Här är solen!

Solen står ju alltid i zenit någonstans på jorden (mellan norra och södra vändkretsen) och nu är det Singapores tur. Två gånger om året händer det här!

Inte lätt att fotografera en fin zenitskugga… Precis en viss dag och solen ska skina klockan 13. Inte så stor chans. Det finns alltid lite moln på lut. Det gäller att vara beredd med kameran.

Från nu och till slutet av mars är i alla fall ordningen återställd med att solen står i söder mitt på dagen. Vi höll på att köra åt hel fel håll med bil för ett tag sedan när jag orienterade efter solen och inte kartan eller GPSen!

”Midsommar” är det precis som i Sverige i juni. Då är dagarna som längst. Hela 10 minuter längre än vid jul! Inte mycket som varierar här inte. Solen går upp klockan 7 och ner 19, det är 30 grader på dagen och 25 på natten, det blåser inte, åskar varannan dag, osv, så är det alltid.

Prylgalningarnas Mecka!

Passade på att besöka prylutställningen Comex Asia, eller konsumentelektronik som det så fint heter. Har inte sett något mer hysteriskt! Fem hela mässhallsvåningar med alla tänkbara prylar. 800 000 besökare på 4 dagar och MINST lika många säljare som stod som dubbla murar runt varje utställningsmonter. Alla utställare hade egna ”speakers” med rejäla ljudanläggningar för att kunna överrösta alla andra och visa att de hade bästa erbjudandena. Ja, för det handlade inte bara om att visa upp, utan i högsta grad att sälja. På toppen av denna kakafoni hördes visselpiporna från dem som ständigt körde in nya pallar med varor att sälja. Och säljer gör man. Detta år hoppas man på en halv miljard kronor. För min del kändes det helt omöjligt att tränga igenom skölden av försäljare, så jag fick fly ut innan jag blev påtvingad en dator eller två.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=x9qQtV_cE9k

Allting kan bli bättre – även i världens säkraste land

Läste med fasa i the Straits att det stjäls en bil i Singapore VAR FJÄRDE DAG! Det är ju inte klokt! Artikeln berättade om en stackars person som förra månaden parkerade i ett parkeringshus och när han skulle hämta bilen var den borta. Så skönt att läsa om bilstölder från ett sånt perspektiv, dvs att inga bilar ska stjälas alls.

I Sverige stjäls det en bil var 25 minut. Jo, Sverige är lite större, 9 istället för 5 miljoner invånare.

Boendejakt

Verkar äntligen har kommit igenom en ändlös boendejakt. Att hyra lägenhet kräver arbetstillstånd och är inte att räkna med på flera veckor ännu. Servicelägenheter är alternativet till att bo på hotell. Vi har därför jagat sådana i flera dagar nu. När vi ändå är på plats vill vi gärna se ställena först och inte bara boka på nätet. Efter att ha sett en 7-8 stycken började försöken att verkligen boka. Allt är dyrt och allt var fullbokat. Ingen bra start. Sedan började vi förstå att det inte bara är boendena som man kan boka hos. Det finns boenden, företag med flera boenden, agenter, osv. Ingen verkar ha koll på vad som är bokat och när det är ledigt. Att det står ledigt och går att boka på nätet betyder inte att det är så i verkligheten. Vi mailade till allt och alla om alla möjliga boenden. Sen började det trilla in mail i mängder från ”See Toh”, ”Yogiaman”, ”Whitney Poh”. Alla väldigt hjälpsamma, alla med olika priser för samma lägenheter, olika uppgifter om när en lägenhet är ledig, men allt fullbokat…

Till sist löste det sig i alla fall och vi flyttar till Le Grove, eller lund, som det ju betyder, om en vecka. Nytt hotell under tiden för att få lite omväxling.

Det får nog bli några turer till ICA…

Singapore närmar sig med stormsteg… Drygt två veckor kvar. Känns spännande. Vi vet inte var vi ska bo och om vi kan stanna kvar så länge som det är tänkt. Har trängt djupt in i skrifterna om uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Hur svårt kan det vara tänker man, men det kan det. Grundinställningen är att Singapore vill locka till sig människor utifrån. Det finns visumkategorier för allt möjligt. Att jobba, studera, hälsa på släktingar, läkarvård, föda barn, köpa hus, söka jobb, investera pengar i landet, undersöka affärsmöjligheter, osv. Det finns alltid någon hake. Måste ha en lokal sponsor som går i god för en, får bara stanna 6 månader, måste investera mer än 50 miljoner, osv. Camilla har ju jobb, men tjänar för lite för att ta med sig familj, jag har lön men har inte lokal sponsor. Vi får helt enkelt vänta och se vad som blir bäst. 3 månader ska vi kunna stanna på ett vanligt inresetillstånd. Det får bli några besök på ICA (Immigration and Checkpoints Authority) för att reda ut det hela.

Det är i alla fall lite mer positivt än Australien (som vi också funderade över ett tag) där det snabbt slutade med att man är för gammal. Över 45 göre sig inte besvär…