David – Sida 16 – Res med Lundbergs

Gatukonst

Det är inte alltid nödvändigt att besöka konsthallar, gallerier eller museer för att titta på konst. Ibland räcker det med en promenad på stan. I Palmas gamla stad finns en del kvarter med hus som väntar på att fräschas upp, eller helt enkelt rivas. Under tiden har de blivit försedda med konstverk av skiftande slag.

Speciellt många alster finns det i det ”kanske snart riktigt hippa” Sa Gerreira-området. Betydligt trevligare än en tom rivningsfasad. Signaturen ”Soma” verkar ligga bakom en hel del av gatukonsten i detta område.

Stadskonst-002

2015-05-07 12.28.39 Till och med en och annan statschef har blivit förevigad genom en plats i Palmas gränder.

2015-05-07 12.21.49

Ibland är målningarna mer organiserade och gjorda på beställning. En gatukonstnär som bosatt sig i Mercè-kvarteren började sprida sina konstverk i området. Några nappade på detta och lät honom piffa upp sina metalljalusier (som annars inte är särskilt trevliga att titta på).

Temat för bilderna skiftar, så varför inte också slå ett slag för Mallorkinska specialiteter? Ensaimada, bocadillo och cocarroi.

2015-06-01 14.36.39

2015-06-01 14.46.02

Även en del caféer har hängt på konsttrenden och skapat små ”komihåg”-målningar till sina hundägande gäster!

Vill man sen titta på ”riktig” konst så är Es Baluard, ett museum för modern konst i Palma ett alternativ. Då ser konstverken ut så här till exempel:

Palmas ”små”båtshamn

Även om man är rätt ointresserad av båtar går det inte att undvika en titt på Palmas marina. Från centrum av staden och västerut har småbåtshamnen lagt beslag på hela kustlinjen. Tre kilometer kust är upptagen av båtar och det enda man kan göra är att promenera längs hamnpromenaden och titta på myllret av båtar. Ja, båtar ska de väl inte kallas när farkosterna kommer upp i den lite större klassen. Yacht ska det väl vara, eller? Tyvärr är alla pirar stängda och bevakade, så det går inte vandra runt för att titta lite närmare.

Hursomhelst börjar huvudmarinan i centrum där vattendjupet inte är större än att det passar de allra minsta båtarna. Man kan gissa att det inte är så dyrt att hyra en plats här heller. Skönt är det att det finns plats för helt vanliga båtar också.

2015-06-01 13.14.22

Efterhand som avståndet till centrum växer ökar också storleken på båtarna. Mot slutet finns möjlighet att hyra plats även om man har en 125 m lång skuta!

Totalt ska det finnas 3000 båtplatser i Palmaviken. En ansenlig mängd, men tydligen inte tillräckligt för planer finns på att bygga ut hamnar i närheten, till exempel vår lilla Portixolhamn.

Man kan inte annat än att fundera över vem som äger de riktigt stora båtarna, som denna riktigt snygga skapelse som nog hade väckt en del uppmärksamhet om man hade styrt in en vanlig svensk småbåtshamn… Kanske är det något båtcharterbolag och inte någon privatperson.

Efter småbåtshamnens slut tar kryssningshamnen vid. Varje dag ett nytt fartyg lastat med 1000-tals turister som släpps lösa på staden, eller på cykel, eller på segways, eller…

Hamnen är precis utbyggd för att kunna ta emot riktigt stora fartyg på över 400 meter. Denna dagen var det bara några lite mer normala båtar på besök.

Från andra sidan centrum är det istället strand som gäller. Där kan man studera kryssningstrafiken lite på avstånd istället.

Ölfestival i vinlandet!

I Spanien handlar det mest om vin när det gäller d beer rycker, men det finns en del ölkultur också! För andra året anordnas ”la feria de la cerveza”, en ölfestival precis vid katedralen i Palma. Över 100 sorters öl från lokala bryggerier och från resten av världen att avsmakas ute i det fria. När man nu satsar på något sådant så tar man i ordentligt och har öppet 10 timmar om dagen 12 dagar i sträck…

Åtta lokala hantverksbryggerier finns på plats och det är troligen alla som finns på Mallorca. Trenden är som överallt: mycket humle och beska. IPA, APA, DIPA, osv. Det vill säga Pale Ale i olika former, India Pale Ale, American Pale Ale, Dubble India Pale Ale… blandat med en del vanliga spanska ölsorter som San Miguel, Estrella och annat (som finns överallt, så de hoppade vi med gott samvete över). Istället provade vi till exepel Palma Porter och Rotja (röd ale) från ett litet bryggeri i Palma med namnet Tramuntana (döpt efter öns enda bergskedja).

