Res med Lundbergs

Res med Lundbergs -

Ensaïmada

Fikasugen? Ta en ensaïmada!

När någon bjuder på fika på jobbet brukar det alltid finnas en notis om ifall bakverket är lämpligt för olika allergiker. Men när det bjuds på ensaïmadas så står det ”Ej för vegetarianer”! Detta på grund av att ensaïmadas penslas med saïm som är ister, alltså grisflott! ”Bullen” smakar som en luftig vetebulle med en touch av gris – inte så mycket mums på det!

 

Ensaïmadans ursprung diskuteras, det sägs att judar på Mallorca började baka ensaïmadas redan på 1600-talet, men därom tvistar di lärde. Kan tyckas underligt att judarna skulle vilja baka med ister! Men att ensaïmadas är typiska för Mallorca och galet populära behöver vi inte tvista om, här verkar folk äta dem till både frukost, dessert och som fika! Ibland naturella med lite florsocker på, ibland fyllda med vaniljkräm, choklad eller pumpamarmelad och ibland bredda som en macka med ost och skinka!

Populärt exportvara är det visst också. Big business på Palmas flygplats!

Här en massa ensaïmadas på väg till fastlandet!

Kanske värt att testa även i flytande form…

december – januari

Otroligt vad tiden går, jul och nyår med veckor av ledig tid försvann i ett huj!
Jul firades på Mallorca med två av två barn, inget vi tar för givet… Desto roligare när det väl händer!
Julafton på stranden får helt klart ses som en bonus!

Nyår med 3/4 av familjen Strömsten, även denna vecka var vädergudarna på vår sida!

Men sedan kom januari. Med regn, regn, regn, regn! Och snö! Ingen snö som blev liggande (förutom bland bergen), men snö! Fattar ni hur kallt det blir inomhus då? Ännu kallare blev det av att David var i USA…
Mycket regnade bort!

Men så igår, den 29 januari var ordningen återställd. Vi njöt i solgass och spanade efter blommande mandelträd i närheten av Ses Salines!

 

Nu noterar vi två år som palmabor och fler ska det bli…

San Francisco

Sista anhalten på USA-resan blev San Francisco. En annorlunda stad var min uppfattning jämfört med de typiska amerikanska städerna, som mest är tänkta för att köra bil till det mesta. Stadskärnan är lättillgänglig för fotgängare och till och med cyklister! Det sistnämnda är dock inte så lockande eftersom staden är ”full av kullar”. Plötsligt blir det brant. Till och med så brant att det är trappor på sina håll istället för trottoar.

Eller är det kanske husen som lutar? 🙂

Som vanligt letar jag helst upp områden som har en annan stil och charm än de vanliga. I SF finns The Mission som sägs vara trendigt och ”hipster-aktigt”. Visst, här finns en rad trendiga caféer och en del gatukonst, men kanske inte så mycket charm? Eller så var det helt enkelt fel dag. Regn, regn och åter regn.

Dolores Café på Dolores street är värt ett besök i alla fall!

Det fanns ett desto färggladare grannområde vid namn Castro som är känt för sin gay-profil. Det var från början en arbetarstadsdel som skapades när spårvagnslinjen till centrum kom på 1870-talet.

Ytterligare några kvarter bort, längs gatan Heigts finns också många trevliga matställen och fina viktorianska hus.

Denna gata hittade jag för här finns en av de mer välsorterade tequilabutikerna i Kalifornien. Ett absolut måste att besöka tycker jag. Tyvärr har butiken rykte om sig att vara onödigt dyr, så det blev bara ett ”fynd” denna gång.

Inte så långt från Heights finns San Franciscos absolut mest fotograferade hus. The Painted Ladies som dessa viktorianska hus kallas är fina i sig, men de har också en fantastisk vy över Downtown SF bakom sig. Parken framför husen, The Alamo, höll på att renoveras, men en fotohörna var oinhägnad så att inte alla fotografer skulle storma avspärrningarna!

Det är inte bara dessa fina exempel på hus som går under namnet Painted Ladies. Det är stilen i sig som kallas så. De viktorianska husen är från slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Starka färger används för att förstärka arkitekturen. Bara i San Francisco finns nästan 50 000 sådana hus. Många är välbevarade, andra förfaller. Det kan ju inte vara så billigt att underhålla denna snickarglädje.

