Djur – Sida 3 – Res med Lundbergs

Tack o hej till Hawaii!

Det mesta vi gör gör vi tillsammans och det funkar bra eftersom vi oftast gillar samma saker. Tycker vi olika är vi bra på att göra saker även på egen hand. Hula, hula har vi helt hoppat!

När det gäller vårt flygande tänker vi dock olika! Jag gillar att flyga, långflyg på natten är mysigt. David gillar INTE att flyga, definitivt inte långflyg och absolut inte på natten. Eftersom det aldrig är jag som bokar våra resor har jag inte heller mycket att säga till om, men jag hade gärna åkt snabbaste vägen till Ottawa. Så blir det nu icke! Den där mellanlandningen i Los Angeles har plötsligt blivit 3 dygn lång… well, well, inte lönt att ge sig in i diskussioner man inte kan vinna, eller hur?
LA nästa alltså!

Nu säger vi hej då till vackra Hawaaii – vi ses nog aldrig igen…

Everybody goes surfing…

Sist den obligatoriska amatörornitologin: Brazilian Cardinal med tomteluva!

Happy Thanksgiving, typ

Det är dags att fira Thanksgiving, det gör man den fjärde torsdagen i november i USA (Kanada har valt att fira den andra måndagen i oktober istället). En fest då släkt och vänner samlas och tackar för den goda skörden (eller nåt!), tänker på allt man har att vara tacksam över och äter kalkon med tranbärssås och sötpotatisgratäng.
I USA får man räkna med att allt är stängt på Thanksgiving, men dagen efter, alltså Black Friday, startar den stora REAN då alla butiker är öppna extra länge! Som sig bör efter religiösa högtider, eller?
Vi valde att ”fira” Thanksgiving med en snorklingsutflykt till Hanauma Bay, ett naturreservat 30 minuters bussresa nordöst om Waikiki. Snorkling kändes som en lagom ansträngande aktivitet med tanke på den träningsvärk som slagit till efter gårdagens försök att surfa.

Hanauma Bay är ett, på amerikanskt vis, säkrat snorklingsområde med massor av folk och massor av fisk, STORA och färgglada (både människorna och fiskarna!)! Jag är helt betagen av (och rädd för) havssköldpaddorna!

Oahu runt

Efter några dagar i Waikiki började vi undra vad som finns på resten av ön, så vi tog en biltur Oahu runt. En snabbsammanfattning av dagen är: öde stränder!

4,5 miljoner turister på Oahu per år och ALLA ska trängas på en 2 kilometers strandremsa… Men, Waikiki är ett välkänt ”varumärke”, så är det bara.

Vi hade planer på att se om det gick att hitta något boende kring vad som ofta räknas som en av världen 10 bästa stränder, Lanikai, men det visade sig vara omöjligt. Fastän vi hade adresser till ett par bed&breakfast, kunde vi inte hitta dem. Bara vanliga anonyma hus fanns där vi letade. Ett av dem hette till och med ”Hidden hideaway”…

Med ganska höga förväntningar besökte vi i alla fall Lanikai. En öde och fin strand, kanske till och med lite för öde…

Fördelen med att bara köra omkring utan för fasta mål är att det alltid dyker upp något oväntat. Plötsligt var det många snorklare i vattnet och alltså läge för att ta ett dopp. Rejält ojämn botten, men många fina fiskar var det, och givetvis STORA, som allt annat i landet :smile:.

I landet ”drive-in” vägs bristen på lokala boenden upp av bilåkande resenärer som kör fram till strandkanten (eller vart man nu ska). Om mesta delen av rundan var folktom, var det desto fler som tittade på några ynka meter strand på ”turtle beach”. Alla väntade på att några havssköldpaddor skulle simma upp på stranden, men sköldpaddorna visste vad de gjorde och tittade bara upp ibland för att se om det var tillräckligt lugnt, och det var det ju inte…

Vi fick nöja oss med en stilstudie i vattenbrynet.

På en ananasplantage mitt på Oahu förstod vi att Dole-burkarna man köper hemma i Sverige kan man tacka gamle James Dole för, som satte sin första ananas här på Hawaii år 1900. Ananasglassen var god kan vi rapportera!

Kanske skulle Dole, efter den gode James bortgång för så där 50 år sedan, hållit sig till ananas och då sluppit go ”bananas”…

Djur utan bur

Väldigt många av alla världens farliga djur finns i Australien… men vi har sluppit se dem!
Däremot har vi sett:
Kängurur – nästan lika många påkörda som levande 🙁

Dingo –på Fraser Island

Guldbaggen – satt troget på vår dörr varje kväll i 1770 (byn Seventeenseventy).

Ett myrpiggsvin på promenad!

Och en koala, helt fantastiskt, en livs levande vild koala! Jag satt och stirrade upp mot trädtopparna medan David körde tills jag nästan fick nackspärr. Plötsligt såg jag den, David tvärnitade och körde tillbaka och visst var det en koala! Fast vi hade inte behövt ha så bråttom för den sov, de gör tydligen det ca 20 timmar/dygn.

