Vesak

Så är det helgdag igen! Denna gång buddhistiska Vesak som firas till minne av Buddhas födelse, upplysning och död. Allt på samma tidpunkt på året i månaden Veshaka. Ganska praktiskt eller hur? I Singapore firas det 15:e dagen på det fjärde månvarvet, då det alltså är fullmåne. I år en lördag, men för att inte folk ska missa en fridag så är det ledigt på måndag istället. Firandet är ganska lågmält och handlar mer om att gå till ett tempel för att olika ceremonier, att skänka gåvor eller att göra goda gärningar. Vi tog oss till Buddhas tandtempel i China town för att se vad som hände.

Nästan alltid är det fritt fram för vem som helst att besöka de buddhistiska templen. Det gör att troende blandas med turister och andra nyfikna i en enda röra. Måste vara lite jobbigt för dem som har kommit för att meditera eller be. I vilket fall en öppenhet som vi uppskattar! Ett sätt att ge gåvor är att skänka 100 mynt i 100 små skålar framför lika många Buddhastatyer.

En annan tradition är att ”bada” en Buddhastaty för att efterlikna när Buddha som liten blev duschad med vatten från nio drakar precis efter födseln.

Långa köer av troende väntade på att få en välsignelse från en munk.

På väg till templet stötte vi på denna tuffa mopedhund! Kanske på väg att fira Vesak, vad vet vi?

Labour Day på Istana

1 maj, eller Labour Day, är en helgdag även här i Singapore. Arbetarna världen över ska firas. Vi har försökt att hitta någon demonstration eller annat arbetarfirande, men inte lyckats. Dagen till ära var i alla fall en stor arbetsplats öppen för allmänheten, nämligen presidentens kontor, Istana (betyder helt enkelt palats på Malay). Det är bara öppet 5 dagar per år så det gäller att passa på. Ett pampigt palats som byggdes för de brittiska guvernörerna på 1800-talet. Kontoret kan väl passa en av världens bäst betalda presidenter. Huset kan också vara bostad för presidenten men han har valt att bo i ett ”vanligt” hus istället (säger i alla fall initierade källor…). Presidenten ja, han valdes i somras och heter Tony Tan Keng Yam (bäst att lägga det på minnet, det bör man ju veta…).

Huset i sig kanske inte sticker ut, men tomten sticker ut desto mer. Mitt i centrala Singapore med adress Orchard road ligger denna tomt på 400 000 kvm ganska outnyttjad. Jämför man vad tomter kan kosta för att bygga lägenheter på så skulle stadskassan kunna drygas ut ganska avsevärt om man styckade av. 10 000 kvm kan mycket väl kosta 1,5 miljarder kronor… Gott om plats för besökare en 1:a maj är det åtminstone.

Även Singapore har sin ”högvakt” med allvarliga vakter som stirrar in i oändligheten.

Svettiga promenader i Nha Trang

En dos kultur kan behövas som omväxling till strandlivet. Vi turister tycker att staden bäst ses till fots även om det är sådär en 33 grader och sol. Det tycker inte lokalbefolkningen. All förflyttning ske per moped/motorcykel. En grov uppskattning efter några dagars promenerande är att man ser en person per 500 som går jämfört med att köra moped. Gågata är ett helt okänt begrepp. Drive-in är smartare. Trottoarerna är mopedparkering, man handlar från mopeden på marknaden,

man kör på trottoaren om det är fullt på gatan, man parkerar precis utanför affären man ska till (pga att trösklarna i butikerna är för höga, annars hade man kört in), man parkerar sin moped hemma i vardagsrummet om det ligger direkt mot gatan…

Överallt mopeder, till och med när vi fotograferade gatubarberaren kom det med en moped på köpet.

Moped fungerar inte i vatten, så ska man ut till sin båt använder man en stor korg, eller vad man nu ska kalla det (Coracles på engelska, någon som vet vad de heter på svenska?).

