Spanien – Sida 16 – Res med Lundbergs

Lucia con vino caliente y bollos con azafrán

Jomenvisst blev det Lucia med glögg och lussekatter även här!
Skolans luciafirande är känt i hela Palma, kanske på hela Mallorca. Svenska skolans elever lussar bland annat i olika butiker och kyrkor.

Men framförallt framförs luciatåget i centrala Palma – på självaste Plaza Cort!

Så på luciadagen (fast på kvällen eftersom det ska vara mörkt) samlas alla elever, från klass 0 och uppåt, på Plaza Cort. Där, precis framför stadshuset, finns det en uppbyggd scen, som med lite fix och trix rymmer alla våra elever. Tärnorna med levande ljus kämpar för att hålla koll på dem och stjärngossarna står raka i ryggen för att inte peta till någon med sina strutar. Även Lucia har levande ljus. Levande ljus! Utomhus i december! Definitivt en omöjlighet i blåsiga Skåne! Men här både möjligt och mycket stämningsfullt.

Från början var det kanske ett 15-tal elever som deltog, men skolan växer för varje år och i år deltog cirka 140 förväntansfulla elever (plus fyra gymnasister från Göteborg)! Vår fantastiska musiklärare har kämpat tillsammans med eleverna i flera veckor och fina sånger på svenska, engelska, spanska och katalanska hördes ikväll över hela torget!

Som skolpersonal får jag inte publicera foton av elever på nätet, men med tanke på alla bilder från kvällen som finns i dagspressen så borde det vara OK!

Diariodemallorca.es

Denna fina tradition startades 1985 av Prinsessan Birgitta. 30-årsjubileum i år alltså! Därför var hon (får man inte skriva hon så får ni läsa prinsessan) på plats för att ta emot en vacker blomsterbukett!

Cementeri municipal Palma

Jomenvisst kan det väl vara intressant med ett blogginlägg om en begravningsplats, eller?

Begravningsplatsen två kilometer norr om Palmas centrum är så stor, så mäktig, så imponerande, så fascinerande och så fullpackad att man bara häpnar! För att man inte ska gå helt vilse har gångarna bland gravarna har fått egna gatnamn.

Gravstenarna och gravplatserna är väldigt olika, några är placerade i lager på lager ovanpå varandra medan andra fått egna kapell!

Platsen har fungerat som begravningsplats sedan i början av 1800-talet, då man placerade de döda i täta rader bredvid varandra i långa gångar. Flera av gravarna kan man inte ta sig till utan trampa på andra!

Eftersom det även byggts på höjden finns här stegar utplacerade så att man ska nå upp.

Vissa byggnader kan på håll se ut som bostadshus, men i själva verket är de fulla med gravplatser!

Sedan har olika arkitekter påverkat placeringen av gravarna genom åren. Bland annat har Gaspar Bennazaar varit delaktig i att forma breda och fina vägar, detta med inspiration från Barcelona och Frankrike.

Här finns även två hästskoformade katakomber. När Spanska sjukan härjade som värst, 1918-1920, var det många som dog och i november 1918 begravdes 600 av offren i katakomberna här.

De flesta gravar har foton av de avlidna och är smyckade med konstgjorda blommor! Så här ser den nyare avdelningen ut:

Och här kommer fler bilder…

Siurells

Det är alltid kul att lära sig nya saker, jag lärde mig mycket nytt när vi var på studiebesök med skolan härom dagen. Om siurells. Lerfigurer som man kan vissla i. Utan visselpipa är det ingen siurell!

Vi besökte byn Sa Cabaneta, där man tillverkat siurells i flera generationer.

Från början användes de när fåraherdarna skulle samla sina får och ibland även för att vissla till sig vinden till väderkvarnarna när man skulle mala mjöl! Nu visslas det mest i dem av barn och turister…

Det är inte helt klart var dessa siurells kommer ifrån ursprungligen, de finns på flera platser runt Medelhavet och man tror att de kom till Mallorca med muslimerna.

Tillverkningsproceduren är snabb, man formar en lerfigur utan för många detaljer, låter den torka och doppar den sedan i kalk så att den blir vit. Sedan målas mönster i olika färger beroende på var de tillverkas. I Sa Cabaneta används endast rött och grönt.

Såhär fina blev våra siurells!

