Bokningsbestyr

Det är nästan alltid David som fixar och trixar med bokningar när vi ska ut och resa. Det. Tar. Tid! Och det kräver tålamod (därför faller det sig naturligt att det är David som sköter det). Speciellt i flygdjungeln, där kan det både försvinna och komma till resealternativ medan man håller på att boka. Och hittar man en bra resa till ett bra pris, kan det priset ändras om man inte slår till direkt.
Till vår nästa resa, Tioman Island utanför  Malaysias östkust, behövs inte något flyg, vi tar bussen (och den har David förstås förbokat).

Även när det gäller boende är alternativen många. Vi vill bo enkelt, billigt (förstås) och DJURFRITT! (Jag kanske borde fundera på att KBT:a bort denna löjliga rädsla för småkryp…)
På Tioman kollade vi boenden i alla prisklasser, men betalar man endast några tior/natt för boendet så känns det som om risken för småkryp och annat äckel på rummet är överhängande. Men vi vill bo enkelt, inte på fin resort med folk som bär väskor och öppnar dörrar för oss.
Nu ska vi bo fyra nätter på Paya Beach och håller tummarna för att det ska bli bra!

Den här godingen hittade vi på en promenad i Botaniska trädgården…

Du är väl inte xenofob?


Bilden visar några asiater som fascineras av den västerländska babyn, de blir som tokiga och tycker att han är såååå söt! Själv reagerar jag likadant när jag ser en asiatisk baby, de är ju såååå söta!
Så fort något är annorlunda vill man titta lite extra, folk tittar på oss också här (fast de säger inte att vi är söta!). De tittar för att vi ser annorlunda ut, ofta kommenterar folk att jag är lång och det är ju sant. I Kina stirrade folk på mina fötter och jag gissar att de tyckte att mina fötter såg stora (och fula) ut, storlek 40 i breda Teva-sandaler… kanske tycker de fortfarande att fötter som varit bundna så att tårna kan nudda hälen är finast?
Det här med fördomar och generaliseringar är ganska intressant. Visst är det så att amerikaner är bullriga, sydeuropeer har eldigt temperament och svenskarna är reserverade? Ryssar vet vi alla hur de är… för att inte tala om skåningar som är dryga och bara tänker på mat (jaha, är det något fel med det då?).
När blir fördomarna och de förutfattade meningarna till främlingsfientlighet och rasism?
I Singapore arbetas det mot rasism, alla som bor här ska behandlas lika och rasistiska uttalanden är förbjudna. I dagens tidning kunde man läsa att malajerna utbildar sig i allt högre grad, får bättre jobb och i allt högre grad avancerar inom försvaret. Fast de muslimska malajerna känner sig utsatta för diskriminering och man kunde också läsa om malajer som halkat ner i lägenhetsköer till förmån för kineser. (Tilldelningen av HDB-lägenheter styrs ju av befolkningsfördelningen, finns det 13 % malajer i landet ska också 13 % av HDB-lägenheterna gå till malajer. Allt för att undvika segregering.)
Här diskuteras öppet olika _____?_____ (här används begreppet raser, men grupper är kanske ett mer korrekt uttryck i det svenska språket?) och alla får vara stolta över sin etniska tillhörighet, sin religion och sin kultur!

 

Här är en rösträknare uppsatt inför nationaldagen den 9:e augusti. Man ska trycka på knappen om man håller med om budskapet i The Singapore Pledge:

We, the citizens of Singapore,

pledge ourselves as one united people,

regardless of race, language or religion,

to build a democratic society

based on justice and equality

so as to achieve happiness, prosperity and

progress for our nation.

 

För mig är det självklart att alla människor är lika mycket värda, oavsett vilken etnisk tillhörighet man råkar ha.

Clarke Quay

 

Singapore utvecklas i racerfart och Clarke Quay har genomgått en snabb förändring från mangroveträsk till handelscentrum och sedan vidare till hypat inneställe med massor av barer/restauranger/nattklubbar! Om man tar sig från Marinan förbi Boat Quay kommer man först till Clarke Quay och sedan till Robertson Quay (där vi bor).

Längs hela floden finns restauranger och barer, men det mesta hålligånget finns vid Clarke Quay. Svårt att tänka sig att här en gång fanns mangroveträsk…


Sir Stamford Raffles steg iland här 1819 och det byggdes snabbt upp ”varuhus” där kineser och européer bedrev handel i stor skala och båtar med omlastat gods åkte i skytteltrafik mellan skeppen i hamnen och kajen.
Stora godsmagasin från fyra kvarter har renoverats (dock inte varligt för att bevara det gamla) och över gatorna mellan kvarteren finns regn/solskydd och, såklart, aircon!


Många ungdomar samlas på bron, Read bridge, över Singapore river för att förfesta innan de örlar in på någon nattklubb! Lovisa och Pepe bestämde sig för att kolla in någon av nattklubbarna och sällade sig till de glada gängen på bron. Och stannade där till klockan fyra i morse… så någon direktrapport från nattklubb blev det inte!

  

Fiskafänge(lse)

Morgonpromenaderna längs det fina stråket utmed Alexandra Canal får nog läggas på is ett tag. Alternativt göras med klädnypa för näsan.

Kanalen är nästan torrlagd och bottenslammet luktar inte nybakad rabarberpaj direkt…

Fast värre är det för djurlivet, häromdagen simmade det omkring MASSOR av fiskar i de små pölar som bildats och i geggan runt omkring satt sköldpaddor och såg förvånade ut. Fiskarna simmade på sidan för att lyckas ha hela kroppen under vattenytan och höll näbben ovanför ytan för att hämta luft? Eller?

