David – Sida 21 – Res med Lundbergs

Punggol by the sea

Tar man ”vår” tunnelbanelinje till slutstationen hamnar man vid väldens, eller i alla fall Singapores östra ände. Vi hade förstått att där skulle finnas nya fina bostadsområden och en nyanlagd ”vattenpark”. Punggol heter stadsdelen, som tydligen betyder något så fint som ”hurlingklubbor i ändarna på fruktträdens grenar för att böja dem mot marken” på malaj. Tydligen är hurlingklubban inte bara ett lokalt Irländskt idrottsredskap som jag trott hittills…

För bara några decennier sedan var Punggol rena landsbyggden med gris- och hönsfarmar. Sista grisfarmen stängde inte förrän 1990. Det kan man inte gissa idag när höghusen står tätt.

Väl ute ur tunnelbanan förstod vi snabbt att de nya fina bostadsområdena, som Water Town som ständigt visas i reklamen på TV, inte riktigt är klara än… Enorma byggarbetsplatser fanns det i alla fall. Sådär en 40 lyftkranar lyckades vi räkna till.

Parken var däremot klar. En ovanlig, men rätt trevlig prioritering. Helt öde var den däremot, kanske för att husen inte är klara än? De enda levande varelserna var några vildhundar som vi försökte hålla oss på långt avstånd från.

Efter en promenad genom skogen kom vi till Punggol beach. En strand och ett nedlagt fiskeläge. De enda fiskarna är de som står och metar (och de som finns i vattnet förstås 🙂 ).

De ”vackra” hamnarna i bakgrunden ligger i utlandet, Johor Bahru och Malaysia alltså.

Stranden kan se lugn och fridfull ut, men har en hemsk historia bakom sig. Det var en av platserna för Sook Ching-massakern på singaporianska kineser, som ansågs anti-japanska, under den japanska ockupationen 1942-1945. 10 000-tals människor dödades totalt och 300-400 just på stranden i Punggol. Andra väldskriget har en annan och minst lika grym historia i denna del av världen.

Prylgalningarnas Mecka

Vill man dränkas i elektronikprylar och efterhängsna försäljare ska man gå till Sim Lim Square i Singapore där alla upptänkliga elektronikprylar samlats sedan 80-talet. Att ”bara” köpa en liten kamera som vi var ute efter är inte det enklaste.

8 våningar, 150 butiker, 1000-tals saker man inte alltid är riktigt säker på vad det är för något.

Antalet försäljare per kund är alldeles för högt enligt min smak. Hur ska man nå fram till varorna och hur ska man kunna titta och fundera i lugn och ro? Försäljarna i denna del av världen är också extremt påflugna. De förföljer en på 10 cm avstånd och föreslår varor som man aldrig skulle drömma om att köpa.

Ett typisk exempel – 11 försäljare på 2 kunder…:

Tyvärr gäller det tydligen att se upp ordentligt om man handlar på Sim Lim. En hel utredning om lurendrejerimetoder finns att läsa om man besöker Sim Lim på nätet. Tänk hur mycket som kan hända: fel pris på varan, piratkopior, plötsligt behöva köpa till nödvändiga delar, få fel produkt, ingen garanti, betala extra för att få betala med kort, … Många sätt att bli lurad på eller som det tydligen också heter att bli ”carrot-chopped”.

Kanske därför, eller kanske inte, blev det inte någon kamera på Sim Lim, men däremot på Funan som är ett lite mer hemtrevligt elektronikshoppingcenter några kvarter bort. Då fick vi också denna trevliga lilla pryl som man säkert inte kan leva utan 🙂

Sim Lim har inte bara nya prylar utan vårdar också gamla och trötta prylar. Här kan till exempel Laptops få den vård de behöver!

Tioman

Tioman är precis så som man hoppats på! redan innan vi flyttade till Singapore fanns ön på önskelistan att besöka. Nära och bra, bara 15 mil från Singapore. Med bara 400 invånare, i princip inga vägar och bara några få bilar är det fortfarande en rätt ”oförstörd” ö utanför Malaysias kust.

