Akacior importerade från Filippinerna bidrar till att göra Singapore till en ovanligt grön och fin storstad…
Här kommer några bilder från Orchard Rd (shopparnas Mecka) och kvarteren intill.
Grönt är skönt
Äta bör man
Naturligtvis finns här massor av god asiatisk mat att välja mellan, många fina restauranger men också enklare foodcourts där man kan äta gott för en billig penning. Kvällens middag intogs i ett köpcentrum, tänk er ett svenskt köpcentrum där restaurangerna samlats till ett ställe – ungefär så var det, men utbudet kan multipliceras med tio och säkert ljudnivån också. I detta myller skulle vi välja vad vi ville äta, kollade på bilder så det inte skulle bli grodlår eller nåt. Köpte mat, men de sålde ingen dricka så det fick vi köpa i en annan del av lokalen. Men kunde också köpt dricka av ”lilla gulliga damen” som ropandes drog omkring på en vagn med en massa muggar med juice? i regnbågens alla färger.
Nåväl, mat och dricka på plats, men att äta nudlar med pinnar är inte lätt så vi var snabbt i akut behov av servetter. MEN det skulle man tydligen ha med sig själv… Synd att vi inte visste det, extra jobbigt blev det när man blev snuvig och svettig av den starka maten! Men maten var mycket god, en del av kycklingbitarna skulle till och med Anna Anka gillat!
En gång för alla
Tänkte att det första inlägget får handla om VÄRME. Här är varmt! Man svettas! Men ingen verkar svettas som vi, den inhemska befolkningen ser inte ut att påverkas alls. I fräscha kläder strosar de omkring i stan, medan vi är sjöblöta över hela ryggen och får torka svetten ur pannan… Kanske kan man vänja sig, om inte så ska vi nog komma på deras knep! UV – paraply kan vara ett steg på vägen.
Temperaturen ligger på ca 30 grader, dygnet runt och året om! Kallast någonsin i Singapores historia sedan 1965 är 18.6 grader! De där koftorna (ja, koftorNA – i plural) som jag packat kunde gott stannat hemma och lämnat plats i resväskan för ytterligare ett par skor!
Så, därmed är värmen avhandlad och vi behöver inte älta det vid varje inlägg, eller?
För övrigt är Singapore en ovanligt vacker storstad, inte bullrig som Bangkok och definitivt inte kaotisk som Kairo! Nej, här är fräscht, fint och underbart mångkulturellt!
Bilderna visar att ALLA behöver AC och att paraply är bra även i solsken!
Det får nog bli några turer till ICA…
Singapore närmar sig med stormsteg… Drygt två veckor kvar. Känns spännande. Vi vet inte var vi ska bo och om vi kan stanna kvar så länge som det är tänkt. Har trängt djupt in i skrifterna om uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Hur svårt kan det vara tänker man, men det kan det. Grundinställningen är att Singapore vill locka till sig människor utifrån. Det finns visumkategorier för allt möjligt. Att jobba, studera, hälsa på släktingar, läkarvård, föda barn, köpa hus, söka jobb, investera pengar i landet, undersöka affärsmöjligheter, osv. Det finns alltid någon hake. Måste ha en lokal sponsor som går i god för en, får bara stanna 6 månader, måste investera mer än 50 miljoner, osv. Camilla har ju jobb, men tjänar för lite för att ta med sig familj, jag har lön men har inte lokal sponsor. Vi får helt enkelt vänta och se vad som blir bäst. 3 månader ska vi kunna stanna på ett vanligt inresetillstånd. Det får bli några besök på ICA (Immigration and Checkpoints Authority) för att reda ut det hela.
Det är i alla fall lite mer positivt än Australien (som vi också funderade över ett tag) där det snabbt slutade med att man är för gammal. Över 45 göre sig inte besvär…
Planer
Närhet till släkt och vänner, roliga jobb med bra kollegor, fin lägenhet i fantastiska Lund, när allt är bra blir vi rastlösa… Så föddes tanken (i Davids huvud) på att göra något annat.
Förslag:
Brisbane i Australien!
– Ja! Men är det inte VÄLDIGT långt bort?
Resa jorden runt!
– Nej, vi är för gamla för att leva som backpackers…
Åka Transsibiriska järnvägen!
– —— (no comments!)
Sök lärarjobb på svenska skolan i hela Europa!
– Ja, varför inte? 8 jobb sökta, men blev inte ens kallad till intervju – en törn för självförtroendet!
Bila genom USA!
– Skulle inte tro det!
Kolla var du kan undervisa i extra svenska!
– OK, finns överallt i världen. USA eller Asien låter mest lockande. Koh Lanta kanske?
Eller varför inte…
…SINGAPORE – Världens säkraste land att leva i!
Sagt och gjort, nu har vi två enkelbiljetter till Singapore den 16 augusti…
Det enda vi vet i nuläget är att jag (Camilla) kommer att undervisa 100 minuter/vecka i ”kompletterande svenska”.
Men vi måste ju ha någonstans att bo – hoppas det löser sig!
