David har ännu en gång drabbats av bilkörarabstinens…
Idag tog vi morgonflyget till Kuala Lumpur, här laddar vi för en biltur inåt landet i nordöstlig riktning. Med hyrbil i 5 dagar är tanken att vi ska ta oss till Cameron Highlands och Taman Negara – spännande!
Dagen eftermiddagsskur var ganska häftig!
Kvällsmaten intogs på Reggae Bar i Chinatown – inte pizza dårå!
En resa till ”granitön” blir som en resa i tiden, bakåt i tiden. Här bröts det granit fram till någon gång på 60-talet och sedan dess har tiden nog stått stilla här.
Nu lockar ön till sig turister och här är fantastiskt charmigt! Från Changi Village tar man en båt ut till ön, båtarna följer inga tidtabeller utan kör när det är minst 12 personer ombord. Väl på ön förstår man att det är cykla man ska göra här – så med varsin hyrcykel cyklade vi glatt mot öns östra del där det gjorts en fin spång i utkanten av ett mangroveträsk, Chek Jawa Wetlands, så att man torrskodd ska kunna spana efter ödlor, krabbor, sjöstjärnor m.m. Rekommendationerna är att man besöker ön vid lågvatten.
Nästan som att cykla på Ven -underbart!
Men visst måste det vara
värmen som gör att minsta lilla uppförsbacke känns som ett helt berg?
Häftigt med vildsvin (ganska tama) och apor (ganska vilda)!
Här pågår också ett projekt för att få tillbaka näshornsfåglarna till Singapore, ser ut att gå bra!
Jag har funderat över det utrycket, att kinesa. Läste någonstans att det kommer ifrån att ”kinesiska sängar i europeiska ögon verkade tämligen enkla – lätta möbler som man tog fram till natten.”
Jag har mer tyckt att utrycket är lämpligt eftersom det, här i Asien, aldrig är långt till en sovande kines. Beundransvärt att kunna sova på stolar, stentrappor, marmorbänkar eller bord. 
Men på biblioteket får man inte kinesa, inte ens ta en tupplur!
I Lundbergs Lilla Lya går det bra att kinesa, vi erbjuder tjocka madrasser direkt på golvet! De får precis plats mellan matbordet och soffan…
Ja,
det är slogan för 47-årsfirandet av Singapore som självständigt land. 9 augusti 1965 blev det klart att Singapore inte längre var en del av Malaysia. Så, nu är det alltså nationaldag och då firas det ordentligt. Parader, uppträdanden, flygshow, fyrverkerier och förstås flaggor överallt! Allt har dessutom noggrant tränats i ungefär en månad genom att man kör en repetition på det mesta varje lördag kväll! Så fyrverkeri och flygshow har vi redan sett eller hört sådär en 4-5 gånger. Själva huvudföreställningen valde vi bort. På TV kunde vi se att militärparader var ett viktigt inslag. Ganska förvånande kan man tycka.
Nationalandan som finns här är något helt annat än i Sverige. Nationalsången får och ska sjungas i skolan, flaggor på bilen eller balkongen är vanligt och ja, man gillar Singapore på nätet också :- (här har Sverige en lite mer återhållsam och ursäktande profil…).
Nu gungas det hejvilt på Allmänningen i Colombia,
ni vet där http://www.mammasmachete.se/tur-till-lekplatsen/ samlade in pengar till en lekplats. Häftigt!
Jag trodde att ingefära var just ingefära, kort och gott. Men när man köper ingefära här kan man välja mellan ung, gammal, gul eller blå (lankwas). Den enda jag sett i Sverige är den som kallas gammal ingefära här, den unga används mest till olika inläggningar och är pepprig i smaken. Den gula, som egentligen är orange, är träig och smakar inte mycket. Lankwasen är kryddig och ännu träigare, men gör sig bra i wok.
Ingefära odlas i många tropiska länder, men på Borneo finns det fortfarande flera arter som växer vilt.
Anna C bidrar med receptet på en mumsig Gingersparkler:
Blanda minst 2 msk riven ingefära, hackad mynta, saften från 1 lime och 1-2 msk råsocker och låt det stå en stund. Häll sedan över soda eller fruktsoda och eventuellt en skvätt av någon passande alkoholhaltig dryck.
Utbudet i vårt barskåp är mycket begränsat, men man tager vad man haver och flädersnaps funkade bra…
Ingefära sägs vara slemlösande, bra för förmatsmältning och cirkulation, stärka immunförsvaret, vara bra mot artros, lugna magen m.m. Så drick många Gingersparklers och håll dig frisk! SKÅL!
I Chinatown serveras fantastiskt god färskpressad juice av gröna äpplen med mycket ingefära i. Fast jag tror det funkar med vilken juice som helst, jag har blivit ingefärsberoende och vill bara ha mer och mer! Starkare och starkare…
Slutar kanske såhär…! 
Imorgon väntas finfrämmande, då ska De Tre Musketanterna återförenas! Tjohooo!
Tar man ”vår” tunnelbanelinje till slutstationen hamnar m
an vid väldens, eller i alla fall Singapores östra ände. Vi hade förstått att där skulle finnas nya fina bostadsområden och en nyanlagd ”vattenpark”. Punggol heter stadsdelen, som tydligen betyder något så fint som ”hurlingklubbor i ändarna på fruktträdens grenar för att böja dem mot marken” på malaj. Tydligen är hurlingklubban inte bara ett lokalt Irländskt idrottsredskap som jag trott hittills…
För bara några decennier sedan var Punggol rena landsbyggden med gris- och hönsfarmar. Sista grisfarmen stängde inte förrän 1990. Det kan man inte gissa idag när höghusen står tätt.