Paya beach som vi valde att bo på är bara ett lagom stort hotell och en minimal by med kanske 10 hus. Även om paya tydligen betyder träsk är det inget som märks direkt. Oron för småkryp av olika slag var överdriven. Något större djur i form av 2 meters ödlor kan dock smyga omkring bland husen, men de kommer ju inte in genom springor under dörren direkt.

Annars är det precis som det ska vara på en semester-ö:

Snorkling både från stranden och från organiserade båtturen där alla ska ta sig till samma lilla plätt.

Tidvattnet som lämnat lite minisanddyner efter sig.

Solnedgångsfotografering (som oftast stördes av något regnmoln över Malaysiska fastlandet i väster).

Lite djungelpromenad hann vi med också!

Öns absolut vanligaste husdjur:

Jag (Camilla) vill göra ett tillägg: Snorklade längs stranden i meterdjupt ljummet vatten och njöt av lugnet och tystnaden. Avkopplingen blir total när det enda som hörs är de egna andetagen. Stora och små fiskar simmade överallt och plötsligt även en svart/vit orm 2 meter framför mig. Den kan ha varit drygt ½ meter lång och tjock som min underarm ungefär!!!
Jag gjorde ett tappert försök att snorkla baklänges, dit tårna pekade alltså, ville inte släppa den ur sikte. När jag samlat mig simmade jag tillbaka för att kolla hur ormen såg ut, då valde den att simma ut till havs. Snabbt hem och googla bilder på havsormar, är ganska säker på att det var den jag hittade – Belchers havssnok. Snok lät ju bra, men det står att det är världens giftigaste havsorm. Fast den är inte aggressiv och biter bara om den blivit provocerad…

Summerar man Tioman på en skala får det nog bli tio av tio!

Trädgårdar vid Bukten

Det är inte varje dag det öppnar en ny park mitt i staden! Nu i helgen var det i alla fall dags för Gardens by the Bay att slå upp portarna efter så där en fem års ”planterande”. Tydligen har Singapore en del pengar över till parker, närmare bestämt 5 miljarder, som behövdes för detta bygge.

Nu är det inte bara planterande som anläggarna har sysslat med. Två rejäla växthus och ett antal metallträd ingår också. Metallträden ska nog bli grönare efterhand när växterna har fått fart.

Det har tagit lite tid, men snart har man vant sig vid att det inte är som hemma i Lund. Växthus är till för exotiska växter som kräver årstider och torr luft, vanliga tropiska växter trivs bäst utomhus.

Ett av växthusen i parken innehåller tematrädgårdar från bland annat Medelhavet. Där ”Exotiska blommor” (Penséer tex 🙂 ), kaktusar och olivträd kan få den torka de behöver.

Är det torrt måste träden samla vatten när det bjuds. Då kan resultatet bli så här (ett flaskträd om jag har rätt för mig):

I det andra växthuset är det höglandsklimat i tropikerna som gäller. Ett vattenfall på 35 meter kan man beskåda från marken eller från ”bergsstigar” som inte är lämpliga för svindelkänsliga.

Asiatiska naturupplevelser kräver också trädtoppsgångar. Alla nationalparker av rang har en sådan… Här kommer metallträden väl till pass. Vi får ta det nästa gång. Med regn och åska i luften verkade inte metallträden så smarta att bestiga just nu.

Trainspotting med förhinder

Trainspotting i Singapore är inte en lätt uppgift längre. Sista tåget gick för ett år sedan… Nedlagda stationer och spår kan man fortfarande titta på och idag var det öppet hus mellan gamla centralstationen Tanjong Pagar i centrala/södra Singapore och lokalstationen Bukit Timah. Tills för ett år sedan var hela järnvägen och stationsområdena en del av Malaysia eftersom Singapore var slutstation för tågen från Butterworth i norra Malaysia och britterna hade hyrt ut marken i ett 999-årskontrakt i början av 1900-talet.

Det går fortfarande att ta tåget från Singapore in i Malaysia, men stationen ligger nu direkt vid gränsen så att alla tull och pass-kontroller kan göras innan man stiger på och inte efter två mils resa. Under drygt 10 års tid var järnvägsresan i Singapore en resa genom ”tvåmansland”, till skillnad för ingenmansland som det brukar vara. Passkontrollen in i Malaysia var på slutstationen i centrala Singapore medan passkotrollen för att lämna Singapore var 2 mil bort vid bron till Malaysia. Lite udda lösning!