Jag vandrade runt ett par varv i SF och beundrade alla dessa hus. Inget är det andra likt. 4 mils promenad på 2 dagar… Telefonens stegräknare registrerade nya rekord 🙂

Vill man inte gå, speciellt då inte i de branta backarna, kan man åka med de gamla kabelspårvagnarna.

De första invigdes 1878 och några linjer är fortfarande kvar och sköts manuellt (framförallt handlar det om att vända vagnarna vid slutstationerna genom att putta runt dem på en vändskiva). Mest är det turister som åker, men fina gamla vagnar är de i alla fall!

En annorlunda sevärdhet, som också visar att gatorna verkligen lutar ordentligt, är översta delen av Lombard street, även kallad den krokigaste gatan i världen. Äntligen en serpentinväg efter Death Valleys alla raka vägar!

Jag minns denna gata från gamla filmer med udda biljakter. Från toppen av serpentingatan, som ligger i området Russian Hill, kan man skåda ut över Alcatraz. En tur dit får det nog bli nästa gång…

Cykla var det inte läge för i regn och rusk och i alla dessa branta backar… De flesta verkade hålla med om detta, ingen stor cykeldag för någon denna dag!

Tydligen var regnovädret det värsta på minst 10 år och efter en mycket blåsig natt behövde gatorna rensas från nedfallna träd.

SF har också en del intressanta bryggerier. Det mest kända är Anchor, känt för sin steam beer.

Men, den är inte i min smak, så det blev istället ett besök på den lilla bryggeripuben Thirsty bear. En god Kozlov stout fick det bli. All deras öl är organisk, det låter nyttigt!

Den amerikanska ölstorsäljaren höll jag mig undan från…

Finansdistriktet med alla skyskrapor liknar många andra affärscenters. Ja, vad mer kan man säga.

Google maps-bilen körde förbi! Kanske hamnar jag på ”kartan” när hamnpromenaden ”The Embarcadero” uppdateras med nya gatubilder!

Eller så är google-bilen bara på väg hem. Googels huvudkontor är inte många mil bort härifrån.

Kors och tvärs genom Kaliforniens natur

Kalifornien är så mycket mer än stora städer och breda motorvägar. En tur från statens östra öknar till västkustens kustväg bjuder på väldigt skiftande och mycket häftiga naturupplevelser. Med bil korsade jag staten på två dagar och fick se en hel del fina vyer.

Turen startade tidigt på morgonen i Las Vegas, som ligger i Nevada, men det är inte långt till Kaliforniens gräns och slutade i San Francisco. Totalt ca 130 mil med de omvägar man inte bör missa.

Första mål var Death Valley, ett ökenområde i en dal under havsnivån, som ligger i ”regnskugga” bakom klippiga bergen och därför är extremt torrt och varmt.

Bergen runtomkring är vackert mönstrade. Här utsikten från Zebraski Point:

I dalen finns alla möjliga ökentyper. Saltöknen i området kallas Badwater Basin. Ja, det kan man hålla med om. Inget dricksvatten precis.

Trots brist på växtlighet och vatten dök det upp en coyote, eller prärievarg, från ingenstans. Tur man kan fotografera från bilen… Men, de lär inte vara farliga för människor.

Åsnor verkar också finnas. De har till och med ett speciellt övergångsställe, men ingen åsna i sikte.

Vädret så här i januari var precis lagom. 10-15 grader varmt, inte uppåt 40-50 grader som det kan vara på sommaren. Death Valley ståtar med ett omtvistat värmerekord från början av 1900-talet: 57 grader i skuggan…

Nästa stopp blev Devils Golf Course. Ett lustigt namn på en öken. Här handlade det om saltstensformationer som skapats av vind och vatten som avdunstat. Inte den bästa platsen om man skulle vilja spela golf!

Sandöken finns också att beskåda. Speciellt de stora sanddynerna vid Mesquite Flat.

Jag som vanligtvis älskar serpentinvägar blev plötsligt förtjust i alla raka öde vägar och sådana fanns det gott om!

Fantastiskt att det var så lite trafik och så lite turister i området.

Turen fortsatte sedan via lite bördiga bergstrakter via Lake Isabella som fungerar som vattenreservoar. Vackra vyer kring sjön!

Tanken var att dagen efter köra den välkända Highway 1 längs kusten norr om Los Angeles till San Francisco. Nu blev det inte riktigt så eftersom det regnat stora mängder i flera dagar och vägen var avstängd mitt på sträckan.

Några rådjur (eller?) verkade också vilsna av allt regnande och höll till i trädgårdarna kring Morro Bay.

