David – Sida 24 – Res med Lundbergs

Här är solen!

Solen står ju alltid i zenit någonstans på jorden (mellan norra och södra vändkretsen) och nu är det Singapores tur. Två gånger om året händer det här!

Inte lätt att fotografera en fin zenitskugga… Precis en viss dag och solen ska skina klockan 13. Inte så stor chans. Det finns alltid lite moln på lut. Det gäller att vara beredd med kameran.

Från nu och till slutet av mars är i alla fall ordningen återställd med att solen står i söder mitt på dagen. Vi höll på att köra åt hel fel håll med bil för ett tag sedan när jag orienterade efter solen och inte kartan eller GPSen!

”Midsommar” är det precis som i Sverige i juni. Då är dagarna som längst. Hela 10 minuter längre än vid jul! Inte mycket som varierar här inte. Solen går upp klockan 7 och ner 19, det är 30 grader på dagen och 25 på natten, det blåser inte, åskar varannan dag, osv, så är det alltid.

Prylgalningarnas Mecka!

Passade på att besöka prylutställningen Comex Asia, eller konsumentelektronik som det så fint heter. Har inte sett något mer hysteriskt! Fem hela mässhallsvåningar med alla tänkbara prylar. 800 000 besökare på 4 dagar och MINST lika många säljare som stod som dubbla murar runt varje utställningsmonter. Alla utställare hade egna ”speakers” med rejäla ljudanläggningar för att kunna överrösta alla andra och visa att de hade bästa erbjudandena. Ja, för det handlade inte bara om att visa upp, utan i högsta grad att sälja. På toppen av denna kakafoni hördes visselpiporna från dem som ständigt körde in nya pallar med varor att sälja. Och säljer gör man. Detta år hoppas man på en halv miljard kronor. För min del kändes det helt omöjligt att tränga igenom skölden av försäljare, så jag fick fly ut innan jag blev påtvingad en dator eller två.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=x9qQtV_cE9k

Allting kan bli bättre – även i världens säkraste land

Läste med fasa i the Straits att det stjäls en bil i Singapore VAR FJÄRDE DAG! Det är ju inte klokt! Artikeln berättade om en stackars person som förra månaden parkerade i ett parkeringshus och när han skulle hämta bilen var den borta. Så skönt att läsa om bilstölder från ett sånt perspektiv, dvs att inga bilar ska stjälas alls.

I Sverige stjäls det en bil var 25 minut. Jo, Sverige är lite större, 9 istället för 5 miljoner invånare.

Boendejakt

Verkar äntligen har kommit igenom en ändlös boendejakt. Att hyra lägenhet kräver arbetstillstånd och är inte att räkna med på flera veckor ännu. Servicelägenheter är alternativet till att bo på hotell. Vi har därför jagat sådana i flera dagar nu. När vi ändå är på plats vill vi gärna se ställena först och inte bara boka på nätet. Efter att ha sett en 7-8 stycken började försöken att verkligen boka. Allt är dyrt och allt var fullbokat. Ingen bra start. Sedan började vi förstå att det inte bara är boendena som man kan boka hos. Det finns boenden, företag med flera boenden, agenter, osv. Ingen verkar ha koll på vad som är bokat och när det är ledigt. Att det står ledigt och går att boka på nätet betyder inte att det är så i verkligheten. Vi mailade till allt och alla om alla möjliga boenden. Sen började det trilla in mail i mängder från ”See Toh”, ”Yogiaman”, ”Whitney Poh”. Alla väldigt hjälpsamma, alla med olika priser för samma lägenheter, olika uppgifter om när en lägenhet är ledig, men allt fullbokat…

Till sist löste det sig i alla fall och vi flyttar till Le Grove, eller lund, som det ju betyder, om en vecka. Nytt hotell under tiden för att få lite omväxling.

Det får nog bli några turer till ICA…

Singapore närmar sig med stormsteg… Drygt två veckor kvar. Känns spännande. Vi vet inte var vi ska bo och om vi kan stanna kvar så länge som det är tänkt. Har trängt djupt in i skrifterna om uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Hur svårt kan det vara tänker man, men det kan det. Grundinställningen är att Singapore vill locka till sig människor utifrån. Det finns visumkategorier för allt möjligt. Att jobba, studera, hälsa på släktingar, läkarvård, föda barn, köpa hus, söka jobb, investera pengar i landet, undersöka affärsmöjligheter, osv. Det finns alltid någon hake. Måste ha en lokal sponsor som går i god för en, får bara stanna 6 månader, måste investera mer än 50 miljoner, osv. Camilla har ju jobb, men tjänar för lite för att ta med sig familj, jag har lön men har inte lokal sponsor. Vi får helt enkelt vänta och se vad som blir bäst. 3 månader ska vi kunna stanna på ett vanligt inresetillstånd. Det får bli några besök på ICA (Immigration and Checkpoints Authority) för att reda ut det hela.

Det är i alla fall lite mer positivt än Australien (som vi också funderade över ett tag) där det snabbt slutade med att man är för gammal. Över 45 göre sig inte besvär…

Fina fisken

Mahahual är onekligen en vacker plats att vara på! Perfekt för snorkling, bara att gå ut direkt från stranden. Lika långgrunt som i Lommabukten, men oj vilka fina fiskar.

Fin snorkling bara en bit ut i det grunda vattnet.

