Res med Lundbergs

Res med Lundbergs -

Jättarnas dag!

Vi är tillbaka i Palma, skolstarten är avklarad och vardagslunken återfunnen. Det känns bra! Efter en hel natts ihållande regn är dessutom kvicksilvret i termometern på lagom nivå! Typ 24 grader!

Igår var det fullt av dansande jättar på stan! Och rosa elefanter!
Nej då, inga elefanter, bara jättar.

Det här med jättarna är en gammal mallorkinsk tradition, några av dem dyker upp vid diverse festivaler men nu var det parad genom centrum för dem alla! Troligen startade jättetraditionerna i Soller redan på 1600-talet, men först på 1900-talet gjordes jättarna människolika.

Det var förresten inte bara jättarna som var utsläppta, utan även några ”bigheads”… 

Hong Kong

Efter 33 år för min del var det dags för ett återbesök i Hong Kong. På den tiden ett brittiskt territorium och nu en del av Kina, men med en del särbehandling. Just denna behandling verkar ha betytt att förändringen inte är så stor. Mest påtagliga skillnaderna är alla stora shoppingcentra och finansskyskrapor som har nått nya höjder.


Man ser lätt utvecklingen om man jämför med en 33 år gammal bild! Skyskrapor för 80-talet ser ut som lilleputtar i jämförelse…

Stora köpcentra kan ha sina fördelar. Så här i Hong Kongs sommarhetta kan man svalka sig samtidigt som man tar sig fram genom staden. Men, det krävs bra inomhuskartor för att inte villa bort sig… Ska man till en speciell butik eller utgång så krävs tålamod.

Matställen finns det gott om och maten är verkligen god. Populära ställen får man köa in till.

Vill man inte det så kan man alltid välja en gaturestaurang och sitta på upp-och-nervända tunnor.

Som vanligt i storstäder letar vi efter charmiga stadsdelar där nya människor, barer, caféer och udda butiker flyttar in i gamla områden. I HK är det framförallt söder om Hollywood road, SoHo, på Hong Kong-ön som gäller.

Området ligger i sluttningen mot Victoriaberget och är därför lite jobbigt att ta sig till. I början på 90-talet ordnade man därför ett rullband så att man kan ta sig upp lite lättare. Central-Mid-Levels Escalators som den kallas för går nedåt på morgonen för dem som ska till jobbet och sedan går den uppför resten av dagen!


De nya barerna och butikerna avviker en hel del från den gamla bebyggelsen.


Lite charmigt med trottoarstolarna, som gjorda för kvarterets stammisar. Tomt denna heta eftermiddag dock.

Här ligger också Man Mo templet ägnat åt krigets och litteraturens gudar enligt kinesisk religion.

Rökelse verkar vara en viktig företeelse. Gigantiska rökelsespiraler täckte taket. Dimman låg tjock och tät.


Ett annat sätt att ta sig runt på Hong Kong-ön är att åka med två-vånings-spårvagnarna med smeknamnet Ding Ding. Tät trafik och mycket folk. En blandning av gammal tradition och effektivt transportmedel.


Mellan HK-ön och fastlandet Kowloon kan man ta de gamla Star Ferries båtarna. Det känns verkligen som tiden stått stilla! 33 år mellan dessa bilderna:

Det kändes nästan som samme man står kvar och funderar på livet! En ny rad har skrivits till på skylten så att man ska veta mer precis var man hamnar på HK-ön! Priset verkar också stått stilla. 2,30 kr för en enkel tur. Vill man lyxa till det kan man åka på övre däck ock då betala hela 2,70 kr!
Gatumarknader är populärt. Hela gator stängs av och butikerna breder ut sig.

De säljer verkligen allt mellan himmel och jord! Ofta billiga ”nödvändigheter”, men ibland mer antika eller kitschiga saker.

Våra 4 dagar i HK blev inte riktigt som vi tänkte. Vädret var inte helt normalt. Först den varmaste dagen på över hundra år. 37 grader och grymt fuktigt. Ångbastukänsla… Plus smog över stan och varningar för ohälsosam luft. Ingen bra utsikt från toppen av Victoria peak (550 meter högt).


