Läsåret är slut och så fort Den blomstertid nu kommer klingat ut kastade jag mig på ett plan till Bordeaux. David var redan där, men det var inte till honom jag hade så bråttom! Två och en halv månad utan att få krama Léonore är minsann precis vad man klarar!
Förutom kramande stod köksfix på listan över saker som skulle betas av och nu är det bara lite finlir kvar sedan är vi nöjda med vår lägenhet!
Denna vinter är våra resor lite begränsade till turer Lund-Palma-Bordeaux-Lund. Saker behöver flyttas runt i en sorts rockad och det gäller också bilen som hör hemma i Palma. Nu behövdes bilen i Bordeaux under ”sportlovet”. Jag ordnar gärna transporten Palma-Bordeaux. Det finns alltid något nytt att se längs vägen.
Mallorca så här mitt i februari betyder ett lite ”kyligt” väder (läs 16-17 grader på dagen och 10 på natten) och sol blandat med några enstaka regndagar.
Eftersom färjorna Palma-Barcelona går dagtid och tar 7-8 timmar så behövs en övernattning om man inte vill köra 60 mil på kvällen/natten till Bordeaux efter ankomst till fastlandet.
Jag valde en övernattning i Girona som visade sig vara ett trevligt ställe där man skulle kunna spendera mer tid.
De judiska kvarteren med sina smala gränder tillhör de bäst bevarade i hela världen. De befolkades under 500 år från ca år 1000 till 1500.
Broarna över floden Onyar har funnits i olika skepnader under många hundra år. I slutet på 1800-talet fick Eiffel uppdraget att konstruera en av broarna.
Plaça dels Raïms, eller druvtorget, är känt som Europas minsta torg. 24 kvadratmeter är inte mycket, men tydligen har denna lilla öppning bland gränderna funnits i 800 år och tidvis använts som en liten handelsplats.
Vägvalet över Pyrenéerna denna gång blev motorvägen längs medelhavskusten (Autopista del Mediterráneo). Det kändes säkrast så att man inte risker hamna på små snöiga vägar i något av de andra bergspassen.
Väl i Frankrike så tänkte jag att några riksvägar kunde vara trevligare och billigare än betalmotorvägar. GPSen valde dock kategorin ”asfalterade kostigar” över kullarna i vinområdet Roussillion.
Byarna som passerades var få och små. Dessutom var det något som var upp-och-ner med dem. I alla fall var bynamnskyltarna det. Först trodde jag det var ett skämt, men efter flera byar med samma sak måste det finnas någon anledning. Efter lite efterforskning så förstod jag att detta berodde på en protest mot vad lantbrukarna anser vara orättvisa EU-regler.
Vår jakt på möbelaffärer i Bordeaux sträckte sig ut till staden Arcachon fem mil söderut. Målet var Jysk, som inte finns på närmare håll än så. Men vi ville förstås också se den fina lilla staden vid havet i Archachonbukten.
I Arcachon finns den fina stadsdelen Ville d’Hiver (vinterstaden). Detta startade som ett byggprojekt på 1860-talet där ett antal stora villor alla i unik stil byggdes under några årtionden.
Många vackra hus finns här. Det är bara att promenera runt och titta. På sommaren kan man gå guidade vandringar som berättar historien om dessa hus.
Det måste vara en utmaning att äga dessa hus med tanke på att de kräver en hel del underhåll.
Den som vaknat på fel sida skulle kunna summera våra veckor i Bordeaux med allt från kräksjuka till ögoninflammation och så sista dagen ett klantigt fall som resulterade i ett skadat revben! Haha, men det är redan glömt (möjligen utom revbenet som fortfarande gör ont i vissa lägen samt vid hicka)! Förresten hann vi även med två namngivna regnväder!
Och ett yrväder – världens sötaste!
Startar man från noll i en lägenhet får man prioritera vad som ska ordnas allra först. El var prio 1, som framgick av förra blogginlägget och som gjorde att det inte blev någon inflyttning första natten. Säng är också viktigt och det ordnades med en tur till Ikea. Sedan upptäckte vi att varmvatten också hamnar högt på önskelistan. Det blev en kalldusch innan vi fick ordning på varmvattensystemet.
