Nya bloggen!!

Det är alltid dags att ändra och förnya! Så också vår blogg! Det gamla verktyget vi använde för att redigera bloggen var varken särskilt bra eller pålitligt. Bilduppladdning var alltid spännande, man visste aldrig vad som skulle hända och plötsligt var bloggen kursiv eller i fetstil utan att vi rört någonting. Vi har också fått synpunkter på att andra bloggare inte kan länka vidare till sina sidor, vilket är trist.

Nu drar vi därför igång det nya. Gammalt innehåll kommer vi att flytta över utom ”Mexico”, som ligger kvar med en egen ny adress: mexicomed.lundbergs.me. Under tiden ligger även gamla inlägg kvar på den adressen istället.

Vi hoppas att det nu ska vara lite enklare att kommentera våra inlägg. Gör gärna det!

Gör ni inget annat än äter?

Ja, det kan tyckas att vi äter hela tiden, men så är det att vara en foodie!

Jag vill dessutom lära mig att laga nya rätter, gärna spännande asiatisk mat, och fick idag chansen att tillsammans med några andra Sweor prova på indisk matlagning under ledning av Kirti Dayani. Vi diskuterade hur man bäst blandar sin egen Garam Masala och om den ska innehålla 12 eller 18 olika kryddor, om man kan ta margarin i stället för smör, var man hittar mest prisvärda saffran med mera. Men på frågan hur vi gör när vi benar ur kyckling tittade alla sig lite frågande omkring… ben i kycklingen? Nej , det finns inga ben i svensk kyckling!

Under förmiddagen skulle det tillagas Butter chicken, Punjabi Daal, Naanbröd och saffransris. Dessutom hade Kirti ambitionen att vi skulle lära oss en massa om olika sorters kryddor, fett, linser, socker, hur man blancherar tomater och hur mycket färgämnen som används på restaurangerna här i Singapore (MASSOR)! Att maten blev god kanske ni redan har listat ut!

Det blev en väldigt intressant förmiddag där man fick känslan av att Kirti visste allt, men icke! Hon mutade med en vällagad indisk curry till den som visar henne hur man bakar kanelbullar…

Roxette

Roxette mellanlandar i Singapore för en konsert på sin världsturné. Inte varje dag som stora artister dyker upp här så det gällde att passa på. Av någon anledning så stämmer Roxettes världsturnéer med våra sejourer utomlands. Senast såg vi dem i Dublin 1994. Det verkar som de är mer kända utomlands än i Sverige. Bara på detta årets turné är det så där en 50 spelningar i Australien, Asien, Sydamerika, Afrika och Europa (utom Sverige)…Efter att ha läst tidningarna lärde jag mig att ”It must have been love” var ledmotiv i ”Pretty Woman”. Då förstod jag plötsligt varför Gessle sa på konserten att den tog dem hela vägen till Hollywood!

Här i Singapore var det några tusen hängivna fans inklusive ett antal svenskar. Riktig allsång i några refränger som nog inte svenskarna stod för ensamma.

En spontan specialeffekt fick vi också se när gitarristen trillade framstupa, men fortsatte spela genom hela fallet 🙂

Marknader i Kota Kinabalu:

Älskar vimlet på marknader och har hunnit med Filippino market, The Gaya street fair, Nabalu handicraft center och Central market , extra kul med marknader som främst vänder sig till lokalbefolkningen.

David tycker också det är jättekul med marknader… NOT!

Vi har dock inte köpt något av följande:

Cigarrer för ca 20 kr/styck

Halal-kattmat, för muslimska katter eller?

Kryddor eller vackra orkidéer!

Nymalet kaffe.

Fina fisken!

Äkta Ray-Bankopior

Vi har DEFINITIVT INTE köpt något av följande…

Mount Kinabalu

OK, vi tar en guidad busstur så vi slipper tänka… eftersom vi var de enda anmälda på den turen bidde det ingen buss utan en lila Proton! Så med en mycket allmänbildad och politiskt intresserad kines har vi vallats runt till varma källor, stor blomma, canopy walk och Mount Kinabalu.

Fast vi besteg inte det 4100 m höga berget, det är liksom inte min grej. Det är INTE heller canopy walk, där man går omkring på en svajig hängbro i höjd med trädtopparna. Speciellt inte när träden är höga som 10-våningshus.

Men jag gjorde det (och mådde illa av skräck!)!