Men, sedan drog tyfonen Hato förbi och rensade luften rejält!


HK har ett välorganiserat system för tyfonvarningar. Nuförtiden via en app, men också genom att sätta upp skyltar i stan så att ingen missar vad som håller på att hända. Redan dagen innan varnas för nivå 3/10, vilket betyder ”var beredd”. Sedan är nästa nivå 8/10. Då stänger alla skolor och allmänna kommunikationer och 7 miljoner människor rekommenderas att stanna inomhus. Hato uppgraderades sedan till 10/10, högsta varningsnivån alltså. Det har bara hänt tre gånger sedan 80-talet.

Vi klarade oss bra där vi bodde på 6:e våningen omgivna av 30-våningshus. En hel dag var allt stängt och nästan ingen var utomhus. Efter det värsta var över kunde man vandra omkring på folktomma gator och konstatera att centrala HK ändå hade klarat sig ganska bra.

Filippinerna

Asien vill vi alltid till och Filippinerna visade sig vara ett bra val. Alona Beach på ön Panglau söder om Bohol visade sig vara ett mycket bra val, så bra att vi stannade i åtta dagar. Med tanke på att Filippinerna består av 7000 öar finns här annars en hel del till att se!

Strandliv är härligt, i måttliga doser! Ganska snart kickar rastlösheten in och vi måste göra något!
Varför inte en snorklingstur?
Hade jag haft en undervattenskamera hade ni fått se fina bilder av havssköldpaddor, färgglada koraller, massor av fina fiskar samt övergången mellan grunda korallrev och djupt hav. Så brant att man får svindel och flämtar (så gott det nu går i en snorkel). Balicasag var ön vi snorklade kring.

Turen fortsatte sedan till Virgin Island, en ö som bara finns när det är lågvatten!

 

 Varför inte en tur med ¨moped¨? Moped inom citationstecken eftersom det i själva verket handlar om lätt MC…
Härligt att kunna ta sig runt fritt och här kändes det verkligen OK överallt. Måttligt med trafik och fantastiska människor! Svårt att hitta lämpliga matställen dock. Säkert god mat i matstånden längs vägarna, men inte lika säkert att magen accepterat den…
Men så, in the middle of nowhere, hittade plötsligt vad vi sökte och fick våra nudlar!

Vi kom också till en turistfri strand, som dock var full med picknickande filippiner. När vi klev av MC:n var det som att all aktivitet stannade, alla tystnade och bara tittade/stirrade på oss… Vi försökte se oberörda ut och gick en sväng längs stranden. Efter hand började folk prata och fnittra. Någon vågade sig på ett blygt hello! Någon fotade oss med sin mobil!

Passade också på att göra ett besök i Hinagdanan cave där man kunde tagit ett dopp om man ville. Men det ville man inte!

Många nya intryck att bearbeta blir det! Tuppfäktningstuppar finns det gott om. Men även andra djur. Och barn, överallt lekande barn!

Mer rastlöshet kvar! Varför inte en sväng till Bohols inland?

Chocolate Hills ville vi se! Ingen vet säkert hur kullarna bildats, kanske har det varit korallöar på havsbotten? Över tusen kullar finns i området och eftersom de vintertid är bruna (av torkan) kallas de Chocolate Hills!

Ett annat måste var spökdjuren! Utrotningshotade, små och söta! Men alls inte någon apa som jag trodde.  Vill du veta mer: https://youtu.be/6Jz0JcQYtqo

Övriga dagar tillbringade vi under ett träd på Alona Beach! Och i havet förstås, både med och utan snorkel!

Vi kan också ha ätit ohemult många mangos, två färdigskurna och supersmarriga mangos för endast 12kr!
Tack o hej Filippinerna – we will be back!

Singapore, lah!

Vi tillbringade en vecka i Palma i augusti och jag vet inte hur många gånger vi beklagade oss över värmen (30-40 grader var det visst om dagarna)! Lite svårt var det att se fram emot en asienresa då, Grönland hade känts som ett bättre alternativ! Men när vi väl landade på vårt fösta stopp, i fantastiska Singapore så kändes det helt rätt.

