Bamberg

Sista stoppet på ”hemresan” blev en ölstad. Bamberg är känd som en av ölets huvudstäder, men är också ett UNESCO världsarv. Den medeltida staden är en av få som klarade sig oskadd genom andra världskriget och har därför en hel del fina gamla byggnader.

2016-07-10 20.22.17

Staden försöker likna en del italienska förebilder, som ett område som kallas Lilla Venedig:

2016-07-10 14.20.15

Och lilla Rom eftersom staden är byggd på sju kullar…

2016-07-10 20.35.23

Jag tycker inte det behövs några liknelser, Bamberg är mycket fint ändå.

2016-07-10 16.28.31

Ett stadshus som verkligen utmärker sig genom att vara byggt mitt i flodfåran. Här har det ”hängt” sedan 1300-talet.

2016-07-10 17.03.05

Eller alla fina små gränder på ”ön” mitt i staden där floden delar sig i två delar en bit.

2016-07-10 15.08.33

Men, sen är det öl som gäller. Denna lilla stad med 70 000 invånare har inte mindre än 11 bryggerier inom gångavstånd. Vi satsade på att hinna med åtminstone hälften på en och en halv dag. Det gick ganska bra! Fem hann vi med, plus några vanliga pubar också!

Till bloggen9

Rauchbier är stadens specialitet, som har bryggts här i många hundra år. Mest känt är bryggeriet Schlenkerla som har tillverkat denna udda öltyp sedan 1405.

2016-07-11 11.57.45

På puben som är en del av bryggeriet säljs rökölen enligt gammal tradition. Servering i en liten lucka där servitören tappar upp direkt från öltunnor som bärs in och riggas upp på disken. ett litet skådespel i sig själv!

2016-07-11 19.26.28

Det är inte ett öl i min smak. Det smakar ungefär som en blandning av öl och ölkorv… Rököl bryggs på flera ställen i Bamberg, med mer eller mindre röksmak. Denna variant är från bryggeriet Spezial och är bara milt rökig.

2016-07-10 15.23.15

 

Bland alla pubar och ölbutiker hittade jag också en müsli-butik! En väldigt bra butiksidé tycker jag. Ett ”helrör” inhandlades 🙂 .

Till bloggen10

Förutom kultur, ölprovande och  müslihandlande hann vi också med en cykeltur på landet, längs ett mycket välordnat cykelvägnät som går kring floden Regnitz.

P1010441

Här finns till och med en handdriven cykelfärja över floden! Jag såg att det stod så på kartan, men trodde inte det var sant att den var i drift med förare och allt förrän vi såg den. Dessutom lär den ha firat 555-års jubileum för ett tag sedan. 1 € kostade överfarten.

P1010433

Vi mötte inte bara cyklar på turen. Denna iller verkade inte vilja sätta sina tassar i gräset.

P1010432

Cinque Terre

Cinque Terre är ett ställe i Italien som jag länge funderat på att besöka. Med en ”hemfärd” till Lund via Provence och lavendelfält passade det sedan bra med en avstickare till Liguriens kust. Fem ganska svårtillgängliga byar bildar tillsammans det som kallas Cinque Terre. Bilvägen mellan byarna tar långa och snirkliga omvägar, så det är vandring, båt eller tåg som gäller. Kusten är otroligt vacker med vikar och berg på rad.

2016-07-07 09.08.08

Vi bodde i den västligaste av byarna, Monterosso del Mare, med en strand, en ny och en gammal by. Här finns en hel del turister med allt vad det innebär, men lite känsla av att det också bor folk här permanent finns ändå.

2016-07-06 20.17.09P1010353

Ett landmärke i byn är en jättestaty av guden Neptunus som byggdes för att hålla upp altanen till en strandvilla för hundra år sedan. Tyvärr saknas en del kroppsdelar efter bombningar under andra världskriget.

P1010358

De flesta som besöker Cinque Terre passar på att ta sig till grannbyarna också. Vandring är absolut att rekommendera. Vandringsleden kallas Sentiero Azzurro (blå stigen) och går längs kusten mellan de fem byarna Monterosso al Mare, Vernazza, Corniglia, Manarola, och Riomaggiore, där fyra av dem skymtar som små prickar längs kusten sett från vår vandringsstart i Monterosso al Mare:

P1010349

Vi vandrade iväg på morgonen och tänkte att det inte såg så svårt ut att gå några byar bort.

