades

En stor del av södra Florida är ett gigantiskt träskland, cirka dubbelt så stort som Skåne. Ett igenvuxet floddeltaområde skulle man kunna likna det vid. Och igenvuxet är det verkligen. Det går inte att gissa att det finns stora floder som rinner igenom området. Vi passade på att besöka den del som är nationalpark när vi ändå körde förbi.

Träskland passar ju perfekt för fisk, fågel och alligatorer. Det går inte att missa dem. Finns det en väg att gå på så behövs ett dike och det passar tydligen djuren perfekt. De bara ligger där och latar sig i solen.

Tydligen är det alligatorer som finns här och inte krokodiler. Vi funderar fortfarande på om man kan se skillnaden. Tydligen är det mest formen på huvud och käkar som skiljer. Inte så lätt alltså.

Hade man gått på gångarna ensam hade man nog tagit en ordentlig omväg runt dessa reptiler, men varningarna sa bara att man inte ska mata dem och hålla 5 meters avstånd från dem (troligen mest för att inte störa dem). De verkade dock mest trötta på alla turister och inte alls hungriga…

Av fåglarna var det anhinga, eller ormhalsfågel, som märktes mest. Dykandes, simmande som en orm, sittande för att torka vingarna eller flygande.

Vita hägrar finns det också överallt. Oftast inte så skygga för människor.

Gamar är också vanliga, men vi såg bara varningar för att de kunde skada bilarna på parkeringen… Inget besök i Everglades är komplett utan en galen tur med en airboat (fläktbåt kanske det ska heta på svenska?). Vi trodde man skulle se djur och natur på nära håll, men det handlade mer om att köra i rasande fart genom vassen och sedan prova några ”360’s” för att skrämma turisterna.

Som tur var hade vi en hightech-bil med backkamera så att vi inte backade på några ”odjur” :smile:.

 

Montreal


Igår fick vi en guidad tur i Montreal av Linus som varit där flera gånger. Han har visst ärvt sin mammas lokalsinne…

Montreal var fint och julpyntat och vi hann med att kolla in utsikten från Mount Royal, lunch i Chinatown, promenad i Gamla stan, fika i Latinkvarteren och en snabbtur i Old Harbour där vi höll på att frysa näsorna av oss i den bistra vinden.

Shoppingmöjligheterna var oanat många men vi passerade alla butiker utan att köpa något, vill undvika övervikt på planet (iaf för väskorna!)
Den personliga övervikten fick sig en boost på Juliette & Chocolate där vi mumsade på sagolikt goda brownies, som Salted Caramel (godast), Cheesecake Brownie och en med banan och Nutella i.

När vi ändå hade bil passade vi på att köra inom IKEA, där Linus vill köpa lite svenska nödvändigheter – men både kaviar och Abbasill var slut. IKEA är inte att lita på längre!

Imorgon lämnar vi vackra, men ack så kalla, Kanada för att ta oss till Florida. Det blir sista destinationen på vår resa och vi hoppas på ytterligare en släng av sommarvärme. Linus följer med oss dit och stannar en vecka, men Cyrielle stannar i Ottawa för att tentaplugga. Dagen innan Linus åker tillbaka till Ottawa sluter Lovisa upp i Miami. Det krävs lite logistik för att samla den här familjen!

Avslutar med lite vinterbilder från dagens promenad i Parc de Gatineau:


 

 

 

Ottawa

Efter 6 veckor med en sorts snabbspolning av årstider (sommar, vår, sommar, höst…) är vi nu framme vid vintern. Om inte annat ger det lite äkta julstämning så här i adventstider.

Promenerandes runt i Ottawa kan man konstatera att det är en trevlig och lagom stor stad. Från början en fransk-irländsk bosättning och nu en miljonstad mitt på gränsen mellan franskspråkiga Quebec och engelskspråkiga Ontario.

Parlamentsbyggnaden reser sig över allt annat i staden. Regeln som gäller är att inga byggnader får vara högre. Vi tog oss upp i klocktornet, eller fredstornet som det heter för att titta på staden. Att hitta in var inte lätt. Ett stort överskott av skyltar med texten ”ingång” var utställda lite slumpmässigt framför byggnaden. Efter att ha frågat en vakt mitt emellan två skylar med pilar åt motsatta riktningar, så kom vi in till sist.

Vyerna över staden ger nästan lite känsla av norra Sverige. Ändå ligger Ottawa på samma breddgrad som Venedig.

 

Konst verkar vara ett stort intresse. Skulpturer, statyer och väggmålningar finns lite överallt.

Ett trapphustak behöver ju inte vara vitt och kalt!

 

 

Och varför inte en stor spindel som staty utanför konsthallen!

Att riva gamla vackra hus är synd, men om inte annat kan man bevara fasaden och hänga upp den som ett konstverk :smile:.

Ett UNESCO världsarv kan Ottawa också stoltsera med. Den gamla kanalen genom staden, Rideau Canal från tidigt 1800-tal är populär, i alla fall när isen lagt sig och den förvandlas till en skridskobana.

Historia i alla ära, men vi har börjat bedöma platser utifrån deras kafékultur. Ottawa hamnar högt på vår lista, med många trevliga kaféer. Tyvärr hinner vi inte prova alla. Kaffedrickande är också konst!

En tur med ”kändisresor”

Så hamnade vi då i LA för att stycka upp turen mot Ottawa i lämpliga bitar :smile:.

Hollywood fick bli första målet. Vår plan var att promenera omkring och turista vem som helst. Kanske inte helt lätt att smälta in när allt handlar om film och filmstjärnor.

Jag lyckades hitta en favoritstjärna i alla fall :smile:.

För att gå ”all in” i Hollywoodkultur hoppade vi till och med på en kändisresor-tur!! Jag var lite skeptisk till att börja med. Såg framför mig Göran och Jolanta när de lyckas få syn på Robinson-Jesus (ni som sett Hipp Hipp vet vad det handlar om…). Men, nivån på kändisar är en annan i Beverly Hills och Bel Air. Lite spännande var det att se var personer som Madonna, David & Victoria Beckham, Sylvester Stallone, Jack Nicholson, osv. bor. Vi uppträdde som ”stalkers” bör och fotograferade på rätta ställena.

 

 

Vem kunde tro att Lady Gaga har ett så traditionellt och stilfullt hus??

Och över alltihop tronade förstås Steven Spielbergs lilla hus…

Otroligt att några kvarter med hus kan hysa så många mega-kändisar. Lite tragiskt att tänka sig vilket isolerad tillvaro de måste ha. Paparazzis ständiga vakande på gatan, ”kändisresor-bussar” i skytteltrafik som stannar och spanar. Vi fick veta att bästa stället att se en kändis ”ute i det fria” är att handla på en stor mataffär i Hollywood som har öppet 24 timmar. Mellan 12 och 6 på natten kunde det hända att kändisar vågar sig ut… Ett minst sagt underligt liv kan man tänka.