Res med Lundbergs

Res med Lundbergs -

Bilbao

I vår jakt på spanska städer var det nu dags för Baskien och Bilbao. 5:e störst med nästan en miljon invånare är staden, som ligger på spanska nordkusten vid floden Nervións mynning. En gammal industri- och hamnstad som fått ett kulturellt uppsving mycket tack vare Guggenheimmuseet. En ganska tom och sömnig stad denna annandag påsk.

Staden har som de andra stora städerna i Spanien en gammal stadskärna med smala mörka gränder och fina torg.
Här en gränd prydd med den Baskiska flaggan. Ja, som en dansk flagga med grönt kryss.

Nueva Plaza som kombinerade pintxosätande föräldrar med fotbollsspelande barn!

Ett lite mindre torg är Miguel Unamuno Plaza där folk mest
tog det lugnt, och så en copa eller caña förstås!

Överallt finns mängder med pintxosbarer! Det verkar helt klart som om Bilbaoborna lever på dessa snacks morgon, lunch, mellanmål och middag.

”Vanliga” restauranger får man söka lite extra efter och helst ska även de ha en liten pintxos-disk eller spontanservera en pintxos medan man väntar på maten. Gott är det i alla fall!
Floden ringlar igenom staden och broar från olika tider och stilar behövs för att staden ska hänga ihop.

Som vanligt letar jag efter stadsdelar med en lite egen charm. San Frantzisko och Bilbao la Vieja är ett par små exempel på detta i Bilbao. Kanske blir de hipsterområden på sikt, som så många andra liknande områden.

Bilbao är väl mest känt för sitt konstmuseum, Guggenheim. Byggnaden är inte gjord för att smälta in i stadsbebyggelsen i alla fall!

Även insidan är imponerande. Inte en rak linje här inte!

En del utomhusverk kunde man dessutom fotografera… All konst i själva museet var väl bevakad av vakter så att ingen skulle kunna smygfotografera. Den vertikala ”trädgården” i form av en hund (”Puppy” av Jeff Koons) var inte så färggrann som den kan vara när alla blommor i ”pälsen” blommar.

Den stora vägbron alldeles intill museet har även den fått en del utsmyckning för att ”passa in”.

Även andra byggnader i staden är konstinspirerade, som till exempel en gammal lagerbyggnad, Azkona Zentroa, som har ”inretts” med nya byggnader på vackra pelare, som innehåller bibliotek, bio och en takpool, som fungerar som ”konstverk” underifrån 🙂 .

Även San Frantzisko ståtar med en del väggmålningar, men skelett är kanske inte det man hade valt som fasadmålning på sitt hus…

Som vanligt nöjde vi oss inte med att promenera omkring utan tog en cykeltur ut mot flodmynningen och Atlantkusten.

Vägen ut längs floden, var av varierande slag. Väldigt tydligt att det är en gammal hamnstad som till ganska stora delar har förfallit.

Målet var ett UNESCO-världsarv (såklart jag inte kan missa ett sådant!). Biscayabron från slutet av 1800-talet är en hängande transportbro (ja så heter tydligen denna udda brokonstruktion) som förbinder orterna Portugalete med Getxo.

Tydligen var detta enda lösningen för att inte stoppa stora fartyg från att gå in i Bilbaos hamn samtidigt som man inte kunde bygga långa ramper i de trånga städerna på båda sidorna. Fortfarande fungerar denna som gång, cykel och bilbro! 4 kr kostar en enkeltur. Otroligt att bron har fått stå kvar och att den fortfarande används efter mer än 100 år! Tydligen är den tillräckligt hög för att fartygen ska ta sig förbi till Bilbaos inre hamn.

Ytterligare en bit ut i staden Getxo nådde vi till sist Atlantkusten.

Palatset i Palma!

Precis granne med den pampiga katedralen finns Almudainapalatset.