Sen var det ju det där med kulturen. Nha Trang har inga världsunika sevärdheter, men några tempel finns alltid att ha som mål för sin promenad. Vi promenerade till Po Nagar från 800-talet som byggdes för att hedra guden Cham. Idag är det ett tempel för Cham-Hinduer.

På området fanns traditionellt klädda väverskor som visade upp gamla vävtekniker. Kanske var inte hela klädseln gammeldags dock 🙂

En annan svettig promenad gick till ett buddhisttempel som heter Long Son. En stor Buddha-staty kunde beskådas efter 150 trappsteg i den sköna värmen. Av en slump hittade jag en specialeffekt på kameran som säkert är tänkt för just Buddhor, eller?

Halvvägs ned för trappan fanns en liggande Buddha med fötterna först.

Orientens Paris

Att ha varit en fransk koloni sätter sina spår. Ho Chi Minh City kallas ibland för orientens Paris. En tur i distrikt 1 längs huvudgatan Dong Khoi påminner faktiskt om Frankrike en del. Här finns katedralen Notre Dame förstås, om än inte lika pampig som originalet.

Vackra hotell och kaféer i fransk kolonialstil ligger samlade här. Inrättningar som stängdes ned under kommunisttiden efter som det inte passade sig med sådana nöjen då. Allt öppnades sedan efterhand som samhället förändrats.

Ett pampigt post- och telegrafkontor fungerar fortfarande om än med en del souvenirförsäljning och annat för att hålla uppe affärerna. Allt under den stora tavlan av Ho Chi Minh…

På tal om kommunikation så finns det en del att förfäras över längs gatorna, speciellt för en gammal televerkare som jag.

Även helt vanliga hus är sevärda med sin speciella smala form. Man betalar tydligen skatt efter husets bredd längs gatan så därför är husen smala och djupa :-). Ja vad gör man inte för att undvika skatt…

 En promenad i staden är alltid fascinerande med alla dessa motorcyklar. Enligt uppgift sådär en 4 miljoner stycken i HCMC… Att trafiken flyter på som den gör är ofattbart. Se bara denna stilstudie i ordnat kaos! Detta är ändå en korsning med trafikljus.
http://youtu.be/cPgbsN7XHMU

Glad Påsk och Gott Nytt År!

Idag är det långfredag och helgdag i Singapore. Vi väcktes av trummor, cymbaler och ett myller av gula människor på gatan nedanför (nej, inte gula i skinnet och inte utklädda till påskkycklingar…). Busslaster av människor var på väg till Hong San See templet på vår gata.

Vi kastades oss ut och fotograferade som värsta turister utan att veta vad det handlade om.  Camilla försökte fråga nyfikna åskådare vad det handlade om utan att få någon uttömmande förklaring. Först en japan (som var förvillande lik en kines 🙂 ) som inte hade en aning och sedan några kineser som påstod att någon av buddhismens alla gudar firades. De fick sig i alla fall ett gott skratt när Camilla frågade om det hade något med långfredag att göra 🙂 .

Med Googles hjälp klarnade det en del och visade sig att det är nyår igen och igen. Denna gång Theravada buddhistiskt nyår! Tredje nyåret på bara drygt tre månader! Det märks i alla fall lite mer än en lång och tyst, kristen långfredag. Theravada är tydligen en gammal buddhistisk inriktning som finns i Indien och Sydostasien med 100 miljoner anhängare.

Valet av dag för nyåret är fösta fullmånen i april. Månen är inblandad i det mesta firandena. Vi firar ju påsk fösta fullmånen efter 21 mars… Vi förbereder oss på fler nyår och firanden efter nästa fullmåne!

Fotboll à la Asien

Lite abstinent är man faktiskt på fotbollstittande. Tidsskillnaden gör att det inte är många matcher som är vettiga att se i direktsändning ifrån Europa… Så, då får man nöja sig med asiatiskt fotboll.