Det såg förfärligt ut så när jag kom hem *mailade jag till PUB (national water agency, som är en del av miljödepartmentet, typ) och samma dag fick jag svar. Entreprenören som fixar i kanalen har lovat att göra vad de kan för att rädda fiskarna till djupare vatten.

Jag såg hur en stor fisk blev ”räddad” av en man med grävskopa, fast när han virade in firren i tidningspapper förstod jag att det nog snarare var familjens kvällsmat som var räddad!

Nåja, idag gick jag längs kanalen igen och fiskarna var borta. Några flöt omkring döda, några simmade omkring i den rännil som nu fanns längs med ena sidan av kanalen. De flesta var förhoppningsvis flyttade nedströms där vattennivån är normal.

*Mitt slutbetyg i engelska på gymnasiet var en femma – Hur gick det till, jag är helt uselmegasuperkass på att formulera mig på engelska. Läsa är lätt, förstå talad ”engelsk” engelska är OK, men formulera mig fint kan jag då INTE! Jag visste inte ens hur jag skulle börja ett formellt brev. Hi? Hello? Dear?

Best regards Camilla

Renlighet

Allt är relativt. Vi tycker att det fokuseras mycket på renlighet här och att man inte ska skräpa ner. Här känns rent även med svenska mått mätt. Jämför man med grannländerna, Malaysia och Indonesien så vet jag inte vad man ska säga… I Singapore får man inte kasta något skräp alls på marken, i grannländerna förvarar man soporna i rännstenen!

 

      Skura trottoarer är  viktigt…

 

 

 

 

Men tydligen är här inte så rent som här en gång varit, nya generationer kanske prioriterar annorlunda? Så för säkerhets skull har man tillsatt ett nytt departement, Departement of Public Cleanliness, för att se till att offentliga platser hålls rena och skräpfria. De har nu beslutat att det ska sättas upp övervakningskameror på speciellt utsatta ställen, till exempel platser där många tenderar att kasta sina cigarettfimpar!

Här finns också en organisation, RAS= The Restroom Associaton, som tycker att offentliga toaletter ska ha ett obligatoriskt graderingssystem (Happy toilet) som visar hur fräsch/ofräsch toan är. Ett liknande system finns ju på matställena, de är graderade från A, som är bäst, till D som i diarré!

Håll Singapore rent!

Varje dag samlas löv och annat skräp upp i Singapore River:

 

Home alone!

Jag är väl en hyfsat social varelse som gillar att umgås med folk i olika sammanhang. Stora fester, parmiddag, fika med en kompis, släktmiddagar, lunchrast med kollegor, krypa upp i TV-soffan med maken – allt uppskattas!

Men jag har också ett stort behov av ensamtid! Ensambehovet blir större för varje år känns det som, möjligen håller jag på att bli en enstöring? I vår compact living-lägenhet kan man inte tala om ensamtid direkt, möjligen om man stänger in sig i vårt ”bombshelter (och det gör man ju inte)”!
Idag åkte David till Sverige för att gå på begravning och ingen jag känner är kvar i Singapore. Möjligen får jag så jag tiger av ensamtid nu…

Fast jag kan ju alltid se fram emot att Lovisa och en kompis till henne kommer hit på torsdag, som en mjukstart på en månadslång Asienresa.
Jag kan tänka mig att göra det mesta på egen hand, men att gå på bio ensam det är utanför min komfortzon. Så det kanske man skulle testa?

Vad GÖÖÖR ni hela dagarna?

Ja, vad GÖÖÖR vi hela dagarna?
Det var cirka den vanligaste frågan jag fick när vi var hemma i Sverige för några veckor sedan! Som om vi skulle ha sysselsättningsproblem, så är det icke!

Såhär kan en vardag se ut:
Revelj 08.00, men då är jag oftast redan uppe och kollar Facebook!

och

är också en del av vår vardag.

Och att kolla Facebook…

De flesta vardagar går David iväg till ”kontoret” (närliggande café med bra uppkoppling) och jobbar en stund.

Jag jobbar 105 minuter/vecka i Svenska skolan, men naturligtvis kräver dessa lektioner både för- och efterarbete. Kanske lägger jag totalt 1 dag/vecka på skoljobbet under terminstid. Det läskiga är att det känns så himla lagom…
Kanske kollar vi kartor och guider efter något trevligt utflyktsmål och/eller tar en långpromenad. Går är nog det vi gör mest!
Träffa folk är ju också kul, så en fika här och en middag där blir det ibland.
David kollar ofta….

nehej, inte Facebook. Han kollar efter bra flyg och hotell på nya spännande resmål! Under tiden kollar jag kanske Facebook!
Läsa och lyssna på Sommar ingår också i mina dagliga vanor för tillfället.

Dessutom äter vi ganska ofta och det händer att vi fikar…

   

Sedan är det vissa trista vardagsbestyr som man inte kommer ifrån genom att flytta 1000 mil, som att städa, tvätta, diska och ”köpa mjölk”

 

Oj, fast öl dricker vi bara på helgen *host, host*.

 

 

 

 

 

 

 

Vi njuter av vår ledighet och av att kunna ta dagen som den kommer! Ingen anleding till oro alltså!

Hemma igen

Så är vi hemma i Singan igen och det känns bra! Hela knoppen är full med roliga reseminnen, det känns nästan som om internminnet blir fullt av alla intryck. Kan det vara åldern?

Trots viss trötthet bestämde vi oss för att inatt stiga upp för att se på fotboll, Tyskland-Italien. Matchen visades inte på någon av våra TV-kanaler, men vi tänkte att det nog skulle vara lite folk på någon av restaurangerna på gatan nedanför… jo, det var visst fler än vi som ville se den matchen.

20.45 i Sverige är ju 02.45 här så vi hade sovit oss i form, övriga matchtittare hade nog snarare ”ölat” sig i form.

Verifierad av MonsterInsights