 

 

Vår ankomst, eller om det var Singapores nationaldag, firades med fyrverkerier!

 

Blogga om Singapore känns inte helt lätt, det mesta har vi nog redan sagt i något av de 182 inlägg som vi skrivit härifrån när vi bodde här.
Kul att vara tillbaka var det i alla fall, skönt att hitta i staden och att enkelt kunna ta sig fram både till fots och med buss. Det vi mest av allt ville göra var att se oss omkring på alla favoritplatser, äta gott och shoppa lite på Orchard road.
Maten i Singapore är fantastisk, här finns allt från enkla matstånd på Hawkercenta till lyxmat på stjärnkrogar. Här finns också något så ovanligt som en Hawker som fått en Michelinstjärna. Mr Chan i Chinatown, här åt vi Soya sauce chicken noodles för 15kr per portion. Ett populärt ställe och vi köade nog i 45 minuter.

För det blev vi kallade fools av en kinesisk kvinna som inte förstod hypen, hon muttrade även om att det fanns godare chicken noodles och att Mr Chan blivit miljonär över en natt!

Chinatown är verkligen ett roligt område att flanera i, charmigt på alla sätt!

 

 

Vi hade hört att hela arabkvarteren skulle bli fria från alkohol och så även festgatan Haji Lane, men det kändes snarare som att utvecklingen gått åt motsatt håll. Här flödade ölen!

 

 

David ville gärna kolla in det häftiga lägenhetskomplexet Interlace, så det gjorde vi och kombinerade det med en svettig promenad på en speciell vandringsväg. Av metall. I höjd med trädtopparna.

Jag har bloggat från min padda och kan tänka mig att bilder och text hamnat lite hipp som happ, men så får det vara…

Cabrera

På den femte största ön i Balearerna, Cabrera, kan man höra historiens vingslag, njuta av vacker natur, vandra, bli rädd för närgångna ödlor, snorkla och bada i Blue Cave. Bland annat. Om man, som vi, åker dit en dag när det är 35 grader varmt känns allt annat än bad och snorkling övermäktigt!

Blogginlägget publiceras, pga ovan nämnda värme som gör att ALLT går går i u l t r a r a p i d, cirka en vecka för sent och bilderna får tala för sig själv:

Olé!

Flamallorca, alltså flamenco på Mallorca.

 

Vi tog oss, med viss möda i 35 graders värme, till Teatre Sans, där vi hade biljetter till en flamencoföreställning. Ett infall och vi visste inte vad vi skulle förvänta oss – men så häftigt!

På en litenliten bakgård samlades vi först, nästan 50 personer, för att njuta av vin, tapas och gitarrspel.

Sedan var det dags. Jäklar i min låda vilket drag! Män som sjöng, dansade och spelade hejvilt på varsin cajón (peruanskt slagverk i form av en låda som man sitter på medan man spelar på den). Andra män, och i en annan lokal, som spelade gitarr och sjöng lidelsefulla sånger. Sedan avslutning med sång, dans, gitarr, handklapp, fotstamp och många känslor – vilken energikick!

 

David gick med utan protester, hade han inte det hade jag alltid kunnat få med honom genom att säga att flamenco faktiskt finns på UNESCO:s världsarvslista (sant, finns som ickemateriellt kulturarv)! Mycket av flamencons ursprung är höljt i dunkel, men romer i Andalusien är bra ledord!

Auschwitz

Att skriva ett blogginlägg om en så fruktansvärd plats som Auschwitz är svårt. Det går inte att förmedla de känslor som en rundvandring i det enorma koncentrationslägret ger. Eller dödsfabriken som är en mer riktig benämning.

Ett besök på ett koncentrationsläger tycker jag är ett måste någon gång i livet för att förstå allt det man läst och hört om andra världskrigets grymheter.

En rundvandring på Auschwitz med guide tar tre och en halv timme. Vi gick tillsammans med ca 20 personer som alla var mycket tysta och nedstämda.

Det första lägret som öppnades, Auschwitz I, står till största delen kvar. Tegelbyggnaderna som användes var tidigare förläggning för polska armén.

De första åren var detta främst ett arbetsläger. De vidriga förhållandena gjorde ändå att de flesta dog inom några veckor eller månader av svält, sjukdomar eller avrättningar.