I år är det bättre förutsättningar är vanligt eftersom Lions XII (Singapores stora stolthet!) spelar i den malaysiska superligan i fotboll. Lejonen ligger nu 2:a i ligan! Under en kort tid på 60-talet var Singapore en delstat i Malaysia, så det är kanske inte så långsökt med ett fotbollsutbyte.

Ja, superliga låter ju bra, men kanske inte… Malaysia ligger sådär på en 150:e plats på världsrankingen och det gör Singapore också, precis efter Malta faktiskt…

Men, som ett intressant studiebesök gick vi på Lion’s match mot Selangor (en av Malaysias 13 nuvarande stater). Stadion rymmer så där en 8 000 åskådare och det var nästan fullsatt.

Vi köpte biljetter i sista minuten så det blev på ena kortsidan på en provisorisk extraläktare. Då var biljetterna lite billigare, bara 35 kr för en sittplats istället för 60 kr för fullprisbiljetter. Vi kände oss ändå lite priviligierade eftersom bara Singaporianer och PRs (Permanent Residents), som vi är, släpps in! Övriga får försöka ordna biljetter via motståndarlagets biljettkvoter…

Mycket var sig likt när det gäller fotboll, men en del är lite speciellt på dessa breddgrader:

  • Folk kommer lite när det passar dem. En del kommer flera timmar i förväg, andra kommer när matchen startat, en del sitter kvar efter matchen. Tider är inte så viktiga här…
  • Supporterhalsdukar är inte en god idé. Solfjädrar att fläkta sig med är desto vanligare.
  • Att folk skriker och räcker finger åt domare och motståndare är ju fotbollsvardag hemma, fast här känns det lite speciellt. Så brukar vi inte se Singaporianerna i vanliga fall

Lite förbudsskyltar fanns förstås också. Det verkade följas något bättre är hemma i allsvenskan… Men, jag tyckte bestämt vi hörde en trumma i alla fall 🙂

Och hur matchen gick? Ja det blev 1-1, ingen imponerande insats av hemmalaget… alla verkade nöjda i alla fall.

Happy S:t Patrick’s Day!

Ibland känns det bra att återigen känna sig lite som en irländare! Efter 2 år på den gröna ön (för 15 år sedan…) och tillhörande S:t Patricksfiranden med svinkallt paradtittande bakom oss, måste man i alla fall besöka en irländsk pub och dricka några Guinness den 17 mars. Trots att Singapore har helgdagar kopplade till många olika kulturer är inte detta en helgdag, som det är på Irland 🙂 .

S:t Patrick är troligen det mest firade helgonet i välden. Hans bedrift är att ha kristnat Irland på 400-talet efter att först ha hamnat på Irland som slav!. Den 17 mars firas efter som det är hans dödsdag… Att firandet handlar om att dricka Guinness och frossa på allehanda sätt beror på att 17 mars är slutet på fastan.

I Singapore är det de Irländska pubarna som gäller om man ska fira. Vi besökte Molly Malone’s vid turistghettot Boat Quay och Mulligan’s i dito Clarke Quay. Helst bör man klä upp sig i en Guinnesshatt och ha lite partysinne,

om inte så får det räcka med ett par gröna byxor. Nej, röda skor passar sig inte…

Nya bloggen!!

Det är alltid dags att ändra och förnya! Så också vår blogg! Det gamla verktyget vi använde för att redigera bloggen var varken särskilt bra eller pålitligt. Bilduppladdning var alltid spännande, man visste aldrig vad som skulle hända och plötsligt var bloggen kursiv eller i fetstil utan att vi rört någonting. Vi har också fått synpunkter på att andra bloggare inte kan länka vidare till sina sidor, vilket är trist.

Nu drar vi därför igång det nya. Gammalt innehåll kommer vi att flytta över utom ”Mexico”, som ligger kvar med en egen ny adress: mexicomed.lundbergs.me. Under tiden ligger även gamla inlägg kvar på den adressen istället.