Ja, det lutar betänkligt, men hur man än vrider på bilden så lutar något ändå 🙂 .
Ölen var god och utsikten kan man verkligen inte klaga på.

Det finns ännu tid kvar… Kanske blir det ett besök till innan allt stänger och ölen är slut.

3/13-delar av Palmas gamla stad

Jag är alltid nyfiken på gamla stadskvarter med sin historia och speciella miljöer och här har Palma en hel del att erbjuda.

Palmas gamla stadskärna består av en imponerande mängd gränder, torg och gamla byggnader. Det är upplagt för att gå vilse även med hyfsat lokalsinne. Den gamla staden är indelad i 13 stadsdelar och täcker en yta cirka 4-5 gånger gamla stan i Stockholm. Palma grundades 123 f.kr av romarna. Gränsen till ”nya staden” har en stjärnform efter hur stadsmuren gick innan de största delarna revs i början av 1900-talet för att istället bli ”Avenidan” som byter gatunamn i varje sväng.

Området är stort nog att betas av i delar. Tre av stadsdelarna i öster heter Monti-Sion, La Calatrava och Sindicat, bara här finns en hel del fina gatuvyer och speciella byggnader. En favorit-tapasrestaurang och ett mikrobryggeri råkade också komma med på kartan… Men, framförallt finns ett stort antal gränder och små gator, ofta tysta och öde oavsett tid på dygnet.

De flesta hus är välhållna med den gamla stilen kvar. På en del gator har förfallet gått lite längre och det är dags för en ordentlig renovering. Som denna gata i det annars mycket populära Sa Gerreira, med ett nätverk av små gränder som sakta men säkert lever upp med nya caféer trendiga butiker och restauranger.

En del butiker är nog snarare bohemiska än trendiga. The English Bookshop är ett bra exempel på det. Ett par källarvåningar med allt inom bokvärlden..och lite till. Ägaren ursäktade sig och sa att allt inte var helt iordningställt än. Hmm, det har det nog aldrig varit och är nog inte tänkt att vara heller. Varför ska alla bokhandlar se likadana ut?

Man fick en känsla av att man kunde gå vilse i de smala källargångarna och att ägaren nog inte skulle hitta en på flera dagar…

För säkerhets skull har de flesta hus ett överhäng på taket så att inte solen ska komma ner och sprida för mycket värme. Känns lite onödigt på vinterhalvåret när det absolut inte är varmt inomhus.

På några ställen finns portarna till stadsmuren som byggdes av Morerna på 1100-talet kvar. Staden hette då Almudaina. Namnet finns kvar fortfarande i form av namnet på några av Palmas gator och byggnader.

En del vackra byggnader med utsmyckade fasader har bevarats. Här en byggnad på Plaça de Quadrado.

De små torgen, eller plaças är som små oaser som öppnar upp sig i änden på de långa smala gränderna. Bara i dessa 3/13-delar av gamla staden finns cirka 13 små torg! Plaça Santa Eulalia ett av de större torgen, givetvis med flera uteserveringar också som här på vintern:

En byggnad med speciell historia är ”Tempelslottet”, som skänktes till Tempelriddarna på 1200-talet och användes av dem fram tills orden upplöstes 1312.

Många gator har långa och komplicerade namn och ibland handlar det om ganska poetiska namn om man får dem översatta. En liten smal gränd stoltserar med namnet ”början på det heliga landet”.

Andra annorlunda exempel på gatunamn är ”Carrer dels desemparats” = ”de hemlösas gata” och ”Carrer del pes de la farina” = ”mjölvägningsgatan” (om nu googles katalanska översättare inte driver med mig).

Portixol

Vi föll till sist för att bo i Portixol en bit utanför Palma centrum. På mallorkin, denna lokala dialekt av katalanska, så betyder det ”hamn och sol” och ungefär så är det. En gammal fiskeby som har växt ihop med Palma stad. Här finns då en hamn (såklart), en liten strand, en strandpromenad, caféer förstås och en hel del sol. Byn har funnits sedan 1700-talet i liten skala. På 60- och 70-talen byggdes en del större lägenhetshus längre in från stranden för att hysa arbetare som flyttade hit från framförallt södra Spanien.