Från att ha varit ett muslimskt fort redan på 900-talet blev palatset just ett palats för mallorkinska kungar på 1200-talet och den siste kungen som bodde här var Jaume III (som dog 1349). Under en period fungerade palatset som en samlingplats för stadens intellektuella; muslimer, judar och kristna samsades här.
Det händer att den nuvarande spanske kungen, Felipe VI, befinner sig här vid olika ceremonier, men inte för att bo. (Han har ju sitt fina sommarresidens, Palau Marivent, precis utanför Palma).

Stora salar och arabiska bad!

Historiska byggnader/platser är inte något jag går igång på, lullar mest omkring pliktskyldigast och fotar lite här o lite där. Så även här, fast det var visst fotoförbud…

De fina innertaken var nog min behållning av detta besök…! Här är taket i entrén,  svart/vitt för att symbolisera dag och natt.

Sa Foradada – en halvö med hål i

På Mallorcas nordvästkust ligger en halvö med ett hål igenom. Sa Foradada heter halvön, som helt logiskt betyder ”hålet” på mallorquín. Halvön var målet för en liten lördagsvandring hade vi tänkt. Det till synes lilla hålet i klippan är tydligen 18 m i diameter!

Området tillhör gården Son Morroig, som byggdes av ärkehertigen Ludwig Salvador från Florens. Han besökte Mallorca i mitten av 1800-talet och bestämde sig för att köpa upp mark och bygga hus med utsikt över havet och Sa Foradada.

En liten rotunda byggd av marmor från Florens pryder husets lilla trädgård.

Men, nu var det egentligen vandringen ner till klippan i havet som var vårt mål. Vägen dit var lätt, 3 km nedförsbacke med klippor som mer så ut som väggarna i en grotta.

Djurlivet bestod av får och några åsnor. Ett åsnemöte på den smala vägen var oundvikligt. Stup nedåt och brant uppåt, men det gick utan problem 🙂 ,en lugnare åsna kan man inte föreställa sig…

Efterhand som vi närmade oss havsnivån blev klippan med hålet allt tydligare.

Dagen innan hade det regnat rejält, så vandringsvägen var delvis skadad av diverse nya vattendrag kors och tvärs. Allt gick i alla fall utan problem tills vägen gick ut på själva halvön. Då var det stopp och hela vägen hade rasat ner mot havet.

Reparationer pågick, men det var inte läge att ta sig förbi den dagen i alla fall. Det får väl bli nästa gång.

Då var det bara att vända upp igen. 200 meters stigning, som inte var så tung som man kunde tro. Ärkehertigen hade gjort ett bra jobb när vägen anlades.

Vi satsade till och med på att ta en genväg när serpentinvägen blev för yvig, men det hade regnat och leran var hal… genvägar äro ofta senvägar eller hur man nu säger.

Deià

Deià är en liten by på Mallorcas västkust som är mest känd för att den är väldigt vacker och för att den engelske poeten Robert Graves fastnade för denna plats på 1920-talet och bosatte sig här. Sedan dess har det lockat författare, musiker och en del andra kändisar att skaffa hus i eller i närheten av denna lilla by.

Sevärdheterna är helt enkelt själva byn som klamrar sig fast på Tramuntanabergens sluttningar.

Deià har funnits sedan Morernas tid, som erövrade området på 1000-talet. Namnet betyder helt enkelt ”by” (så fantasifullt!).

När det gäller aktiviteter i Deià är det mest bara en sak som gäller: man söker sig till någon av restaurangerna med sina terrasser, tittar ut över dalen och kanske ägnar sig åt lite kändisspotting!

En kort promenad i de små och branta gränderna är också ett alternativ.

Huvudgatan är inte så mycket mer än en kort gatstump. Här utsmyckad med lite klädhängare.

Ett besök i Deià’s lilla kustby, Cala Deià några kilometer bort är också att rekommendera. En hamn för mindre fiskebåtar och en fin liten badvik med två restauranger är det som bjuds.

Det är inte helt enkelt att ta ett dopp. Runda hala stenar på botten att ta sig förbi innan det är djupt tillräckligt.