Vi hoppas att det nu ska vara lite enklare att kommentera våra inlägg. Gör gärna det!

Roxette

Roxette mellanlandar i Singapore för en konsert på sin världsturné. Inte varje dag som stora artister dyker upp här så det gällde att passa på. Av någon anledning så stämmer Roxettes världsturnéer med våra sejourer utomlands. Senast såg vi dem i Dublin 1994. Det verkar som de är mer kända utomlands än i Sverige. Bara på detta årets turné är det så där en 50 spelningar i Australien, Asien, Sydamerika, Afrika och Europa (utom Sverige)…Efter att ha läst tidningarna lärde jag mig att ”It must have been love” var ledmotiv i ”Pretty Woman”. Då förstod jag plötsligt varför Gessle sa på konserten att den tog dem hela vägen till Hollywood!

Här i Singapore var det några tusen hängivna fans inklusive ett antal svenskar. Riktig allsång i några refränger som nog inte svenskarna stod för ensamma.

En spontan specialeffekt fick vi också se när gitarristen trillade framstupa, men fortsatte spela genom hela fallet 🙂

Niahgrottan

Grottor finns det gott om på Borneo. Eftersom vi stannat i Miri var Niah-grottorna vårt mål för dagen. Med hyrbil skulle vi ta oss de dryga 10 milen. Kartor och vägbeskrivningar är ganska enkla i denna del av världen. Det är Vägen med stort ”V” som gäller. Det finns bara en väg som går genom hela Malaysiska Borneo och den har fått vägnummer 1 (så logiskt!). GPSen i telefonen gav samma besked. Bara en väg inlagd, alla avvikelser betyder att det ser ut som man är ute i terrängen.

Vägen dit var ganska enformig: regnskog eller oljepalmsplantager. När vi hittat ingången till Nationalparken med grottorna insåg vi att här handlar det inte om massturism där alla slussas omkring i stora horder. Här handlar det om turism på egen hand. Vi fick skriva in oss i nationalparksregistret som turist 2 och 3 den dagen (kl 12…). Sedan fick man hyra en ficklampa, bli skjutsad över en liten flod för 2 kr och sedan följa en 3 km snitslad stig rakt in i djungeln helt på egen hand.

 

Väl framme vid grottorna insåg vi att även här var vi helt ensamma och fick sköta oss på egen hand. Kändes speciellt, men också ganska häftigt med tanke på att det är en av de största grottorna i världen. Ingången på 250 meters bredd kan man inte missa och grottorna är stora som 10 fotbollsplaner och har upp till 75 meter i takhöjd. Det mest speciella är att grottorna har varit bostad åt människor i 40 000 år fram till på 1400-talet. En otrolig plats för en arkeolog där man kan följa människans utveckling på en och samma plats under så många år. Ganska hisnande tanke att här hade bott människor i 25 000 år när Sverige började befolkas…

Nuförtiden bebos grottorna av Swiftletsfåglar och fladdermöss. Fåglarnas bon är värda guld eftersom det är dem man gör ”birds nest”-soppa av. Tyvärr var plockningssäsongen för bona över så vi fick inte se hur det gick till att klättra upp i grottaket för att nå dem. Fladdermusspillning fanns i överflöd. De arkeologiska utgrävningarna har inte handlat om att gräva i jord direkt…

Tyvärr tröt modet (Camillas) och vi vågade oss inte på att gå ner i grottans mörkaste hål, även om det fanns trappor så långt ficklamporna kunde lysa. Vi gick tillbaka de 3 kilometrarna utan att möta någon och betalade snällt 2 kr för att komma tillbaka över den bruna floden med en spanande egret. (tror att fågelarterna är swiftlet och egret, men vad heter de på svenska?)

Verifierad av MonsterInsights