Res med Lundbergs

Det får nog bli några turer till ICA…

Singapore närmar sig med stormsteg… Drygt två veckor kvar. Känns spännande. Vi vet inte var vi ska bo och om vi kan stanna kvar så länge som det är tänkt. Har trängt djupt in i skrifterna om uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Hur svårt kan det vara tänker man, men det kan det. Grundinställningen är att Singapore vill locka till sig människor utifrån. Det finns visumkategorier för allt möjligt. Att jobba, studera, hälsa på släktingar, läkarvård, föda barn, köpa hus, söka jobb, investera pengar i landet, undersöka affärsmöjligheter, osv. Det finns alltid någon hake. Måste ha en lokal sponsor som går i god för en, får bara stanna 6 månader, måste investera mer än 50 miljoner, osv. Camilla har ju jobb, men tjänar för lite för att ta med sig familj, jag har lön men har inte lokal sponsor. Vi får helt enkelt vänta och se vad som blir bäst. 3 månader ska vi kunna stanna på ett vanligt inresetillstånd. Det får bli några besök på ICA (Immigration and Checkpoints Authority) för att reda ut det hela.

Det är i alla fall lite mer positivt än Australien (som vi också funderade över ett tag) där det snabbt slutade med att man är för gammal. Över 45 göre sig inte besvär…

Planer

Närhet till släkt och vänner, roliga jobb med bra kollegor, fin lägenhet i fantastiska Lund, när allt är bra blir vi rastlösa… Så föddes tanken (i Davids huvud) på att göra något annat.

Förslag:

Brisbane i Australien!

– Ja! Men är det inte VÄLDIGT långt bort?

Resa jorden runt!

– Nej, vi är för gamla för att leva som backpackers…

Åka Transsibiriska järnvägen!

– —— (no comments!)

Sök lärarjobb på svenska skolan i hela Europa!

– Ja, varför inte? 8 jobb sökta, men blev inte ens kallad till intervju – en törn för självförtroendet!

Bila genom USA!

– Skulle inte tro det!

Kolla var du kan undervisa i extra svenska!

– OK, finns överallt i världen. USA eller Asien låter mest lockande. Koh Lanta kanske?

Eller varför inte…

…SINGAPORE – Världens säkraste land att leva i!

Sagt och gjort, nu har vi två enkelbiljetter till Singapore den 16 augusti…

Det enda vi vet i nuläget är att jag (Camilla) kommer att undervisa 100 minuter/vecka i ”kompletterande svenska”.

Men vi måste ju ha någonstans att bo – hoppas det löser sig!

Cancún

Vi har bytt paradisön Holbox mot halvmiljonstaden Cancun. Mentalt har vi börjat vår hemresa. Dagens tre timmars bussresa var ett äventyr i sig, en budgetvariant med en skranglig buss som saknade många delar av instrumentpanelen och hade en växelspak som såg ut som en dittejpad pinne. Antalet passagerare var betydligt fler än antalet sittplatser. När bussen var knökfull steg det dessutom på tre försäljare som, med sina snacks, frukter och tacos, skulle tränga sig längst bak i bussen. Mexikanare är ett tålmodigt folk och troligen skulle ingen ha reagerat ens om någon stigit på med en get…

Holbox – manaña, manaña

Här på Holbox är det lätt göra ingenting, en lisa för både kropp och själ!

Man kan förstås ta en promenad på sanddynerna och kolla in hästskokrabborna, underliga förhistoriska skapelser som krälar i vattenbrynet.

Eko-turism och miljö är prioriterat, vårt boende har sopsortering, solfångare och mulltoa. Här finns inga asfalterade vägar och nästan inga bilar, i stället kör folk omkring i golfbilar.

I byn finns ett litet mysigt centrum där man, förutom mexmat, kan äta homemade pasta. No more tortillas please!

I går kväll, precis när vi lämnat restaurangen, blev det strömavbrott i hela byn. Under bråkdelen av en sekund stannade allt och det blev helt tyst. Sedan började hundar skälla och barn skrika, innan lugnet la sig och folk började skratta och prata med varandra. Det är MÖRKT när man tycker att stjärnhimlen lyser upp. Det varade några minuter, sedan blev allt ok igen. Utom “vår” golfbil som plötsligt hade punka. Men i ett land fullt med vänliga människor löser sig allt. Jag bävade ett tag för att vi skulle få gå hem, längs den öde och icke upplysta vägen, där vi på väg mot byn fått väja för en megaspindel och en orm.

Hade någon i familjen haft en ornitologisk ådra skulle vi kanske känt igen flera av alla de fåglar som finns här, men nu kan vi bara namnge pelikan (och möjligen ibis).

Fina fisken

Mahahual är onekligen en vacker plats att vara på! Perfekt för snorkling, bara att gå ut direkt från stranden. Lika långgrunt som i Lommabukten, men oj vilka fina fiskar.

Fin snorkling bara en bit ut i det grunda vattnet.

Strandremsan bjuder på några olika restauranger och boenden i olika prisklasser, det mesta för backpackers. Vi försöker välja boende i den prisklass som med största sannolikhet ger oss rum utan äckliga småkryp. Detta eftersom jag blir totalt nojig om jag ens TROR att det KAN finnas sådana på toa eller under sängen! Hittills har vi bara delat rum med enstaka ödlor och ödlor är faktiskt OK.

I morgon styr vi kosan norrut, målet är en djurfri bungalow på Isla Holbox.
God fortsättning allihop!