Minsta antydan till vågor så blir det ännu svårare. Då kan man ägna sig åt att studera de som vågar prova utmaningen…
Här en vy från en lugn dag då även vi lyckades ta oss i:

En väldigt vacker liten vik som har blivit extra uppmärksammad för några scener i serien ”The Night Manager”, med Tom Hiddleston och Hugh Laurie, där middag intas på restaurangen Ca’s Patro March uppe på en klippa vid hamnen.

Ensaïmada

Fikasugen? Ta en ensaïmada!

När någon bjuder på fika på jobbet brukar det alltid finnas en notis om ifall bakverket är lämpligt för olika allergiker. Men när det bjuds på ensaïmadas så står det ”Ej för vegetarianer”! Detta på grund av att ensaïmadas penslas med saïm som är ister, alltså grisflott! ”Bullen” smakar som en luftig vetebulle med en touch av gris – inte så mycket mums på det!

 

Ensaïmadans ursprung diskuteras, det sägs att judar på Mallorca började baka ensaïmadas redan på 1600-talet, men därom tvistar di lärde. Kan tyckas underligt att judarna skulle vilja baka med ister! Men att ensaïmadas är typiska för Mallorca och galet populära behöver vi inte tvista om, här verkar folk äta dem till både frukost, dessert och som fika! Ibland naturella med lite florsocker på, ibland fyllda med vaniljkräm, choklad eller pumpamarmelad och ibland bredda som en macka med ost och skinka!

Populärt exportvara är det visst också. Big business på Palmas flygplats!

Här en massa ensaïmadas på väg till fastlandet!

Kanske värt att testa även i flytande form…

december – januari

Otroligt vad tiden går, jul och nyår med veckor av ledig tid försvann i ett huj!
Jul firades på Mallorca med två av två barn, inget vi tar för givet… Desto roligare när det väl händer!
Julafton på stranden får helt klart ses som en bonus!

Nyår med 3/4 av familjen Strömsten, även denna vecka var vädergudarna på vår sida!

Men sedan kom januari. Med regn, regn, regn, regn! Och snö! Ingen snö som blev liggande (förutom bland bergen), men snö! Fattar ni hur kallt det blir inomhus då? Ännu kallare blev det av att David var i USA…
Mycket regnade bort!

Men så igår, den 29 januari var ordningen återställd. Vi njöt i solgass och spanade efter blommande mandelträd i närheten av Ses Salines!

 

Nu noterar vi två år som palmabor och fler ska det bli…

San Francisco

Sista anhalten på USA-resan blev San Francisco. En annorlunda stad var min uppfattning jämfört med de typiska amerikanska städerna, som mest är tänkta för att köra bil till det mesta. Stadskärnan är lättillgänglig för fotgängare och till och med cyklister! Det sistnämnda är dock inte så lockande eftersom staden är ”full av kullar”. Plötsligt blir det brant. Till och med så brant att det är trappor på sina håll istället för trottoar.

Eller är det kanske husen som lutar? 🙂

Som vanligt letar jag helst upp områden som har en annan stil och charm än de vanliga. I SF finns The Mission som sägs vara trendigt och ”hipster-aktigt”. Visst, här finns en rad trendiga caféer och en del gatukonst, men kanske inte så mycket charm? Eller så var det helt enkelt fel dag. Regn, regn och åter regn.

Dolores Café på Dolores street är värt ett besök i alla fall!

Det fanns ett desto färggladare grannområde vid namn Castro som är känt för sin gay-profil. Det var från början en arbetarstadsdel som skapades när spårvagnslinjen till centrum kom på 1870-talet.

Ytterligare några kvarter bort, längs gatan Heigts finns också många trevliga matställen och fina viktorianska hus.

Denna gata hittade jag för här finns en av de mer välsorterade tequilabutikerna i Kalifornien. Ett absolut måste att besöka tycker jag. Tyvärr har butiken rykte om sig att vara onödigt dyr, så det blev bara ett ”fynd” denna gång.