En liten lokal strand ligger mitt i byn. De första solbadarna har anlänt redan nu i april. Vattenbadare är fortfarande sällsynta.

Fram till nyligen har Portixol ansetts som ett lite slitet område. Nu pågår den typiska gentrifieringen (”då herrskapsklassen flyttar in” 🙂 ) då husen längs strandpromenaden köps och renoveras till priser som inte skådats tidigare.

Men än så länge finns charmen kvar, även i bakgatornas mer oputsade stil.

Potixols strandpromenad är en del av ett gång/cykel/jogging/rollerblades-stråk längs havet på nästan 2 mil.

Det är inte alltid så här lugnt och fridfullt längs ”stråket”. Här finns allt från tävlingscyklister till långsamma joggare som jag. Ibland är det till och med live-musik på träningsrundan!

Cykelstråket in mot Palma är som på de flesta ställen byggt för exakt två cykelbredder. När den byggdes tänkte man säkert inte på att Mallorca skulle bli ett tränings-mecka för tävlingscyklister… och som väljer denna rutt trots alla ”söndagscyklister”.

Mellan Portixol och Palmacentrum är det 1 km sandstrand. Ganska lugnt än så länge, men till sommaren så blir det nog annorlunda. Det är Palmas enda strand inom gångavstånd.

Uteserveringar och bra caféer, ja vad mer behöver man? Vårt stamställe har blivit Tapas Club.

Om inte annat så kan man njuta av solnedgångarna, som var lite mer dramatiska i vintras, men börjar bli lite mer sommarvarma nu.

Vi trivs med andra ord hur bra som helst i den gamla fiskebyn!

En första Tramuntanavandring

Att Mallorca skulle vara känt för vandringsleder i bergen hade jag inte riktigt koll på innan vi flyttade hit. Bergskedjan Tramuntana sträcker sig längs hela öns västkust och är tillräckligt kuperad för att de flesta typer av vandrare ska kunna få en utmaning. Fem bergstoppar når över 1000 meter och hela området är klassat som UNESCO världsarv i kategorin kulturlandskap. Anledningen är att spår finns kvar av uppåt 1000 år av odlingar i svår terräng. Terrasser, bevattningsanläggningar och stenlagda vägar eller trappor har varit nödvändigt för att kunna leva här i det varma och torra medelhavsklimatet.

Ett antal vandringsleder är utstakade och den mest kända är den 13,5 mil långa leden från Port d’Andratx till Pollenca, det vill säga längs hela bergskedjan från sydväst till nordöst på ön. Leden har det ”vackra” namnet GR221…

Vi satsade på en delsträcka mellan Deià och Port de Sóller tillsammans med en kollega till Camilla. Trots den goda skyltningen lyckades vi gå fel efter bara några hundra meter. Vi undrade lite när stigen blev smalare och kantades av ett mindre stup.

Denna del av vandringen går längs den medeltida huvudvägen, El Camí de Castelló, som är byggd av sten som det finns ett överflöd av i landskapet. Ofta är det mer en trappa än en väg.

En fridfull vandring hade vi förväntat oss, men efter ett tag var det slut med friden. Vi hamnade mitt i den årliga utmaningen Ultra Mallorca där man inom 24 timmar ska ta sig 11 mil längs just G221. Sådär en 2000 löpare skulle delvis samma väg som vi. En del köbildning blev det.

Vi fick släppa förbi en hel del tävlande som höll lite högre tempo, men det berodde nog på att vi inte hade kompressionsstrumpor 🙂 .

Nuförtiden är det mest träd som odlas på terrasserna överallt i området. Olivträd är absolut vanligast verkar det som. Gamla olivträd är något av en symbol för Mallorca. De kan bli hundratals (till och med tusentals) år gamla och blir bara mer vridna och knotiga med åren.

Efter en stund kunde vi vika av från löparspåret och vandra ner mot havet och den lilla hamnstaden Port de Sóller.

Turen gav definitivt mersmak, så det får bli fler sträckor av GR221 framöver.