Mest av allt har vi sett fåglar och så några fladdermöss stora som dasslock!
Ibis – ogillas och jagas bort av lokalbefolkningen, men känns spännande för oss! De är ÖVERALLT och är gråa av allt letande efter mat bland i soptunnor. Fast just den här har valt att äta på restaurang…

Kakaduor på Manly Beach, kommer i flock och skriker som galna!

PS till Linus och Lovisa: Vi har också sett djúret som simmar långt ner i hávet – dellefiiinen!
I morgon, onsdag, lämnar vi Australien och åker till landet som sägs ha fantastisk natur UTAN ett enda djur som vill bita/bränna/sticka ihjäl dig… Nya Zealand!

1770 och Lady Musgrave

Från Brisbane åkte vi norrut med bil till stora Barriärrevets sydspets. Tidvis ganska tråkig väg, som en blandning av medelhavsnatur och småländsk ödslighet. Det var nog fler som tröttnat på enformigheten för australiensiska ”vägverket” hade satt upp frågesportsskyltar längs vägen för att man inte skulle somna :smile:.

Målet var byn 1770 som ligger mitt i ingenstans, men som har en hamn för turer ut till öar på Barriärrevet. 1770 heter byn för att sjöfararen Cook landsteg här på sin tur jorden runt det året. För den bedriften har han förärats en fin stenhög på platsen för landstigningen!

Vi tog en dagstur ut på revet för att snorkla kring ön Lady Musgrave. Efter våra tidigare snorklingserfarenheter hade vi låga förväntningar på information och organisation så vi blev glatt överaskade över hur välordnat allt var. Mat, öpromenad, fika, snorkling, helt utan underliga överraskningar.

Visst var det något speciellt med stora Barriärrevet. Riktiga korallöar, en enorm lagun med massor av korallarter, havssköldpaddor, stingrockor, revhajar (de två senare såg vi från stranden, så praktiskt 🙂 ). Och tyvärr, finns det fisk så finns det fiskmåsar…

Den lilla ön Lady Musgrave är obebodd, men var istället trångbodd av Black Noddies som kommer i tusental för att häcka på denna lilla ö. Mycket fågelskit var det var än man såg. Tydligen tillräckligt mycket för att göda hela skogen på ön.

Laid back Down Under

Vi går omkring i Brisbane och känner oss helt normala, avviker inte i varken längd, vikt eller utseende!

De lilablommande jakarandaträden som finns lite överallt är så vackra, men de funkar tydligen som stressfaktor för studenterna eftersom de blommar just i tentatider!

I parken blommade även amaryllisar – va amaryllis i naturen, de ska ju stå i krukor till jul. Det är upponervända världen här ”down under”! Dessutom är det vår nu – va vår i oktober?

Vi har mest hållt oss omkring Brisbane River, här finns massor av ödlor och på ett café även en ”Laughing kookaburra” (amatörornitologgooglegissning)!

En lagun med sandstrand finns också om man skulle bli lite badsugen!

Desaru – igen!

Regn – igen!

Apor – inte nu igen!

När jag säger att jag inte längre är rädd för apor menar jag apor i denna storleken…

Den här däremot gav oss skrämselhicka trots att vi satt i bilen och fotade. Han var definitivt beredd att försvara sin flock!

Dagens alternativ till sol och bad var en biltur och då hamnade vi i Punggai, en liten fiskeby söder om Desaru. Där filosoferade vi en stund kring skillnaderna mellan att vara född och uppvuxen i Punggai kontra Lomma. Kanske muttrar man över att elen inte funkar i stället för över att internet är långsamt?

Efter regn kommer ju sol, så även idag, och när solen står i zenit är det svårt att känna igen sin egen skugga!

Vad är det som går och går?

Jo, en syster med tävlingsinstinkt som är med i en stegräknartävling… vi brukar gå mycket, men kanske inte mellan 22 och 26 tusen steg/dag – då blir det nämligen blåsor på fötterna. En av gårdagens mil gick vi MacRitchie, där är aporna alltid lika spännande att titta på!

Idag var tanken lite poolhäng, men det är inte så mysigt när det regnar! Kanske får bli favorit i repris av nedanstående istället:

Foton: Marina och Johanna Strömsten

Zoo, zoo, vi har va´tt på zoo!

Vet inte om vi räknas som en barnfamilj, ”barnen” är ju 20 och 22… men vi sällade oss till andra barnfamiljer och spenderade utan problem sex soliga timmar på Singapore Zoo!

Ett mycket trevligt zoo, där man får känslan av att djuren går omkring fritt eftersom de mestadels är avskilda med vallgravar i stället för staket och murar. Häftigast var nog de vita tigrarna och roligast orangutangerna! FULAST var definitivt näsaporna!

Alla fina bilder är tagna av Lovisa:

Vad är detta?

Ett gäng sadana har korsade vår väg under en tidig morgonpromenad. Linus säger att det ar en pungråtta men han var, a andra sidan, först helt säker på att det var en Chihuahua! Så kanske ska man ta det han säger med en nypa salt. Annars kan man ju ta en tequila med en nypa salt!