God jul!

Julkänslan har inte kommit som ett brev på posten… det gör inte heller vårt julkort !

Jul i tropikerna, det blir julbord med sill, lax, ägg, skinka, brunkål m.m.m.m.m.m.m. precis som hemma! Och en riktigt fin julklapp väntar vi på också, Lo kommer i morgon (julafton), Li får vi vänta på ytterligare en vecka!

Resten av släkten kan vi förhoppningsvis julskypa med, för inte är det pepparkakor och saltlakrits vi saknar mest från Sverige. Nej, saknar vi något, förutom den där fördömda osthyveln, så är det släkt och vänner!

GOD JUL PÅ ER ALLA!

PS: Vi planerar en Sverigetripp i början av juni (28/5-16/6) sedan tillbaka till Singapore där vi stannar till den 24 oktober. Efter det har vi bara lösa planer… räknar med att börja jobba januari 2013!!!

Vackert julpynt, eller alla fall julpynt, har vi fått så det räcker…

Gula krokar i Tiong Bahru….

Jag har gått i flera veckor och fantiserat kring vad dessa 320 krokar varit till för, någon som kan gissa?

Jag förstod snabbt att det hade något med fåglar att göra och såg framför mig hur det kunde hänga en nynackad höna på varje krok och bara vänta på att få bli köpt hamna i grytan… Varje gång jag har kommit runt hörnet här jag fasat för vad jag skulle få se! Men nu har jag fått en förklaring. Det är ett bird corner (som inte används längre), så långt var allt rätt. Här kunde 100-tals fågelälskare samlas på morgnarna för att beundra varandras fåglar och dekorerade burar, sippa på en kaffe från det närliggande Kopitam och bara snacka (fågel)skit!

Fotomania

Singaporeanerna sägs vara mycket intresserade av att fotografera och det verkar vara sant. De är dessutom intresserade av mat och av att äta, så det är inte bara vi, turister, som fotograferar maten innan vi äter den!

Den senaste veckan har jag upptäckt att vackra människor också är ett hett eftertraktat motiv. Innan den amerikanska klädkedjan Abercrombie & Fitch öppnade på Orchard Rd fångade de folks uppmärksamhet genom att placera ett 20-tal vältränade killar med bar överkropp utanför sin butik. Folk vallfärdade dit, gamla som unga, män som kvinnor, för att låta sig fotograferas med dessa ”snyggingar”…

Intressant fakta om Abercr….., klippt direkt från Wikipedia!

”Företaget har skapat en image som flirtar med gaykulturen, vilket visat sig vara mycket framgångsrikt. Bilder på nakna muskulösa manliga överkroppar förekommer flitigt i butikerna och i annonser. Butikerna är dunkelt ljussatt och housemusik spelas alltid på mycket hög volym, enligt företagspolicy på 80 decibel. Butikerna ska även lukta på samma sätt som företagets parfymer vilket ska kännas redan utanför butikens dörrar.

Butikernas expediter kallas internt för ”modeller” och har alla de gemensamt att de ofta är vältränade och har ett fördelaktigt yttre. Många av dem jobbar även som eller aspirerar att bli modeller vid sidan av jobbet i butik. De butiksanställda tvingas följa en strikt klädpolicy som tillåter dem att enbart bära vissa färger eller säsongsriktiga plagg. Anställda bär antingen flippflopps eller låga Converse-skor, dock inte svarta.”

I helgen öppnade en ny nattklubb på Clarke Quay och även där satsade man på lättklätt för att dra till sig uppmärksamhet! En man och en lättklädd kvinna med rödtonat hår åmade sig framför en MC. Jag tänkte att uppståndelsen kanske berodde på att det var två kändisar, men när jag frågade runt verkade ingen veta mer än vi gjorde! Ändå var folk som galna med sina kameror!

Sköna söndag!

En musikalisk söndag:

Första sångnumret stod ”lillkusinen”4 år för, det blev två luciasånger och Blinka lilla stjärna både på svenska och på engelska. Mycket trevligt, speciellt med tanke på att hon inte tidigare velat säga flaska till den där”mostern i skypen”! Nu tror jag att den trenden har vänt!

Nu ikväll blev det ”Crazy Christmas” på Esplanade Theater och det var kul, riktigt kul faktiskt! Som en glädjefnattig julcabaret med sång, dans och humor i en salig swing-blandning. En extra twist blev det av att de faktiskt vågade skämta om ”förbjudna” saker, som HBT och HIV!

Roligast var tydligen tomten i rosa kläder – himla synd att han talade hokkien/singlish/engelska i en salig blandning, så att vi som ang moh inte hade en chans att hänga med…

En räälig gråda i Geylang!

