Vetenskapligheter – Res med Lundbergs

Japanbetraktelser

Så här ett tag efter att vi kommit hem från Japan har vi fortfarande några små betraktelser om landet som vi gärna vill förmedla.

Restauranger i massor

Restauranger är ett kapitel för sig i Tokyo. Utbudet är enormt med allt från enkla vardagsrestauranger till michelinrestauranger. En exakt siffra på antalet restauranger är svår, men mer än 137 000 verkar vara en allmän uppskattning. Trots utbudet så är det väldigt fullt på många ställen. Vid lunch och middag syns köerna lite här och var. Det verkar vara helt OK att stå i kö i allt från en kvart till en timme. Restaurangerna ordnar köandet på olika sätt, allt från digital köhantering till hederligt köaande på trottoaren.

Här är det sittande kö som gäller. Det är inte utserveringen som förbereds utan köplatser.

Luckor mellan husen

Alla hus har en lucka mellan sig och grannen, både låga radhus och höghus. Varför undrar man och förklaringen är jordbävningsrisken. Det sägs att Japan har cirka 1500 jordbävningar per år. De flesta är inte kännbara, men nästan dagligen kan man känna skalven någonstans i landet. Den stora jordbävningsrisken gör att hus måste byggas för att klara 7.5 på richerskalan och att det ska vara ett glapp till nästa hus, dels för att de inte ska stöta emotvarandra vid en jordbävning, dels för att hus rivs efter 25-30 år för att de ska vara så säkra som möjligt. Då är det praktiskt om det inte är ihopbyggda med grannen.

Det är inte så mycket som ryms i glappen mellan husen, men så är det inte därför de finns.

Aldrig långt till en flaska vatten

I nästan varje gathörn finns en varuautomat. Enligt statistiken finns det 4-5 miljoner automater i landet! Det betyder en automat per 25-30 invånare! Det är mest dricka som säljs (läsk, vatten, kaffe, öl, osv), men också annat ätbart. Automattillverkarna har hittat ett bra sätt att sprida sina produkter genom att hyra ut dem på rimliga villkor. Priserna är också helt OK. 100 yen (ca 8 kr) för en flaska vatten eller läsk. Att det fungerar och är så populärt beror mycket på att brottsligheten och skadegörelsen är låg i Japan så automaterna inte förstörs eller länsas.

Ett par automater precis nedanför trappan upp till vår lilla lägenhet i Hakone.

Kissa bör man annars dör man

Jag (Camilla) har en stark ovilja mot att använda toaletter på restauranger och barer eftersom de ofta känns så ofräscha. Så icke här! Vilken offentlig toa som helst funkar, det är rent, sitsen är uppvärmd och det finns alltid papper!

Spännande, och inte helt enkelt, med alla knappval som finns!

Renlighet är väl för övrigt Japans paradgren. Det är verkligen rent överallt, på enkla resauranger såväl som på marken i tunnelbanan.

Säkerhet

Hur i allsindar kan det det stå cyklar, både elcyklar och vanliga, parkerade mitt i stan hela natten endast låsta med tunna slanglås? Funkar inte i Lund. Funkar inte i Palma.

Lyxigt också att kunna gå var man vill utan att behöva tänka på om det är bra eller dåliga kvarter att promenera omkring i. Inte heller behöver man hålla koll på sina värdesaker, på många restauranger få man en korg att lägga väska och ytterkläder i. Korgen placeras sedan på golvet bakom en eller under stolen.

Shinjuku

En treveckorstur i Japan mitt i körsbärsblommornas tid. Det handlar om Camillas 60-årsresa som har funnits på önskelistan sedan flera år tillbaka.

Första stopp är Tokyo i några dagar. En riktig storstad med 35 miljoner människor på en yta som Skåne ungefär. Det skulle kunna betyda kaos, men inte i ett välordnat land som Japan. Trångt kan det vara, men inte oorganiserat.

Ett gytter så långt ögat kan nå sett från inflygning till Tokyo

Tokyo är inte bara en stad utan ett antal stadsdelar som är centrum i sig. Vi bodde de första dagarna i stadsdelen Shinjuku är främst en kontors- och nöjesstadsdel så här bor ”bara” cirka 400 000 invånare.

När det gällde restauranger så letade vi länge runt i gatorna i Kabukicho. Problemet var att det finns alldeles för mycket att välja på.

Vissa restaurangkvarter består av moderna höghus med ett överflöd av ljusreklam. Ramen, sushi, nudlar, wagyubiffar,… bara att välja.

Som så mycket annat i Tokyo gäller det att utnyttja alla tre dimensionerna. Det finns inte bara en restaurang i bottenvåningen utan också en annan på våning 2 och 3 och 4 osv.

Restaurang på våning 1, karaoke på 2:an och bar på 3:an går bra även i detta lilla hus lite utanför nöjesområdet Kabukicho.

