Ännu mer frukt!

Undrar hur yrkesskadad jag är… allt jag vet vill jag informera er också om, på typiskt lärarmanér! Så här kommer då nästa del i min fruktföreläsning. Som pedagog vill jag  att ni ska använda alla sinnen, men fy vad svårt det är via datorn! Men oj vad gott det både luktar och smakar 😀

  

Carambola = stjärnfrukt: Mogen eller omogen spelar ingen roll, den går att äta omogen och den smakar omogen även när den är mogen… Lättäten eftersom man inte behöver skala den, himla fin att använda som garnering, krispig konsistens och full av C-vitaminer – synd att den inte är god! Rekommenderas inte heller om man har njurproblem, eftersom den innehåller mycket oxalsyra.

Chiku eller sapodillafrukt kan man också äta och många planterar sapodillaträd i sina trädgårdar.  Den ser lite ut som en nyrakad kiwi, men smakar som ett moget päron med farinsocker=GOTT! Gillas även av fladdermöss!

Longan, som är kusin med litchie, kallas även draköga . Den är stor som en vindruva och växer i stora klasar, lätt att skala och god att äta. Kineserna torkar den och använder i desserter, men den sägs också verka avslappnande ZZzzz…..  I den här fruktskålen samsas longan  med minimango.

Hopppas intresseklubben hunnit anteckna...

Sunday brunch!

Detta fick jag i present av David när jag fyllde 29 år häromdagen!

Söndagsbrunch på Senso i Chinatown, passande present till en som alltid är hungrig och/eller sugen på något gott!

Det var italiensk buffé med oändliga mängder med god mat, bara alla sorters bröd fick det att vattnas i munnen!  Och desserter! Gillar jag sötsaker eller gillar jag sötsaker?

Men det där med ostron kan jag inte förstå mig på. Gillar inte kallsupar heller!  Det fanns också en meny man kunde beställa varmrätter ifrån, men det kändes ganska överflödigt, vi höll oss till det kallskurna och åt tills vi helt enkelt inte kunde äta mer!

   

För Davids del hade det nog räckt med ostarna!

Att det var fri dricka, italienska bubblor, gjorde inte saken sämre! Har nu (raaap!) ätit och druckit (raaapp!) långt mer än vad som kan (raaap!) anses hälsosamt!

Lunchmöte

Igår lunchade vi med en okänd svenska! Det kändes bra!

Jag läser, som bekant, en del olika bloggar och när Inger från Malaysia skrev att hon skulle köra till Singapore under lördagen föreslog jag att vi skulle luncha tillsammans. Vi har ju ändå läst varandras bloggar… Så det blev en trevlig lunch på Brewerks där vi pratade bort några timmar.

Vet ni att om man, som pensionär, fyller i ett levnadsintyg en gång per år kan man bosätta sig i vilket av världens ca 200 länder man vill. Svindlande tanke.

Fatta så många länder vi vill bo i!

Nej då!

Det stämmer inte att vi bara äter hela tiden – vi dricker också!

Porter House/The Butchers finns massor av god öl  och på  Bigbank Café kan man, förutom spännande öl, även hitta god cider om man är lagd åt det hållet! Och det är man ju…

 

Detta hittar man på på Killiney Road (mellan Orchard Rd och River Valley Rd), i längan med shophouses finns allt man behöver och lite till!

I ena änden finns Freshly Baked som har fantastiskt goda laxmackor och ännu godare cranberry scones.

 

I andra änden finns alla tänkbara rätter i det lilla hawkerhörnet, The Tanjong. Däremellan finns mat från olika delar av världen, till exempel thai, vietnamesisk, japansk och västerländsk.

Behöver man en psykolog eller ett nytt däck till bilen finns även det att tillgå…

Gör ni inget annat än äter?

Ja, det kan tyckas att vi äter hela tiden, men så är det att vara en foodie!

Jag vill dessutom lära mig att laga nya rätter, gärna spännande asiatisk mat, och fick idag chansen att tillsammans med några andra Sweor prova på indisk matlagning under ledning av Kirti Dayani. Vi diskuterade hur man bäst blandar sin egen Garam Masala och om den ska innehålla 12 eller 18 olika kryddor, om man kan ta margarin i stället för smör, var man hittar mest prisvärda saffran med mera. Men på frågan hur vi gör när vi benar ur kyckling tittade alla sig lite frågande omkring… ben i kycklingen? Nej , det finns inga ben i svensk kyckling!