Strandremsan bjuder på några olika restauranger och boenden i olika prisklasser, det mesta för backpackers. Vi försöker välja boende i den prisklass som med största sannolikhet ger oss rum utan äckliga småkryp. Detta eftersom jag blir totalt nojig om jag ens TROR att det KAN finnas sådana på toa eller under sängen! Hittills har vi bara delat rum med enstaka ödlor och ödlor är faktiskt OK.

I morgon styr vi kosan norrut, målet är en djurfri bungalow på Isla Holbox.
God fortsättning allihop!

Mahahual

Så var det dags att dra vidare frän Playa del Carmen. Vi hade bokat hyrbil med Avis i god tid. Gick for att hämta den på kvällen. Då tittade de på priset som jag hade fått och konstaterade att det nog inte fanns någon bil for tillfallet… Säkert hade de insett att de kunde få mer per dag for bilen nu när det började bli högsäsong! Typiskt! Ska aldrig välja Avis igen! Då var det bara att leta vidare efter en bil i ett allt mer hysteriskt Playa del Carmen. Turisterna bara ökade dag for dag inför nyår. Efter en tre fyra hyrbilsfirmor som precis hade hyrt ut sin sista bil hittade vi tillsist också en “sista bil”. Puh! Sen bar det iväg till Mahahual 30 mil söderut.

Vi gjorde ett bad- och kulturstopp i Tulum.

Stranden i Tulum. Rankas som en av de bästa i världen. Ja, fin var den, men också väldigt mycket folk.

Sista biten var bland de mest sövande vägar jag varit med om. Spik raka, platta, inga hus, bara låg djungel vid sidorna. Sista 6 milen är latta att beskriva. Först 2 mil absolut rakt och platt vag, sen en kurva! Tydligt skyltad i god tid och med max 50 i hastighet i fall man glömt hur det ar att svänga. När den väl var avklarad var det 4 mil spik rakt igen, inga överraskningar utom en överkörd 1,5 meters orm.

Nu är vi alla fall i Mahahual för att fira nyår. En liten lugn by som har återhämtat sig sakta efter att orkanen Dean jämnat den med marken 2007. Ibland ökar dock tempot när karibiska kryssningsfartyg lägger till och släpper av ett antal 1000 amerikanska turister.

Det blir nog ett väldigt lugnt nyårsfirande. Har bara hittat en handfull restauranger i hela byn (kryssarna äter ju på båten…).

Gott Nytt År!

Cenoter

Mayafolket tyckte att cenoter kunde användas som offerplatser eller för att ta skydd i. Tydligen finns här många underjordiska floder som gröper ur kalkstenen och när “taket” rasar in bildas vattenfyllda håligheter, cenoter. Den första vi badade i var nedsänkt ca 15 m under markytan och 140 m djup. Mörkt vatten och många turister. Igår badade vi i Cenote Christalinos, en azurblå pöl mitt i djungeln med grottor på ena sidan och mangroveträsk på den andra. Det var bara vi där och det kändes inte helt ok att kliva i vattnet precis intill en halvmeter stor ödla som övervakade varje steg vi tog. Mangroveträsk och snorkling känns inte heller riktigt som om de hör ihop. Men vi samlade mod och hoppade i för att snorkla. Häftigt!

Mexicos nätter

Hejsan hoppsan! tro det eller ej, men jag(Lovisa) är faktiskt med på resan även fast jag inte är den aktivaste bloggaren.

Mexiko är både fint och spännande, men det som är mest spännande är att dela rum men linus eftersom att det inte går en natt utan att han pratar i sömnen. Härom natten vaknade jag av att han satt upp i sängen, paddlade med armarna och gungade fram och tillbaka samtidigt som han gnällde oroligt. För att lugna honom lägger jag handen på hans axel och säger tyst hans namn. Det hjälpte för han tysnade och la sig ner igen. Efter en liten stund frågar jag av ren nyfikenhet vad han hållt på med och som svar får jag “inget, det är du som håller på!” tack tack, då fick man skulden för det.

Nu ska jag lägga mig i blåsten och försöka sola ett tag. / lovisa

Är Sverige kvar?

Har precis bytt hotell i Playa del Carmen. Det var planen, vi lämnade några nätter obokade, men Playan var så bra att vi stannar två nätter till. Hotellet var fullt sa vi fick flytta en liten bit. Fast, bytet skulle också kunna berott på en synnerligen skum hotellgäst. En engelsman med utstående ögon och en röst som Jack Nicholson… Han började genast fråga oss om var vi kom frän och när vi sa Sverige kommenterade han genast nyheten att Sverige “is no more” och att vi då skulle vara glada att Mexico fanns kvar och att vi ju kunde stanna här. Vi undvek honom lite försynt efter det, men en dag var det tre turistpolisbilar utanför hotellet och “Jack” hade fatt handbojor pa sig. Nu kan turistpolis låta ganska ofarligt, men här ar det inte så. Det handlar om ett flak med k-pistbeväpnade “militärer” med skottsäkra västar… Undrar vad det är för turistigt med det och hur den riktiga polisen ser ut… “Jack” blev dock släppt och dagen efter fanns han som vanligt i receptionen. Nu hade han börjat skriva skyltar med olika undergångsbudskap och undertecknat dem med “chefen for CIA”! Han verkade dock ha dragit vidare innan vi flyttade.