Avstängningen skyltades inte förrän sent, så det blev först en bit av södra delen av vägen, sedan en lååång omväg till den norra lite mer bergiga kuststräckan.

Efter omvägen kände jag igen de vyer som Highway 1 är känd för. Men, regnet ville inte ge upp…

Det märktes att regnet satt sina spår och väghyvlarna hade mycket att göra för att hålla vägarna fria från sten och bråte.

Las Vegas och prylmässan CES

Varje år sedan 50 år tillbaka ordnas en gigantisk prylmässa i Las Vegas. I alla fall under senare år är det alltid första helgen på det nya året som gäller. Hittills har inte den tiden passat för att åka och studera pryltrender, men i år blev det av på egen hand. Camilla är inte lätt att övertala när det gäller amerikanska storstäder.

Consumer Electronics Show, CES,  som mässan heter lockar enorma mängder besökare, i år cirka 170 000 stycken. Det är inte många ställen som kan ordna mässor och ta emot besökare på den nivån. Las Vegas är perfekt vid denna tid på året då det är vinter i ökenstaden och vanliga kasinobesökare inte är så många. Kapaciteten på hotell är till och med så stor att det inte märktes nämnvärt på bokningsläget att alla dessa besökare behöver hotellrum. Men så finns här 22 av världens 40 av största hotell… Men, störst av alla är för tillfället First World i Genting, Malaysia (även det ett kasinohotell). The Venetian and Palazzo i Las Vegas är bara tvåa, men dessa båda hotell bygger till efterhand för att vara störst.
Till bloggen272017-01-06 19.01.55

Här har man valt Venedig som tema. Rialtobron, Dogepalatset… Gondol kan man åka inomhus under en målad himmel.

2017-01-06 11.29.39

Las Vegas som stad liknar inte mycket annat. Det är stora hotellkomplex med ett eller flera kasinon som gäller. Ingen ska behöva lämna hotellet. Allt finns på plats och det är så långt att gå om man ska ta sig ut så de flesta stannar nog inom området…

Alla stora hotell är samlade i en rad längs The Strip eller Las Vegas Boulevard som huvudgatan heter. Teman på anläggningarna ska det vara. Vanligast är att välja ett turistmål från någonstans i världen eller historien och bygga upp det längs The Strip. Paris är förstås med.

2017-01-06 06.58.492017-01-06 19.28.39

Ceasars Palace med alla möjliga romerska statyer och palats.

2017-01-06 07.12.54

New York är hotell och nöjespark i ett.

2017-01-06 14.09.08

Pyramiderna och sfinxen ligger lite avsides och är inte lika imponerande som originalen…

2017-01-06 14.25.17

The Strip itself är mest en enda stor fyrfilig bilkö.

2017-01-06 15.16.02

Jorden runt utan att behöva resa så mycket?

Trump’s hotell ligger lite avsides, men så har det istället en guldfasad 🙂 .

2017-01-07 10.30.17

Och så alla dessa kasinon. Det går inte att förflytta sig utan att behöva passera några kasinon på vägen. Är man spelintresserad är detta ett verkligt Mekka (har man missat att kopiera Mekka i Las Vegas förresten? Kanske något för nästa hotellprojekt).

2017-01-06 08.03.03

För min del är jag fullständigt immun mot kasinospel. Jag har inte provat och har ingen önskan att göra det heller. Tänk så mycket vinster man går miste om då! Eller är det kanske tvärtom?

Förutom kasinon är det bröllopskapell som märks. Även dessa ligger på Las Vegas Boulevard, men lite avsides. 24-timmars service erbjuds på vissa ställen!

2017-01-08 05.52.55

Men nu var det mässa som det gällde denna gång. Väldigt smidigt och välordnat trots 170 000 besökare under några dagar och tuffa säkerhetskrav.

Vilka var då de viktigaste pryltrenderna? Allt ska vara uppkopplat och helst också uppföra sig intelligent. Ett exempel är uppkopplade och självkörande bilar. Här den nya väldigt hypade Faraday Future.

2017-01-06 10.25.38

Virtual Reality, VR, finns i alla former och sammanhang. Det är nog bara att vänja sig att folk ser lite speciella ut med sina VR-glasögon. Det känns inte så socialt med dessa egna virtuella bubblor, men man kan förstås möta andra i den virtuella världen också.