Det verkar vara helt OK att restauranger inte syns från gatan. Även de som kan erbjuda lite utsikt väljer de ofta att täcka över och avskärma.

Skyltar med viktig info (tror vi…) istället för fönster mot gatan.

Några kvarter har fokus på izakayas (japanska barer). I Shinjuku finns några udda exempel på detta med gamla anor. Gränder är det som gäller och barer i miniatyrformat.

Ett exempel är gränden Omoide Yokochō, som också kallas Piss Alley ligger precis vi spåren till Shinjukustationen. Grändens historia började som ett illegalt “supkvarter” på 40-talet med billiga drinkar och grillmat. Toaletter rymdes inte i dessa trånga lokaler, därav namnet som snabbt blev allmänt känt.

Pub med 5 platser utan vettigt benutrymme! Men pampig inredning är det i alla fall.

Golden Gai är ett annat udda kvarter i Kabukicho med anor från före andra världskriget och som sen fick sitt uppsving som ”svartabörsen-område” när restriktionerna efter kriget var hårda. Över 200 barer är intryckta på några små kvarter. Maxkapacitet ca 4-5 personer. Barerna på ovanvåningarna nås med trappor på några decimeters bredd 😲 .

Irrandes omkring för att hitta restaurang så hamnade vi plötsligt vid shintoist templet Hanazono Shrine. Vackert och fridfullt som kontrast till bargatorna.

Shinjukus kanske mest kända ”sevärdhet” (överträffar till och med bargatorna 🙂 ) är järnvägsstationen och det är inte för att den är vacker eller historisk utan för att här passerar 3,5 miljoner passagerare per dag… Ändå känns det välordnat och välskött. Resenärerna sprids smidigt på de 200 in/utgångarna (om man hittar rätt förstås).

En 3D-katt vakar över några av Shinjuku-passagerarna på väg ut.

Saltodlingar vid Ses Salines

Salt var guld värt förr i tiden. Så viktigt att till och med ord för lön refererar till salt. Salary på engelska, salario på spanska!

Medelhavet är saltrikt och på många håll utvinns den ädla varan. I närheten av den fina stranden Es Trenc på Mallorca finns en ”saltfabrik” som både utvinner stora mängder industrisalt och matsalt men också ett speciellt gourmet-salt som är lite av ett hantverk.

Vi besökte saltindustrin och gick med på en guidad tur för att förstå hur saltet utvinns.

Grundprincipen är enkel: havsvatten leds in i dammar och sedan låter man solen och värmen dunsta bort vattnet så att saltet blir kvar och kan samlas ihop.

Industrisalt och ”vanligt” matsalt utvinns ur stora dammar där saltet lägger sig på botten och sedan används en grävmaskin för att skrapa ihop det.

Det finaste saltet som utvinns kallas för ”flor de sal” och kräver speciell omvårdnad. I mindre bassänger och med perfekt väderlek (sol, varmt, svaga vindar och inget regn) så växer i kristaller på vattenytan.

Detta skördas försiktigt med skrapa och sorteras sedan för hand för att rensa bort orenheter.

Inte alls skördetid just nu… Man får tänka sig att det är ett vitt lager på ytan, färdigt att lyfta med skrapan.

Resultatet blir ett ”lyxsalt” som tydligen inte bara skördas på ett speciellt sätt utan innehåller mer andra mineraler än vanligt salt.

Nu var det inte bara salt som lockade utan också möjligheten att se flamingos. De kommer hit för att frossa i små räkdjur och bli rosa av ätandet.

Men, inga flamingos i sikte och fel dag att skörda salt… Stora saltberg fick vi se i alla fall och en intressant rundvandrig var det.

Aloha Hawaii och en repris på lördagen denna vecka!

Så har vi kommit till Hawaii! Känns lite som att åka jorden runt på några timmar eftersom man är van vid att Nya Zeeland och Hawaii ligger så långt från varandra som det bara går på världskartan.

På vägen passerade vi datumlinjen några gånger och hamnade till sist på andra sidan av den. Börjar man fundera över vad det betyder i praktiken blir det genast lite rörigt. Vi flög vid 11 på förmiddagen och landade vid 9 kvällen före. Två hela lördagar fick vi direkt efter varandra. Det känns nästan som en tidsmaskin.

Enligt planen så går datumlinjen rakt över stilla havet på den 180:e längdgraden. I verkligheten är den inte så rak eftersom länderna i närheten helst vill vara ”på rätt sida” om linjen beroende på vilka grannar de har mest kontakter med. Inte för att tiden på dagen skiljer så mycket, utanför att datumen är olika och det kan betyda en hel del i praktiken. Till exempel blir det bara tre arbetsdagar i veckan som man har gemensamt om länderna ligger på var sin sida om linjen (om man har femdagarsvecka alltså). Söndag i ett land är måndag hos grannen, fredag är lördag… Därför har några länder bytt sida för att komma närmare grannländerna.

