Ett år

Tiden går fort när man har roligt och vi fattar inte hur det redan kan ha gått ett år sedan vi kom till Singapore! Ett sabbatsår var tanken då och att ett år är tolv månader är väl känt av de flesta, men kanske vet ni inte att ett sabbatsår består av ca 16 månader…

Tänk så vilsna, nästan naiva, vi var när vi kom hit. Tänkte bara att ”Ja, vi tar väl och hyr en lägenhet då!” Men där hade vi fel, vi startade på ett hotell, bytte till ett annat hotell, bodde fem veckor i en serviced apartment, sedan ett tredje hotell och så till sist fick vår fina lilla lya! Med minsta bindningstid på ett år.

Vilket år det varit! Vi vet att vi är lyckligt lottade och njuter av varje sekund (nej, men nästan iaf).  Reaktionerna hemifrån har varit väldigt positiva, vi har fått många glada tillrop. Några enstaka har ifrågasatt vårt beslut och ett par gliringar har vi också fått, men det får man väl räkna med när man går utanför ramarna i Landet Lagom! Det vi saknar mest från Sverige är förstås barnen, utan Facebookchatten och skype hade vi nog inte överlevt… För övrigt kan vi sakna att ingå i ett större socialt sammanhang, släkt, vänner och arbetskamrater är viktiga!

När det gäller att jobba blev det precis som jag (David) hoppats på. Målet var att jobba så mycket att man känner sig lite nyttig och håller kontakterna med jobbet där hemma vid liv. Så har det verkligen blivit också. Det enda som kunde varit annorlunda är att det hade varit kul med något lokalt projekt, men så blev det inte (om det inte dyker upp något fram över, det är ju inte för sent än). Lite trist att inte ha några lokala arbetskompisar. Det hade varit en chans att lära sig mer om landet och livet här.

Vi har flängt en hel del, inom 2 timmars flygresa och oftast för väldigt lite pengar kommer man till en hel del spännande ställen från Singapore. Mer finns på önskelistan och med några månader kvar blir det några turer till.

Ledigheten har varit nyttig på många sätt. Det går inte att beskriva hur det känns… jag (Camilla) som brukar ha huvudvärk/migrän ganska ofta har under det senaste året endast ätit 4 alvedon. I stressigt normalläge skulle det säkert ha varit 4 paket! Mindfullness är ju inne och kanske är det vad vi sysslar med. Fast vi tycker mest det känns som  ”mindemptyness”.

Nu efter ett år smider vi nya planer. I mitten av oktober lämnar vi lägenheten och Singapore, då bär det av till Australien och Nya Zeeland. Exakt var och hur länge vet vi inte, men med nästan 2 månader på oss hinner vi nog en hel del. Hur det blir framåt jul och hur vi navigerar oss hemåt mot Sverige vet vi inte riktigt än. Vi får se var resten av familjen är och vad de gör! Men det där härliga gänget som ska till Sri Lanka i december vill vi ju sammanstråla med.

Vi har alla olika mål i livet och ingen av oss är ute efter att göra karriär, nej då funderar vi hellre över var vi ska bo nästa gång vi tar ett sabbatsår…

Att vi gillar Singapore är det nog ingen som missat. Kanske är det de stora variationerna som tilltalar oss?

 

Singapores näst största ö – Pulau Ubin

En resa till ”granitön” blir som en resa i tiden, bakåt i tiden. Här bröts det granit fram till  någon gång på 60-talet och sedan dess har tiden nog stått stilla här.

 

  
Nu lockar ön till sig turister och här är fantastiskt charmigt! Från Changi Village tar man en båt ut till ön, båtarna följer inga tidtabeller utan kör när det är minst 12 personer ombord. Väl på ön förstår man att det är cykla man ska göra här – så med varsin hyrcykel cyklade vi glatt mot öns östra del där det gjorts en fin spång i utkanten av ett mangroveträsk, Chek Jawa Wetlands, så att man torrskodd ska kunna spana efter ödlor, krabbor, sjöstjärnor m.m. Rekommendationerna är att man besöker ön vid lågvatten.

Nästan som att cykla på Ven -underbart!
Men visst måste det vara
värmen som gör att minsta lilla uppförsbacke känns som ett helt berg?

 

 

 

Häftigt med vildsvin (ganska tama) och apor (ganska vilda)!

  

Här pågår också ett projekt för att få tillbaka näshornsfåglarna till Singapore, ser ut att gå bra!