Väl ute ur tunnelbanan förstod vi snabbt att de nya fina bostadsområdena, som Water Town som ständigt visas i reklamen på TV, inte riktigt är klara än… Enorma byggarbetsplatser fanns det i alla fall. Sådär en 40 lyftkranar lyckades vi räkna till.
Parken var däremot klar. En ovanlig, men rätt trevlig prioritering. Helt öde var den däremot, kanske för att husen inte är klara än? De enda levande varelserna var några vildhundar som vi försökte hålla oss på långt avstånd från.
Efter en promenad genom skogen kom vi till Punggol beach. En strand och ett nedlagt fiskeläge. De enda fiskarna är de som står och metar (och de som finns i vattnet förstås 🙂 ).
De ”vackra” hamnarna i bakgrunden ligger i utlandet, Johor Bahru och Malaysia alltså.
Stranden kan se lugn och fridfull ut, men har en hemsk historia bakom sig. Det var en av platserna för Sook Ching-massakern på singaporianska kineser, som ansågs anti-japanska, under den japanska ockupationen 1942-1945. 10 000-tals människor dödades totalt och 300-400 just på stranden i Punggol. Andra väldskriget har en annan och minst lika grym historia i denna del av världen.
I början av 1900-talet var Joo Chiat-området en kokosnötsplantage ägd av Chew Joo Chiat, men han fick släppa till bitar av sina ägor när regeringen bestämde sig för att bygga vägar och förbättra infrastrukturen i denna del av staden. Nu är det en stadsdel med mycket charm!
Spännande butik med allt från antikviteter till den senaste Absolut Vodkan!
Foodies hyllar området och det verkar finnas ett oändligt utbud av matställen, främst av ”hål-i-väggen”-variant. Vietnamesiska vårrullar med räkor går inte av för hackor!
På huvudgatan finns det mesta att köpa, allt från cyklar till smaskiga cupcakes. Sex också tyvärr, på barerna/nattklubbarna huserar prostituerade (kanske är detta ett av områdena i Singapore där sexköp är lagligt?)
Vill man dränkas i elektronikprylar och efterhängsna försäljare ska man gå till Sim Lim Square i Singapore där alla upptänkliga elektronikprylar samlats sedan 80-talet. Att ”bara” köpa en liten kamera som vi var ute efter är inte det enklaste.
8 våningar, 150 butiker, 1000-tals saker man inte alltid är riktigt säker på vad det är för något.
Antalet försäljare per kund är alldeles för högt enligt min smak. Hur ska man nå fram till varorna och hur ska man kunna titta och fundera i lugn och ro? Försäljarna i denna del av världen är också extremt påflugna. De förföljer en på 10 cm avstånd och föreslår varor som man aldrig skulle drömma om att köpa.
Ett typisk exempel – 11 försäljare på 2 kunder…:
Tyvärr gäller det tydligen att se upp ordentligt om man handlar på Sim Lim. En hel utredning om lurendrejerimetoder finns att läsa om man besöker Sim Lim på nätet. Tänk hur mycket som kan hända: fel pris på varan, piratkopior, plötsligt behöva köpa till nödvändiga delar, få fel produkt, ingen garanti, betala extra för att få betala med kort, … Många sätt att bli lurad på eller som det tydligen också heter att bli ”carrot-chopped”.
Kanske därför, eller kanske inte, blev det inte någon kamera på Sim Lim, men däremot på Funan som är ett lite mer hemtrevligt elektronikshoppingcenter några kvarter bort. Då fick vi också denna trevliga lilla pryl som man säkert inte kan leva utan 🙂
Sim Lim har inte bara nya prylar utan vårdar också gamla och trötta prylar. Här kan till exempel Laptops få den vård de behöver!
Tioman är precis så som man hoppats på! redan innan vi flyttade till Singapore fanns ön på önskelistan att besöka. Nära och bra, bara 15 mil från Singapore. Med bara 400 invånare, i princip inga vägar och bara några få bilar är det fortfarande en rätt ”oförstörd” ö utanför Malaysias kust.
Paya beach som vi valde att bo på är bara ett lagom stort hotell och en minimal by med kanske 10 hus. Även om paya tydligen betyder träsk är det inget som märks direkt. Oron för småkryp av olika slag var överdriven. Något större djur i form av 2 meters ödlor kan dock smyga omkring bland husen, men de kommer ju inte in genom springor under dörren direkt.
Annars är det precis som det ska vara på en semester-ö:
Snorkling både från stranden och från organiserade båtturen där alla ska ta sig till samma lilla plätt.
Tidvattnet som lämnat lite minisanddyner efter sig.
Solnedgångsfotografering (som oftast stördes av något regnmoln över Malaysiska fastlandet i väster).
Lite djungelpromenad hann vi med också!
Öns absolut vanligaste husdjur:
Jag (Camilla) vill göra ett tillägg: Snorklade längs stranden i meterdjupt ljummet vatten och njöt av lugnet och tystnaden. Avkopplingen blir total när det enda som hörs är de egna andetagen. Stora och små fiskar simmade överallt och plötsligt även en svart/vit orm 2 meter framför mig. Den kan ha varit drygt ½ meter lång och tjock som min underarm ungefär!!!
Jag gjorde ett tappert försök att snorkla baklänges, dit tårna pekade alltså, ville inte släppa den ur sikte. När jag samlat mig simmade jag tillbaka för att kolla hur ormen såg ut, då valde den att simma ut till havs. Snabbt hem och googla bilder på havsormar, är ganska säker på att det var den jag hittade – Belchers havssnok. Snok lät ju bra, men det står att det är världens giftigaste havsorm. Fast den är inte aggressiv och biter bara om den blivit provocerad…
Summerar man Tioman på en skala får det nog bli tio av tio!
