Stränder – Sida 4 – Res med Lundbergs

Miami beach i Art Deco-stil

Så var det dags för den allra sista veckan på denna långa resa… Av någon anledning hamnade vi på Miami Beach, eller SoBe (South Beach) som det tydligen kallas för i äkta amerikansk stil. Vissa platser har man skapat sig en bild av utan att egentligen veta varför. Jag hade nog tänkt mig att Miami Beach skulle se ut ungefär så här:

En bred och lång strand kantad med skyskrapor. Det stämmer också, men inte helt. En stor del av SoBe byggdes som en modern turistort på 20-30-talen i Art Deco-stil. Med cirka 30 kvarter av hus i denna stil känns det som en enda stor arkitekturutställning.

Art Deco-stilen handlar om mycket runda former, geometriska mönster, pastellfärger och en del utsmyckning, som ofta liknar antika mönster.

Att det blev så enhetligt och just här berodde tydligen på att den tidigare ganska oansenliga badorten på Miami Beach delvis förstördes i en storm på mitten av 20-talet och att Art Deco-stilen kom ungefär samtidigt. Många ganska rika turister gjorde också att det fanns pengar för att ta ut svängarna lite när det gällde arkitekturen.

På 50-60-talet hade området blivit nedgånget och liknade mer en slum. Många ville riva alltihop och bygga nytt, men som tur var fanns det några som ville bevara det. Efter en hel del renovering blev det snabbt populärt igen.

Otroligt att man lyckats få en stil att slå igenom nästan helt i en hel stadsdel.

Husen passar bra ihop med gamla bilar, så ibland passar butikerna eller restaurangerna på att ställa upp någon gammal klenod på gatan utanför.

Även nya höghushotell har fått en touch av Art Deco för att passa in i omgivningarna. En god idé!

Till och med toaletterna passar in i stilen!

Här och där dyker det upp lite modernare konst också…

Key West

Key West känns lite som väldens ände. Det är en ö, men hänger ändå ihop med övriga Florida via en 20 mil lååång väg över små öar och broar. Ingen större risk att köra fel :smile:.

Om vi har klagat en del tidigare på amerikansk stil och kultur under våra veckor här i staterna, så måste man säga att Key West är en positiv överraskning!

Kanske är det för att det varit spanskt en bit in på 1800-talet då ön såldes till USA 2(!) gånger. Många charmiga hus finns överallt i staden.

En oftast lugn och skön stämning, utom ibland när ett och annat kryssningsfartyg släpper ut några tusen turister i staden.

Det går inte att undvika stadens stolthet: key lime pie (alltså efterrätten, inte Android 4.2 som alla smartphones-freaks säkert tror :smile:). Riktigt syrlig och god tårta som ska vara gjord på key limes, som är små gula limefrukter som växer längs The Keys (dvs bandet av öar in till fastlandet).

Det gäller att inte slarva med ingredienserna, på 60-talet infördes böter om någon förfalskade pajen och använde andra citrusfrukter! Linus var redan en inbiten key lime pie-kännare och pajen i denna lilla ”fabrik” fick klart godkänt!

Annars är det strandliv som gäller. Några små stränder finns runt ön och det är bara att välja bad i Atlanten eller i Mexikanska golfen.

Venice Beach

Här är det på väg att bli vinter och idag var det dessutom helmulet. Med en dagstemperatur på ca 16 grader var det läge för en långpromenad!

Första stoppet var Venice Beach, men absolut inte för att bada! Vi har utvecklat ett intresse för surfing (surfare?!) och stod en god stund och kollade in hur man tacklar höga vågor.

Venice Beach kändes som en plats man skulle kunna tillbringa några fina sommardagar på, om man bortser från alla inkastare som tyckte att vi verkade vara i behov av en Marijuanadoktor. Vi utredde inte närmare vad de menade, men såg att det fanns många sådana ”doktorer”!

Efter en att ha intagit en god transfettslunch och sett några fint målade hus och färgglad graffitti blev vi sugna på mer konst! Tog oss hela vägen till stadsdelen Culver och ett konstkvarter… men, hittade ingenting spännande!
Att hitta gott kaffe är inte heller lätt i det här landet. Det coola innefolket dricker kaffe utan koffein med mjölk som aldrig varit nära en ko, alltså ”decaf soy latte”. Ur pappmugg dessutom.
Imorgon bär det av till Ottawa (föratthälsapåvårsonLinusomnågonmissatdet)! Yeeehah!

Tack o hej till Hawaii!

Det mesta vi gör gör vi tillsammans och det funkar bra eftersom vi oftast gillar samma saker. Tycker vi olika är vi bra på att göra saker även på egen hand. Hula, hula har vi helt hoppat!