Varje byggnad där fångarna ”bodde” rymde på sin tid ca 600 personer… Det passar inte att kalla det bo. Fängslade är mer rätt, men med tanke på trängseln och bristen på toalett och tvättmöjligheter handlade det mer om tortyr. Det går inte att förstå vilka förhållanden som rådde även om man ser byggnaderna i verkligheten. En del delade säng med andra fångar, en del fick sova tätt packade direkt på golvet med halm som underlag.

Två av byggnaderna var till för sjukvård. Det låter bra, men det handlade inte om vård, utan tvärtom. Här arbetade Josef Mengele under ett par år. Mer behöver man inte säga…

Under senare delen av kriget övergick dödandet i lägret till en mer systematisk form. En gaskammare finns fortfarande kvar i anslutning till lägret. De flesta andra sprängdes då nazisterna övergav läger runt om i Tyskland, men Auschwitz I’s gaskammare användes också som skyddsrum och har fått stå kvar.

1941 besökte Himmler lägret och beordrade en storskalig utbyggnad. Planen var 600 byggnader som skulle rymma 250 – 300 000 fångar. Det enorma området kallat Auschwitz II-Birkenau anlades och mot slutet av kriget hade man uppfört 300 byggnader med ca 135 000 fångar.

En del tegelbyggnader står kvar men nästan alla träbyggnader är borta. Bara skorstenarna är kvar. Lokalbefolkningen behövde byggnadsmaterial till de raserade byarna runt ikring och då hämtades virke från lägret.

Ett av husen som står kvar användes för barn… 4-6 barn per ”hylla” gjorde att uppåt 600 barn rymdes i en enda byggnad. Fruktansvärt.

Men, detta nya område byggdes inte bara för att hysa fångar. Framförallt handlade det om att döda och kremera så många människor som möjligt per dag. Tågen som anlände med tusentals fångar lastades av och de som ansågs kunna arbeta skickades till lägerbyggnader, resten (det stora flertalet) skickades direkt till enorma gaskammare.

Upp till 8000 personer per dag kunde dödas… Auschwitz var det största förintelselägret av alla. 1,3 miljoner skickades hit, 1,1 miljoner dog eller dödades. Av dessa var 90% judar.

Av byggnaderna som rymde gaskamrarna återstår bara ruiner, som bevarats som minnesplats.

Precis som i många andra berättelser om dessa dödsläger blir det mycket siffror som visar vidden av det fruktansvärda. Bakom varje siffra finns mängder med grymma människoöden som guidningen på Auschwitz försökte förmedla en del av.

Kraków

Kraków är en stad vi länge tänkt besöka och nu fanns det ett bra skäl att slå till; Cyrielle arbetar där under några månader och Linus spenderade några veckor där också.

Att Kraków är en fin gammal stad som klarat andra världskriget relativt bra var väl det vi kände till på förhand. Väl på plats visade det sig vara helt rätt. En universitetsstad med allt vad det för med sig. Massor med barer, restauranger och caféer.

Det enorma torget Rynek Główny är kantat av uteserveringar och kyrkor. Det är bland Europas största torg och känns aningen överdimensionerat för dagens torgaktiviteter. Här en liten hörna av det:

 

Mitt på torget ligger de gamla klädeshallarna, som idag mer fungerar som souvenirhallar.

Hästtransporter för turister finns i mängder. Här verkar det ha gått inflation i utsmyckning.

Om det är många turister i staden, så är det desto fler duvor. Ingen tycks störa sig på dem, snarare matas de rikligt och de verkar trivas väldigt bra…

Gamla stan, Stare Miasto, med alla sina gränder, restauranger och caféer är ett Unesco världsarv sedan långt tillbaka på grund av alla bevarade historiska byggnader, som ofta är ett café eller en bar.

Det gäller att vara annorlunda om en restaurang ska synas i mängden… Ja, det är en sillrestaurang 🙂 :

I mer eller mindre varje gathörn finns det en Pretzel-försäljare. Dessa brödkringlor måste konsumeras i mängder i denna stad. Pretzel är nog också duvornas huvudsakliga föda…

Utanför gamla staden är det mer en sliten charm som gäller.