Till bloggen28

Intelligenta babyrum ska det vara. Robotar övervakar, läser sagor och när barnen blir äldre hjälper till med läxorna. Allt för att föräldrarna ska få mer tid till väsentligare saker… Uppkopplad hund är trendigt. Praktisk att kunna spåra dem om de kommer bort.

Till bloggen26

 

3D-printning är stort. Varför inte gå in i en ”kamerabubbla”, bli fotograferad i alla möjliga vinklar och sedan printa en kopia av sig själv i 3D? Här är kopiorna små. I naturlig storlek vore häftigare.

fb1

En juldagsvandring upp på Galatzó

Jag har under lång tid funderat på att bestiga bergstoppen Galatzó. Toppen syns väl från många platser, inklusive från Portixols strandpromenad.

2016-12-25-17-54-18

Denna juldag med sol och lagom svalt väder var det till sist dags då Linus var på julbesök och var pigg på en ”promenad” i bergen. Camilla var mer tveksam och hoppade gärna över.

Det finns flera varianter på vägar att nå toppen. Vi valde den med bäst utsikt som startar en bit utanför Estellencs på Mallorcas nordvästkust. Det är inte den enklaste vägen dock. Start på 300 meters höjd för att efter 5-6 km nå toppen på 1025 meter. En hel del uppför alltså…

2016-12-25-12-18-17

Fösta biten går genom skogen. En juldag som denna var det inte någon speciell rusning. En och annan get var det enda vi mötte.

2016-12-25-11-20-00

Fin utsikt över havet och byn Estellencs långt ner i dalen!

2016-12-25-11-27-39

På högre höjd var det slut på skog och sten var det enda som gällde. Inget som skymde den fina utsikten alltså!

2016-12-25-12-37-42

Några ställen behövdes lite klättring, men mesta delen är bara brant stig och en hel del andfåddhet som gällde.

2016-12-25-12-48-26

Väl uppe på toppen efter drygt två timmar väntade en fantastisk utsikt!

2016-12-25-13-04-47

Och, ja Palma och Portixol syntes i fjärran.

2016-12-25-13-11-372016-12-25-13-16-19

Nedför gick det fortare och vi valde en alternativ väg tillbaka till milstolpe 97 på vägen mellan Estellencs och Andratx där vi parkerat.

2016-12-25-14-22-59

Inte helt dött…

Tror bestämt att jag får komplettera det förra inlägget med lite djurbilder! När turisterna är borta dansar katterna på gatorna, hundarna motionerar och hästarna bara är…

15401033_10211048206271491_2412379384872880505_n

p1020651p1020669

 

p1020693

 

Några djur var döda, den döda fågeln är en steglits. Tack google för den upplysningen.2016-12-10-13-08-25

 

 

p1020717Såhär välkomnades man till vandringen!

En tur kring bergen på östra Mallorca

p1020723Årets andra decembervecka var rejält upphackad av helgdagar. Tisdag: Konstitutionsdagen. Torsdag: Den obefläckade avlelsen (ja det heter faktiskt så…). Decembervädret var också helt perfekt, med 20 grader och nästan bara sol! Därför bestämde vi att fredagen var en typisk klämdag och åkte på minisemester till Mallorcas nordösthörn. Här runt bergen, som är nationalpark och kort och gott heter ”Parque natural de la Península del Llevant”, finns flera fina städer och byar och dessutom en hel del vandringsleder.

Huvudorten är Artá som ligger i inlandet vid foten av bergen. Över staden tronar borgen med en något oklar, men med minst en 1000-årig historia. Ett bra ställe att ta skydd mot pirater och andra inkräktare.

p1020700

Precis utanför centrum finns bronsåldersbyn Ses Paisses. Här bodde Taioter för nästan 3000 år sedan. Ett folkslag som fanns på Mallorca och Menorca fram till ca år noll.

phototasticcollage-2016-12-12-20-13-42

Nästa stopp var Cala Rajada, en semesterby på Mallorcas östkust. Det är alltid lika fascinerande att besöka turistbyarna på vintern.

till-bloggen25

Nästan allt är stängt, ortsbefolkningen tar över på de få restauranger som kan hålla öppet. En väldigt lugn och behaglig stämning, men ibland lite för ödsligt. Sommarens skuggor är som fastbrända på väggarna!