När det gäller vårt flygande tänker vi dock olika! Jag gillar att flyga, långflyg på natten är mysigt. David gillar INTE att flyga, definitivt inte långflyg och absolut inte på natten. Eftersom det aldrig är jag som bokar våra resor har jag inte heller mycket att säga till om, men jag hade gärna åkt snabbaste vägen till Ottawa. Så blir det nu icke! Den där mellanlandningen i Los Angeles har plötsligt blivit 3 dygn lång… well, well, inte lönt att ge sig in i diskussioner man inte kan vinna, eller hur?
LA nästa alltså!

Nu säger vi hej då till vackra Hawaaii – vi ses nog aldrig igen…

Everybody goes surfing…

Sist den obligatoriska amatörornitologin: Brazilian Cardinal med tomteluva!

Waikiki Beach – ytterligare en betraktelse!

En av världens mest kända stränder förtjänar en andra chans…
Runt hela ön, Oahu, finns det sagolika, öde stränder som är lättillgängliga för allmänheten, ofta försedda med toaltter/duschar och de obligatoriska varningsskyltarna (som att man kan drunkna i havet och att man riskerar att skada sig om man klättrar på klipporna). Ändå samlas ALLA på Waikiki Beach!
Här samsas surfare, solbadare, barnfamiljer likväl som pensionärer. Det är kul att sitta på stranden och bara studera folk, många vältränade kroppar iklädda det senaste badmodet!

Men. Här samlas också de som hamnat på fel sida av den blankpolerade amerikanska ytan – uteliggarna! De är många, de är unga och de lever sina liv i skuggan av turisterna. Samlar på sig sådant som turisterna lämnat eller glömt kvar, som neonfärgade luftmadrasser, solstolar, fula solhattar och även den mat som kasserats och mulats ner i någon papperskorg! Så himla sorgligt!
Det där med surfing ja, det är i alla fall inte bara jag som inte kommer upp i stående!

Alla gillar inte solen!

Här har folk samlats för ett väckelsemöte, som jag smög fram och lyssnade på, de hemlösa nämndes flera gånger. Annars det var mycket ”Praise the Lord” och goda ord om Barack Obama, kanske för att han är från Hawaii.

Happy Thanksgiving, typ

Det är dags att fira Thanksgiving, det gör man den fjärde torsdagen i november i USA (Kanada har valt att fira den andra måndagen i oktober istället). En fest då släkt och vänner samlas och tackar för den goda skörden (eller nåt!), tänker på allt man har att vara tacksam över och äter kalkon med tranbärssås och sötpotatisgratäng.
I USA får man räkna med att allt är stängt på Thanksgiving, men dagen efter, alltså Black Friday, startar den stora REAN då alla butiker är öppna extra länge! Som sig bör efter religiösa högtider, eller?
Vi valde att ”fira” Thanksgiving med en snorklingsutflykt till Hanauma Bay, ett naturreservat 30 minuters bussresa nordöst om Waikiki. Snorkling kändes som en lagom ansträngande aktivitet med tanke på den träningsvärk som slagit till efter gårdagens försök att surfa.

Hanauma Bay är ett, på amerikanskt vis, säkrat snorklingsområde med massor av folk och massor av fisk, STORA och färgglada (både människorna och fiskarna!)! Jag är helt betagen av (och rädd för) havssköldpaddorna!

Waikiki Beach

Tänkte att Hawaii skulle vara häftigare än något annat jag sett, men när taxin släppte av oss vid hotellet på Waikiki Beach vid midnatt i fredags blev jag något tveksam. Minst sagt! Utanför hotellet vimlade det av prostituerade, fulla, drogade och allmänt skumma människor. Det kändes inte helt OK att vistas där så vi snabbhandlade lite förnödenheter och låste in oss på hotellrummet. Nu, efter några dagar och ett antal dopp i det azurblå havet, känns det bättre. Här är fint, men… vet inte, det är något som gör att det inte klickar. Kanske att de byggt höghushotell PÅ stranden, att maten är enkelspårig (garanterat onyttig) eller de många ”jagvillvisauppmig”-turisterna. Totala motsatsen till hur det var i Australien!

Hotellkomplex i närbild – ganska ocharmigt!

Fast det går ingen nöd på oss, naturligtvis inte, sol och salta bad i ett tropiskt klimat är väl alltid härligt. Naturligtvis kan man inte heller döma ut en hel delstat bara för att man inte är helnöjd efter att sett en stadsdel… Dessutom känns det korkat att först klaga och sedan lägga ut finfina bilder!