Vad som ska hända med de gamla stationerna och banvallen genom hela Singapore är inte klart ännu, men det verka bli en ”grön korridor” med vandrings- och cykelleder vilket inte låter så dumt!

Tanken med dagens öppet hus var att folk skulle kunna gå längs gamla banan mellan två stationer och njuta av natur och gamla minnesmärken. Promenaden var på cirka 1 mil och startade därför tidigt för att undvika värmen. Tyvärr var vi lite långsamma denna söndagmorgon och tänkte att vi kunde gå en liten bit i alla fall. Nu är inte organisation det Singaporianer är bäst på och det gick inte att läsa ut av programmet var och när man kunde gå och var man kunde ta sig ut och in från spårområdet. Det visade sig att det inte fanns någon genomtänkt plan överhuvudtaget. De som gått 1 mil och äntligen var framme vid målet möttes av en låst grind och fick snällt klättra eller gå tillbaka 🙂

Vi fick i alla fall se den gamla centralstationen från 1930-talet och känna lite av atmosfären från svunna tågtider.

Finansskyskrapor och helt vanliga gränder

Så slutade det i alla fall att regna och blev disigt istället. tydligen inte bara fukt i luften utan smogen har förföljt oss från Beijing (eller är det så att städer med några 10-tals miljoner invånare inte har så hälsosam luft…). Första målet var finanskvarteren och ett av världens högsta hus.

Plats 5 eller nåt, beroende på hur man räknar. En ”utsiktsbro” på 100:e våningen och 475m över gatan, placerad i toppen på kapsylöppnaren (eller vad man nu försökt efterlikna), var som gjord för svindel med glasgolv lite här och där. Intressant att se hur folk reagerade när de kom ur hissarna. Jag behövde också viss tillvänjning och gick helst på balkarna mellan glasen först.

Väl nere på marken behövde Camilla lite huvudmassage. Jag avstod…

Sedan en runda i kvarteren kring Old Shanghai road.

En gränd med bättre begagnade vitvaror.

Märk speciellt de spännande tvättupphängningarna som fanns lite överallt i stadens el/teleledningar.

Sen lite chili som tydligen behövde torka lite på gatan.

Den förbjudna staden & Nanluoguxiang

Den förbjudna staden var från början bara för de utvalda, dvs de som hade makten i ”mittens rike”. En sluten stad i staden med palats, religiösa byggnader och bostäder för upp till 10 000 personer. Staden byggdes i början på 1400-talet och har använts fram till 1911 då republiken Kina bildades. Det mest slående är de stora öppna platserna som verkar rymma långt fler än de som bodde där. Det känns som om man tänkt på de stora skaror turister som nu flockas här.

Bränder efter åska har varit ett problem under seklerna som gått, så nu får drakar och annan utsmyckning finna sig i att viras in i åskledare.

Under Qing-dynastin blev ett av de gamla husen utrustat med en telefonväxel. Det fanns telefoner på en handfull ställen i Kina då så det bör inte ha varit så svårt att slå rätt nummer.

Utanför den förbjudna staden ser verkligheten helt annorlunda ut. Pekings täta bostadsområden, Hutonger, breder ännu ut sig över stora områden mitt i staden. Hutonger är stora kvarter med ett tätt nät av gator och gränder. Planeringen skapades redan när befolkningen var mongolisk och hästar var viktiga. Alla hus behövde en inhägnad innergård, samtidigt som hästarna behövde fri lejd till vatten, därav de många murarna och gator som känns som labyrinter.

Idag har en del Hutonger blivit populära tillhåll för turister, speciellt av backpackertyp, med caféer, restauranger och barer i långa rader. På något sätt så dras vi till den typen av områden var vi än kommer… Här några stilstudier från området kring Nanluoguxiang-gatan.

Från Clemenstorget till Himmelska fridens torg

Så var det dags att dra österut igen. Ett antal miljonstäder har vi tänkt studera innan det är dags för Singapore igen. Beijing är första stopp. Som vanligt kan vi inte låta bli att ta en runda på staden så fort vi kommit fram. En promenad som ledde till Himmelske fridens torg. En disig söndagseftermiddag med ganska sparsamt med folk kan man tänka sig. Det gick till och med att ta ganska folktomma bilder.

