Charmiga små städer – Sida 5

Två calas och en marknad

Att det finns många badbara vikar (calas) och stränder på Mallorca har säkert framgått av tidigare blogginlägg. Det är till och med så att det efter våra 3 år på ön finns mängder kvar att upptäcka. Spanjorerna verkar ha mycket god koll på siffror och statistik, så enligt säker källa finns det 262 stränder på ön, från några meter långa till sådär 1 mil.

På den sydliga delen av östkusten finns två väldigt fina badvikar med bara en liten bit emellan.

Cala s’Almunia är inte mycket mer än en klippskreva, men med otroligt fint vatten. Ett perfekt ställe att hoppa från klipporna om det hade varit lite varmare vatten och luft…

Några små hus och en båtplats ryms i den lilla viken.

En stig leder till badviken intill: Caló des Moro.

Det är brant och handlar nästan om att klättra för att komma ner till vattnet.

Ganska fullt med folk fast det inte riktigt är säsong och vädret inte är superbra. Hur ska det bli till sommaren?

Trots vädret är väl detta ändå livet på en pinne?!

Det får definitivt bli ett återbesök när vattnet är badbart (uppåt 25 grader alltså!).

Klipporna utåt havet stupar brant nedåt och stigarna längs kanterna är inget för den med svindel!

Vikarna ligger bara nån kilometer från staden Santanyí. Det var lördag och det betyder marknad.

Så, det blev ett stopp där också för att köpa lite viktiga saker som små skålar och lite rädisor 🙂 .

Garachico – Andra stoppet på Teneriffa

Efter staden La Laguna var målet att hitta någon by vid kusten med lite genuin charm, dvs utan för många sol- och badturister och utan höghushotell. Valet föll på Garachico på Teneriffas nordvästkust.

Det är en by med 5 000 invånare som uthärdat och överlevt många katastrofer genom åren. Bränder, pesten, jordbävning, flodvågor och den värsta, 1706, då vulkanen Trevejo hade ett utbrott som begravde större delen av staden under ett tjockt lavalager. Men, byn har byggts upp varje gång och det är inte konstigt att invånarna trivs med detta fantastiska läge.

Så här i slutet av februari och på en ö ute i Atlanten kan det blåsa en hel del. Vi hade några riktigt blåsiga dagar, med full storm emellanåt.

Vinden tillsammans med fuktig luft från havet (gissar jag att det berodde på) gjorde att regnbågen syntes över byn flera timmar i sträck. En snygg inramning till bilderna utan manipulation!

Garachico är en liten by, så här blev det inte några 30 000-stegspromenader. Men flera rundor bland alla fina gator och torg blev det.

Bara ett par hotell finns att välja på, alla inhysta i vackra gamla hus, som till exempel Gara som vi bodde på.

En udda sevärdhet är den gamla stadsporten där alla behövde passera för att komma in och ut ur byn innan vulkanutbrotten begravde den. Nuförtiden framgrävd ur lavan så att man kan beskåda den en bit ner i marken.

Byn är också känd för sina naturliga ”badpooler” som skapats när lavaströmmarna nådde havet. Något bad i dem var inte läge för denna gång…

Om man tvunget ska bada finns en liten svart strand i utkanten av byn. Det är inte lätt att smälta i i omgivningarna med vintervitt skinn 🙂 .

Bad var dock inte något vi provade på. Aningen för kallt och blåsigt…

Vi kunde inte avhålla oss från några utflykter med bil i omgivningarna. Uppe i bergen en bit från Garachico ligger Masca, en samling hus med en otillgänglig placering på en bergsrygg. Ett häftigt ställe att placera en by på!

Vägen till och från Masca är en sevärdhet i sig med smala slingriga vägar som jag tycker om.

Planen var att en dag ta oss upp till Teide, spaniens högsta topp. Snöklädd och fin så här års. Tyvärr var inte vädret riktigt pålitligt. Ibland såg allt väldigt inbjudande och lätttillgängligt ut…

, men plötsligt så dök det upp moln och blåst och planerna fick ändras.