Bada i varma källor kan vara mysigt, men här kändes det lite sunkigt med kaklade badkar. Fick också erfara att bikini inte är optimalt, om man inte vill dra blickar till sig, när övriga badare är muslimer…

Så den här blomman, rafflesia, som fått sitt namn efter sir Stamford Raffles (som grundade Singapore). Blomman kan bli en meter i diameter och har varken stjälk eller blad, den växer på andra växters rötter. Här är den en sevärdhet och det är naturen, inte människan, som styr över var rafflesian ska växa. Den som råkar ha en sådan i sin trädgård tjänar pengar på att låta turister komma in och titta.

Pulau Sapi

Snorkling är fantastiskt underbart, dock jobbigt med revirtänkande fiskar som
bits!

Stilstudie i snorkelmode, vantar och strumpor känns lite udda!

 

 

Fisk till lunch såklart!

Fler som var hungriga!

Brunei ligger också på Borneo

Ena dagen middag för 40 kr (2 smarriga kycklingrätter, pappadums, ris, grönsaker och vatten) nästa dag en enkel lunch (2 mackor + Cappuchino) för 110 kr. Men det är mer än priset som skiljer mellan Malaysia och det lilla, rika sultanatet Brunei Darussalam.

Vi tillbringade gårdagen i Bandar Seri Begawan, Bruneis huvudstad, där vi chillade runt och beundrade vackra bilder av Hassanal Bolkia, sultanen himself! (Oj, nu blev jag nog lite svart om tungan…).

Bruneis storhetstid var på 1500-talet, med sedan kom
européerna och tog över och fram till 1984 var Brunei kontrollerat av britterna.
Men landet har styrts av samma dynasti sedan 1400-talet och sultanen bor i
världens största palats med 2000 rum…

Det är svårt att beskriva känslan av att strosa omkring i huvudstaden… fina byggnader, mycket guld, stor flott moské, hel stadsdel på pålar vid floden och så alla dessa bilder av sultanen, men nästan inget folk. Mest bara några turister/expats på caféet vi hittade.

 

Till skillnad från ”Kalles” berömda uttalande 2004, så upplever jag inte Brunei som ”ett mer öppet land än något annat man kan tänka sig”!

Niahgrottan

Grottor finns det gott om på Borneo. Eftersom vi stannat i Miri var Niah-grottorna vårt mål för dagen. Med hyrbil skulle vi ta oss de dryga 10 milen. Kartor och vägbeskrivningar är ganska enkla i denna del av världen. Det är Vägen med stort ”V” som gäller. Det finns bara en väg som går genom hela Malaysiska Borneo och den har fått vägnummer 1 (så logiskt!). GPSen i telefonen gav samma besked. Bara en väg inlagd, alla avvikelser betyder att det ser ut som man är ute i terrängen.

Vägen dit var ganska enformig: regnskog eller oljepalmsplantager. När vi hittat ingången till Nationalparken med grottorna insåg vi att här handlar det inte om massturism där alla slussas omkring i stora horder. Här handlar det om turism på egen hand. Vi fick skriva in oss i nationalparksregistret som turist 2 och 3 den dagen (kl 12…). Sedan fick man hyra en ficklampa, bli skjutsad över en liten flod för 2 kr och sedan följa en 3 km snitslad stig rakt in i djungeln helt på egen hand.

 

Väl framme vid grottorna insåg vi att även här var vi helt ensamma och fick sköta oss på egen hand. Kändes speciellt, men också ganska häftigt med tanke på att det är en av de största grottorna i världen. Ingången på 250 meters bredd kan man inte missa och grottorna är stora som 10 fotbollsplaner och har upp till 75 meter i takhöjd. Det mest speciella är att grottorna har varit bostad åt människor i 40 000 år fram till på 1400-talet. En otrolig plats för en arkeolog där man kan följa människans utveckling på en och samma plats under så många år. Ganska hisnande tanke att här hade bott människor i 25 000 år när Sverige började befolkas…

Nuförtiden bebos grottorna av Swiftletsfåglar och fladdermöss. Fåglarnas bon är värda guld eftersom det är dem man gör ”birds nest”-soppa av. Tyvärr var plockningssäsongen för bona över så vi fick inte se hur det gick till att klättra upp i grottaket för att nå dem. Fladdermusspillning fanns i överflöd. De arkeologiska utgrävningarna har inte handlat om att gräva i jord direkt…

Tyvärr tröt modet (Camillas) och vi vågade oss inte på att gå ner i grottans mörkaste hål, även om det fanns trappor så långt ficklamporna kunde lysa. Vi gick tillbaka de 3 kilometrarna utan att möta någon och betalade snällt 2 kr för att komma tillbaka över den bruna floden med en spanande egret. (tror att fågelarterna är swiftlet och egret, men vad heter de på svenska?)