Under förmiddagen skulle det tillagas Butter chicken, Punjabi Daal, Naanbröd och saffransris. Dessutom hade Kirti ambitionen att vi skulle lära oss en massa om olika sorters kryddor, fett, linser, socker, hur man blancherar tomater och hur mycket färgämnen som används på restaurangerna här i Singapore (MASSOR)! Att maten blev god kanske ni redan har listat ut!

Det blev en väldigt intressant förmiddag där man fick känslan av att Kirti visste allt, men icke! Hon mutade med en vällagad indisk curry till den som visar henne hur man bakar kanelbullar…

FRUKTansvärt gott

Och nyttigt. Bra kombo! Så mycket god
frukt det finns, drakfrukt till exempel. Röd eller vit, att den vita ligger till höger ser väl alla?


Eller?

Fast nu tror jag att alla ser det!

Drakfrukt är en sötsyrlig kaktusfrukt med massor av C-vitaminer, kostfibrer och små kärnor som krasar som vallmofrön när man tuggar. Den röda smakar lite mer och innehåller dessutom massor av antioxidanter (som är så inne nu).

För er som inte varit i slagsmål med en drake kan jag berätta att det är just en drakfrukt som kommer ur drakens mun när all eld tagit slut. Allt enligt en asiatisk legend.

Väljer man att tro på alternativmedicinare i stället för legender så kan man med fördel välja att äta mangostan , då den sägs både förebygga och bota massor av (alla?) sjukdomar!

Fast man kan också äta den för att den är god, det svartlila skalet lossnar lätt och man kan mumsa i sig de små vita klyftorna.
Tydligen sitter det mesta av nyttigheterna i skalet – som man inte äter!

Så dagens tips får bli: Vill du bli/förbli frisk så drick mangostanjuice, för
då får du i dig både frukt och skal! Själv ska jag dricka något annat gott, det är ju lördag!

Eggande ägg?

”Jag ska be och får ett paket svenska ägg från frigående höns, tack”!

Nej, så lätt kommer man inte undan här… visst kan man köpa vanliga hönsägg, men omväxling förnöjer. Kan förnöja i alla fall!

Denna svarta skapelse är ”salted duck egg”, ett hönsägg (ja höns!) inlindat i saltad kolgegga som man sköljer av innan man kokar ägget som vanligt. Saltsmaken sitter i vitan och det är ganska gott.

Vackra vaktelägg är också poppis här, ett paket med 15 ägg kostar endast ca 12 kr.

Century egg ser ut som bruna geléklumpar och omges av diverse skrönor. De sägs ha legat i hästurin i 100 år innan de är färdiga för konsumtion…Men min bästis, Wikipedia, säger att äggen läggs i en mix av lera, aska, lime och risskal i några veckor eller månader! Då blir gulan grön, vitan blir brun, det luktar ammoniak, dallrar som gelé och ser hur äckligt ut som helst!

Och ja, det luktar urin! Och nej, det är inte gott!

Maaat!

Nu har vi testat oss igenom matutbudet på Langkawi, det blir med beröm godkänt! Det är lite emot våra principer att äta flera gånger på samma ställe, men Yellow Café var svårt att motstå.

Vi har satsat på olika kök och ätit god texmex, pasta, thaimat och kinamat – men oj, vi har visst inte ätit malaysisk mat…

En och annan cappuchino har vi förstås druckit och det funkar även i ”mormors” themuggar…

Till lunch idag åt vi friterade örter… fast vi trodde vi beställt örtkryddad pommes frites. Men friterad tempelblomma (Frangipani) var också gott! Dessutom sägs det vara bra mot stress, så nu är vi riktigt avstressade inför morgondagen då vi åker tillbaka till Singapore.

Lankawi var nästan helt befriat från turister tills 1986 då någon kom på idén att göra ön till en duty-free zon. Nu kan man köpa en liter Absolut för 80 kronor eller en öl på restaurang för ca 5 kronor! Men förhoppningsvis är det ändå djur och natur som lockar hit de flesta turisterna!

Vi har inte bara ätit och solat, vår promenad vid ”de 7 vattenfallen” var svettig och man fick vara ”beväpnad” för att få vara ifred från makakerna!

En räälig gråda i Geylang!

Jullovets första dag startade med solsken så det fick bli en sväng nerom poolen. Härligt, men det här med sol och bad kan man faktiskt få nog av… vi är ganska rastlösa av oss så David stod ut i 30 minuter och jag det dubbla! Efter en koll i guideboken bestämde vi oss för att i stället ta tåget (tunnelbanan alltså) till Geylang, en stadsdel där de flesta invånarna är malajer. Klev av tunnelbanan på stationen efter Geilang för att få en liten extra promenad, undrar hur många mil vi går per vecka? Tillräckligt för att få benhinneinflammation tydligen…

Geylang sägs vara Singapores mest kända matdistrikt, så hur vi kan ha missat detta område förstår jag inte! Massor av restauranger och ganska lite folk, många fina shophouses och så lite underhållning i form av musikanter på ett bilflak som skramlade omkring…

I mitt huvud finns en ”måste testa-klocka” och den ringde när jag förstod att grodlår var vad man skulle äta här.