Inte så långt från Heights finns San Franciscos absolut mest fotograferade hus. The Painted Ladies som dessa viktorianska hus kallas är fina i sig, men de har också en fantastisk vy över Downtown SF bakom sig. Parken framför husen, The Alamo, höll på att renoveras, men en fotohörna var oinhägnad så att inte alla fotografer skulle storma avspärrningarna!

Det är inte bara dessa fina exempel på hus som går under namnet Painted Ladies. Det är stilen i sig som kallas så. De viktorianska husen är från slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Starka färger används för att förstärka arkitekturen. Bara i San Francisco finns nästan 50 000 sådana hus. Många är välbevarade, andra förfaller. Det kan ju inte vara så billigt att underhålla denna snickarglädje.

Jag vandrade runt ett par varv i SF och beundrade alla dessa hus. Inget är det andra likt. 4 mils promenad på 2 dagar… Telefonens stegräknare registrerade nya rekord 🙂

Vill man inte gå, speciellt då inte i de branta backarna, kan man åka med de gamla kabelspårvagnarna.

De första invigdes 1878 och några linjer är fortfarande kvar och sköts manuellt (framförallt handlar det om att vända vagnarna vid slutstationerna genom att putta runt dem på en vändskiva). Mest är det turister som åker, men fina gamla vagnar är de i alla fall!

En annorlunda sevärdhet, som också visar att gatorna verkligen lutar ordentligt, är översta delen av Lombard street, även kallad den krokigaste gatan i världen. Äntligen en serpentinväg efter Death Valleys alla raka vägar!

Jag minns denna gata från gamla filmer med udda biljakter. Från toppen av serpentingatan, som ligger i området Russian Hill, kan man skåda ut över Alcatraz. En tur dit får det nog bli nästa gång…

Cykla var det inte läge för i regn och rusk och i alla dessa branta backar… De flesta verkade hålla med om detta, ingen stor cykeldag för någon denna dag!

Tydligen var regnovädret det värsta på minst 10 år och efter en mycket blåsig natt behövde gatorna rensas från nedfallna träd.

SF har också en del intressanta bryggerier. Det mest kända är Anchor, känt för sin steam beer.

Men, den är inte i min smak, så det blev istället ett besök på den lilla bryggeripuben Thirsty bear. En god Kozlov stout fick det bli. All deras öl är organisk, det låter nyttigt!

Den amerikanska ölstorsäljaren höll jag mig undan från…

Finansdistriktet med alla skyskrapor liknar många andra affärscenters. Ja, vad mer kan man säga.

Google maps-bilen körde förbi! Kanske hamnar jag på ”kartan” när hamnpromenaden ”The Embarcadero” uppdateras med nya gatubilder!

Eller så är google-bilen bara på väg hem. Googels huvudkontor är inte många mil bort härifrån.

Kors och tvärs genom Kaliforniens natur

Kalifornien är så mycket mer än stora städer och breda motorvägar. En tur från statens östra öknar till västkustens kustväg bjuder på väldigt skiftande och mycket häftiga naturupplevelser. Med bil korsade jag staten på två dagar och fick se en hel del fina vyer.

Turen startade tidigt på morgonen i Las Vegas, som ligger i Nevada, men det är inte långt till Kaliforniens gräns och slutade i San Francisco. Totalt ca 130 mil med de omvägar man inte bör missa.

Första mål var Death Valley, ett ökenområde i en dal under havsnivån, som ligger i ”regnskugga” bakom klippiga bergen och därför är extremt torrt och varmt.

Bergen runtomkring är vackert mönstrade. Här utsikten från Zebraski Point:

I dalen finns alla möjliga ökentyper. Saltöknen i området kallas Badwater Basin. Ja, det kan man hålla med om. Inget dricksvatten precis.

Trots brist på växtlighet och vatten dök det upp en coyote, eller prärievarg, från ingenstans. Tur man kan fotografera från bilen… Men, de lär inte vara farliga för människor.

Åsnor verkar också finnas. De har till och med ett speciellt övergångsställe, men ingen åsna i sikte.