Cancún
Vi har bytt paradisön Holbox mot halvmiljonstaden Cancun. Mentalt har vi börjat vår hemresa. Dagens tre timmars bussresa var ett äventyr i sig, en budgetvariant med en skranglig buss som saknade många delar av instrumentpanelen och hade en växelspak som såg ut som en dittejpad pinne. Antalet passagerare var betydligt fler än antalet sittplatser. När bussen var knökfull steg det dessutom på tre försäljare som, med sina snacks, frukter och tacos, skulle tränga sig längst bak i bussen. Mexikanare är ett tålmodigt folk och troligen skulle ingen ha reagerat ens om någon stigit på med en get…
Holbox – manaña, manaña
Här på Holbox är det lätt göra ingenting, en lisa för både kropp och själ!
Man kan förstås ta en promenad på sanddynerna och kolla in hästskokrabborna, underliga förhistoriska skapelser som krälar i vattenbrynet.
Eko-turism och miljö är prioriterat, vårt boende har sopsortering, solfångare och mulltoa. Här finns inga asfalterade vägar och nästan inga bilar, i stället kör folk omkring i golfbilar.
I byn finns ett litet mysigt centrum där man, förutom mexmat, kan äta homemade pasta. No more tortillas please!
I går kväll, precis när vi lämnat restaurangen, blev det strömavbrott i hela byn. Under bråkdelen av en sekund stannade allt och det blev helt tyst. Sedan började hundar skälla och barn skrika, innan lugnet la sig och folk började skratta och prata med varandra. Det är MÖRKT när man tycker att stjärnhimlen lyser upp. Det varade några minuter, sedan blev allt ok igen. Utom “vår” golfbil som plötsligt hade punka. Men i ett land fullt med vänliga människor löser sig allt. Jag bävade ett tag för att vi skulle få gå hem, längs den öde och icke upplysta vägen, där vi på väg mot byn fått väja för en megaspindel och en orm.
Hade någon i familjen haft en ornitologisk ådra skulle vi kanske känt igen flera av alla de fåglar som finns här, men nu kan vi bara namnge pelikan (och möjligen ibis).
Fina fisken
Mahahual är onekligen en vacker plats att vara på! Perfekt för snorkling, bara att gå ut direkt från stranden. Lika långgrunt som i Lommabukten, men oj vilka fina fiskar.
Strandremsan bjuder på några olika restauranger och boenden i olika prisklasser, det mesta för backpackers. Vi försöker välja boende i den prisklass som med största sannolikhet ger oss rum utan äckliga småkryp. Detta eftersom jag blir totalt nojig om jag ens TROR att det KAN finnas sådana på toa eller under sängen! Hittills har vi bara delat rum med enstaka ödlor och ödlor är faktiskt OK.
I morgon styr vi kosan norrut, målet är en djurfri bungalow på Isla Holbox.
God fortsättning allihop!
Mahahual
Så var det dags att dra vidare frän Playa del Carmen. Vi hade bokat hyrbil med Avis i god tid. Gick for att hämta den på kvällen. Då tittade de på priset som jag hade fått och konstaterade att det nog inte fanns någon bil for tillfallet… Säkert hade de insett att de kunde få mer per dag for bilen nu när det började bli högsäsong! Typiskt! Ska aldrig välja Avis igen! Då var det bara att leta vidare efter en bil i ett allt mer hysteriskt Playa del Carmen. Turisterna bara ökade dag for dag inför nyår. Efter en tre fyra hyrbilsfirmor som precis hade hyrt ut sin sista bil hittade vi tillsist också en “sista bil”. Puh! Sen bar det iväg till Mahahual 30 mil söderut.
Vi gjorde ett bad- och kulturstopp i Tulum.
Sista biten var bland de mest sövande vägar jag varit med om. Spik raka, platta, inga hus, bara låg djungel vid sidorna. Sista 6 milen är latta att beskriva. Först 2 mil absolut rakt och platt vag, sen en kurva! Tydligt skyltad i god tid och med max 50 i hastighet i fall man glömt hur det ar att svänga. När den väl var avklarad var det 4 mil spik rakt igen, inga överraskningar utom en överkörd 1,5 meters orm.
Nu är vi alla fall i Mahahual för att fira nyår. En liten lugn by som har återhämtat sig sakta efter att orkanen Dean jämnat den med marken 2007. Ibland ökar dock tempot när karibiska kryssningsfartyg lägger till och släpper av ett antal 1000 amerikanska turister.
Det blir nog ett väldigt lugnt nyårsfirande. Har bara hittat en handfull restauranger i hela byn (kryssarna äter ju på båten…).
Gott Nytt År!
Cenoter
Mayafolket tyckte att cenoter kunde användas som offerplatser eller för att ta skydd i. Tydligen finns här många underjordiska floder som gröper ur kalkstenen och när “taket” rasar in bildas vattenfyllda håligheter, cenoter. Den första vi badade i var nedsänkt ca 15 m under markytan och 140 m djup. Mörkt vatten och många turister. Igår badade vi i Cenote Christalinos, en azurblå pöl mitt i djungeln med grottor på ena sidan och mangroveträsk på den andra. Det var bara vi där och det kändes inte helt ok att kliva i vattnet precis intill en halvmeter stor ödla som övervakade varje steg vi tog. Mangroveträsk och snorkling känns inte heller riktigt som om de hör ihop. Men vi samlade mod och hoppade i för att snorkla. Häftigt!