Mahahual

Så var det dags att dra vidare frän Playa del Carmen. Vi hade bokat hyrbil med Avis i god tid. Gick for att hämta den på kvällen. Då tittade de på priset som jag hade fått och konstaterade att det nog inte fanns någon bil for tillfallet… Säkert hade de insett att de kunde få mer per dag for bilen nu när det började bli högsäsong! Typiskt! Ska aldrig välja Avis igen! Då var det bara att leta vidare efter en bil i ett allt mer hysteriskt Playa del Carmen. Turisterna bara ökade dag for dag inför nyår. Efter en tre fyra hyrbilsfirmor som precis hade hyrt ut sin sista bil hittade vi tillsist också en “sista bil”. Puh! Sen bar det iväg till Mahahual 30 mil söderut.

Vi gjorde ett bad- och kulturstopp i Tulum.

Stranden i Tulum. Rankas som en av de bästa i världen. Ja, fin var den, men också väldigt mycket folk.

Sista biten var bland de mest sövande vägar jag varit med om. Spik raka, platta, inga hus, bara låg djungel vid sidorna. Sista 6 milen är latta att beskriva. Först 2 mil absolut rakt och platt vag, sen en kurva! Tydligt skyltad i god tid och med max 50 i hastighet i fall man glömt hur det ar att svänga. När den väl var avklarad var det 4 mil spik rakt igen, inga överraskningar utom en överkörd 1,5 meters orm.

Nu är vi alla fall i Mahahual för att fira nyår. En liten lugn by som har återhämtat sig sakta efter att orkanen Dean jämnat den med marken 2007. Ibland ökar dock tempot när karibiska kryssningsfartyg lägger till och släpper av ett antal 1000 amerikanska turister.

Det blir nog ett väldigt lugnt nyårsfirande. Har bara hittat en handfull restauranger i hela byn (kryssarna äter ju på båten…).

Gott Nytt År!

Cenoter

Mayafolket tyckte att cenoter kunde användas som offerplatser eller för att ta skydd i. Tydligen finns här många underjordiska floder som gröper ur kalkstenen och när “taket” rasar in bildas vattenfyllda håligheter, cenoter. Den första vi badade i var nedsänkt ca 15 m under markytan och 140 m djup. Mörkt vatten och många turister. Igår badade vi i Cenote Christalinos, en azurblå pöl mitt i djungeln med grottor på ena sidan och mangroveträsk på den andra. Det var bara vi där och det kändes inte helt ok att kliva i vattnet precis intill en halvmeter stor ödla som övervakade varje steg vi tog. Mangroveträsk och snorkling känns inte heller riktigt som om de hör ihop. Men vi samlade mod och hoppade i för att snorkla. Häftigt!

Mexicos nätter

Hejsan hoppsan! tro det eller ej, men jag(Lovisa) är faktiskt med på resan även fast jag inte är den aktivaste bloggaren.

Mexiko är både fint och spännande, men det som är mest spännande är att dela rum men linus eftersom att det inte går en natt utan att han pratar i sömnen. Härom natten vaknade jag av att han satt upp i sängen, paddlade med armarna och gungade fram och tillbaka samtidigt som han gnällde oroligt. För att lugna honom lägger jag handen på hans axel och säger tyst hans namn. Det hjälpte för han tysnade och la sig ner igen. Efter en liten stund frågar jag av ren nyfikenhet vad han hållt på med och som svar får jag “inget, det är du som håller på!” tack tack, då fick man skulden för det.

Nu ska jag lägga mig i blåsten och försöka sola ett tag. / lovisa

Vad är detta?

Ett gäng sadana har korsade vår väg under en tidig morgonpromenad. Linus säger att det ar en pungråtta men han var, a andra sidan, först helt säker på att det var en Chihuahua! Så kanske ska man ta det han säger med en nypa salt. Annars kan man ju ta en tequila med en nypa salt!

Dyka eller snorkla?

Dyka eller snorkla? Hahaha, ingenting i världen skulle fa mig att dyka på riktigt! Linus hoppades infor gårdagens dyk att fa se bullsharks (vet inte vad de heter pa svenska), de attackerar tydligen inte en om man ar lugn… Själv hoppas jag att han, och alla jag känner, ska slippa simma öga mot öga med just bullsharks (ja andra hajar med for den delen)!

Nej då ar snorkling bättre, tillräckligt adrenalinhöjande for min del. Fantastiskt faktiskt, till och med när man guppar omkring som Ture Turist med ett gäng andra entusiaster, de flesta iklädda knallgula flytvästar! Det ar helt otroligt vilka fiskar det finns! Verkligen i regnbågens alla färger, vissa så vana vid snorklare att de simmar på en. Synd att man inte känner igen dem och kan namnge några. De enda vi kände igen var några barracudor.

SNorklade gjorde vi på ön Cozumel mitt bland kryssningsfartygen.

Annars njuter vi mest av lata dagar. Vädret ar bra, en del moln på eftermiddagarna gör att man orkar annat an att ligga på stranden. Spela spel till exempel. Jag köpte ett nytt spel infor resan, SET heter det. For er som jobbar i skolans värld vill jag förtydliga att det INTE handlar om Socio Emotionell Traning utan ar ett familjespel med enkla regler (det behovs nar 4 tävlingsinriktade personer ska spela mot varandra). Något försent upptäckte vi att spelet var rekommenderat av MENSA… och det kan jag förstå, man får tänka sa det knakar. Ännu senare upptäckte vi att spelet bygger på olika färger, man måste kunna skilja på röd, grön och lila. Svårt för vissa, så det var inget bra spel for vår familj!