Jullovets första dag startade med solsken så det fick bli en sväng nerom poolen. Härligt, men det här med sol och bad kan man faktiskt få nog av… vi är ganska rastlösa av oss så David stod ut i 30 minuter och jag det dubbla! Efter en koll i guideboken bestämde vi oss för att i stället ta tåget (tunnelbanan alltså) till Geylang, en stadsdel där de flesta invånarna är malajer. Klev av tunnelbanan på stationen efter Geilang för att få en liten extra promenad, undrar hur många mil vi går per vecka? Tillräckligt för att få benhinneinflammation tydligen…

Geylang sägs vara Singapores mest kända matdistrikt, så hur vi kan ha missat detta område förstår jag inte! Massor av restauranger och ganska lite folk, många fina shophouses och så lite underhållning i form av musikanter på ett bilflak som skramlade omkring…

I mitt huvud finns en ”måste testa-klocka” och den ringde när jag förstod att grodlår var vad man skulle äta här.

Här ligger några rääliga grådor, skinnflådda och huvudlösa – ingen vacker syn..

Men, tja, tillagade var de helt OK. Som att äta kycklingben fast köttet var mer som vit fisk, smakade inte så mycket i sig själv men det blev gott med ris och chili!

SWEA till IKEA

Dagens uppdrag var att, i ett av IKEA:s visningskök, baka kanelbullar och pepparkakor för att kunderna skulle få provsmaka dessa svenska läckerheter.

Det känns mycket underligt att baka inför publik… men gott blev det tydligen för allt hade en strykande åtgång. Det var dock inte min förtjänst att det smakade bra, allt var färdigförberett när vi kom så det var bara att kavla och se glad ut. Eller förresten bulldegen var dessutom färdigkavlad – någon hade förberett det hela väl!

Annars ligger IKEA lite risigt till för tillfället, den stora snackisen i svensklägret är ju att IKEA bestämt sig för att endast sälja mat av eget fabrikat. Det spelar inte så stor roll för oss som bara ska vara här drygt ett år, men jag kan förstå att man inte köper IKEA-choklad om man är sugen på Marabou, då kan man lika gärna köpa Cadbury som finns i varenda liten Seveneleven-butik! Inte heller kan Ikeas vingummi ersätta Ahlgrens bilar, då köper jag hellre ”grisar” eller ”pandor” på Marks & Spencer, de slår dessutom ”bilarna” i mumsighet!

IKEA sägs vara lika över hela världen, men det stämmer inte riktigt. Inte finns det väl bönerum på IKEA i Sverige och någon 4,5% cider serveras väl inte i restaurangen? Här är IKEA dessutom öppet till 23.00 varje dag, med extrapris på nudelrätter efter klockan 20.00!

Mmmmikrobryggerier!

Jag måste erkänna att jag trodde att det bara fanns Tiger att tillgå i Singapore. Så är det inte alls! Under månaderna som gått har vi hittat än det ena än det andra mikrobryggeriet att testa öl på. Flera ställen brygger direkt på plats i puben medan vissa hämtar öl från något litet lokalt bryggeri. Eftersom det är Singapore det handlar om måste vissa utmärka sig mer än andra med att vara tex världens högsta eller något annat utmärkande. Några spännande ställen som kan rekommenderas är:

Brewerkz var bryggeriet vi först hittade. Inte så konstigt eftersom det syns och hörs mest. Är egentligen en restaurangkedja några olika ställen i Singapore. Den ”mitt i stan” har en förmåga att växa fritt ut på kajerna vid Clark Quay (en turistmagnet I kvadrat). Behövs det mer plats hämtar man bara fler bord och ställer någonstans. Även när det gäller att brygga öl är Brewerkz stort. Runt ett dussin öl att välja på av alla möjliga smaker. Man kan få en liten provsmakning med fyra sorter av eget val. Det svåra är sedan att hålla koll på vad det kostar! En komplicerad matris med mer eller mindre ”happy hours”och storlek på glas, kannor och öltorn (4 liter…)! Havrestouten var förstås bäst tyckte jag, Camilla tyckte mer om den vita kaninen som är en veteöl.

LeVel33 påstår sig vara världens högsta mikrobryggeri (mätt over gatunivån då…). På 33 våningen med utsikt över Marina Bay och med en utomhusdel som är perfekt om det inte regnar som när vi var där. En ganska imponerande bar med bryggeritankar och kontrollpanel direkt bakom bartendern för att verkligen visa att här transporterar vi inte några långa sträckor inte. 4 olika ölsorter bryggs och två av dem är porter/stout! En fördelning som jag tycker är perfekt! Här är det kanske utsikten från baren som gör sig bättre än en bild på en öl:

Pump room ligger mitt i Clark Quay. De brygger ett antal öl på plats och har satsat på en provsmakningsbricka med 8 sorter med allt från veteöl till brun ale (tyvärr var portern slut just då, men det löste vi genom att komma tillbaka några veckor senare!) lite imponerande att servitören kom in med alla 8 i en enda röra och sedan sorterade upp dem bara genom att titta på dem! Om vi nu fick dem i rätt ordning förstås 🙂