Sevilla

Påsklov och en tur till fastlandet! Som bofast på ön Mallorca har man förmånen att resa till fastlandet för halva priset. Låter otroligt, men fungerar faktiskt i praktiken.

Sevilla i allra sydligaste Spanien var vårt mål. En mycket vacker stad är det med en blandning av romersk, arabiskt och spansk arkitektur. Ett typiskt exempel är katedralen med sin äldsta och ståtligaste del i form av en minaret!

På 1500- och 1600-talen var detta en av Europas mest betydande städer på grund av Christofer Columbus. Den mesta delen av handeln med Amerika passerade Sevilla. Som tack för det skeppades hans kvarlevor hit och begravdes med en pampig gravsten i katedralen.

När det handlar om större städer brukar jag leta efter alternativa stadsdelar med lite mer charm än de vanliga shoppinggatorna. Kan man kalla dem bohemiska? Kanske det. I Sevilla heter denna del Alameda. Området ligger i norra delen av gamla staden, kring ett torg med Hercules och Julius Caesar som vaktposter på varsin romersk pelare.

Torget var tidigare en allmän park, som anlades 1574 (den första i Europa!). Idag är det stenläggning som gäller istället, med diverse vattenkonst med syfte att ge lite svalka (det var inte nödvändig denna tid på året…).

Gatorna och gränderna i Alameda är fyllda med olika udda butiker, med mer eller mindre retro tema.

Caféer av alla de slag är också ett kännetecken. Här i form av ett traditionellt Spanskt café/bar där café con leche eller ett glas vin intas på stående fot.

Till och med stolparna för att stoppa parkeringssyndare har fått lite speciell utsmyckning, helt i linje med Alamedaatmosfären 🙂 .

Ett annat tydligt inslag i butiksutbudet är alla ställen som säljer kläder och tillbehör för Flamenco. Att så många butiker som vi såg kan leva på detta är helt otroligt.

I Sevilla bör man inte missa ett besök i Alcázar, eller kungliga palatset på ”spansk-arabiska”. En byggnad som är till- och ombyggd för kungligheter under tusen år och flera kulturer (Arabiska, medeltida, renässans,…). Fortfarande används byggnaden ibland av Spanska kungahuset.

Lite instängt var det kanske för kungligheterna. En labyrint gav säkert lite välbehövlig avkoppling. Troligen var de kortare än vi och därför inte kunde tjuvkika över häckarna…

Katedralen i Palma

När det gäller sevärdheter i Palma så går det inte att undvika ett besök i La Seu (på Mallorquín), det vill säga katedralen. En katolsk kyrka, gravplats för Mallorcas kungar och en konstsamling i en och samma byggnad.

Katedralen började byggas direkt efter Morerna besegrats av Spanjorerna 1229. Islam skulle snabbt bytas mot kristendom och kyrkor skulle anläggas, ofta på samma plats som moskéerna legat på. För att fira segern i kriget ordentligt bestämdes att katedralen skulle bli världens största. Byggnationen startade precis vi sidan av den gamla moskén, men efterhand blev byggnaden större och ”tog över” även platsen moskén legat på. Byggandet tog tid och katedralen var inte klar förrän cirka 400 år senare… Då fanns det andra kyrkor med ambitionen att bli världens största, så Palmas katedral får nöja sig med att vara bland de största.

Byggnaden kallas ljusets katedral på grund av de många förstermålningarnas och stora rosettfönster.

Förutom det dagliga ljuset från alla fönster så har de som byggde katedralen ordnat så att det två gånger om året blir en ljusshow av speciellt slag. Den 2/2 och 11/11 klockan 8 på morgonen skiner ljuset genom hela byggnaden och bildar ett mönster på väggen. Med lite tur är det kanske sol den 11/11 i höst så att vi kan gå dit och titta.

Förutom fönstermålningar finns en hel del utsmyckningar och konstverk av mer eller mindre udda slag. Till och med Gaudi (mannen med udda byggnader i Barcelona) blev anlitad för att designa om delar av lokalen och han lämnade bland annat efter sig en gigantisk ljuskrona som föreställer en törnekrona och hänger mitt över huvudaltaret.

Sidoaltaret är ännu mer omdiskuterat. Det är designat av en lokal konstnär och har ett marint tema. Det ser lite ut att vara inspirerat av Gaudi tycker i alla fall jag.