Hawaii ligger ganska öde kan man lugnt säga. Här lite nordöst om mitten ligger de små öarna.

Vi har landat på Oahu som inte är största ön, men det är där Honolulu ligger.

Vi valde att ta oss direkt till händelsernas centrum, Waikiki Beach. Inte det lugnaste stället att checka in på vid midnatt en fredagskväll… Men, nu är det lördag morgon och det känns redan som ett mycket trevligare ställe.

Om Singapore låg i Skåne

Efter att vi har flängt runt och gjort lite nedslag här och där under mer än ett år kan man kanske undra hur stort Singapore är egentligen. Singapore kallas ibland för ”The little red dot” för att landet bara syns som en liten prick på kartor.

Att Singapore är litet, det vet de flesta, men hur litet är det egentligen? Det är ett av världens minsta länder, men inte i samma lilla klass som Monaco eller Vatikanstaten. Bästa sättet att visa hur det ligger till är att lägga en Singaporekarta över Malmö-Lund-området:

I denna del av Skåne bor det ungefär 450 000 personer. I Singapore är det lite mer tättbefolkat med drygt 5 miljoner invånare. Singapore saknar nästan helt jordbruk som tar plats, men lyckas istället få plats med världens näst största hamn.

Ganska praktisk med små avstånd. Tunnelbana över hela landet, lokalbussar som går från hörn till hörn, osv.

Med så ont om yta är det viktigt att dra nytta av den som finns. Bostadshus blir högre och högre, nu är 40-50 våningar vanligt. Underjorden ska kartläggas så att mer kan byggas nedåt istället. Vissa köpcentra har redan nu lika många våningar under jord som ovan.

Har du ätit någon palmolja idag?

Efter några bil-, tåg- och bussturer i Malaysia kan man inte undvika att fundera över oljepalmsplantagernas utbredning. Första tanken är att det är vackra träd och att landskapet är grönt och fint, men när man passerat mil efter mil av raka rader med palmer undrar man vad detta handlar om. Efter lite letande i Malaysiabilderna hittade jag bara dessa vägkor med lite oljepalmer i bakgrunden. Resten av bilderna vi försökt ta har vi tydligen slängt eftersom de är så enformiga…

Att plantagerana producerar palmolja kan man förstå, men kan det verkligen behövas så mycket palmolja? Jag konsumerar inte palmolja tänker man, i Sverige är det ju oliv- och rapsolja som gäller eller? Men riktigt så är det inte. Sverige importerar 44 000 ton palmolja per år så en del konsumerar vi nog ändå, även om en del ingår i djurfoder, kosmetika och rengöringsmedel.

Palmoljan döljer sig oftast bakom ingediensen ”vegetabiliskt fett” i margarin, glass, chips, osv. fettet från palmerna är dessutom inte något nyttigt fett även om det kommer från växtriket. Cirka hälften är mättat fett.

Oljan kan också användas som biobränsle. I Malaysia är dieseln uppblandad med palmolja, precis som Sverige gör med rapsoljan. Ett udda användningsområde som förhoppningsvis tillhör det förflutna är som bas för napalm…

15% av Malaysia är täckt av oljepalmer och oljeutvinningen är en av de viktigaste industrierna i landet som sysselsätter över en halv miljon människor.

Så långt kan allt verka frid och fröjd, men tyvärr betyder odlingarna stora ingrepp i naturen. Där oljepalmerna växer var det tidigare artrik regnskog. Malaysia har bland väldens mest artrika skogar med runt 2000 olika trädarter. På ett enda hektar (100x100m) kan det finnas upp till 240 trädarter, helt otroligt!

Skogsavverkningen går i snabb takt, 60% av Malaysiska fastlandets regnskogar är redan borta. Med dagens avverkningstakt är allt borta år 2020. En del rester räddas kvar i de nationalparker som finns, men det är relativt små områden. Fem parker på fastlandet där Taman Negara är störst med en yta som halva Skåne ungefär.

http://www.wwf.se/vrt-arbete/ekologiska-fotavtryck/1127730-palmolja-ett-hot-mot-regnskogen-och-orangutangen

Vad kan man då göra åt detta? Det är inte enkelt. Befolkningen i Malaysia måste också få chansen till ökat välstånd. Palmoljan är en viktig inkomstkälla. WWFs förslag på vad man kan göra handlar om att välja produkter som produceras på ett ”hållbart” sätt. Exakt vad det innebär vet jag inte och det låter inte som om det kommer att förändra situationen tillräckligt radikalt. Turismen kanske kan göra lite nytta för att ändra balansen mellan skog och plantager. Turister vill inte titta på miltals med oljepalmer i raka rader, men det är ju bara en droppe i havet. Dessutom behöver turismen också begränsas för att inte slita ut de relativt små områdena med vild natur som finns.