Det får väl bli nästa gång vi besöker ön…

Teneriffa

Vecka 9 = sportlov och vi styrde kosan mot Teneriffa. Så himla sportigt blev det dock inte… Vädret visade sig nämligen inte från sin bästa sida, om man inte gillar storm och regn då förstås!

Vi startade med tre nätter i staden San Cristobal La Laguna, en studentstad i nära anslutning till öns huvudstad Santa Cruz. La Laguna är en mysig stad, med ett fint historiskt centrum med hus i kolonialstil, som finns med på Unescos:s världsarvslista (jag börjar tro att David väljer resor utifrån dessa världsarv).

Nu är jag väl inte den som får gåshud av vacker arkitektur direkt, men det blev många härliga promenader i denna vackra stadskärna, både med och utan paraply!

Växter på tak fångade visst mitt intresse!

En dag spatserade vi ca 30 000 steg (det mesta i nedförsbacke) och hamnade då i Santa Cruz. Där åt vi lunch, fikade, tog en öl, ja sådant som vi gör när vi är ute och går! Jag kan också ha tillbringat ohemult mycket tid i butiken Ale-Hop, för att titta på och kanske köpa småprylar som jag ”villhövde”!

Vi vill alltid se oss omkring så mycket det bara går så en dag tog vi bussen till Punta del Hidalgo, gick till byn Bajamar, lunchade och hann med en buss tillbaka till La Laguna precis innan ett nytt regnväder drog in!

Galilea

p1020031

Vi har hittat ytterligare en fantastisk plats på Mallorca – Galilea! En mysig liten by bland bergen som man tar sig till via slingriga vägar från Puigpunent.

p1020022

p1020032

Överallt får man se upp för bergsgetter och memils (medelålders män i lycra)!

p1020037

Några hus, en kyrka och ett par caféer där man kan fika eller äta tapas är vad här finns. fotokaos85

Och så utsikt förstås. Underbar utsikt! p1020020

Pollença och Cala Sant Vicenç

När vi nu är bilägare igen så passade vi på att besöka en av alla de små städerna på Mallorca som vi ”missat”. Pollença ligger på norra ön och består som så många andra orter här av en huvudort och en hamn en bit bort. Port de Pollença ligger en hel mil bort så här var avståndet till eventuella piratangrepp (ja det var anledningen förr i tiden, nu är det väl mer hur man lockar turister som är viktigt) ganska väl tilltaget.

Eftersom det var söndag hade vi ställt in oss på en helt lugn stadstur där kanske några caféer hade öppet. Så var det inte! Hela staden var packad med folk eftersom det var marknadsdag.

2016-09-11-11-14-39

Det borde vi ha kollat innan. Varje stad/by på Mallorca har sina marknadsdagar, till och med två i veckan på vissa ställen.

2016-09-11-11-15-36

till-bloggen18 Pollença är en av flera medeltida stadskärnor på Mallorca med smala gränder och hus som är flera hundra år gamla. Nu såg man inte mycket av detta för all försäljning och alla besökare. Finns det några meter i bredd, så passar det fint för några marknadsstånd!

p1010917

p1010909

Det är inte bara turister som man skulle kunna tro utan också lokalbefolkning som passar på att handla mat eller kläder.

Torget mitt i staden, Plaça Major, var helt överfullt med matförsäljning och caféer. Att driva café med uteservering verkade vara huvudsysslan i Pollença utan tvekan. Inte en gata utan ett café, ja med några undantag förstås.

p1010924

Kyrkan som byggdes av tempelriddarna på 1200-talet märks inte så mycket bakom torgets banderoller…

p1010916

Huvudattraktionen i staden är annars en trappa! 365 steg hög, ett steg för varje dag på året. Den leder upp till kapellet Calvari, därav namnet Calvaritrappan.

2016-09-11-12-11-40
Svettigt var det i 30 graders värme, men det fanns goda skäl till att stanna ”en gång i månaden” eller så för att titta på utsikten 🙂 .

