Res med Lundbergs

Jullovets första dag startade med solsken så det fick bli en sväng nerom poolen. Härligt, men det här med sol och bad kan man faktiskt få nog av… vi är ganska rastlösa av oss så David stod ut i 30 minuter och jag det dubbla! Efter en koll i guideboken bestämde vi oss för att i stället ta tåget (tunnelbanan alltså) till Geylang, en stadsdel där de flesta invånarna är malajer. Klev av tunnelbanan på stationen efter Geilang för att få en liten extra promenad, undrar hur många mil vi går per vecka? Tillräckligt för att få benhinneinflammation tydligen…

Geylang sägs vara Singapores mest kända matdistrikt, så hur vi kan ha missat detta område förstår jag inte! Massor av restauranger och ganska lite folk, många fina shophouses och så lite underhållning i form av musikanter på ett bilflak som skramlade omkring…

I mitt huvud finns en ”måste testa-klocka” och den ringde när jag förstod att grodlår var vad man skulle äta här.

Här ligger några rääliga grådor, skinnflådda och huvudlösa – ingen vacker syn..

Men, tja, tillagade var de helt OK. Som att äta kycklingben fast köttet var mer som vit fisk, smakade inte så mycket i sig själv men det blev gott med ris och chili!

Jag måste erkänna att jag trodde att det bara fanns Tiger att tillgå i Singapore. Så är det inte alls! Under månaderna som gått har vi hittat än det ena än det andra mikrobryggeriet att testa öl på. Flera ställen brygger direkt på plats i puben medan vissa hämtar öl från något litet lokalt bryggeri. Eftersom det är Singapore det handlar om måste vissa utmärka sig mer än andra med att vara tex världens högsta eller något annat utmärkande. Några spännande ställen som kan rekommenderas är:

Brewerkz var bryggeriet vi först hittade. Inte så konstigt eftersom det syns och hörs mest. Är egentligen en restaurangkedja några olika ställen i Singapore. Den ”mitt i stan” har en förmåga att växa fritt ut på kajerna vid Clark Quay (en turistmagnet I kvadrat). Behövs det mer plats hämtar man bara fler bord och ställer någonstans. Även när det gäller att brygga öl är Brewerkz stort. Runt ett dussin öl att välja på av alla möjliga smaker. Man kan få en liten provsmakning med fyra sorter av eget val. Det svåra är sedan att hålla koll på vad det kostar! En komplicerad matris med mer eller mindre ”happy hours”och storlek på glas, kannor och öltorn (4 liter…)! Havrestouten var förstås bäst tyckte jag, Camilla tyckte mer om den vita kaninen som är en veteöl.

LeVel33 påstår sig vara världens högsta mikrobryggeri (mätt over gatunivån då…). På 33 våningen med utsikt över Marina Bay och med en utomhusdel som är perfekt om det inte regnar som när vi var där. En ganska imponerande bar med bryggeritankar och kontrollpanel direkt bakom bartendern för att verkligen visa att här transporterar vi inte några långa sträckor inte. 4 olika ölsorter bryggs och två av dem är porter/stout! En fördelning som jag tycker är perfekt! Här är det kanske utsikten från baren som gör sig bättre än en bild på en öl:

Pump room ligger mitt i Clark Quay. De brygger ett antal öl på plats och har satsat på en provsmakningsbricka med 8 sorter med allt från veteöl till brun ale (tyvärr var portern slut just då, men det löste vi genom att komma tillbaka några veckor senare!) lite imponerande att servitören kom in med alla 8 i en enda röra och sedan sorterade upp dem bara genom att titta på dem! Om vi nu fick dem i rätt ordning förstås 🙂