Vädret så här i januari var precis lagom. 10-15 grader varmt, inte uppåt 40-50 grader som det kan vara på sommaren. Death Valley ståtar med ett omtvistat värmerekord från början av 1900-talet: 57 grader i skuggan…

Nästa stopp blev Devils Golf Course. Ett lustigt namn på en öken. Här handlade det om saltstensformationer som skapats av vind och vatten som avdunstat. Inte den bästa platsen om man skulle vilja spela golf!

Sandöken finns också att beskåda. Speciellt de stora sanddynerna vid Mesquite Flat.

Jag som vanligtvis älskar serpentinvägar blev plötsligt förtjust i alla raka öde vägar och sådana fanns det gott om!

Fantastiskt att det var så lite trafik och så lite turister i området.

Turen fortsatte sedan via lite bördiga bergstrakter via Lake Isabella som fungerar som vattenreservoar. Vackra vyer kring sjön!

Tanken var att dagen efter köra den välkända Highway 1 längs kusten norr om Los Angeles till San Francisco. Nu blev det inte riktigt så eftersom det regnat stora mängder i flera dagar och vägen var avstängd mitt på sträckan.

Några rådjur (eller?) verkade också vilsna av allt regnande och höll till i trädgårdarna kring Morro Bay.

Avstängningen skyltades inte förrän sent, så det blev först en bit av södra delen av vägen, sedan en lååång omväg till den norra lite mer bergiga kuststräckan.

Efter omvägen kände jag igen de vyer som Highway 1 är känd för. Men, regnet ville inte ge upp…

Det märktes att regnet satt sina spår och väghyvlarna hade mycket att göra för att hålla vägarna fria från sten och bråte.

Las Vegas och prylmässan CES

Varje år sedan 50 år tillbaka ordnas en gigantisk prylmässa i Las Vegas. I alla fall under senare år är det alltid första helgen på det nya året som gäller. Hittills har inte den tiden passat för att åka och studera pryltrender, men i år blev det av på egen hand. Camilla är inte lätt att övertala när det gäller amerikanska storstäder.

Consumer Electronics Show, CES,  som mässan heter lockar enorma mängder besökare, i år cirka 170 000 stycken. Det är inte många ställen som kan ordna mässor och ta emot besökare på den nivån. Las Vegas är perfekt vid denna tid på året då det är vinter i ökenstaden och vanliga kasinobesökare inte är så många. Kapaciteten på hotell är till och med så stor att det inte märktes nämnvärt på bokningsläget att alla dessa besökare behöver hotellrum. Men så finns här 22 av världens 40 av största hotell… Men, störst av alla är för tillfället First World i Genting, Malaysia (även det ett kasinohotell). The Venetian and Palazzo i Las Vegas är bara tvåa, men dessa båda hotell bygger till efterhand för att vara störst.
Till bloggen272017-01-06 19.01.55

Här har man valt Venedig som tema. Rialtobron, Dogepalatset… Gondol kan man åka inomhus under en målad himmel.

2017-01-06 11.29.39

Las Vegas som stad liknar inte mycket annat. Det är stora hotellkomplex med ett eller flera kasinon som gäller. Ingen ska behöva lämna hotellet. Allt finns på plats och det är så långt att gå om man ska ta sig ut så de flesta stannar nog inom området…

Alla stora hotell är samlade i en rad längs The Strip eller Las Vegas Boulevard som huvudgatan heter. Teman på anläggningarna ska det vara. Vanligast är att välja ett turistmål från någonstans i världen eller historien och bygga upp det längs The Strip. Paris är förstås med.

2017-01-06 06.58.492017-01-06 19.28.39

Ceasars Palace med alla möjliga romerska statyer och palats.

2017-01-06 07.12.54

New York är hotell och nöjespark i ett.

2017-01-06 14.09.08

Pyramiderna och sfinxen ligger lite avsides och är inte lika imponerande som originalen…

2017-01-06 14.25.17

The Strip itself är mest en enda stor fyrfilig bilkö.

