En långhelg gör vi gärna till en minisemester! Finns så många olika platser i Spanien vi skulle vilja åka till, men med tanke på det extrema covid-läget valde vi att stanna på ön!
Vi startade med en vandring i Parc Natural de la peninsula de Llevant.
Mandelträden står i startgroparna!Backe upp och backe ner!Massor av hökörnar. Eller heter det örnhökar? Aja, rovfåglar i alla fall!
Sedan var Artà vårt mål. Det är en kommun långt upp i nordost (långt med mallorkinska mått mätt) med nästan 8000 invånare. Ingen världsmetropol alltså! Möjligen är största sevärdheten här Santuario de Sant Salvador, ett kloster på en höjd! Hehe, ja ni hör ju hur upphetsande det låter. Utsikten var i alla fall fin både i ottan och i solgasset!
Hotell Forn Nou
Hotellincheckningen blev lite annorlunda! Ingen fanns i receptionen när vi checkade in. David hittade ett telefonnummer på disken, ringde det och fick beskedet att vi kunde ta det första rummet till vänster en trappa upp! När vi sedan skulle gå ut på kvällen var receptionen fortfarande obemannad och så även när vi kom tillbaka vid 22-tiden. Då med tillägget att ytterdörren var låst. Ingen av våra två nycklar passade. Dock fanns det en sidodörr där en av våra nycklar passade så vi kunde ta oss till rummet och sova gott i supersköna sängar. Fortfarande oincheckade! Frukost serverades 9.00, till oss och två andra svenska gäster, och då passade vi även på att checka både in och ut på en gång!
Vi lyckades! Vi lyckades samla barn med respektive för att fira jul. Inte på Mallorca och inte i Lund, men i Valencia.
Det var lite osäkert in i det sista om covidskiten skulle stoppa allt (antalet smittade ökade lavinartat och var uppe på all time high), men vi lyckades. Och vilken fin vecka det blev!
Ingen jul utan pussel!
Vi hade hyrt en lägenhet, via Airbnb, där vi rymdes alla sex!
Eller, ja vi var ju sju!Snillen spekulerar!Valencia väl värt ett besök!
Vi hann även med en utflykt till Albufera för en promenad och sedan vidare till Paellans hemstad: El Palmar!
Väggmålning som visar vad som odlas i området!
Vi , David och jag, åkte sedan tillbaka till Palma för att packa om för en vecka i Lund (det där med att minska resandet gick sådär för oss denna ledighet). Det var på håret att jag inte fick följa med SAS till Köpenhamn då jag inte hade PCR-test. Det hade inte David heller men han lyckades passera kontrollen i gaten… Efter några långa minuter och ett antal telefonsamtal konstaterades att man inte behövde PCR-test för att resa till Köpenhamn om man skulle lämna Danmark inom ett dygn. Det visste vi, men det kändes klokast att inte argumentera i det läget…
I Lund var det grått. Mycket grått!
Veckan gick fort, men vi hann med både cava, midsommarmat och…
Yummie!
En dag ägnades åt promenad i Malmö. Jag gillar ju kyrkogårdar så det fick bli en tur inom S:t Pauli mellersta kyrkogård för att titta på den romska delen av begravningsplatsen.
En annan dag (dagen då solen sken) ägnades åt cykling i Lomma. Det gick sådär…
Nu vet vi inte längre om hemma är här eller där – kanske är vi lika hemma i Lund som i Palma! Eller nej, lite mer hemma i Lund fortfarande…
Vilka veckor det varit – fint sommarväder inbjuder till cykling!
Malmö: Malmös rykte är inte det bästa, men det är en fin stad! Vi cyklade lite på måfå, följde ett tips på restaurang, ville bada i havet, blev törstiga, shoppingsugna och fick på så sätt se stora delar av Malmö!
Alltid en sväng utom Västra Hamnen!Ett dopp i havet vid Sibbarp!Folkets Park för att släcka törsten med en Mikkeller!Ceasarsallad på Osteria Qui – OMG så gott!
