En gång för alla

Tänkte att det första inlägget får handla om VÄRME. Här är varmt! Man svettas! Men ingen verkar svettas som vi, den inhemska befolkningen ser inte ut att påverkas alls. I fräscha kläder strosar de omkring i stan, medan vi är sjöblöta över hela ryggen och får torka svetten ur pannan… Kanske kan man vänja sig, om inte så ska vi nog komma på deras knep! UV – paraply kan vara ett steg på vägen.

Temperaturen ligger på ca 30 grader, dygnet runt och året om! Kallast någonsin i Singapores historia sedan 1965 är 18.6 grader! De där koftorna (ja, koftorNA – i plural) som jag packat kunde gott stannat hemma och lämnat plats i resväskan för ytterligare ett par skor!

Så, därmed är värmen avhandlad och vi behöver inte älta det vid varje inlägg, eller?

För övrigt är Singapore en ovanligt vacker storstad, inte bullrig som Bangkok och definitivt inte kaotisk som Kairo! Nej, här är fräscht, fint och underbart mångkulturellt!

Bilderna visar att ALLA behöver AC och att paraply är bra även i solsken!

Det får nog bli några turer till ICA…

Singapore närmar sig med stormsteg… Drygt två veckor kvar. Känns spännande. Vi vet inte var vi ska bo och om vi kan stanna kvar så länge som det är tänkt. Har trängt djupt in i skrifterna om uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Hur svårt kan det vara tänker man, men det kan det. Grundinställningen är att Singapore vill locka till sig människor utifrån. Det finns visumkategorier för allt möjligt. Att jobba, studera, hälsa på släktingar, läkarvård, föda barn, köpa hus, söka jobb, investera pengar i landet, undersöka affärsmöjligheter, osv. Det finns alltid någon hake. Måste ha en lokal sponsor som går i god för en, får bara stanna 6 månader, måste investera mer än 50 miljoner, osv. Camilla har ju jobb, men tjänar för lite för att ta med sig familj, jag har lön men har inte lokal sponsor. Vi får helt enkelt vänta och se vad som blir bäst. 3 månader ska vi kunna stanna på ett vanligt inresetillstånd. Det får bli några besök på ICA (Immigration and Checkpoints Authority) för att reda ut det hela.

Det är i alla fall lite mer positivt än Australien (som vi också funderade över ett tag) där det snabbt slutade med att man är för gammal. Över 45 göre sig inte besvär…

Planer

Närhet till släkt och vänner, roliga jobb med bra kollegor, fin lägenhet i fantastiska Lund, när allt är bra blir vi rastlösa… Så föddes tanken (i Davids huvud) på att göra något annat.

Förslag:

Brisbane i Australien!

– Ja! Men är det inte VÄLDIGT långt bort?

 

Resa jorden runt!

– Nej, vi är för gamla för att leva som backpackers…

 

Åka Transsibiriska järnvägen!

– —— (no comments!)

 

Sök lärarjobb på svenska skolan i hela Europa!

– Ja, varför inte? 8 jobb sökta, men blev inte ens kallad till intervju – en törn för självförtroendet!

 

Bila genom USA!

– Skulle inte tro det!

 

Kolla var du kan undervisa i extra svenska!

– OK, finns överallt i världen. USA eller Asien låter mest lockande. Koh Lanta kanske?

 

Eller varför inte…

…SINGAPORE – Världens säkraste land att leva i!

Sagt och gjort, nu har vi två enkelbiljetter till Singapore den 16 augusti…

Det enda vi vet i nuläget är att jag (Camilla) kommer att undervisa 100 minuter/vecka i ”kompletterande svenska”.

Men vi måste ju ha någonstans att bo – hoppas det löser sig!