Kong Meng San Phor Kark See

Eller kmspks som man också kan kalla det. Ett stort men inte så gammalt buddhistiskt tempel i Singapore. Ligger lite utanför centrum och få turister hittar hit. Började byggas på 20-talet och har sedan byggts till med hjälp av allehanda donationer till att omfatta ett helt kvarter.

Vi hade sett byggnaden på håll innan, men var nyfikna och tog en närmare titt. Som enda tursiter inom synhåll kändes det lite som om vi kommit fel. Många tempelbesökare så här en söndag, men ingen som tittar snett på en om man går omkring och fotograferar istället för att be eller meditera. Vi blev till och med ”guidade” av en man som hade mycket att säga men som vi inte vet vilket språk han pratade, troligen en utpräglad ”singlish”… synd att vi inte förstod, för han hade nog något viktigt att säga om alla bilderna längs taken.

En stor gyllene stupa pryder också taket, en symbol för Buddhas upplysta sinne.

Chu van (eller svastika som vi i väster kallar den), symbolen för upplysthet, att ha uppnått nirvana, finns på många Buddha-statyer och pagoder. Symbolen kan användas för dem som har nått Nirvana.

Att bränna värdsliga papperskopior är en viktig del av att hedra närstående döda. Allt som personen kan tänkas behöva bränns i form av papperskopior för att personen ska få tillgång till dem. I dagens moderna samhälle behövs mycket: bilar, pengar, iPads, ja listan är lång. Kmspks är tydligen Singapores största ställe att elda dessa papperskopior på… flera ugnar fanns att tillgå. Bränningen har dock blivit så stor att resten av befolkningen klagar och det är ju inte direkt miljövänligt… Kan t.o.m kräva en del varningstexter…

Vi hade i alla fall tur med vädret!

Visst har man förutfattade meningar, ingen tvekan om saken. Inför gårdagens utflykt med guidad tur på ön Batam i Indonesien var min gissning att det främst skulle vara medelålders kinesiskor med på resan. I själva verket var det ett kinesiskt par, fem filippinskor och så vi två svenskor… in alles nio personer alltså!

Helt fel uppfattning hade jag dessutom om själva ön, som jag trodde var en liten turistö… men Batam är stor som hela Singapore och har ca en miljon invånare. På hela dagen såg vi inga andra ”västerlänningar” (”västerlänningar” är inte rätt eftersom ”österlänningarna” (australiensarna) är minst lika vita som vi).

Det blev en trevlig, men annorlunda dag…

  • Stopp 1: En butik som sålde snacks
    av olika slag, jag nöjde mig med provsmakningen!
  • En av filippinskorna kommenterade
    guidens utseende med ”You fat”! Sant förvisso…
  • Stopp 2: Ett bageri, Starmoon Cake
    Lapis, som gjorde fantastiska, fina, goda och berömda ”lager-på-lager-tårtor”, allt enligt guiden. I en halvtom lokal utan en enda tårta i sikte, men fullt med tomma tårtkartonger i kyldisken, fick vi hälla upp vårt eget kaffe och provsmaka en mikroskopisk bit av tårtan!

Alla nio tårtbitarna ligger assietten som guiden håller i handen, ser ni dem?

  • Stopp 3: Ett tempel byggt 1999, det
    tredje templet jag besöker som påstås vara Asiens största… ·

  • Stopp 4: En restaurang med plats för några tusen personer, synd att vi bara var nio. God mat, fisk, friterad bläckfisk, kryddiga räkor, chillikrabba och sådana här filurer

som gick ner med lite chilisås!

· Att folk rapar högt efter maten kanske jag kan vänja mig vid, men här var det några som tyckte det var dags för lite tandtrådsskvättande! Blörk!

· Efter maten var det showtime, lite dans och en man som åt brinnande kol och tuggade i sig glas så det krasade om det. Inget märkligt alls…

  • Stopp 4: Polo-shop. Det stoppet kunde jag varit utan.
  • Stopp 5: THE shopping mall… men vi tog en promenad i stan, drack lite kaffe och sedan hamnade vi i mataffärens kex/choklad/nöt- hyllor. Tänk att det finns fler som kan står där och fundera över innehåll, priser och smaker… haha!

Här försöker Marina beskriva hur frukten k´dongdong (!?!?) smakar. Jag säger bara ättiksgurka!

Många intryck för hjärnan att sortera. Och vi hade inte bara tur med vädret, det blev en kul dag!

Verifierad av MonsterInsights