Ven: Den lilla ön i Öresund med endast 370 invånare är också ett lämpligt utflyktsmål om man vill cykla. Linus och Cyrielle ville åka dit så vi hakade på. Dagen startade med regn, men vi fick sedan perfekt cykelväder och tog oss runt ön.
Många hundra cyklar finns till uthyrning och mycket på ön är anpassat till den massiva dagturismen!
Lomma (såklart): Jag är ju uppvuxen i Lomma och har släkten kvar här så hit vill jag alltid.
Höje åPromenad längs Lommabukten!Släktträff i Alnarpsparken!En annan släktträff…
Jag lämnar oftast Sverige med en känsla av att jag inte hunnit allt jag vill, en diffus känsla eftersom jag inte kan precisera exakt vad jag inte hunnit! Mycket vill ha mer helt enkelt!
Mer cykling på den skånska slätten!Mer tid för korsord!Mer utejympa!Mer skogspromenader – helst i Skrylle!Mer Skåne helt enkelt!
Vi närmar oss sakteliga vår slutdestination som ju är Lund! Men nu Colmar i Alsace, en otroligt charmig stad i norra Frankrike! Kanaler, medeltida byggnader, roliga detaljer, blomsterarrangemang – omöjligt att sluta fotografera!
Pyttelitet hus som hänger på ett större!
Min ”reiseleiter” levererar år efter år – jag fattar inte hur han hittar allt. Perfekta stopp längs vägen och mysiga boenden (ofta i budgetklass) och, tänka sig, än har vi inte stannat för ett enda av UNESCO:s världsarv. Att det inte är så mycket turister som dräller omkring överallt gör också allt så mycket mer lättillgängligt
Korsvirkeshus i massor! Lilla Venedig!
Att Colmar tillhört Tyskland i omgångar märks inte minst på maten. Vi hoppade Michelinkrogar (det är annars ett stjärntätt område) och i glufsade glatt i oss de lokala delikatesserna Tarte flambée (Flammkuchen) som i princip är en pizza med färskost istället för tomatsås och en sorts rösti (som egentligen kommer från Schweiz). Vi valde en med chevre på toppen. Mycket gott!
Flammkuchen med munsterost, en stinkande asgod kittost med mycket smak.
Inte lika gott var Choucroute (surkål med 5 sorters fläskkött), men har man ett inbyggt tvång att testa nya maträtter så har man…
Kan inte sluta skratta – så ful rätt! Men ändå god! Dijonsenapen gjorde sitt till!
Känner ni till Frederic-Auguste Bartholdi från Colmar? Exakt, det var ju han som ritade Frihetsgudinnan. Hans hus här är nu ett museum och i en av stadens rondeller finns en 12 m hög kopia av frihetsgudinnan, men just nu höll hon på att repareras så hon ville inte vara med på bild! Har heller inga bilder från museet pga går inte på museum…
Annars är väl Alsace mest känt för sina goda vita viner! Det där som David skrev om vinskådande, nja. Vi testar en hel del också!
Julmarknaden kan nog vara fin här, med tanke på att julen var närvarande även i julihettan!
Vi tog även en sväng inom byn Riquewihr och bunkrade upp med både Riesling och Pinot Gris. För övrigt skippade vi den 17 mil långa La Route des Vins d’Alsace – svårt att koncentrera sig till 100 % på ”detaljer” när man ska förflytta sig 220 mil!
Spanien-Sverige. Ja, då tänker jag inte på EM i fotboll utan hur vi ska ta oss från Spanien till Sverige.
Jag tycker att det är praktiskt att flyga, David tycker att det är både praktiskt och väldigt kul att köra… Så vi kör. David kör, jag sitter i passagerarsätet och väljer vilka sommarpratare vi ska lyssna på. Vi tar helt enkelt förra sommarens semesterplanering, justerar den och verkställer.
Resan är en del av målet, det handlar alltså inte om att ta sig till Sverige på kortast möjliga tid. Så vi börjar med att ta färjan till Valencia. Sju och en halv timma i rakt västlig riktning! På en båt som är så tråkig att klockorna stannar!
Man kan roa sig med att gå några varv på helikopterplattan!