Torget har en lång historia med början någon gång på 1400-talet då ”den förbjudna staden” anlades för Mingdynastins härskare. Porten till ”staden” eller palatset ligger i torgets ena ände. Då var porten ett tempel som användes till offerceremonier. 1949 användes porten då Mao utropade folkrepubliken Kina.

På 60-talet behövdes mer plats och torget byggdes ut för att kunna hysa 1 miljon personer. Förövrigt har byggnader och minnesmärken lagts till lite då och då, som till exempel en teater och ett nationalmuseum.

Det är inte bara torget som är väl tilltaget. Vägarna runt om har gott om filer, även till en och annan cykel, om det nu syns i diset som säkert inte bara är soldis.

På vägen hann vi med lite shoppinggator också och hittade en lämplig söndagsbutik som till och med fått ett svenskt namn. Låter säkert exotiskt på kinesiska! Fast, så väldigt lat tycker jag inte denna söndag blev.

Modellbyggarna

Stadsplanerarna här i staden, URA eller Urban Redevelopment Authority som de heter, verkar ha barnasinnet kvar och frossar i att bygga modeller. En stor utställning visar upp alla möjliga vyer över landet. Det finns detaljerade modeller över centrala Singapore där varje hus är en naturtrogen kopia av hur det ser ut i verkligheten. Ett annat modellbygge visar hur det kommer att se ut om några år med exempel på vilka hus som kan tänkas byggas och var.

Faktiskt ett rätt trevligt sätt att visa hur staden utvecklas och hur det ser ut lite gran från ovan.

Man kan titta på hur ens eget hus ser ut i ett lite annat perspektiv. Här bor vi!

Fast, huset är precis ommålat i en lite gråare färg, så det är väl dags för URA att ta fram penseln och justera. Flodens färg stämmer inte riktigt heller, olika bruna nyanser är den i verkligheten 🙂

Centrala Business Distriktet CBD är en utmaning även för modellbyggare antagligen.

Och mycket större ska CBD bli om inte ekonomin plötsligt får ”grekfrossa” eller nåt. Alla omålade klossar är förslag på nya byggnader som de skulle kunna se ut om ett antal år.

Eftersom landet inte är så stort finns också en modell över hela Singapore med varje hus i form av en liten träkloss, dock utan detaljer. Lite reklam för shoppinggator och annat har man också lyckats sätta dit i en lite annan skala…

Många kablar, ingen uppkoppling

Internetuppkoppling är snart lika viktigt som vatten och el, men det har inte alla fattat än tror jag. Ja, det platsar nog fortfarande på listan över I-landsproblem, men kanske blir det snart helt enkelt bara ett problem…

Nu har vi varit utan Internet i lägenheten i över 4 veckor. En switch är sönder i huset där vi bor. Allt är så vist ordnat så att ingen är ansvarig och ingen riktigt bryr sig. Fyra veckor och inga protester hjälper. Någon har bara beställt nätet och Någon har bara installerat det och nu när det är så gammalt att det är antikt (ca 6 år eller nåt) förstår Någon ingenting. Samtidigt läser man i tidningen att en operatör här i staden hade 1 timmes avbrott och att det var tillräckligt för att det skulle bli stora rubriker, TV-inslag och ursäkter.

Ja, ja under tiden är det surfande ute i friska luften som gäller. Om inte annat kan man ju titta på utsikten istället.

Nu har vi dessutom fått ytterligare ett nät installerat. Ett fibernät ända in i lägenheten. Men någon uppkoppling är nog inte att fundera på. Minst en månad efter beställning och troligen bindningstider som är lååånga. Lustigt nog är det OpenNet som installerar fiber. Samma namn på företaget som jag jobbar en del med när det gäller fibernät i Ystad. Bara namnet som är samma, annars har de inget med varandra att göra. Singapore har legat efter när det gäller fibernät, men satsade stora pengar på att komma ikapp och nu påstås 95% av alla ha möjlighet att koppla upp sig med fiber. Det är ju så mycket enklare att bygga nät när det är så tätt mellan kunderna. Singapore är dubbelt så stort som Ystad till ytan, men nästan 200 gånger så mycket folk…