2016-09-11-12-12-20

Till sist kan man beskåda utsikten över Pollença och kapellet. p1010933

p1010929 2016-09-11-12-22-19

Efter staden passade vi på att besöka de närmaste badvikarna några kilometer bort. Cala Sant Vicenç är en by med fyra badvikar. Vi valde Cala Molins som är en liten sandstrand med de vanliga basthattarna i prydliga rader.

2016-09-11-13-29-10-2

Vattnet och utsikten är det verkligen inget fel på!

2016-09-11-15-17-03

Precis runt hörnet upptäckte jag lite väl sent ett hoppställe som såg alldeles perfekt ut. Dit måste det bli ett återbesök väldigt snart.

2016-09-11-15-21-34

Pollença är också värt ett återbesök när det inte är marknad och lugnet har infunnit sig.

Bamberg

Sista stoppet på ”hemresan” blev en ölstad. Bamberg är känd som en av ölets huvudstäder, men är också ett UNESCO världsarv. Den medeltida staden är en av få som klarade sig oskadd genom andra världskriget och har därför en hel del fina gamla byggnader.

2016-07-10 20.22.17

Staden försöker likna en del italienska förebilder, som ett område som kallas Lilla Venedig:

2016-07-10 14.20.15

Och lilla Rom eftersom staden är byggd på sju kullar…

2016-07-10 20.35.23

Jag tycker inte det behövs några liknelser, Bamberg är mycket fint ändå.

2016-07-10 16.28.31

Ett stadshus som verkligen utmärker sig genom att vara byggt mitt i flodfåran. Här har det ”hängt” sedan 1300-talet.

2016-07-10 17.03.05

Eller alla fina små gränder på ”ön” mitt i staden där floden delar sig i två delar en bit.

2016-07-10 15.08.33

Men, sen är det öl som gäller. Denna lilla stad med 70 000 invånare har inte mindre än 11 bryggerier inom gångavstånd. Vi satsade på att hinna med åtminstone hälften på en och en halv dag. Det gick ganska bra! Fem hann vi med, plus några vanliga pubar också!

Till bloggen9

Rauchbier är stadens specialitet, som har bryggts här i många hundra år. Mest känt är bryggeriet Schlenkerla som har tillverkat denna udda öltyp sedan 1405.

2016-07-11 11.57.45

På puben som är en del av bryggeriet säljs rökölen enligt gammal tradition. Servering i en liten lucka där servitören tappar upp direkt från öltunnor som bärs in och riggas upp på disken. ett litet skådespel i sig själv!

2016-07-11 19.26.28

Det är inte ett öl i min smak. Det smakar ungefär som en blandning av öl och ölkorv… Rököl bryggs på flera ställen i Bamberg, med mer eller mindre röksmak. Denna variant är från bryggeriet Spezial och är bara milt rökig.

2016-07-10 15.23.15

Bland alla pubar och ölbutiker hittade jag också en müsli-butik! En väldigt bra butiksidé tycker jag. Ett ”helrör” inhandlades 🙂 .

Till bloggen10

Förutom kultur, ölprovande och müslihandlande hann vi också med en cykeltur på landet, längs ett mycket välordnat cykelvägnät som går kring floden Regnitz.

P1010441

Här finns till och med en handdriven cykelfärja över floden! Jag såg att det stod så på kartan, men trodde inte det var sant att den var i drift med förare och allt förrän vi såg den. Dessutom lär den ha firat 555-års jubileum för ett tag sedan. 1 € kostade överfarten.

P1010433

Vi mötte inte bara cyklar på turen. Denna iller verkade inte vilja sätta sina tassar i gräset.

P1010432

Cinque Terre

Cinque Terre är ett ställe i Italien som jag länge funderat på att besöka. Med en ”hemfärd” till Lund via Provence och lavendelfält passade det sedan bra med en avstickare till Liguriens kust. Fem ganska svårtillgängliga byar bildar tillsammans det som kallas Cinque Terre. Bilvägen mellan byarna tar långa och snirkliga omvägar, så det är vandring, båt eller tåg som gäller. Kusten är otroligt vacker med vikar och berg på rad.