Den lerfärgade delen är visselpipan. Den håller man i när man doppar siurellen i kalk så den förblir ofärgad!

Vandringssöndag!

Är det oss det är fel på eller är vandringslederna extremt dåligt skyltade?
Växer jordgubbar på träd?
Är David mindre bra på att packa picknick?

Det är frågor man kan ställa sig en solig söndag i november! Här kommer svaren!

Planen för dagen var att vandra ännu en led, närmare bestämt sista delen av sträckan mellan Santa Maria och Orient. Eftersom vi numera har bil här vill vi börja och sluta på samma plats, så vi parkerade utanför Orient och började gå! Planerade mål längs vägen var en grotta och ett vattenfall.

Till att börja med gick det bra, verkligheten stämde ganska bra både med min papperskarta och med googlekartan i Davids mobil. Vi tog oss så sakteliga uppför och gissade vid ett tillfälle att en vänstersväng skulle leda oss till grottan och det stämde. Men först ännu mer uppför!
Där hittade vi den: Avenc de Son Pou.

En grotta som visade sig vara mycket stor och häftig, 150×70 m och med ca 70 meters takhöjd!

Strax därefter började blodsockret bli oroväckande lågt och vi satte oss för att fika. Någon hade packat kaffe. Men inget mer! Va, va, va? Hur tänkte han där? Inga kakor! Ingen choklad? Inga kex? Inte ens en liten klämskadad banan?

På tillbakavägen skulle vi då hitta vattenfallet, enligt planen skulle vi svänga vänster för att komma rätt. Det var dock inte möjligt eftersom vi gick längs en ravin med mycket branta kanter!

Så vattenfallet, Freu Torrent, får vänta! Det var säkert ändå helt torrt eftersom det inte regnat på länge…

Men jordgubbsträd hittade vi många, det är vintergröna buskträd som blommar samtidigt som de bär frukt. Synd att vi inte visste att frukterna var ätliga!

Fler gränder i Palmas gamla stad

Förra inlägget om Palmas gamla stad handlade om 3/13-delar i det sydöstra hörnet. Fascinerad som jag är av gamla städer så finns det mer att utforska. I den norra delen finns stadsdelarna La Missió, Sant Jaume, Jaume III, Plaça dels Patins och El Mercat. Här finns både två shoppinggator (smala som gränder även de) och en hel del väldigt öde bakgator.

Plaza Mayor är gamla stadens centralpunkt. Ett typiskt spanskt torg med anor från mitten på 1800-talet.

Före det var detta platsen för den spanska inkvisitionen… Ett minst sagt mörkt förflutet alltså. Idag är det istället restauranger och caféer och huset där inkvisitionen höll till är rivet. Nuförtiden är det bara gatuförsäljare utan tillstånd som jagas här.

En av shoppinggatorna, Sant Miguel startar från Plaza Mayor (svår att hitta om man inte följer strömmen av shoppare). Ett par kyrkor och ett bankpalats ryms tillsammans med butikerna. Bankpalatset är det ursprungliga Banca March.

Grundaren startade karriären som tobakssmugglare. Familjen är fortfarande Spaniens rikaste. Huset på San Miguel är numera donerat och fungerar som ett konstmuseum.

På en liten tvärgata, Carrer Arabí, finns en av våra favoritbarer: Café Antiquari. Fin utemiljö.

Och lite udda inredning…

Några andra favoritställen ligger på ”oljemarknadstorget” (plaza Banc de l´Oli), en restaurang vid namn Gustar och ett café som heter S’Oli 13.

Namnet på torget antyder att här fanns ett centrum för olivoljehandel fram till 1800-talet. Idag pryds torget av apelsinträd skänkta av Israel. Just 18 apelsinträd ska enligt judiska traditioner symbolisera fred och ett långt liv. Tänk så mycket man kan missa om man bara promenerar förbi och inte googlar 🙂 .

Som en motvikt till alla smala gränder finns gatan La Rambla. Namnet kommer från arabiskan och betyder flodbädd. Som sig bör så fanns här tidigare en flod. Idag är det blomsterförsäljning som dominerar.

Det som tidigare var Grand Hotel ligger också i dessa kvarter. Huset byggdes som en prototyp för ett palats i Barcelona. Prototypen blev ju ganska bra den också. Idag är det inte längre ett hotell utan ett konstgalleri.