Men vi väl i Valencia är vi nöjda och glada, trots att termometern visar 40 grader!
40 grader – det är inte jätteskönt! Men kul att träffa Lovisa och Marcus! En snabbvisit fick det bli för att sedan börja färden norrut.
Från hotellets tak kunde vi se hem till dem!
Perpignan i Frankrike var vårt mål, men först ett stopp i Tarragona. Note to self: hit vill vi åka igen, en mycket trevlig stad! Vi tänkte mest oss en lunchpaus och det var lätt att hitta god mat. Är man historieintresserad, det har jag hört att man kan vara, finns här massor av lämningar att se från romartiden!
Plaza de la fuente var förr en del av en romersk circus (kapplöpningsbana), nu ett torg kantat av restauranger.
Att det är en kuststad gör ju inte saken sämre… här var dessutom temperaturen cirka tio grader lägre än i Valencia så vi svettades inte ens under promenaden!
En lunch i skuggan!
Sedan vidare mot Perpignan, en fransk stad med drygt 100 000 invånare.
Vissa gillar att dricka vin…andra gillar att sitta på Campo Santo (Heliga platsen) och vila ögonen på en vägg (baksidan av katedralen i Perpignan).
En fin liten stad med ett palats byggt för en mallorkinsk kung, Jaume II, som 1276 gjorde Perpignan till huvudstad i kungadömet Mallorca. Palatset var ”tyvärr” inte öppet när vi var här…
Det blev en svajig start på påsklovet. En elev visade sig bära på covid-smitta precis veckan före påsklovet, covid-skolaenheten kontaktades och hela klassen hamnade i 10 dagars karantän. Det gjorde att lovet för mig startade två dagar tidigare än beräknat, men även att de första dagarna av lovet fick spenderas i karantän. Turligt nog var ingen annan i klassen smittad! Eller tur och tur, det var såklart tack vare munskydden som vi bär hela dagarna…
Under påsken skärptes covid-restriktionerna i Spanien och alla provinser försattes i perimeterkarantän, dvs man fick inte lämna sin region om man inte hade särskilda skäl. Och eftersom att hälsa på släkt inte räknas som särskilda skäl kunde vi inte åka till Valencia som vi så gärna vill. Däremot påverkar denna perimeterkarantän inte turismen från andra länder. Det gjorde att – håll i er nu – 50 flyg per dag från Tyskland kunde landa under hela påskveckan!
För vår del blev det hemester, Menorca blev vårt mål! Närmare bestämt Mahón, med nästan 30 000 invånare, på den östra delen av Menorca.
Vi tog den snabba katamaranen från Alcudia till Ciutadella på tisdagen, strosade (gick vilse) i Ciutadella och körde sedan upp på öns högsta berg – Monte Toro 350 möh!
Tidens gång: en generation bygger jesusstaty och nästa master!
Onsdagen var tänkt till vandring, när vi vaknade var det 20 grader och strålande sol. Eller nej, det är visst fult att ljuga, det var 7 grader, molnigt och väldigt blåsigt! Så vi satte oss i bilen och körde en sväng, finns alltid något mål som David stjärnmärkt på sin karta!
Det blev en snabb promenad i byn Es Grau.
Sedan köptes snabbnudlar som avnjöts till lunch sittandes i hotellsängen! Framåt eftermiddagen visade sig solen och vi vågade oss ut igen. Promenerade längs Cami de Caballo i sydostlig riktning, fikade i en by och promenerade lite till. Jag tänker alltid att vi promenerar, vandra låter så pretto!
På torsdagen blev det varken promenad eller vandring, istället hyrde vi cyklar. Och solen sken!
Sant Lluis – ingen rusningstrafik!Cyklade längs en utmärkt cykelväg – möjligen en cykelväg för terrängcyklar!
Målet var byn Binibeca Vell, en av de stora turistmagneterna på Menorca! Tipset var att inte åka hit under turistsäsong för då skulle byns charm gå förlorad i turisthysteri! Nu var här turistfritt, sånär som på de cyklande svenskarna! Fiskebyn skapades som ett turistcentrum på 60-70-talet och husen, som alla är vitkalkade, är byggda så tätt att man går omkring som i labyrinter i området.