Tawandang ligger trevligt i Dempsey Hill som är en liten oas ganska nära centrum (som vi har nämnt tidigare för många inlägg sedan…). Ett antal gamla mönstringsbaracker som är omgjorda till restauranger, butiker och några mikrobryggerier. Tawandang har utsett sig själva till världens bästa tysk-thai-restaurang! Kanske inte så stor konkurrens i den kategorin? Tre öl på menyn som bryggs i lokalerna: vete, lager och dunkel, alla enligt tyska öltraditioner. Ett överkomligt antal att prova igenom till ”förrätt”. Precis intill ligger också Red Dot som vi nämnt tidigare med sin gröna, nyttiga öl med Spirolinaalger som mycket väl kan visas igen (Camilla lyckades kalla det Red Spot då, men efter några gröna kan det ju bli så…):

Bairds öl var en liten udda upplevelse. Vi skulle prova en liten restaurang nere på vår gata när det visade sig att de hade ett helt uppslag med mikrobryggeriöl i menyn! Inget tydde på att det fanns något bryggeri i lokalen… Efter lite efterforskning var det inte direkt ett lokalbryggeri det handlade om utan ett japanskt mikrobryggeri som exporterar till några få ställen utanför Japan. Vilken tur man kan ha att det var till just vår gata! Än så länge har vi bara provat två sorter, men det blir säkert fler för det är ju så nära.

Här finns massor av spännande smaker att upptäcka…

Durian till exempel, frukternas konung, en taggig frukt som luktar gamla sopor – det vill man ju gärna äta! Eller? När man strosar omkring i Chinatown slår det en stank emot en med jämna mellanrum, då vet man att man är nära en durianförsäljare. På hotell och vid tunnelbanor är det ofta skyltat med durianförbud.

Förutom att durian innehåller diverse vitaminer och sägs ha värmande egenskaper har den enligt folket på Java även erotiska egenskaper! Smaken och konsistensen utlöser en omedelbar kräkreflex, något så äckligt kan man bara inte äta! På Wikipedia kan man läsa att durian kan smaka creme cheese, löksås och sherry…

Kolla hur ful och oaptitlig den ser ut där den ligger och stinker!

Ska man säga något till durians försvar, så är det att oskalad är det en fin frukt (låt den så förbli!)

Rambutan är en annan taggig ( eller snarare hårig) frukt, stor som en oval golfboll. Man äter det vita fruktköttet och petar bort den stora kärnan i mitten. Smaken är sötsyrlig och påminner lite om vindruvor fast konsistensen är fastare. Ganska gott fast ser den inte lite ”skum” ut halvskalad?

Som avslutning på vår fruktstund fick det bli lite blåbär och jordgubbar – detta i form av underbart goda cupcakes, vi är ju inga fruktarianer…

Efter att ha hittat flera trevliga mikrobryggerier i Singapore var det dags att besöka ett riktigt storbryggeri! Tiger är ölen som gäller i Singapore. Bryggeriet ligger i världens ände, längst ut på öns västspets. Vi hoppade av bussen precis i tid för att inte hamna i Malaysia. När vi tänkte stort bryggeri tänkte vi också stort antal besökare. Bokningar i förväg var nödvändigt så det hade vi gjort. Väl där verkade det ganska lugnt och det visade sig att vi var de enda besökarna på den turen.

Ett storbryggeri är också en storindustri utan någon direkt charm. 70 000 flaskor/burkar producerades den timmen vi var där utan att man såg någon som arbetade… Men, redan före turen förklarade guiden att det är drickandet i slutet som är det viktiga! En fullskalig pub av engelskt stuk uppenbarade sig till sist, endast byggd för rundvandringsbesökare och arbetarna som kunde komma förbi och ta en öl ibland. 45 minuters fritt drickande! Det var decennier sedan Carlsberg slutade med det till alla svenska teknologers förtret. Det är inte heller bara Tiger som gäller för man brygger en lokal Guinness, en egenstout, lokala öl av experimenttyp också. Helt perfekt! Eftersom vi var de enda besökarna lyckades vi också få en pratstund med guiden och lite tips på resmål i grannländerna. Efter detta blir det väl en och annan extra Tiger ibland kan man tänka.