 

Punggol by the sea

Tar man ”vår” tunnelbanelinje till slutstationen hamnar man vid väldens, eller i alla fall Singapores östra ände. Vi hade förstått att där skulle finnas nya fina bostadsområden och en nyanlagd ”vattenpark”. Punggol  heter stadsdelen, som tydligen betyder något så fint som ”hurlingklubbor i ändarna på fruktträdens grenar för att böja dem mot marken” på malaj. Tydligen är hurlingklubban inte bara ett lokalt Irländskt idrottsredskap som jag trott hittills…

För bara några decennier sedan var Punggol rena landsbyggden med gris- och hönsfarmar. Sista grisfarmen stängde inte förrän 1990. Det kan man inte gissa idag när höghusen står tätt.

Väl ute ur tunnelbanan förstod vi snabbt att de nya fina bostadsområdena, som Water Town som ständigt visas i reklamen på TV, inte riktigt är klara än… Enorma byggarbetsplatser fanns det i alla fall. Sådär en 40 lyftkranar lyckades vi räkna till.

Parken var däremot klar. En ovanlig, men rätt trevlig prioritering. Helt öde var den däremot, kanske för att husen inte är klara än? De enda levande varelserna var några vildhundar som vi försökte hålla oss på långt avstånd från.

Efter en promenad genom skogen kom vi till Punggol beach. En strand och ett nedlagt fiskeläge. De enda fiskarna är de som står och metar (och de som finns i vattnet förstås 🙂  ).

De ”vackra” hamnarna i bakgrunden ligger i utlandet, Johor Bahru och Malaysia alltså.

 Stranden kan se lugn och fridfull ut, men har en hemsk historia bakom sig. Det var en av platserna för Sook Ching-massakern på singaporianska kineser, som ansågs anti-japanska, under den japanska ockupationen 1942-1945. 10 000-tals människor dödades totalt och 300-400 just på stranden i Punggol. Andra väldskriget har en annan och minst lika grym historia i denna del av världen.

Har du vatt i Joo Chiat?

I början av 1900-talet var Joo Chiat-området en kokosnötsplantage ägd av Chew Joo Chiat, men han fick släppa till bitar av sina ägor när regeringen bestämde sig för att bygga vägar och förbättra infrastrukturen i denna del av staden. Nu är det en stadsdel med mycket charm!

 

Spännande butik med allt från antikviteter till den senaste Absolut Vodkan!

 

Foodies hyllar området och det verkar finnas ett oändligt utbud av matställen, främst av ”hål-i-väggen”-variant. Vietnamesiska vårrullar med räkor går inte av för hackor!


På huvudgatan finns det mesta att köpa, allt från cyklar till smaskiga cupcakes. Sex också tyvärr, på barerna/nattklubbarna huserar prostituerade (kanske är detta ett av områdena i Singapore där sexköp är lagligt?)

  

 

Prylgalningarnas Mecka

Vill man dränkas i elektronikprylar och efterhängsna försäljare ska man gå till Sim Lim Square i Singapore där alla upptänkliga elektronikprylar samlats sedan 80-talet. Att ”bara” köpa en liten kamera som vi var ute efter är inte det enklaste.

8 våningar, 150 butiker, 1000-tals saker man inte alltid är riktigt säker på vad det är för något.

Antalet försäljare per kund är alldeles för högt enligt min smak. Hur ska man nå fram till varorna och hur ska man kunna titta och fundera i lugn och ro? Försäljarna i denna del av världen är också extremt påflugna. De förföljer en på 10 cm avstånd och föreslår varor som man aldrig skulle drömma om att köpa.

Ett typisk exempel – 11 försäljare på 2 kunder…:

Tyvärr gäller det tydligen att se upp ordentligt om man handlar på Sim Lim. En hel utredning om lurendrejerimetoder finns att läsa om man besöker Sim Lim på nätet. Tänk hur mycket som kan hända: fel pris på varan, piratkopior, plötsligt behöva köpa till nödvändiga delar, få fel produkt, ingen garanti, betala extra för att få betala med kort, … Många sätt att bli lurad på eller som det tydligen också heter att bli ”carrot-chopped”.

Kanske därför, eller kanske inte, blev det inte någon kamera på Sim Lim, men däremot på Funan som är ett lite mer hemtrevligt elektronikshoppingcenter några kvarter bort. Då fick vi också denna trevliga lilla pryl som man säkert inte kan leva utan 🙂

Sim Lim har inte bara nya prylar utan vårdar också gamla och trötta prylar. Här kan till exempel Laptops få den vård de behöver!

Bokningsbestyr

Det är nästan alltid David som fixar och trixar med bokningar när vi ska ut och resa. Det. Tar. Tid! Och det kräver tålamod (därför faller det sig naturligt att det är David som sköter det). Speciellt i flygdjungeln, där kan det både försvinna och komma till resealternativ medan man håller på att boka. Och hittar man en bra resa till ett bra pris, kan det priset ändras om man inte slår till direkt.
Till vår nästa resa, Tioman Island utanför  Malaysias östkust, behövs inte något flyg, vi tar bussen (och den har David förstås förbokat).