Lite kulturella var vi också på cykelturen. Talaiotiska lämnningar finns det gott om på ön!
Talaioter, bronsåldersfolk som levde på de baleariska öarna från 2000 fkr tills romarna kom kring år 0. De byggde stenhus, stengravar och stenstoder. Det finns många lämningar just på Menorca och David vill gärna se dem alla…
Eftersom bloggen fungerar som ett externt minne för oss är det kanske bäst att summera detta mycket märkliga år.
Långresa till Sydamerika i februari-mars där vi först levde i coronaförnekelse och fortsatte vårt resande så länge det bara gick. Funderade ett tag på att stanna i Chile tills viruset dragit förbi, tänkte då att det väl skulle ta ett par veckor. Hehe, med facit i hand känns det som en otroligt korkad tanke.
Men så bestämde vi oss för att åka hem och planen var Sverige men flygen passade bättre till Mallorca så här hamnade vi. I karantän.
Mallorca är fint!
Sedan kändes det som om allt lugnade sig lite efter sommaren, skolan drog igång i september och förutom de 56 sidorna med coronaanpassningar för skolan så kändes det mesta som vanligt. Eleverna anpassade sig, tiden gick, vi spritade våra händer tills skinnet flagnade och använde munskydd så flitigt att vi till sist nästan glömde ta av det när vi skulle äta eller dricka! Om det är munskydden eller något annat som gjort att jag inte varit förkyld en enda gång under hela terminen låter jag vara osagt. Men aldrig förr har jag varit med om en skolstart på lågstadiet där inte hosta och snuva kommit som ett brev på posten efter ett par veckor. Nåväl, terminen gick och vår skola klarade sig bra från covid-skiten.
Men nu, alltså vad i hela friden hände precis när vi började se fram emot julen? Coronan fick ny energi och galopperade fram med stor kraft i hela Europa!
Julbelysningen på Borne i Palma måste fotas varje år!
Vi hade flera olika julplaner och anpassade dem efterhand som restriktionerna förändrades. Bordeaux, Valencia och Palma skulle synkas (några ville dessutom till Sverige men det avskrevs ganska snabbt)! Vem vågar åka till Sverige – landet utan munskydd? Vi bestämde oss för att fira jul i Palma. Spanien bestämde då att man måste ha gjort ett PCR-test för att komma in i landet och det fixade fransoserna (Linus och Cyrielle) lätt. Och gratis, i Sverige skulle ett sådant test kosta från 1500 kr/person! För valencianerna (Lovisa och Marcus) var det svårare. Inte med PCR-testet, för de gjorde också det gratis. Sedan i början av november har Valencia haft stängda gränser, men tillåtit vissa resor och att hälsa på släktingar/nära vänner har varit en godtagbar anledning, så allt kändes grönt. Men! Sedan bestämdes att man endast fick lämna Valencia den 23, 24, 25 eller 31/12 samt 1/1. Det löste sig också och flyg Valencia-Palma bokades till den 24/12. Men! Då bestämde Valencia sig för att stänga sina gränser helt. Punkt, slut!
Nya restriktioner i Palma är att köpcentra måste vara stängda på helger och stänga tidigare alla vardagar (typisk kontraproduktiv restriktion), restauranger får endast ha sina uteserveringar öppna och de måste stänga 18.00, det är totalt utegångsförbud mellan 22.00-06.00, max 6 personer får samlas i grupp (gäller även hemma), endast två hushåll får blandas när man träffas hemma medmeramedmeramedmeramed…
Kick off för jullov!
Tips inför julen är att även ha munskydd hemma när man har gäster och att inte spela musik eller ha tv:n på då det gör att man pratar högre och därmed flyger aerosolerna längre. Jag. Blir. Så. Trött. Men vi är ju friska så jag klagar inte.
Idag är det vaccinationsstart i hela Europa!
Även om det inte är några andra människor inom synhåll måste masken vara på!
Wow, vilken by! David är expert på att hitta bra boenden på mysiga ställen! Lägenhet (inte hotell) och närhet till havsbad var mina önskemål och det blev ju bra!