Näst på priolistan stod bredband som visade sig inte vara så lätt att fixa som vi trodde. För att teckna ett abonnemang krävdes bankkonto och för att få ett bankkonto krävdes lägehentskontrakt och en tid hos en bankman som skulle registrera allt möjligt viktigt som i vilken församling man föddes i… Till sist fick vi ordning på det hela med Cyrielles hjälp och en installatör kom och tog sig an fiberkopplingen i garaget 😱.
Hur många gånger i veckan kan man åka till Ikea? Hej och hå, det är mycket som behövs när man ska inreda en lägenhet, även om den är liten!
Vi passade på att få mycket tid med Léonore som finner sig i det mesta! Hon gillar att fika, leka, rita, busa med mera! Hon gör också vad hon kan för att härma det amo och fafa säger!
Rue de Pessac och områdena runt ikring består av, för Bordeaux, typiska stora kvarter med låga gathus. De första som började byggas på slutet av 1800-talet kallas ofta échoppe-hus med betydelsen ungefär bås eller butik. Ganska små hus med en liten trädgård inåt kvarteret.
Det var en period när dessa områden var riktigt nedgångna och inte alls populära, men idag är de en del i att Bordeaux är klassat som UNESCO världsarv och husen är populära att köpa och renovera.
Området Saint Genès som Rue de Pessac gränsar till har många fina gator att strosa runt i. Husen är pampigare och byggda i början på 1900-talet i många olika stilar.
Restauranger och caféer inom räckhåll var ett önskemål när vi tittade runt på lägenheter. Det är inte sånt överflöd av detta som i Spanien där i stort sett varje kvarter har minst en bar eller ett café. Några kvarter bort längs Rue de Pessac finns i alla fall lite av vad vi önskar.
Mellan vändorna till möbelaffärer blev det några turer på stan också.
Efter 3 veckor blev lägenheten bebolig. Nästa gång får vi satsa på tavlor och mattor.
Det har blivit ett antal turer till Bordeaux på senaste tid. Léonore, Linus, Cyrielle, Cyrielles släkt och den fina staden Bordeaux är ju anledningen.
Vi har provat olika Airbnb varje gång vi varit där och en del har varit OK medan andra har haft sina egenheter som att sakna fönster eller en deprimerande utsikt när sådan finns. Dessutom har några inte varit bokningsbara nästa gång och vi fick leta efter något nytt. Därför kom vi fram till idén att skaffa en egen liten lägenhet istället. Ett boende till kan väl inte vara fel 🙂 . Vi gjorde slag i saken och tittade på några lägenheter i våras/somras.
I juni så tittade vi på en liten lägenhet på Rue de Pessac ganska centralt i Bordeaux. Lägenheten var inte utlagd på nätet ännu och det fanns inte några bilder, men vi fastnade för den efter bara en kort titt. 40 m2, helt omöblerad på visningen och i ett hyfsat skick för att vara i ett cirka 15 år gammalt hus. Någon dag efter lämnade vi Bordeaux och fick ta hjälp av Cyrielle att diskutera med mäklaren om att lämna ett bud.
I franskrike fungerar budgivning helt annorlunda än i Sverge. Säljaren har satt ett utgångspris och sedan lägger en tänkt köpare ett bud som typisk är 5-10% under detta. Om någon annan sedan lägger ett bättre bud kan man inte ändra sig och höja. Låter konstigt för en svensk, men det blir som en dold budgivning där buden bara är kända av säljaren. Säljaren kan sedan säga ja eller nej till detta och om det bara finns en budgivare så kan man diskutera priset med säljaren och då finns alltså möjligheten att höja.
Det var spännande att vänta och se om vi tänkt rätt med budet. I vårt fall fanns inga andra budgivare och vi fick gå upp någon procent innan säljaren accepterade efter sådär en månads väntan.
När vi hade kommit så långt väntade en ganska lång process där en notarie ska vara inblandad för att skriva det slutliga kontraktet. Det tog cirka två månader till. I början av oktober var det så dags för kontaktsmöte och få nycklarna. Inför detta fick vi reda på att notarien enligt lag ska vara säker på att köparen och säljaren förstår språket i kontraktet. Det var på gränsen att vi behövde betala en översättning av hela kontraktet och det är då inte 3-4 sidor som vi tänker utan 20-30 sidor… Det slutade med att betala en översättare som tolkade hela kontraktsmötet. En proffsig insats var det i alla fall. Camilla kunde inte vara med på mötet på grund av jobb, men det löstes i sista stund av att signera en digital fullmakt.