Tawandang ligger trevligt i Dempsey Hill som är en liten oas ganska nära centrum (som vi har nämnt tidigare för många inlägg sedan…). Ett antal gamla mönstringsbaracker som är omgjorda till restauranger, butiker och några mikrobryggerier. Tawandang har utsett sig själva till världens bästa tysk-thai-restaurang! Kanske inte så stor konkurrens i den kategorin? Tre öl på menyn som bryggs i lokalerna: vete, lager och dunkel, alla enligt tyska öltraditioner. Ett överkomligt antal att prova igenom till ”förrätt”. Precis intill ligger också Red Dot som vi nämnt tidigare med sin gröna, nyttiga öl med Spirolinaalger som mycket väl kan visas igen (Camilla lyckades kalla det Red Spot då, men efter några gröna kan det ju bli så…):

Bairds öl var en liten udda upplevelse. Vi skulle prova en liten restaurang nere på vår gata när det visade sig att de hade ett helt uppslag med mikrobryggeriöl i menyn! Inget tydde på att det fanns något bryggeri i lokalen… Efter lite efterforskning var det inte direkt ett lokalbryggeri det handlade om utan ett japanskt mikrobryggeri som exporterar till några få ställen utanför Japan. Vilken tur man kan ha att det var till just vår gata! Än så länge har vi bara provat två sorter, men det blir säkert fler för det är ju så nära.

Djungelpromenad – Bukit Timah

Vi har idag bestigit Singapores högsta berg – Bukit Timah, 163,63 möh! Ingen större prestation alltså, men härligt att komma ut i naturen. Lagom för oss med en djungel där det finns informationsskyltar, markerade spår och asfalterade stigar… Fast väl på toppen kände vi att vi behövde mer motion och lite mer utmaningar så vi tog några extra turer på naturstigar utan horder av asiater!

Vi slapp se några läskiga kryp, men såg massor av apor och dem är jag inte alls rädd för längre! Fast man får se upp, man vet aldrig när de dyker upp och snappar åt sig något som man lagt ifrån sig. En tjej sa ifrån sig en choklad på en bänk i en utställningshall och på bråkdelen av en sekund dök en apa upp från ”ingenstans”och tog hennes Kitkat!

Sedan var det dags för ett hawkercentra och Carrot cake, som inte är sockerkaka med glasyr utan en varmrätt. Närmare bestämt rismjöl, ägg, vatten,” daikon” (vit rädisa?) och kryddor som mixas och sedan steks. Carrot cake finns i en svart och en vit variant, alltså med eller utan soya, ingen av dem innehåller morötter…

Jackfrukt, heter det verkligen så? Jackfruit är det iaf, det berättade en man med röda brillor som också berättade om skillnaden mellan jackfruit och brödfrukt, hur stora träden blir, att det finns olika sorter m.m. Trevligt med lite spontanguidning mitt i djungeln!

Fortskaffningsmedel

Egna ben – absolut bästa sättet att ta sig fram, hela staden är relativt promenadvänlig. Kostnad: litervis med svett!

Buss– med införskaffat busskort som man blippar när man går på och när man går av bussen är detta också ett smidigt sätt att ta sig fram. Kostnad: mindre än 5 kr inom stan.

MRT (tunnelbana) – även här funkar busskortet, det går snabbt och smidigt om man hittar och det gör man ju inte… Det är en baggis att gå av på rätt hållplats, infotavlorna är lätta att förstå, men under jord kan jag absolut inte orientera mig så jag kommer alltid upp åt fel håll! Tågen är helt rena, absolut klotterfria och går ALLTID i tid! Kostnad: ca 10 kr inom stan.

Taxi – Alla åker taxi! Det är pålitligt, de kör på taxameter och det finns nästan alltid en bil inom viftavstånd, utom när det regnar! Kostnad: 25-30 kr för samma sträcka, inget trams med någon dricks – chaufförerna kan mycket väl avrunda nedåt för att slippa skrammel!

Bilden inifrån det tomma tunnelbanetåget är tagen i ottan, tågen är oftare fulla än tomma…

Durian den förskräcklige

Här finns massor av spännande smaker att upptäcka…

Durian till exempel, frukternas konung, en taggig frukt som luktar gamla sopor – det vill man ju gärna äta! Eller? När man strosar omkring i Chinatown slår det en stank emot en med jämna mellanrum, då vet man att man är nära en durianförsäljare. På hotell och vid tunnelbanor är det ofta skyltat med durianförbud.

Förutom att durian innehåller diverse vitaminer och sägs ha värmande egenskaper har den enligt folket på Java även erotiska egenskaper! Smaken och konsistensen utlöser en omedelbar kräkreflex, något så äckligt kan man bara inte äta! På Wikipedia kan man läsa att durian kan smaka creme cheese, löksås och sherry…

Kolla hur ful och oaptitlig den ser ut där den ligger och stinker!

Ska man säga något till durians försvar, så är det att oskalad är det en fin frukt (låt den så förbli!)

Rambutan är en annan taggig ( eller snarare hårig) frukt, stor som en oval golfboll. Man äter det vita fruktköttet och petar bort den stora kärnan i mitten. Smaken är sötsyrlig och påminner lite om vindruvor fast konsistensen är fastare. Ganska gott fast ser den inte lite ”skum” ut halvskalad?

Som avslutning på vår fruktstund fick det bli lite blåbär och jordgubbar – detta i form av underbart goda cupcakes, vi är ju inga fruktarianer…

Verifierad av MonsterInsights