2016-07-07 09.19.17

Det var dock lite jobbigare än vi trodde. Drygt 30 grader varmt och MÅNGA trappsteg uppför innan vi skymtade första målet och det bar nedför igen.

2016-07-07 12.16.10

Nästan 2 timmar tog det. Vyn, innan det bär nedför sista biten mot Vernazza, är verkligen vacker.

2016-07-07 10.46.46

skyltFramme i Vernazza var vi värda en kaffe. Efter det kändes det helt OK att ta en etapp till mot nästa by.
Denna gång med målet Corniglia. Mycket strategiskt på halva sträckan går vandringsleden praktiskt taget igenom en bar. Ja, lite oväntat, men så är detta ju Italien.

 

 

 

En del markdiskussioner pågår mellan kommunen, landägare och naturorganisationer. En del av alla varnings- och förbudsskyltar beror nog på det. På sina ställen är det på gränsen till nedskräpning…
OK, vi fattar budskapet.2016-07-07 12.57.42

 

 

 

 

 

1,5 timmar och ett antal trappsteg upp och ned, så dök Corniglia upp i fjärran:

2016-07-07 12.42.182016-07-07 13.22.27

Nästa två vandringssträckor till Manarola och Riomaggiore var stängda, så vi behövde inte fundera på om vi skulle fortsätta (…men det hade vi inte tänkt ändå 🙂 ). Inne i byarna är det smala vindlande gränder i äkta italiensk stil, med lite känsla av vardagsliv, som att hänga tvätt och vårda sina krukväxter.

Till bloggen8
Det blev tåg tillbaka till Monterosso al Mare igen. Båt var tyvärr inte möjligt från Corneglia eftersom det inte finns en hamn där.

Valldemossa

Bergsbyn Valldemossa är ett ”måste” för varje turist på Mallorca och visst är den värd ett besök. Speciellt innan den verkliga högsäsongen startar. I en dalgång i Tramuntanabergen ligger denna lilla by med 2000 invånare.

2015-05-23 11.58.442015-05-23 12.41.37

Mest känd är Valldemossa för två tidiga besökare som spenderade en vinter där för nästan 200 år sedan. Chopin och författarinnan George Sand (ja, det gick inte att ha ett kvinnligt namn som författare på den tiden) som hyrde cell 4 i det tidigare kartusianska klostret under några kalla vintermånader.

P1000617

Chopin komponerade ett antal preludier, bland annat regndroppspreludiet. Det lär ha varit en ovanligt kall vinter 1838-39, så det kanske regnade en del också… Pianot blev kvar när han flyttade tillbaka till Frankrike.

2016-05-21 11.43.02

De gamla klostercellerna var inte någon upplyftande syn, men utsikten från terrassen utanför var desto bättre!

Till bloggen2

Det tidigare kungliga palatset och senare klostret med tillhörande kyrka och trädgårdar breder ut sig över centrum.

2015-05-23 11.44.29IMG_4286

Resten av byn är ett virrvarr av smala gränder längs sluttningarna.

Till bloggen3

Blommor är ett tema i varje gränd. Flest blomkrukor vinner?

P1000644IMG_4302

Vid slutet av många gränder tar den fina utsikten vid.

2016-05-21 11.47.09

Alla hus i byn har en kakelplatta med Catalina Tomás på vid dörren. Hon föddes i Valldemossa 1531 och helgonförklarades 1930. Bilderna av santa Catalina sägs ge skydd åt dem som bor i huset.

Till bloggen1

Varje Mallorquinsk by verkar ha någon ät- eller drickbar specialitet. Valldemossa har sina potatiskakor, Cocas de patata, som så klart måste testas. Potatis är förstås en huvudingrediens och smaken är som en sockerbulle helt enkelt.

P1000631

Många caféer finns det i byn, så det är inte svårt att få ett smakprov på denna lokala specialitet.

Gamla postvägen till Banyalbufar

Än så länge är vädret lämpat för vandring (dvs inte mer än 20-25 grader) och det gäller att passa på. En klassisk vandringsväg i Tramuntanabergen är den gamla postvägen mellan Esporles uppe i bergen och Banyalbufar vid kusten.