Så fick vi då nycklarna och tänkte flytta in direkt med en madrass på golvet som enda möbel. Men, elen var avstängd så det var ingen bra idé. Cyrielle fick rycka in och ordna abonnemang till dagen efter. En hel del hjälp behövde vi med allt som behövde fixas och bokas. Franskkunskaperna behöver friskas upp så att vi klarar oss bättre själva, det är bara så.
Nu väntade utmaningen att fylla denna tomma lägenhet med nödvändigt innehåll. Det återkommer vi till!
Det verkar inte ta slut på charmiga städer och byar längs vår tur i Spanien och Frankrike. Nu när vi vänt tillbaka hem igen så var sträckan Annecy-Barcelona (där färjan till Palma går) lite onödigt lång. Så en övernattning i Arles i Provence fick det bli.
Två kända saker i Arles är romerska lämningar och att konstnären Van Gogh bodde här en tid och flera av hans verk har lokala motiv som går att beskåda än idag.
Den stora behållningen av Arles var att promenera omkring i alla de fina gatorna och gränderna.
Hela centrala Arles och speciellt gatorna väster om Rue Gambetta är riktigt pittoreska och ofta fulla av blommor och grönt.
Under romartiden var detta en betydande stad. I centrum finns både en amfiteater för gladiatorspel, som på sin tid rymde 25 000 åskådare och intill finns en teater för skådespel. Två viktiga inslag i den romerska kulturen. Nuförtiden känns det väldigt överdimensionerat för den lilla staden som idag har cirka 50 000 invånare.
Eftersom vi har vänner i Schweiz som vi gärna ville träffa så kom idén upp att träffas någonstans ”på vägen” mellan Palma och Luzern. Jag hade för mig att Annecy låg lämpligt till och skulle vara en fin stad vid foten av alperna, vid en sjö och med flod och kanaler som korsar centrala staden, så därför var förslaget att träffas just här och så blev det.
Staden visade sig vara överfull med turister fastän det är långt före den riktiga turistsäsongen. Anledningen visade sig vara att den årliga filmfestivalen för animerad film gick av stapeln just denna tid.
Att strosa runt i den gamla staden och beundra de fina husen och gränderna är ett måste.
Det är alla kanalerna som gör Annecy så charmigt. Dessa har byggts och byggts ut under många århundraden för att sprida sjövattnet till hus och fabriker och troligen också för att de är vackra.
Vid kanten av Annecysjön ligger parken Jardins de l’Europé. Här finns en liten bro med namnet Pont Des Amours, kärlekens bro.
Längs sjön flockas uthyrare av alla möjliga sjöfarkoster. Till allas förvåning slog vi till på att ta en tur med en motorbåt! En svag utombordare gör att det går att köra på egen hand.
Tar man landvägen runt sjön blir det ca 4 mil. Vi funderade på att cykla en bit i alla fall, men i stekande sol var det bättre med en biltur runt sjön 🙂 . Dessutom visste vi att i andra änden av sjön fanns en landningsplats för paragliding, som vi ville se.
Söndagar är en marknadsdag i Annecys centrum med fokus på matvaror. Ost finns det förstås (vi är ju i Frankrike!). Tyvärr var det inte läge att köpa några färskvaror och transportera hem i flera dagar.
Såklart ville vi göra en sväng inom Bordeaux också! Främsta anledningen var barnbarnsgos, men vi hann med lite annat också!
Vi testade ett miljövänligt alternativ i vinturismens Mecka med La Bulle Verte som erbjuder elcyklar/elscooters vid 31 olika vingårdar i Frankrike, de flesta i Bordeauxområdet. När man sett sig omkring avslutas det hela med vinprovning!
På vingården Chateau Vieille Tour startade vi vår tur med elscooter. Vi snackar terränggående elscooters. Mycket häftigt! I en app fick man en karta som man kunde följa, där fanns både rutten och lite information om olika platser och sedan var det bara att tuta och köra i egen takt! Wrooom!!!!
Det var dags för Lovisa och Marcus att flytta till Lund efter några år i Valencia. En del saker behövde transporteras och framför allt behövde kanin Hemulen flytta med. Gnagare får inte flyga, så en bilfärd med Lovisa och kanin fick det bli. 250 mil är en bra bit, så vi delade upp sträckan i tre delar.