Waikiki är en del av huvudstaden Honolulu och ligger på ön Oahu. Hela delstaten Hawaii består av drygt hundra vulkanöar utslängda mitt i Stilla havet. Troligen har öarna varit befolkade sedan 400-talet, men det var först mot slutet av 1700-talet som en europé landsteg här och det var förstås James Cook.
Vad kan dölja sig här bakom 3-våningsmuren med parkeringsplatser om inte…

världens största utomhusshoppingcentra, Ala Moana, med 290 butiker och 70 matställen. Tanken är inte att man ska komma hit till fots!
Japaner, japaner överallt japaner, kanske är Hawaii deras eget Mallis? Här en japanska som övar simultankapaciteten, sola, bada, träna magen och SMS:a samtidigt funkar ju fint!

Vill man fotograferas med färgglada fåglar har man kommit rätt!

Holbox – manaña, manaña

Här på Holbox är det lätt göra ingenting, en lisa för både kropp och själ!

Man kan förstås ta en promenad på sanddynerna och kolla in hästskokrabborna, underliga förhistoriska skapelser som krälar i vattenbrynet.

Eko-turism och miljö är prioriterat, vårt boende har sopsortering, solfångare och mulltoa. Här finns inga asfalterade vägar och nästan inga bilar, i stället kör folk omkring i golfbilar.

I byn finns ett litet mysigt centrum där man, förutom mexmat, kan äta homemade pasta. No more tortillas please!

I går kväll, precis när vi lämnat restaurangen, blev det strömavbrott i hela byn. Under bråkdelen av en sekund stannade allt och det blev helt tyst. Sedan började hundar skälla och barn skrika, innan lugnet la sig och folk började skratta och prata med varandra. Det är MÖRKT när man tycker att stjärnhimlen lyser upp. Det varade några minuter, sedan blev allt ok igen. Utom “vår” golfbil som plötsligt hade punka. Men i ett land fullt med vänliga människor löser sig allt. Jag bävade ett tag för att vi skulle få gå hem, längs den öde och icke upplysta vägen, där vi på väg mot byn fått väja för en megaspindel och en orm.

Hade någon i familjen haft en ornitologisk ådra skulle vi kanske känt igen flera av alla de fåglar som finns här, men nu kan vi bara namnge pelikan (och möjligen ibis).

Fina fisken

Mahahual är onekligen en vacker plats att vara på! Perfekt för snorkling, bara att gå ut direkt från stranden. Lika långgrunt som i Lommabukten, men oj vilka fina fiskar.

Fin snorkling bara en bit ut i det grunda vattnet.

Strandremsan bjuder på några olika restauranger och boenden i olika prisklasser, det mesta för backpackers. Vi försöker välja boende i den prisklass som med största sannolikhet ger oss rum utan äckliga småkryp. Detta eftersom jag blir totalt nojig om jag ens TROR att det KAN finnas sådana på toa eller under sängen! Hittills har vi bara delat rum med enstaka ödlor och ödlor är faktiskt OK.

I morgon styr vi kosan norrut, målet är en djurfri bungalow på Isla Holbox.
God fortsättning allihop!

Mahahual

Så var det dags att dra vidare frän Playa del Carmen. Vi hade bokat hyrbil med Avis i god tid. Gick for att hämta den på kvällen. Då tittade de på priset som jag hade fått och konstaterade att det nog inte fanns någon bil for tillfallet… Säkert hade de insett att de kunde få mer per dag for bilen nu när det började bli högsäsong! Typiskt! Ska aldrig välja Avis igen! Då var det bara att leta vidare efter en bil i ett allt mer hysteriskt Playa del Carmen. Turisterna bara ökade dag for dag inför nyår. Efter en tre fyra hyrbilsfirmor som precis hade hyrt ut sin sista bil hittade vi tillsist också en “sista bil”. Puh! Sen bar det iväg till Mahahual 30 mil söderut.

Vi gjorde ett bad- och kulturstopp i Tulum.

Stranden i Tulum. Rankas som en av de bästa i världen. Ja, fin var den, men också väldigt mycket folk.

Sista biten var bland de mest sövande vägar jag varit med om. Spik raka, platta, inga hus, bara låg djungel vid sidorna. Sista 6 milen är latta att beskriva. Först 2 mil absolut rakt och platt vag, sen en kurva! Tydligt skyltad i god tid och med max 50 i hastighet i fall man glömt hur det ar att svänga. När den väl var avklarad var det 4 mil spik rakt igen, inga överraskningar utom en överkörd 1,5 meters orm.

Nu är vi alla fall i Mahahual för att fira nyår. En liten lugn by som har återhämtat sig sakta efter att orkanen Dean jämnat den med marken 2007. Ibland ökar dock tempot när karibiska kryssningsfartyg lägger till och släpper av ett antal 1000 amerikanska turister.

Det blir nog ett väldigt lugnt nyårsfirande. Har bara hittat en handfull restauranger i hela byn (kryssarna äter ju på båten…).

Gott Nytt År!