2016-12-09-14-16-34

Sista utposten innan nationalparken tar vid är den lilla byn Cala Mesquida. En fin strand och en by som bestod av idel för säsongen tomma semesterbostäder.

p1020684

Även om det inte är oändliga avstånd på Mallorca så passade vi på att stanna över natten i en liten by på nordkusten. Colonia Sant Pere är en liten by i Alcudiabuktens östra del. Utsikt mot Alcudia, långt bort i fjärran:

2016-12-09-17-12-43

Nordösthalvön sedd från luften:

luftbild

 

Vi hittade ett trevligt hotell i Colonia Sant Pere, som hade gått in i lite vinterdvala (det kändes som vi var ensamma på stället).

2016-12-10-09-37-27

Colonia Sant Pere är en bra start för vandringar upp i bergen i…Parque natural de la Península del Llevant… Först blev det vandring några kilometer längs kusten till byn Betlem som är sista utposten innan naturreservatet tar vid.2016-12-10-10-43-33
2016-12-10-11-30-36

 

Sen styrde vi stegen upp i bergen med klostret Hermita de Betlem som mål. 55 minuter upp och 40 minuter ner utlovade skyltarna, men det verkade väl optimistiskt för oss. Pauser behövs ju också, om inte annat för att beundra utsikten!

2016-12-10-12-26-05

Till slut hittade vi klostret och kyrkan som byggts med frivilliga insamlingar. De ursprungliga eremiterna startade med lite enklare medel i början av 1800-talet. Då fanns bara en ruin från Morernas tid.

2016-12-10-12-47-02

Vägen hem från Colonia Sant Pere gick via nästa ort i Alcudiabukten: Can Picafort. Inte mycket som händer där heller på vintern (ett lugnt och behagligt tempo alltså). Ett strandkonstverk hann vi med att titta på i alla fall.

p1020725

Det är lördag, men vilken årstid är det egentligen?

p1020617

Lördag med nästan 20 grader varmt och sol från en molnfri himmel. Sommarkänsla och perfekt promenadväder tänkte vi och åkte till en udde som David spanat in från flyget, Es Clot d’es Moro.p1020616

 

Efter att ha hittat en vägstump i El Toro utan gulmarkeringar, som betyder P-förbud, började vi vår promenad. Militärt område med tillträde förbjudet? Vi slank in bredvid grinden och gick mot vårt mål, förbi gamla vakttorn och bunkrar. fotokaos95

Siktet var inställt på den yttersta spetsen nere vid vattnet. När stigen tog slut tog vi oss ner för en brant slänt. Själv är jag smidig som en gasell, min kropp är liksom byggd för klättring. Haha, NOT!2016-12-03-11-21-06

Vi kom en bit närmare målet, men sedan tog det stopp, jag vågade inte fortsätta av rädsla för att inte kunna komma upp igen.fotokaos96

 

Samma lördag – julbelysningen tändes i Palma!2016-12-03-19-14-00

 

 

La Granja

2016-11-19-11-19-14

En och en halv mil utanför Palma ligger den trevliga byn Esporles och utanför Esporles finns La Granja, ett vackert gods med ett museum som närmast kan beskrivas som ett mallorkinskt hembygdsmuseum. Museet är öppet alla dagar och kommer man hit en onsdag eller fredag finns det chans att se hantverkare tillverka tyg, segel, krukor med mera och folkdansgrupper spela och dansa. I inträdesbiljetten, á 15€, igår provsmakning av sobrassada, fikonkaka, hemmagjord ost och korv samt smarriga bunyols (som munkar friterade i olja) med hemgjord sylt!fotokaos91

Här, i den lummiga dalen med naturliga källor, vandrade först romarna. Sedan kom morerna och byggde Alpich, numera La Granja.

2016-11-19-11-53-51Under den katalanska erövringen av ön tillföll godset en riddare vid namn Nuño Sánchez  som i sin tur skänkte det till några munkar. Under den spanska inkvisitionen byggdes det karga celler och tortyrrum i källaren.

På 16- och 1700-talet bytte godset ägare flera gånger och huset byggdes ut och byggdes om för att till sist bli den labyrintartade byggnad det är idag. För oss med dåligt lokalsinne (även inomhus) finns det tydliga pilar att följa genom museet.

fotokaos92

Det finns mycket historiskt intressant att se både ute och inne. Fast historia är väl inte mitt favoritområde direkt, men ute var det fint…2016-11-19-11-30-492016-11-19-11-34-50

2016-11-19-12-07-12

2016-11-19-12-25-33

p1020526

 

 

Här en tjusig frukt från en Kungsmagnolia!
p1020495