2016-07-07 09.08.08

Vi bodde i den västligaste av byarna, Monterosso del Mare, med en strand, en ny och en gammal by. Här finns en hel del turister med allt vad det innebär, men lite känsla av att det också bor folk här permanent finns ändå.

2016-07-06 20.17.09 P1010353

Ett landmärke i byn är en jättestaty av guden Neptunus som byggdes för att hålla upp altanen till en strandvilla för hundra år sedan. Tyvärr saknas en del kroppsdelar efter bombningar under andra världskriget.

P1010358

De flesta som besöker Cinque Terre passar på att ta sig till grannbyarna också. Vandring är absolut att rekommendera. Vandringsleden kallas Sentiero Azzurro (blå stigen) och går längs kusten mellan de fem byarna Monterosso al Mare, Vernazza, Corniglia, Manarola, och Riomaggiore, där fyra av dem skymtar som små prickar längs kusten sett från vår vandringsstart i Monterosso al Mare:

P1010349

Vi vandrade iväg på morgonen och tänkte att det inte såg så svårt ut att gå några byar bort.

2016-07-07 09.19.17

Det var dock lite jobbigare än vi trodde. Drygt 30 grader varmt och MÅNGA trappsteg uppför innan vi skymtade första målet och det bar nedför igen.

2016-07-07 12.16.10

Nästan 2 timmar tog det. Vyn, innan det bär nedför sista biten mot Vernazza, är verkligen vacker.

2016-07-07 10.46.46

skylt Framme i Vernazza var vi värda en kaffe. Efter det kändes det helt OK att ta en etapp till mot nästa by.
Denna gång med målet Corniglia. Mycket strategiskt på halva sträckan går vandringsleden praktiskt taget igenom en bar. Ja, lite oväntat, men så är detta ju Italien.

En del markdiskussioner pågår mellan kommunen, landägare och naturorganisationer. En del av alla varnings- och förbudsskyltar beror nog på det. På sina ställen är det på gränsen till nedskräpning…
OK, vi fattar budskapet. 2016-07-07 12.57.42

1,5 timmar och ett antal trappsteg upp och ned, så dök Corniglia upp i fjärran:

2016-07-07 12.42.18 2016-07-07 13.22.27

Nästa två vandringssträckor till Manarola och Riomaggiore var stängda, så vi behövde inte fundera på om vi skulle fortsätta (…men det hade vi inte tänkt ändå 🙂 ). Inne i byarna är det smala vindlande gränder i äkta italiensk stil, med lite känsla av vardagsliv, som att hänga tvätt och vårda sina krukväxter.

Till bloggen8
Det blev tåg tillbaka till Monterosso al Mare igen. Båt var tyvärr inte möjligt från Corneglia eftersom det inte finns en hamn där.

Valldemossa

Bergsbyn Valldemossa är ett ”måste” för varje turist på Mallorca och visst är den värd ett besök. Speciellt innan den verkliga högsäsongen startar. I en dalgång i Tramuntanabergen ligger denna lilla by med 2000 invånare.

2015-05-23 11.58.44 2015-05-23 12.41.37

Mest känd är Valldemossa för två tidiga besökare som spenderade en vinter där för nästan 200 år sedan. Chopin och författarinnan George Sand (ja, det gick inte att ha ett kvinnligt namn som författare på den tiden) som hyrde cell 4 i det tidigare kartusianska klostret under några kalla vintermånader.

P1000617

Chopin komponerade ett antal preludier, bland annat regndroppspreludiet. Det lär ha varit en ovanligt kall vinter 1838-39, så det kanske regnade en del också… Pianot blev kvar när han flyttade tillbaka till Frankrike.

2016-05-21 11.43.02

De gamla klostercellerna var inte någon upplyftande syn, men utsikten från terrassen utanför var desto bättre!