Förutom några huvudgator fyllda av butiker finns det ett överflöd av ”bakgator” som känns öde och övergivna. Några få butiker har gått mot strömmen och öppnat en liten butik i all sin ensamhet.

Det som krävs då är en egen stil och något som syns lite extra.

Flera udda ställen finns att beskåda om man vågar sig in i gränderna.

Även bostadshusen i dessa gränder försöker att piffa upp miljön med lite konstverk.

Eller så pryder man sin balkong och släpper ut hunden där. Grodperspektiv är det som gäller. Är gränderna smala finns det inte något alternativ.

Backe upp o backe ner…

Nu när den riktiga ~~jobbiga~~ högsommarvärmen gett vika blev vi åter sugna på en vandring längs GR 221 i Tramuntana.

Vandringarna är av olika svårighetsgrad och vi har hittills endast testat den lätta varianten, igår var målet att gå en bit längs en svårare del. Efter tips från en kollega skulle vi vandra en del av sträckan Valldemossa-Deia, vi skulle helt enkelt ta oss upp till en platå för att där kunna gå omkring och njuta av utsikten.

Riktigt så blev det nu inte…

Vi startade vid en fin olivlund i östra Valldemossa, enligt skyltningen befann vi oss på GR 221, gick uppför i cirka 30 minuter då vi plötsligt upptäckte att vi hamnat i en återvändsgränd. Så vi knatade ner igen. Där stötte vi på ett engelskt par som muttrade om den dåliga skyltningen och när vi frågade dem sa de att de nu var säkra på att de var på rätt väg mot Deia.
Riktigt så var det nu inte…

Det var många olivträd, men just detta är ett par fina ekollon!

När vi gått en bit hamnade vi i en återvändsgränd. Igen! Det engelska paret vände för att göra om och göra rätt, men vi valde att gena genom skogen för att sedan klättra över en ganska hög mur.

Sedan fortsatte vi att gå och gå och gå i BRANT uppförsbacke. Flåsiga och med möra ben jobbade vi oss sakta meter för meter uppåt. Men de ”utlovade” 45 minuterna till platån blev till drygt en timme och ändå såg vi ingen ände på backen.
Så vi vände och började gå nedför, med mjölksyra i både vader och lår kom vi till sist ner till olivlunden igen.

Motion var ett av dagens delmål och det kan man lugnt säga att vi fick, totalt blev det tre timmars vandring. Backe upp och backe ner!

Nästa gång ska vi se till att ha en bra karta med oss, en papperskarta som på den gamla goda tiden!

Inte nog med att vi inte hittar, vi ser inte heller ut som riktiga vandrare. Visst våra kläder och skor är bekväma och lagom varma, men har INTE de rätta skogsmullefärgerna.

Mondragó

Sydöstra Mallorca består av en enda lång klippkust med otaliga små badvikar inskurna i berget. Några av dem ligger i en naturpark med namnet Mondragó som vi ägnade ett besök så här på sensommaren 🙂 .

Framförallt är det känt som ett fågelområde, men de flesta kommer nog för strändernas skull eller för att vandra längs några av de mycket välordnade små stigarna.

En spansk helgdag till minnet av Columbus landstigning i Amerika visade sig vara en perfekt dag för park och strandbesök. Att det är 27 grader i luften och ca 23 i vattnet i mitten av oktober är helt fantastiskt. Alla spanska stränder är också mycket tillgängliga. Inga privata stränder, utan istället välordnat med ett litet café (förstås) och fritt fram att sola och bada. Det finns ju länder som inte riktigt fungerar på det sättet när det gäller stränder… (inga nämnda och inga glömda).

Cala Mondragó är en större havsvik med två fina stränder, S’Aramador och Cala de sa Font de n’Alis.

I parken ska det också finnas annat än fåglar. Algerisk igelkott, balearisk padda och sköldpadda är några exempel, men ingen av dem vågade visa sig denna dag. Barrträd och krokusliknande blommor fick vi nöja oss med.

Utsikten kan man i alla fall inte missa.

Blått vatten och kalkklippor som gröpts ur och ruggats upp av tusentals år av havet, regn och vattendrag.