Inga turistiga utsvävningar kostade vi på oss. Vi valde närmaste vägen från Valencia via Barcelona, Lyon och Frankfurt. Det blev ändå tillräckligt många timmar för Hemulen i sin transportbur. Allt lugnt och stilla. Kanske trivdes Hemulen med bilfärden.
Turen startade i ett Spanien med 30 graders högsommarvärme för att sen bli allt med höstlikt.
Efter en vecka i Lund var det dags att starta turen söderut tog vi vägen om Bordeaux för att hälsa på Léonore, Linus och Cyrielle.
Första stopp blev den lite annorlunda tyska staden Xanten vid floden Rhen på gränsen till Holland. Annorlunda för att det inte låter som ett tyskt stadsnamn och för att det finns romerska lämningar så här långt norrut.
Av det som varit en romersk stad fanns delar av en arena och en del byggnadsdelar kvar. Tyvärr var detta väl inhägnat och inte öppet på de tider som vi var kvar i staden.
Bredvid denna forna stad ligger medeltidsstaden Xanten med ringmurar och fina små gator.
Vi körde vidare genom Holland och Belgien för att sedan ta ytterligare ett stopp. Denna gång i franska staden Chartres söder om Paris. Staden är mest känd för sin pampiga katedral och den gamla staden runt omkring.
Hotellet tipsade oss om att det fanns ljusinstallationer som man kunde se på olika ställen i centrum. Det lät inte superspännande, men var väl värt en promenerad runt i natten för att se dessa udda skapelser.
Men, Bordeaux var förstås vårt viktigaste mål på vägen söderut.
Det blev några hämtningar på Léonores crèche och trevliga pauser på torget i Saint Augustin.
Vi hann också med att träna på ostronätning i saluhallen Marché des Capucins.
Denna gång hade vi bokat en liten lägenhet nära Place Gambetta närmare centrum är tidigare gånger. En riktig innergårdslägenhet som vi hade en del strul med. Depositioner och städtillägg behövde betalas innan man ens fick komma in.
Sista biten hem gick via Barcelona och nattbåten till Palma.
På vägen passerade vi Pyrenéerna via Coll de Pimorent.
Passet var stängt under arbetstid för vägarbeten så vi hamnade först i Andorra av misstag och fastnade i köer av fransmän som passade på att handla öl i det skattefria lilleputtlandet.
Vi hade turen att tajma vinplockningssäsongen med dopbesöket i Bordeaux. Vi fick chansen att följa med på en riktigt trevlig skördefest på vingården Château Réaut.
Till denna årliga plockningsdag bjuds alla vingårdens ca 400(!) delägare och deras släkt och vänner in. Léonores morfar är en av dem och vi var mycket glada för att få följa med.
600 personer kom för att plocka och alla försågs med en sekatör och en låda, sen var det bara att ge sig ut på fältet och klippa loss klasar.
Vi fick inga speciella instruktioner, så vi samlade fina klasar och lät de som var lite skrumpna ligga kvar på marken som näring till nästa års skörd.
Efter en stunds plockning så serverades lunch på gårdsplanen för alla 600 plockarna.
Till lunchen serverades ostron till förrätt och sedan biff med bakad potatis.
Med lite tid över i Bordeaux så passade vi också på att ta en tur ut i de ”finare” vindistrikten där de flesta av de fem högst rankade Bordeaux-vinerna finns. Eftersom vinindustrin är ganska konservativ så bygger detta på den klassificering som gjordes på begäran av Napoleon III 1855.
Vi körde norrut från Bordeaux längs Garonnefloden med siktet inställt på tre vinslott av denna högsta klass ”Premier Grand Cru Classé”. De ligger i områdena Pauillac och Margeaux som är delar av Haut-Médoc. Dessa slott behöver ingen ytterligare publicitet, så de har principen att hålla borta nyfikna så långt det går.
Vi passade i alla fall på att stanna på ett slumpvist chateau och handlade några flaskor från Domaine de Cartujac. Här blev vi väl omhändertagna. Butiksmannen tänkte guida oss till rätt köp genom att fråga om vi hade någon ”cave”. Nej, ingen grotta tänkte vi, men franskans vinkällare heter cave, så på engelska är det närmast tillhands att säga så. Vi fattade ganska snabbt i alla fall och fick guidning till ett bra vin som inte behöver lagras.