Till bloggen2

Det tidigare kungliga palatset och senare klostret med tillhörande kyrka och trädgårdar breder ut sig över centrum.

2015-05-23 11.44.29

Resten av byn är ett virrvarr av smala gränder längs sluttningarna.

Till bloggen3

Blommor är ett tema i varje gränd. Flest blomkrukor vinner?

P1000644

Vid slutet av många gränder tar den fina utsikten vid.

2016-05-21 11.47.09

Alla hus i byn har en kakelplatta med Catalina Tomás på vid dörren. Hon föddes i Valldemossa 1531 och helgonförklarades 1930. Bilderna av santa Catalina sägs ge skydd åt dem som bor i huset.

Till bloggen1

Varje Mallorquinsk by verkar ha någon ät- eller drickbar specialitet. Valldemossa har sina potatiskakor, Cocas de patata, som så klart måste testas. Potatis är förstås en huvudingrediens och smaken är som en sockerbulle helt enkelt.

P1000631

Många caféer finns det i byn, så det är inte svårt att få ett smakprov på denna lokala specialitet.

Gamla postvägen till Banyalbufar

Än så länge är vädret lämpat för vandring (dvs inte mer än 20-25 grader) och det gäller att passa på. En klassisk vandringsväg i Tramuntanabergen är den gamla postvägen mellan Esporles uppe i bergen och Banyalbufar vid kusten.

Genom att parkera bilen i Banyalbufar och ta bussen till Esporles så slipper man gå fram och tillbaka samma väg. En bra lösning!

2016-05-14 11.59.34

Vi startade således vandringen utanför byn Esporles med att gå uppför i någon kilometer. Efter att ha nått Coll des Pi 450 meter över havet så var det utför som gällde. Största delen av vägen är kullerstensbelagd och slingrar fram längs bergssluttningarna.

2016-05-14 12.58.11

Vägen var klar år 1401 och ända fram till 1800-talet var det den enda förbindelsen mellan byn Banyalbufar och resten av ön. Vägen (eller kanske åsnestigen?) går mest genom gamla ekskogar, som ger mycket skugga. Några färgklickar i form av ärttörne dyker upp då och då.

P1000589

Tyvärr tar växtligheten också bort den fina utsikten som man kan ana mellan träden. Bara på några ställen kunde man se ut över berg och hav.

2016-05-14 13.27.23

Vi hade flera bra idéer om att såga ner träd eller bygga ”utsiktsbryggor” för att locka besökare, men kanske är det ändå bäst precis som det är!

Vandringen är en del av GR221 som vi har rapporterat om lite då och då. Denna sträcka är väldigt välskyltad till skillnad från en del andra…

P1000583

OK, bara en och en halv timme kvar!
Efter totalt cirka 8 km nådde vi Banyalbufars gränder mitt ibland olivträd, citrusträd och otaliga odlingsterrasser.

2016-05-14 11.20.58

Stjärnfilter på kameran kan piffa upp tråkiga bilder, men denna gång var det mer ett handhavandefel 🙂 .

P1000607

Sant Elm

Ännu en fin liten Mallorquinsk by och en strand värt ett besök. Längst ut på sydväst-spetsen av Mallorca ligger den lilla byn Sant Elm.

2016-04-23 13.09.10

För ovanlighetens skull ligger själva byn vid havet och inte en bit inåt land. En placering som är perfekt i dagens turisttider, men som var sämre när sjörövare härjade på ön. Då var det bättre med en inlandsby och en separat hamn.

2016-04-23 13.12.20-7

Idag är Sant Elm en liten turistby med några hotell och en gågata med restauranger och butiker.

2016-04-23 13.06.20

En ganska lugn och stillsam plats så här på försäsongen.

2016-04-23 13.08.06

2016-04-23 13.04.14 Bortom bygatans slut sticker toppen av ön Sa Dragonera upp. Ett 500 meter brett sund skiljer ön från fastlandet. Ön är ett naturreservat som det går att besöka via båtturer från tex Sant Elm.