En bit in från havet är det odlingsmark som gäller till stor del. Allt inhägnat av stenmurar. Överflödet på sten i marken kan man lätt inse har varit ett problem.

Gå och bada!

Det sägs att det fortfarande är varmt i vattnet, fast personligen tycker jag inte att 22-gradigt vatten är tillräckligt varmt…

Trots att Palma ligger precis vid Medelhavet finns det ingen badplats riktigt nära centrum, här ”behövs” all kust till hamn men diskussioner pågår för att få till en strand precis nedanför katedralen. Då skulle man behöva flytta strandpromenaden, smalna av vägen fylla på med sand i bukten.

Mest stadsnära är Anima Beach eller kattstranden som vi kallar den. Skulle gissa att ett 30-tal katter håller till bland stenarna och när badarna lämnat den lilla stranden förvandlas den till en gigantisk kattlåda! Mjau på det!

Precis bortanför kattstranden börjar Nassau Beach, helt OK sandstrand och många kitesurfare håller till här när vindarna är de rätta. Stranden används även flitigt för beachvolleyboll och andra sporter.

I Palmas utkanter, inom cykelavstånd, kan man hitta många fina bad. Åt öster tenderar stränderna att vara mer sand än klippor medan det är tvärtom om man åker västerut.

Väster om Palma hittar man:

Cala Mayor

Cala Mayor

Cala Nova (pytteliten strand!)

Bougainvilla

Bougainvilla

Illetes Balneario

Balneario

Comptesa

Xinxell

Tar man sig österut kommer man till:

Passeig de Molinar
Vi kallar den för ”vår badvik”, det är den strand vi har närmst till och här är det helt OK att sola och bada.

Ciudad Jardín
Trevlig sandstrand med två strandcaféer!

2015-10-10 09.57.02

Es Carnatge
Gillar man flygplan kan man bada precis nedanför flygplatsen, här finns både klippor och små sandvikar. Det är dock en fördel om man förutom flygplan även gillar hundar. Många hundägare rastar sina hundar här och flera av dem verkar även uppskatta ett dopp i det blå!

Es carnatge

Platja de Palma
Gillar man tyskar med många promille i blodet har man kommit rätt – detta är ”Tyskstranden”!
Stranden är 5 km lång, bred och fin men helt överbefolkad i högsäsong. Här finns det turister, souvenirbutiker, restauranger/barer och solstolar i överflöd. Utöver alla restauranger/barer längs med gatan finns det även 15 identiska barer på strandpromenaden, de är utplacerade med 300 meters mellanrum och heter B1, B2, B3 und so weiter!

Helt annorlunda under lågsäsong!

Många fina ställen finns det och här har jag ändå inte med alla! Min absoluta favorit (av stränderna inom cykelavstånd) är den smala strandremsan längs strandpromenaden i El Molinar.

Kaktusfikon

och fingrarna fulla av taggar! Förstod först inte varför fruktsäljaren på marknaden såg så lurig ut medan jag plockade ner några kaktusfikon i en påse. Förstod inte heller varför han ville sälja färdigskalade (och lite slamsiga) fikon till mig. Jag ville ju ha de fina med rödgula skal…

Kaktusarna som växer lite här och var längs vägarna bär frukt, men jag har inte vetat att det var ätbara kaktusfikon. Fina frukter, om än taggiga, som sägs vara fulla av mineraler och fungera förebyggande mot baksmälla.

I min värld hamnade inte kaktusfikon i kategorin favoritfrukter direkt, ätlig absolut men ganska menlös! Konsistensen var som ett moget päron och fruktköttet likaså, med en massa små ätbara kärnor.

Konstnatt i Palma!

Eller La nit de l´art som vi säger här…

Mallorkinerna tar verkligen alla chanser till lite extra fest och gårdagens konstnatt utgjorde inget undantag för det!

Gatorna i centrum var tillfälligt fria från trafik, istället var det ett vimmel av glada människor i alla åldrar som strosade omkring för att besöka de olika gallerierna, njuta av vacker (och ibland udda) konst, dricka några glas och äta gott – så även vi!

Det finns ganska ofta en koppling mellan begreppen konst och konstig… eller så är det bara så att det är jag som är begränsad i mitt sätt att tolka?

Vackert, eller?

Här gör Johanna ett pedagogiskt försök att förklara blått för mig…