Genom att parkera bilen i Banyalbufar och ta bussen till Esporles så slipper man gå fram och tillbaka samma väg. En bra lösning!

2016-05-14 11.59.34

Vi startade således vandringen utanför byn Esporles med att gå uppför i någon kilometer. Efter att ha nått Coll des Pi 450 meter över havet så var det utför som gällde. Största delen av vägen är kullerstensbelagd och slingrar fram längs bergssluttningarna.

2016-05-14 12.58.11

Vägen var klar år 1401 och ända fram till 1800-talet var det den enda förbindelsen mellan byn Banyalbufar och resten av ön. Vägen (eller kanske åsnestigen?) går mest genom gamla ekskogar, som ger mycket skugga. Några färgklickar i form av ärttörne dyker upp då och då.

P1000589

Tyvärr tar växtligheten också bort den fina utsikten som man kan ana mellan träden. Bara på några ställen kunde man se ut över berg och hav.

2016-05-14 13.27.23

Vi hade flera bra idéer om att såga ner träd eller bygga ”utsiktsbryggor” för att locka besökare, men kanske är det ändå bäst precis som det är!

Vandringen är en del av GR221 som vi har rapporterat om lite då och då. Denna sträcka är väldigt välskyltad till skillnad från en del andra…

P1000583

OK, bara en och en halv timme kvar!
Efter totalt cirka 8 km nådde vi Banyalbufars gränder mitt ibland olivträd, citrusträd och otaliga odlingsterrasser.

2016-05-14 11.20.58

Stjärnfilter på kameran kan piffa upp tråkiga bilder, men denna gång var det mer ett handhavandefel 🙂 .

P1000607

Sant Elm

Ännu en fin liten Mallorquinsk by och en strand värt ett besök. Längst ut på sydväst-spetsen av Mallorca ligger den lilla byn Sant Elm.

2016-04-23 13.09.10

För ovanlighetens skull ligger själva byn vid havet och inte en bit inåt land. En placering som är perfekt i dagens turisttider, men som var sämre när sjörövare härjade på ön. Då var det bättre med en inlandsby och en separat hamn.

2016-04-23 13.12.20-7

Idag är Sant Elm en liten turistby med några hotell och en gågata med restauranger och butiker.

2016-04-23 13.06.20

En ganska lugn och stillsam plats så här på försäsongen.

2016-04-23 13.08.06

2016-04-23 13.04.14Bortom bygatans slut sticker toppen av ön Sa Dragonera upp. Ett 500 meter brett sund skiljer ön från fastlandet. Ön är ett naturreservat som det går att besöka via båtturer från tex Sant Elm.

 

En biltur i öst-Spanien

En långhelg i Valencia började med en biltur i det öst-spanska inlandet. Fem spanska provinser hann vi med samma dag som vi reste från Palma… Start i provinsen Valencia med siktet rakt västerut mot det spanska inlandet. Även om Valencia är en miljonstad tog bebyggelsen snart slut och ett ganska platt landskap tog vid. Förutom stora vinodlingar tillhörande distriktet Utiel-Requena så fanns det inte mycket att titta på eller göra. Vi letade förmiddagskaffe i två-tre byar, men konstaterade snabbt att de antingen var övergivna eller att befolkningen hade siesta. Inte ett liv i sikte.

Vi fick vänta med pauser till staden Cuenca som var första målet. Halvvägs till Madrid och nu i nästa provins med samma namn som staden. Cuenca är ett UNESCO världsarv och det var därför jag ville dit. Staden grundades på 700-talet av morerna som tyckte platsen var bra ur försvarssynpunkt. Högt uppe på en klippa mellan två flodraviner. Ett läge som ger en speciell känsla än idag.

2016-03-30 10.57.40

Ett speciellt läge kräver speciella hus. De hängande husen, Casas Colgadas, byggdes på 1400-talet med träbalkonger och fin utsikt!

2016-03-30 11.01.33

Byns delar hålls samman av en smal bro med en del svindelkänsla.

