Tio rätter!

Såg en lista med 10 maträtter som man inte bör missa när man är i Singapore. Konstaterade att jag testat alla. Utom en.
Listan lyder: Carrot Cake (”vit rädisa” med rismjöl, ägg och kryddor) , Bak Kut Teh (välkokta revben i buljong), Chili Crab (krabba i god chilisås) , Hainanese Chicken Rice (precis vad det låter som), Satay (grillspett med jordnötssås), Laksa (nudelsoppa med kokosmjölk och skaldjur), Char Kway Teow (stekta risnudlar med kött/skaldjur och mycket soja), Roti Prata (indiskt bröd), Rojak (frukt/grönsakssallad med en salt/syrlig dressing med räkor och tamarindsås, toppad med hackade jordnötter).

Den jag inte testat är Fish Head Curry. Nu ringer min ”måste-testa-klocka” och i helgen ska jag slå till…
Hittills har alla varit goda utom den här, Bak Kut Teh = pork rib tea!


Det förvånar mig att inte tofu finns med på listan, för oj vad det äts tofu här. Även av oss, wokad tofu med mycket chilisås är helt OK! Denna färskostliknande massa är gjord av kokta sojabönor som sedan ystas som ost. Den har sitt ursprung i Kina och används som ersättning för olika mjölkprodukter eller i stället för kött i soppor och andra rätter. Och så många olika varianter det finns, i olika fasthetsgrader beroende på hur den ska tillagas. Silkesvarianten behöver man inte tugga. Proteinrikt och kalorisnålt lär det också vara. Tofun kan ätas naturell, stekas, kokas eller friteras, allt efter smak (fast just smak hör inte direkt ihop med tofu – den smakar verkligen ingenting i sig själv).

Att beställa mat av en ”Uncle”  eller ”Auntie” på ett hawkercentra kan vara ett äventyr.  Ibland har vi valt vegetariska rätter, men ändå hittat både kött, fisk och skaldjur i dem! Can or can not, lah?
Klicka på bilden och kolla in Dr Jiajia så förstår ni vad jag menar!

Mooncakes, det är ju Mid-Autumn Festival!

Det är nu den åttonde månaden enligt den kinesiska kalendern och det är månfestival. Det firas bäst med kakor och färgglada ljuslyktor!
Tjusiga Mooncakes, kakor av mördeg med olika söta fyllningar som röda bönor eller lotusfrön och ibland med en hel äggula i mitten, säljs överallt! Smakvariationerna är många och jag har gått lös på provsmakningsbitarna som finns hos varje seriös mooncakeförsäljare. Förra året gillade jag inte dem alls, men nu finns det några som är OK. Den som var fylld med konjak och choklad var faktiskt riktigt god! Även här hoppar jag över durianvarianterna…


Det finns också färgglada mooncakes med ”snowskin”, då är skalet gjort av rismjöl och smakar ungefär som en mjuk pappersnäsduk.


Folk köper mooncakes för glatta livet, chefer ger till sina anställda, vänner byter med varandra och de äts vid släktträffar, många säljs i fina presentförpackningar och priserna varierar.

Med 16800 färgglada lyktor tända i Chinatown är planen för Singapores Mid-Autumn Festival att slå ett nytt rekord, allt för att glädja de 1,2 miljoner besökarna!

Malackafloden

Malackafloden har gjorts turistvänlig på flera sätt. Här finns ett promenadstråk längs vattnet med uteserveringar, graffittimålade hus och ett antal båtar som, fullastade med turister, går i skytteltrafik fram och tillbaka.  Fast här luktar inte hallon…

  
Den färgglada graffittin är ett resultat av ett udda konstprojekt som startades av Malackas minister för några år sedan. Alla hus längs en lång sträcka skulle göras om till konstverk för att liva upp staden och temat skulle vara Malacka.


Följer man floden en bit kommer man till Kampong Morten, en välbevarad malaysisk by från 20-talet. Då var det många malajer som blev av med sina bostäder efterhand som staden Malacka växte upp och J.F. Morten räddade, tillsammans med två malaysiska män, en bit av träskmarken där man lät bygga Kampong Morten.

  

Hela området är som ett levande muséum, men tydligen finns det ännu mer info om man besöker Villa Sentosa.

Orkar man inte promenera mellan sevärdheterna finns det mång fina rickshaws att välja mellan. De flesta välpyntade och försedda med rejäla högtalare med den senaste dunkadunka-musiken, Gangnam style alltså!


Frukost med färsk frukt är väl aldrig fel. Här fanns även den lokala (och något dallriga) delikatessen (!?!) Nyonya cake, gjord på rismjöl, vatten. socker och pandan leaf (som jag fortfarande inte vet vad det heter på svenska).
1-0 till frukten!