Även när det gäller boende är alternativen många. Vi vill bo enkelt, billigt (förstås) och DJURFRITT! (Jag kanske borde fundera på att KBT:a bort denna löjliga rädsla för småkryp…)
På Tioman kollade vi boenden i alla prisklasser, men betalar man endast några tior/natt för boendet så känns det som om risken för småkryp och annat äckel på rummet är överhängande. Men vi vill bo enkelt, inte på fin resort med folk som bär väskor och öppnar dörrar för oss.
Nu ska vi bo fyra nätter på Paya Beach och håller tummarna för att det ska bli bra!

Den här godingen hittade vi på en promenad i Botaniska trädgården…

Du är väl inte xenofob?


Bilden visar några asiater som fascineras av den västerländska babyn, de blir som tokiga och tycker att han är såååå söt! Själv reagerar jag likadant när jag ser en asiatisk baby, de är ju såååå söta!
Så fort något är annorlunda vill man titta lite extra, folk tittar på oss också här (fast de säger inte att vi är söta!). De tittar för att vi ser annorlunda ut, ofta kommenterar folk att jag är lång och det är ju sant. I Kina stirrade folk på mina fötter och jag gissar att de tyckte att mina fötter såg stora (och fula) ut, storlek 40 i breda Teva-sandaler… kanske tycker de fortfarande att fötter som varit bundna så att tårna kan nudda hälen är finast?
Det här med fördomar och generaliseringar är ganska intressant. Visst är det så att amerikaner är bullriga, sydeuropeer har eldigt temperament och svenskarna är reserverade? Ryssar vet vi alla hur de är… för att inte tala om skåningar som är dryga och bara tänker på mat (jaha, är det något fel med det då?).
När blir fördomarna och de förutfattade meningarna till främlingsfientlighet och rasism?
I Singapore arbetas det mot rasism, alla som bor här ska behandlas lika och rasistiska uttalanden är förbjudna. I dagens tidning kunde man läsa att malajerna utbildar sig i allt högre grad, får bättre jobb och i allt högre grad avancerar inom försvaret. Fast de muslimska malajerna känner sig utsatta för diskriminering och man kunde också läsa om malajer som halkat ner i lägenhetsköer till förmån för kineser. (Tilldelningen av HDB-lägenheter styrs ju av befolkningsfördelningen, finns det 13 % malajer i landet ska också 13 % av HDB-lägenheterna gå till malajer. Allt för att undvika segregering.)
Här diskuteras öppet olika _____?_____ (här används begreppet raser, men grupper är kanske ett mer korrekt uttryck i det svenska språket?) och alla får vara stolta över sin etniska tillhörighet, sin religion och sin kultur!

 

Här är en rösträknare uppsatt inför nationaldagen den 9:e augusti. Man ska trycka på knappen om man håller med om budskapet i The Singapore Pledge:

We, the citizens of Singapore,

pledge ourselves as one united people,

regardless of race, language or religion,

to build a democratic society

based on justice and equality

so as to achieve happiness, prosperity and

progress for our nation.

 

För mig är det självklart att alla människor är lika mycket värda, oavsett vilken etnisk tillhörighet man råkar ha.

Clarke Quay

 

Singapore utvecklas i racerfart och Clarke Quay har genomgått en snabb förändring från mangroveträsk till handelscentrum och sedan vidare till hypat inneställe med massor av barer/restauranger/nattklubbar! Om man tar sig från Marinan förbi Boat Quay kommer man först till Clarke Quay och sedan till Robertson Quay (där vi bor).

Längs hela floden finns restauranger och barer, men det mesta hålligånget finns vid Clarke Quay. Svårt att tänka sig att här en gång fanns mangroveträsk…


Sir Stamford Raffles steg iland här 1819 och det byggdes snabbt upp ”varuhus” där kineser och européer bedrev handel i stor skala och båtar med omlastat gods åkte i skytteltrafik mellan skeppen i hamnen och kajen.
Stora godsmagasin från fyra kvarter har renoverats (dock inte varligt för att bevara det gamla) och över gatorna mellan kvarteren finns regn/solskydd och, såklart, aircon!


Många ungdomar samlas på bron, Read bridge, över Singapore river för att förfesta innan de örlar in på någon nattklubb! Lovisa och Pepe bestämde sig för att kolla in någon av nattklubbarna och sällade sig till de glada gängen på bron. Och stannade där till klockan fyra i morse… så någon direktrapport från nattklubb blev det inte!