Här ligger några rääliga grådor, skinnflådda och huvudlösa – ingen vacker syn..

Men, tja, tillagade var de helt OK. Som att äta kycklingben fast köttet var mer som vit fisk, smakade inte så mycket i sig själv men det blev gott med ris och chili!

Mmmmikrobryggerier!

Jag måste erkänna att jag trodde att det bara fanns Tiger att tillgå i Singapore. Så är det inte alls! Under månaderna som gått har vi hittat än det ena än det andra mikrobryggeriet att testa öl på. Flera ställen brygger direkt på plats i puben medan vissa hämtar öl från något litet lokalt bryggeri. Eftersom det är Singapore det handlar om måste vissa utmärka sig mer än andra med att vara tex världens högsta eller något annat utmärkande. Några spännande ställen som kan rekommenderas är:

Brewerkz var bryggeriet vi först hittade. Inte så konstigt eftersom det syns och hörs mest. Är egentligen en restaurangkedja några olika ställen i Singapore. Den ”mitt i stan” har en förmåga att växa fritt ut på kajerna vid Clark Quay (en turistmagnet I kvadrat). Behövs det mer plats hämtar man bara fler bord och ställer någonstans. Även när det gäller att brygga öl är Brewerkz stort. Runt ett dussin öl att välja på av alla möjliga smaker. Man kan få en liten provsmakning med fyra sorter av eget val. Det svåra är sedan att hålla koll på vad det kostar! En komplicerad matris med mer eller mindre ”happy hours”och storlek på glas, kannor och öltorn (4 liter…)! Havrestouten var förstås bäst tyckte jag, Camilla tyckte mer om den vita kaninen som är en veteöl.

LeVel33 påstår sig vara världens högsta mikrobryggeri (mätt over gatunivån då…). På 33 våningen med utsikt över Marina Bay och med en utomhusdel som är perfekt om det inte regnar som när vi var där. En ganska imponerande bar med bryggeritankar och kontrollpanel direkt bakom bartendern för att verkligen visa att här transporterar vi inte några långa sträckor inte. 4 olika ölsorter bryggs och två av dem är porter/stout! En fördelning som jag tycker är perfekt! Här är det kanske utsikten från baren som gör sig bättre än en bild på en öl:

Pump room ligger mitt i Clark Quay. De brygger ett antal öl på plats och har satsat på en provsmakningsbricka med 8 sorter med allt från veteöl till brun ale (tyvärr var portern slut just då, men det löste vi genom att komma tillbaka några veckor senare!) lite imponerande att servitören kom in med alla 8 i en enda röra och sedan sorterade upp dem bara genom att titta på dem! Om vi nu fick dem i rätt ordning förstås 🙂

Tawandang ligger trevligt i Dempsey Hill som är en liten oas ganska nära centrum (som vi har nämnt tidigare för många inlägg sedan…). Ett antal gamla mönstringsbaracker som är omgjorda till restauranger, butiker och några mikrobryggerier. Tawandang har utsett sig själva till världens bästa tysk-thai-restaurang! Kanske inte så stor konkurrens i den kategorin? Tre öl på menyn som bryggs i lokalerna: vete, lager och dunkel, alla enligt tyska öltraditioner. Ett överkomligt antal att prova igenom till ”förrätt”. Precis intill ligger också Red Dot som vi nämnt tidigare med sin gröna, nyttiga öl med Spirolinaalger som mycket väl kan visas igen (Camilla lyckades kalla det Red Spot då, men efter några gröna kan det ju bli så…):

Bairds öl var en liten udda upplevelse. Vi skulle prova en liten restaurang nere på vår gata när det visade sig att de hade ett helt uppslag med mikrobryggeriöl i menyn! Inget tydde på att det fanns något bryggeri i lokalen… Efter lite efterforskning var det inte direkt ett lokalbryggeri det handlade om utan ett japanskt mikrobryggeri som exporterar till några få ställen utanför Japan. Vilken tur man kan ha att det var till just vår gata! Än så länge har vi bara provat två sorter, men det blir säkert fler för det är ju så nära.

Verifierad av MonsterInsights