På promenadavstånd söder om centrum ligger de gamla judiska kvarteren, Kazimierz. När tyskarna ockuperade Polen under andra världskriget deporterades judarna härifrån till ett getto i närheten.

Nu är Kazimierz mer känt för sitt nattliv med otaliga restauranger och barer.

Många med israelisk mat, som restaurang Hamsa. Gott!

På söndagar är det loppmarknad i Hala Targowa. Mest gamla bruksprylar och inte så spännande enligt Camilla.

Ett restaurangområde som Linus och Cyrielle hade hittat i deras del av staden är verkligen värt ett besök. Det verkar inte ha fått ett eget namn, men ligger i kvarteret Dolne Młyny. Ja, polska namn är inte så lätta att ta till sig som icke-polsktalande…

Ytterligare ett världsarv ligger ett par mil utanför centrum och en bit ner i marken. Saltgruvan i Wieliczka började användas på 1200-talet och det pågick ända till slutet av 1900-talet. Av de 30 mil tunnlar som grävts kan man besöka en liten del. En rundvandring på flera kilometer, drygt 60 meter under marken genom gruvgångar, kapell och kyrkor. Konstverk, skulpturer och takkronor, allt gjort av salt förstås! Tyvärr är det inte vitt salt utan brunt… Det räcker tydligen med någon liten procent av någon annan mineral i saltet för att ändra den vita färgen.

Badsäsongen är igång!

I ärlighetens namn är här så varmt så man (jag) knappt vill gå ut…

Calo des Cap Alt

Typ av strand: Klippstrand

50+vänlig: Ja, med badskor!

Snorkling: Fint!

Restaurang/café: Nej!

Parkering: Längs vägen i Bellavista

 

Cala Mosques

Typ av strand: Liten sandstrand

50+vänlig: Japp!

Snorkling: Ja, längs klipporna.

Restaurang/café: Nej!

Parkering: Längs en bygata.

Ricky Martin

Det är kul att gå konsert, så kul att jag ibland vill gå även om det inte är någon av mina favoritartister som spelar – varken Thåström eller  Winnerbäck lär ju komma till Palma! Här känns det verkligen som att man får passa på, det är inte många världsartister som har Palma i sitt turnéschema. Men Ricky Martin gjorde ett stopp här på sin världsturné! Och vi var på plats! Skön musik, många kända låtar och bra stämning!

Men. Så. Dåligt. Ljud! Hur är det möjligt att en så stor artist att spelar med så dåligt ljud? Kanske berodde det på arenan, Palma arena, som är en multisportarena. Möjligen mer lämpad för velodromcykling?

Jag vill inte verka gnällig men det var inte bara ljudet som inte var OK… barservicen var inte heller någon hit! Först köade man länge för att köpa dryckeskuponger och sedan köade man ännu längre i baren för att beställa sin dricka. På ca 7 meter bar arbetade två personer och de serverade vattenflaskor, öl och drinkar! Vattenflaskorna var förpackade i sådan prasslig plast som man knappt kan bryta upp med händerna. Drinkarna skulle blandas med is, alkohol (förstås) och sedan läsk som skulle hällas ur enlitersflaskor. Vet ni hur lång tid det tar att öppna/hälla upp ur en sådan flaska utan att det skummar över? Svaret är: aslång tid! Öl var nog ändå det som de flesta ville ha, så det hade behövts mer än en ölkran per bar! Slutgnällt! Eller nej förresten det var inte heller helt OK att det var bastuvarmt i hela lokalen!

Ricky Martin, en 45-åring från Puerto Rico, var ändå en häftig upplevelse och att lyssna på musik med spanjorer är också en häftig upplevelse. Vi hade dessutom turen, eller om det berodde på ett missförstånd (i efterhand förstod vi att det antagligen var sittplatsbiljetter vi hade), att få ståplatser utan att det var trångt. Nu kunde vi kunde gå loss i våra salsamoves utan att behöva knuffas! Dessutom var det fritt fram att sjunga skråla med i låtar som Livin la vida loca, Vente pa ca, Una mordidita…