2017-01-06 15.16.02

Jorden runt utan att behöva resa så mycket?

Trump’s hotell ligger lite avsides, men så har det istället en guldfasad 🙂 .

2017-01-07 10.30.17

Och så alla dessa kasinon. Det går inte att förflytta sig utan att behöva passera några kasinon på vägen. Är man spelintresserad är detta ett verkligt Mekka (har man missat att kopiera Mekka i Las Vegas förresten? Kanske något för nästa hotellprojekt).

2017-01-06 08.03.03

För min del är jag fullständigt immun mot kasinospel. Jag har inte provat och har ingen önskan att göra det heller. Tänk så mycket vinster man går miste om då! Eller är det kanske tvärtom?

Förutom kasinon är det bröllopskapell som märks. Även dessa ligger på Las Vegas Boulevard, men lite avsides. 24-timmars service erbjuds på vissa ställen!

2017-01-08 05.52.55

Men nu var det mässa som det gällde denna gång. Väldigt smidigt och välordnat trots 170 000 besökare under några dagar och tuffa säkerhetskrav.

Vilka var då de viktigaste pryltrenderna? Allt ska vara uppkopplat och helst också uppföra sig intelligent. Ett exempel är uppkopplade och självkörande bilar. Här den nya väldigt hypade Faraday Future.

2017-01-06 10.25.38

Virtual Reality, VR, finns i alla former och sammanhang. Det är nog bara att vänja sig att folk ser lite speciella ut med sina VR-glasögon. Det känns inte så socialt med dessa egna virtuella bubblor, men man kan förstås möta andra i den virtuella världen också.

Till bloggen28

Intelligenta babyrum ska det vara. Robotar övervakar, läser sagor och när barnen blir äldre hjälper till med läxorna. Allt för att föräldrarna ska få mer tid till väsentligare saker… Uppkopplad hund är trendigt. Praktisk att kunna spåra dem om de kommer bort.

Till bloggen26

 

3D-printning är stort. Varför inte gå in i en ”kamerabubbla”, bli fotograferad i alla möjliga vinklar och sedan printa en kopia av sig själv i 3D? Här är kopiorna små. I naturlig storlek vore häftigare.

fb1

En juldagsvandring upp på Galatzó

Jag har under lång tid funderat på att bestiga bergstoppen Galatzó. Toppen syns väl från många platser, inklusive från Portixols strandpromenad.

2016-12-25-17-54-18

Denna juldag med sol och lagom svalt väder var det till sist dags då Linus var på julbesök och var pigg på en ”promenad” i bergen. Camilla var mer tveksam och hoppade gärna över.

Det finns flera varianter på vägar att nå toppen. Vi valde den med bäst utsikt som startar en bit utanför Estellencs på Mallorcas nordvästkust. Det är inte den enklaste vägen dock. Start på 300 meters höjd för att efter 5-6 km nå toppen på 1025 meter. En hel del uppför alltså…

2016-12-25-12-18-17

Fösta biten går genom skogen. En juldag som denna var det inte någon speciell rusning. En och annan get var det enda vi mötte.

2016-12-25-11-20-00

Fin utsikt över havet och byn Estellencs långt ner i dalen!

2016-12-25-11-27-39

På högre höjd var det slut på skog och sten var det enda som gällde. Inget som skymde den fina utsikten alltså!

2016-12-25-12-37-42

Några ställen behövdes lite klättring, men mesta delen är bara brant stig och en hel del andfåddhet som gällde.

2016-12-25-12-48-26

Väl uppe på toppen efter drygt två timmar väntade en fantastisk utsikt!

2016-12-25-13-04-47

Och, ja Palma och Portixol syntes i fjärran.

2016-12-25-13-11-372016-12-25-13-16-19

Nedför gick det fortare och vi valde en alternativ väg tillbaka till milstolpe 97 på vägen mellan Estellencs och Andratx där vi parkerat.

2016-12-25-14-22-59