Malacca, Melaka, Malacka,…

En sista utflykt från Singapore innan det är dags att dra vidare…

Malacka kan tydligen stavas hur som helst. Dessutom kan man mena lite olika saker med Malacka (svenska stavningen…). Vi befinner oss i staden Malacka, i delstaten Malacka, på halvön Malacka vid sundet Malacka.

Kanske inte så konstigt med stavningen eftersom staden styrts av fem olika länder under 500 år: Portugiser, Holländare, Britter, Japaner och Malajer. Det gör staden till en blandning av olika kulturer som syns lite här och var.  En riktig trevlig mix som bland annat gör att engelska är det andra officiella språket och alla verkar kunna det riktigt bra. Inte dumt om man till exempel ska fråga om varför svarta kycklingar är svarta på marknaden :smile:.

Lite historia lyckades vi beta av i forma av A’Famosa, portugisiskt fort, rivet av britterna för att inte holländarna som tog över skulle kunna försvara sig. Den gode Raffles (han som grundade Singapore) såg personligen till att åtminstone denna port bevarades.

I kategorin udda sevärdheter hittade vi också en kinesisk kyrkogård som hade några gravplatser där någon person kanske hade fått hela huset med sig till ”andra sidan”.

Harmony street, som fått sitt namn troligen för att alla tre huvudreligionerna har tempel på en och samma lilla gata, i harmoni med varandra kan man tro? Där hittade vi ett kafé med bra kaffe som blev något av ett stamställe, om man nu kan vara stammis efter tre dagar… Och ja, varför inte parkera en blommig folkabuss i kaféet?

Helgkvällar är det nattmarknad på Jonker street som ligger mitt i de gamla världsarvskvarteren i Malackas China Town. Krimskramsförsäljning på gatan och många konst- och antikaffärer i husen.

Mat av olika slag finns förstås också. Dumplings (knyten med allehanda innehåll) var populärt och vi blev tvungna att prova när till och med barnen verkade sugna.

 

Tyvärr var det inte så gott som det såg ut…

Nu har värmlänningarna åkt tillbaka till Singan, så ikväll får vi klara oss själv 🙁 .

Glassgubben!


Tidigare fanns dessa ”glassgubbar” utspridda i de olika bostadsområdena och utanför skolor, men nu ser man dem främst längs turiststråken. De säljer glass från sina kärror som ofta är kopplade till cyklar eller motorcyklar. Var och en verkar ha sin bestämda plats men alla säljer samma sak, glass i färgglatt bröd eller rån för en SGD (ca 5 kr). Brödet är ”pandan bread” men vad pandan heter på svenska har jag inte en susning om.. Blad är det iaf och det används även i ris- och curryrätter.


”Dirty man ice cream” kallades glassen tidigare, då den var hemmagjord och kanske inte helt fräsch. Nu tillverkas den i glassfabriker, säljarna använder handskar och glassen är helt OK.
Majs och bönor ingår ofta i desserter här och de finns även som alternativ när man väljer glass. Själv avstår jag från glass med grönsaker och avstår gärna durianglassen också…

  

High tea!


Jag vet inte riktigt vad som skiljer high tea från brunch, speciellt inte när high tea serveras 11.30 (men sådan okunskap ska man kanske inte blotta här i bloggvärlden?).
Idag var det i alla fall dags för en ny trevlig SWEA-aktivitet, High tea på Shangri-las Rose Veranda.
Äta är ju lite av min grej, tyvärr… Förutom buffén som var så galet full med godsaker att jag, helt seriöst, kunnat äta ihjäl mig så fanns det 164 olika teer att välja mellan. Välja! Det är INTE min grej och jag förstår inte vitsen med så många olika teer…
Jag slog till sist till på Tibetian secret och det var gott. Men mest var jag imponerad av serveringspersonalen som gick runt och tog upp tebeställningar, av oss dryga 30-talet svenska kvinnor som alla valde olika sorter, och sedan kom ut med 30 likadana tekannor och serverade oss vårt te. Fast nu när jag tänker på det så kan jag ju inte vara säker på att jag fick just det tibetanska teet som jag valt, det kan ju lika gärna ha varit det ”gentlemannate” som min bordsgranne beställde. Det KAN också ha varit samma sorts te i ALLA kannorna, vem skulle märka skillnaden liksom?

Känslan när man ätit sig mätt och upptäcker dessertbuffén! Med chokladfontän!

  

Raffles hotell

Ännu ett känt landmärke i Singapore, Raffles hotel, som vi faktiskt inte fått tummarna loss att besöka förrän i helgen som gick. Det är här, i Long Bar, man ska dricka sin Singapore Sling. Om man gillar sliskiga drinkar det vill säga. Och det gör man ju, dessutom finns den i olika smaker och med oskalade jordnötter till. Med tillhörande tradition att skalet ska kastas på golvet – känns mycket udda i ett land där det annars är FÖRBJUDET att skräpa ner.