2016-03-30 11.02.22

Cuenca har verkligen olika karaktär beroende på var man bor. Allt från gyttrig stad till lantbruk nere i ravinen.

P1000168

P1000174

Många mil längs öde vägar kräver någon sysselsättning. Camilla upptäckte snart att stora områden av pinjeträd var invaderade av pinjelarvsbon.

På Mallorca är dessa larver de farligaste djuren på ön (kan vara farliga i alla fall för hundar..), så där försöker man plocka bort bon, men här fanns de i stora mängder. Vi spanade och stannade för att studera. Nu i provinsen Teruel.

P1000176

Vi passerade en del byar väl kamouflerade i naturen, som till exempel Los Lucas i provinsen Argon.

P1000177

Nästa mål var en flod med ”varma källor”. 25 grader är vattnet som rinner upp ur marken och blandar sig med floden Mijares. 25 grader är inte tillräckligt för att jag ska bada, men platsen var vacker och värd ett besök i alla fall.

2016-03-30 16.57.53

Källorna finns vid byn Montanejos i provinsen Castellón. Platsen började användas som bad av morerna då de härskade på den iberiska halvön.

P1000183

Floden är reglerad med en damm vid byn Puebla de Arenoso.

P1000179

Utloppet från dammen, kallat El chorro, är ett ”avlopp” som kan spruta ut nästan 1000 kubikmeter per sekund!

2016-03-30 16.38.24

Sóller

Bergsbyn Sóller är ett av Mallorcas mest besökta ställen. Innan turismen tog över var detta en jordbruksbygd där man odlade apelsiner, citroner och oliver.

P1000042

Det var så pass lukrativt så man kunde bygga en järnväg hit från Palma i början av 1900-talet. Järnvägen var viktig för att kunna frakta apelsiner till marknader i huvudstaden utan att behöva färdas med häst och vagn över ett bergspass med 57 hårnålskurvor. Idag finns en vägtunnel som alternativ till hårnålskurvorna. Tunneln påstås vara Spaniens dyraste vägsträcka. 5 euro enkel resa… Tågförbindelsen lever kvar, men nu som en turistattraktion.

Sóller-dalen är fortfarande ett centrum för apelsinodlingar, om inte annat för att säljas till turister i en eller annan form.

P1000025
P1000035Varje mallorkinsk by har ett torg med caféer och barer, så även här under namnet Plaça Constitució.

2016-03-19 11.08.12

Kyrkan Sant Bartomeu tornar upp sig över torget. Joan Rubió har designat fasaden (en lärling till Gaudí).

2016-03-19 11.02.04

Marknadsdag är det titt som tätt i byarna och städerna på Mallorca. Minst en gång i veckan är det dags, så även i Sóller.

2016-03-19 11.51.15

Stenbelagda små gränder finns det gott om.

2016-03-19 12.01.09

Järnvägen från Palma slutar inte i Sóller utan fortsätter hela vägen till hamnen som ligger i en egen liten by några kilometer bort. Denna del av sträckan trafikeras av gamla spårvagnar i ”San Francisco-stil”. Rakt igenom Sóller går banan. Cafébesökare får snällt dra in stolarna när spårvagnen kommer.

2015-04-02 11.32.09

Port de Sóller, som hamnen heter, är en stor turistmagnet. en strandpromenad kantad av restauranger och hotell.

2015-11-20 17.50.58

På sommaren är det överfullt med besökare, men på vintern är det en lugn och skön by.

2015-04-18 15.07.23

2016-03-19 12.41.23

Oavsett tid på året är det inte fel med lite havsutsikt från balkongen! Här från svenskägda hotell Esplendido.

IMG_6237

Lund –> Palma på slingrande vägar

Det går att flyga till Palma på 3 timmar från Kastrup, men det går också att köra en liten tur genom Europa om man vill se lite mer! Det var endast ett aber med bilalternativet och det var att Camilla skulle övertalas… Sedan valde jag ut fyra olika ställen att stanna på, med fokus på mindre orter för att inte ägna all tid åt att sitta i bilköer och leta hotell.

Många vackra vyer blev det med allt från berg och natur till medeltidsstäder. Mycket historia och fakta skulle man kunna samlat och utrett kring många av ställena, men det räcker också långt att bara insupa atmosfären.