Även Sant Sebastian (Correfoc-Sebastian) som är Palmas skyddshelgon har fått en plats i ett kapell. Han led martyrdöden 287, men anses ha sett till att ett utbrott av pest kunde hindras på 1500-talet… Hans avrättning avbildas på olika sätt, som målning och som skulptur. Målningen verkar inte så trovärdig. 20 pilar genom kroppen och Sebastian ser mest lite uttråkad ut.

Avbildningar av den sista måltiden finns på några ställen inne i och utanför katedralen. I denna utsmyckade variant har Judas fått hörnplatsen och har sin pengapåse för man ska kunna se vem det är.

Hur som helst, en imponerande byggnad med många spännande och udda detaljer.

Det där med ljusets katedral stämmer även på natten när belysningen är tänd.

Ett ”vintrigt” Alcudia

Efter att många gånger hört släkt och vänner tala varmt om Alcudia tyckte vi det var dags att slå till och besöka detta semester-mecka. Vi började med ett besök i det egentliga Alcudia, som funnits sedan romartiden. En gammal gyttrig stadskärna innanför en ringmur som fortfarande är ganska intakt.

Muren byggdes på 1300-talet för att bland annat skydda mot pirater. Idag är det nog mest turistinvasioner som invånarna kan behöva skydd mot…

Eftersom det var söndag var det förstås marknad som i stort sett varje by på Mallorca anordnar minst en gång i veckan.

Smala vindlande gator med ett torg då och då, tillräckligt för ett café eller två.

Nu ligger inte gamla Alcudia vid havet så om det inte varit för hamnstaden Port d’Alcudia från 1700-talet, som råkar ha en 1,5 mil lång strand precis intill, hade nog få hittat hit. Turismen började på 1920-talet och från 70-talet tog det en rejäl fart (som för så många andra medelhavsturistorter).

Eftersom det är mallorcansk vinter och lågsäsong, så väntade vi oss en ganska lugn och öde semesterort och mycket riktigt, inte en solstol och inte en strandbar öppen så långt ögat kunde nå!

De som varit här när säsongen är lite ”högre” känner troligen inte igen sig.

När vi turistar runt kan vi sällan nöja oss med bara ett resmål och när det dessutom ligger ett av UNESCOs världsarv alldeles i närheten måste vi, i alla fall jag, dit och titta. Några kilometer från Alcudia finns den östligaste delen av bergskedjan Serra La Tramuntana som har uppmärksammats i kategorin kulturlandskap.

I denna utkant av bergen är det mest udden, som är Mallorcas nordligaste punkt, som är målet. På Cap de Formentor, som udden heter, finns en ensam fyr.

Där bara fyrkatten verkade vara hemma.

Miró Mallorca style

Som ett avbrott i allt lägenhetsletande passade vi på att vara lite kulturella och njuta av lite riktig konst.

Det är en skiss, av ett blivande konstverk, som säkert är värd en hel del. Tydligen har en av Mirós tavlor sålts på auktion för ca 250 miljoner kronor…

Vi tog en promenad till Miró-museet i Cala Mayor i utkanten av Palma. Miró har jag hittills förknippat med Barcelona och inte Mallorca. Han föddes i Barcelona och levde halva livet där, men sedan var det Palma som gällde fram till hans död 1983.

Hans ateljéer och den trädgård som han anlade och arbetade med blev också platsen för ett nytt muséum efter hans död. En bit mark mitt bland stora lägenhetskomplex ordnades fram och arkitekterna fick försöka klämma in en byggnad som kunde passa. Resultatet blev riktigt bra och är sevärt i sig.

Det sägs att han inte var någon snabbmålare, men arbetade med många tavlor samtidigt, så utställningen i hans ateljé kanske ger en bra bild av hur det kunde se ut under arbetet.

Surrealism är den stil som främst förknippas med Miró. Och, ja inte är det realism vad jag kan se.

Skisserna som Miró tecknade som grund för de riktiga konstverken är spännande i sig. De ser onekligen ut som barnteckningar (det får man kanske inte säga…) när det bara är pennstreck, men sen blir det något helt annat som färdigt konstverk med de röda, blåa, gula och svarta färgerna som går igen i många tavlor.

Till och med hattifnattarna fick vara med på ett hörn.