  

 

Detta vackra hotell byggdes 1887 och fortfarande är det en sikh som har jobbet som dörrvakt. Raffles ligger på Beach Rd och en gång var här havsutsikt, men efterhand som landmassan fyllts på har Beach Rd hamnat allt längre från kustlinjen, nu är det några km till havet…
Hotellet fanns med i stadens rivningsplan för 1987, men man valde att istället satsa 160 miljoner dollar på en renovering. Hotellet sträcker sig över ett helt kvarter och utöver fina restauranger och barer finns här även ett muséum.

Fast mysigast är nog alla små prång och atriumgårdar där lugnet råder och man kan sitta på en bänk och bara njuta i skuggan!

 

 

Nu igen!

David har ännu en gång drabbats av bilkörarabstinens…

Idag tog vi morgonflyget till Kuala Lumpur, här laddar vi för en biltur inåt landet i nordöstlig riktning. Med hyrbil i 5 dagar är tanken att vi ska ta oss till Cameron Highlands och Taman Negara – spännande!

Dagen eftermiddagsskur var ganska häftig!

 

 

Kvällsmaten intogs på Reggae Bar i Chinatown – inte pizza dårå!

Ginger, alltså ingefära!

Jag trodde att ingefära var just ingefära, kort och gott. Men när man köper ingefära här kan man välja mellan ung, gammal, gul eller blå (lankwas). Den enda jag sett i Sverige är den som kallas gammal ingefära här, den unga används mest till olika inläggningar och är pepprig i smaken. Den gula, som egentligen är orange, är träig och smakar inte mycket. Lankwasen är kryddig och ännu träigare, men gör sig bra i wok.

                  

Ingefära odlas i många tropiska länder, men på Borneo finns det fortfarande flera arter som växer vilt.

Anna C bidrar med receptet på en mumsig Gingersparkler:
Blanda minst 2 msk riven ingefära, hackad mynta, saften från 1 lime och 1-2 msk råsocker och låt det stå en stund. Häll sedan över soda eller fruktsoda och eventuellt en skvätt av någon passande alkoholhaltig dryck.
Utbudet i vårt barskåp är mycket begränsat, men man tager vad man haver och flädersnaps funkade bra…
Ingefära sägs vara slemlösande, bra för förmatsmältning och cirkulation, stärka immunförsvaret, vara bra mot artros, lugna magen m.m. Så drick många Gingersparklers och håll dig frisk! SKÅL!

I Chinatown serveras fantastiskt god färskpressad juice   av gröna äpplen med mycket ingefära i. Fast jag tror det funkar med vilken juice som helst, jag har blivit ingefärsberoende och vill bara ha mer och mer! Starkare och starkare…

 

Slutar kanske såhär…!

Imorgon väntas finfrämmande, då ska De Tre Musketanterna återförenas! Tjohooo!

So hip – it hurts!

 

Med denna devis, ”so hip – it hurts”, i bakhuvudet gav vi oss ut så fort lördagens regn och åska dragit förbi.

Två femtiotaggare ska försöka haka på stadens trender. Trender skapas ofta av ungdomar och är kanske menade för dem. Främst. Men ingen regel utan undantag. Vi kände oss lockade av IS-Magazines http://is.asia-city.com/restaurants/singapore-restaurant-reviews/wok-barrel .

Har vi hippa frisyrer? Ja, om grått är hippt!

Har vi hippa kroppar? Ja, om det är inne med mjukdelar!

Har vi hippa kläder? Det beror på vilket årtionde man lever i?

Nummer ett var att stilla koffeinbehovet, det gör man lämpligast med Singapores, kanske, bästa cappuccino på Forty Hands i vårt favoritområde Tiong Bahru.

I samma stadsdel finns även Heart of House där det finns för många goda sorters öl att välja mellan!

Med lite Schneider veteöl respektive en Storm King stout med smak av kallt kaffe var vi sedan redo för en promenad till Duxton Hill. Där besökte vi, med risk för att vara ”so hip – it hurts” ett annat ölhak vid namn Wok & Barrel och David valde att halsa en Delirium Tremens medan jag smuttade på en mycket god Jungle veteöl med smak av mango och apelsin!

  

Emellanåt glömde vi bort att vara hippa, och blev de medelålders turister vi egentligen är, och fotade fina hus, tempel m.m. Vi hamnade också på en konsert med storpublik, där alla verkade gillade den kinesiska violinen erhu.

  

En extremt ohipp vana vi lagt oss till med är att ta hissen upp i höga HDB-hus för att kolla in utsikten!

Verifierad av MonsterInsights