Först blev det ett stopp i Münster i nordvästra Tyskland. En studentstad av rang med näst flest studenter av de Tyska städerna. Nu på sommaren kanske inte det märks så mycket mer än att det finns många cykelbanor och många caféer och restauranger.

2015-08-12 19.04.16

Att det är en cykelstad märks om inte annat på utbudet av ringklockor!

2015-08-12 19.07.17

Nästa stopp krävde lite mera tid. Brygge är en stad som vi länge tänkt besöka.

2015-08-14 18.12.41

Vackra gränder och en stadskanal som ringar in den gamla stadskärnan.

2015-08-14 21.28.10

Sen finns det en del att provsmaka. Öl, våfflor, choklad och marsipan är några specialiteter för Brygge och belgarna.

Till Palma aug 15

2015-08-13 20.12.35Bara ett bryggeri finns nu kvar i staden som tidigare hade över 50 småbryggerier inom stadsmurarna. Ett besök blev det förstås på De Halve Maan, som det så vackert heter. Den sura mångubben är tydligen inspirerad av ett foto av grundaren. Kanske hade han inte fått någon öl när fotot togs 🙂 .

Provsmakning ingår förstås som lön för mödan att vandra runt bland all gammal bryggeriutrustning. En ”Starke Hendrik” ingår i sortimentet av ganska söta och starka öl.

Kanalerna var perfekta för hemleverans av öltunnor! Den tjänsten finns inte längre och kanalerna är fulla av sightseeing-båtar istället.

2015-08-14 21.27.44

Stopp 3 blev Blois en bit söder om Paris. En liten stad tvärs över Loirefloden.

Blois

Några kilometer utanför Blois ligger slottet Chambord. Ganska pampigt för att vara ett jaktslott… och då behöver man ju 440 rum för att imponera på sina europeiska kollegor som den franske kungen Frans I ville göra.

2015-08-16 09.36.08

Vi körde förbi slottet innan de stora turisthorderna drog in och lyckades få en riktigt stillsam vy av trädgården och slottet.

Efter små städer så var det nu dags för ett stopp mitt i naturen i den lilla byn Meyrueis (som vi fortfarande inte riktigt vet hur det ska uttalas).

2015-08-16 20.53.52

Byn ligger i nationalparken Cevennerna där också ravinen Gorge du Tarn finns. Byarna som klänger sig fast kring ravinens branter är väldigt speciella. Udda lösningar behövs för de boende om det inte går att bygga vägar till byn, så får man skicka sina tyngre varor med en liten linbana och sedan ta båten över floden själv!

2015-08-17 10.21.22

Vägarna upp och ner i ravinen gillar jag. Speciellt om det varnas för att det kan bli lite svårt.

Till Palma aug 151

Även byarna uppe i bergen är annorlunda. Den lilla byn Cantobre är nästan kamouflerad och bygd som en del av berget.

2015-08-18 09.30.36

Sista biten mot Palma gick via Barcelona och nattfärjan för att nå Palma i gryningen.

IMG_5412

Grekland och Albanien

Grekland är inte bara öar, det finns ett fastland också med mycket att upptäcka. Vi startade vår tur i Aten med några dagars strosande i den fina stadskärnan.

Akropolis är den stora sevärdheten och här flockas och köar turisterna för att få komma upp till Parthenon-templet med fin utsikt över den gyttriga storstaden.

Plakan, den gamla staden runt Akropolisklippan, är perfekt för en grekisk sallad och tsatsiki på någon av alla uteserveringarna.

Ahhh! Grekisk sallad, tsatsiki och vitt vin!

Alla storstäder av rang har något lite mer charmigt område med caféer, barer och en massa gatukonst. Sådana ställen kan vi ju inte missa! I Aten är Psirri ett sådant område.

Gatukonst à la Psirri

Efter stadslivet i Aten hyrde vi en bil och styrde västerut längs fastlandsgrekland.

Första stopp var byn Itéa vid den Korintiska viken.

Vårt ganska stora hotell mitt i byn var i princip helt tomt på folk. De var ju juli månad så vi undrade vad som hade hänt och fick svaret att det inte kom folk förrän slutet av juli. Otroligt vilken kort turistsäsong det blir av det…

Lungt och stilla vid havet i Itéa!

Upp i bergen vid Itéa ligger Delphi. Templet där oraklet i Delphi huserade och den plats som de gamla grekerna ansåg vara världens medelpunkt. Klart vi skulle besöka det!

Greklands största olivodling finns i en dalgång vid Itéa. 1,2 miljoner träd!

Efter Itéa körde vi mot Parga på Greklands västkust. Här var det lite mer turister och inte undra på det. En sån vacker by!

Piso Krioneri stranden i Parga. Hur fin som helst!
Vi tänkte att ett bildbevis av den lilla röda bilen som var lämnad åt sitt öde kunde vara bra.

Här skulle vi lämna hyrbilen på Avis kontor. Men, personalen ville inte kännas vid något samröre med Avis. De verkade som de inte hade hört talas om dem… Vi fick be hotellet prata med Atenkontoret och fick besked att de skulle hämta bilen. Men intresset verkade lågt och ingen hämtade den på de fyra dagar vi var kvar i Parga. Kanske står den kvar där än.

Så då fortsatte vi turen med buss några mil till staden Igoumenitsa för att först ta en färja till Korfu stad och sedan en färja till vidare till Saranda i Albanien.

Saranda överraskade som turistort med en hel del fina Art Deco hus.

Detta var inte bilden vi hade om Albanien innan vi kom hit!

Som vanligt var vi inte nöjda med att bara ta det lugnt och ligga på stranden. En tur med hyrbil blev det ut på de ganska skruttiga vägarna med fler djurmöten är bilmöten.

Ett stopp blev Blue Eye, som är en kallvattenkälla där vatten med 12,75 grader bubblar upp. Alltid samma temperatur och inte något som inbjuder till bad direkt.

En annan sevärdhet är Butrint, ett UNESCO världsarv, som har varit en stad sedan 3000 år tillbaka.

Vägen dit är inte vad man kan vänta sig. En flodöverfart i form av en gammal träflotte som dras med vajrar.

Kändes inte så säkert, men billigt var det!

Efter Saranda tog vi färjan tillbaka till Korfu stad där vi hann med en liten promenad i gränderna.

Sedan tog vi buss till Kassiópi, en by på norra Korfu. Här har vi varit för massor av år sedan när barnen var små.

En fin lite by som inte hade byggts ut så mycket på de 16 år sedan vi var här sist. Fortfarande en riktigt trevlig upplevelse.

Fina små stränder i utkanten av Kassiópi
Klippstränder, det gillar vi!

Så var det dags att lämna Grekland för denna gång. Det blir säker fler gånger, inte minst för att få njuta av den grekiska maten.

Holbox – manaña, manaña

Här på Holbox är det lätt göra ingenting, en lisa för både kropp och själ!

Man kan förstås ta en promenad på sanddynerna och kolla in hästskokrabborna, underliga förhistoriska skapelser som krälar i vattenbrynet.

Isla Holbox

Eko-turism och miljö är prioriterat, vårt boende har sopsortering, solfångare och mulltoa. Här finns inga asfalterade vägar och nästan inga bilar, i stället kör folk omkring i golfbilar.

Familjen inlastad, påväg till centrum.


I byn finns ett litet mysigt centrum där man, förutom mexmat, kan äta homemade pasta. No more tortillas please!


I går kväll, precis när vi lämnat restaurangen, blev det strömavbrott i hela byn. Under bråkdelen av en sekund stannade allt och det blev helt tyst. Sedan började hundar skälla och barn skrika, innan lugnet la sig och folk började skratta och prata med varandra. Det är MÖRKT när man tycker att stjärnhimlen lyser upp. Det varade några minuter, sedan blev allt ok igen. Utom “vår” golfbil som plötsligt hade punka. Men i ett land fullt med vänliga människor löser sig allt. Jag bävade ett tag för att vi skulle få gå hem, längs den öde och icke upplysta vägen, där vi på väg mot byn fått väja för en megaspindel och en orm.

Poolvakten!

Hade någon i familjen haft en ornitologisk ådra skulle vi kanske känt igen flera av alla de fåglar som finns här, men nu kan vi bara namnge pelikan (och möjligen ibis).

Verifierad av MonsterInsights