Cudillero, en fiskeby med drygt 5000 invånare, på Spaniens nordkust ligger i Asturien. Just Asturien kändes som ett bra val även med tanke på Corona, endast 7 nya fall den senaste månaden.
Fisken som hängde på tork lite här och var (ibland tillsammans med kläder på klädstrecket) kallas för curadillo, eller havets skinka. Vilken fisk det egentligen är kan variera, men troligen mest havskatt. Fisken fångas, rensas, och får sedan hänga utanför husen för att torka i 4-5 månader innan den tillagas!
Fiskdoften sprider sig!
Vardagsmotion blev det gott om eftersom hela byn ligger på en slänt. Istället för gator går det trappor kors och tvärs och varken barnvagn, rullstol eller ens dåliga knän hade funkat här. 118 trappsteg upp bodde vi.
Bra boende med magnifik utsikt!
Vacker by både dag och natt!
En kväll åt vi ute, fisk borde vara det självklara valet men i Austurien ska man testa Cachopo. Panerad kalvfile fylld med allt från ost ock skinka till äppelkompott och chevre! Endast kockens fantasi sätter gränserna. Det smakade mums men vilken tur att vi blivit tipsade om att portionerna var stora. De var gigantiska och det var lagom för oss två att dela på en. I denna by, där varje gränd luktade fisk och fiskmåsarna skränade (ja, det var gråtrutar, men skriker man på detta viset får man stå ut med att bli kallad fiskmås) åt vi alltså ingen fisk! Till cahopo skulle man dricka lokal cider som man körde i en sifon, check på den också!
Cordon bleu? Nej Cachopo. Same, same but different!
Badet i hamnen var kanske inte 100-procentigt, men det gjorde inte så mycket eftersom det ändå var kallt i vattnet. Badkruka is my middle name!
Inte bara jag som är badkruka för den delen!
Dessutom fanns det det många fina badplatser i närheten, vi testade tre olika. Badade noll gånger. Häftig kustlinje!
Playa de San PedroGueiruaAguilar
Ett litet, eller snarare långt, världsarv från Unesco skulle vi förstås också beta av. En av världens äldsta och mest kända pilgrimsleder Camino de Santiago, Jakobsleden på svenska, ringlar sig fram från bland annat Lyon i Frankrike till Santiago de Compostela i Spanien. Av de cirka 160 milen gick vi ungefär 3.
Kilometer…?
Mask på, inte lag på det än just i Asturien, men alla använder mask hela tiden!
Oj, vad vi har funderat över hur vi ska göra med resandet denna sommar. Stanna på Mallorca? Åka till Menorca? Sverige? Spanska fastlandet?
När Lovisa och Marcus (dotter med sambo) bestämde sig för att flytta från Palma till Valencia var vi snabba med att erbjuda oss att köra över en del av deras bråte, förlåt bohag, till Valencia. Köra och köra, båten går ju direkt Palma – Valencia.
Åtta timmars båtresa, inga svårigheter med social distansering!
Via Booking hade vi både bokat och fått hotell bekräftat, men när vi kom fram var hotellet stängt. Helt igenbommat! Men turisttillströmningen är ju i princip obefintlig så vi hittade snabbt ett annat hotell.
Turias gamla flodfåra, Jardines de Turia, är som en oas där man kan få lite svalka i hettan!
Puente de las flores- fin bänk framför en vägg av pelargoner?
Stadsdelen Carmen, med all sin ruffighet, föll oss i smaken!
Är det inte en covid-ballong….
Paellan lär komma från Valencia, kanske inte så konstigt med tanke på att det odlats ris här sedan 700-talet!
Valencia är väl värt ett besök! Inlägg från 2016 finns här:
Vi blev allt lite knäppa av all tid i karantän, nästan så det kändes läskigt att vara bland folk och vi har verkligen inte träffat många vänner sedan dess. Två par närmare bestämt. Efter noggrant övervägande vågade vi oss på en hotellnatt över midsommar. I Cala Rajada fanns det ett öppet hotell, men när vi bokat blev vi förflyttade till ett betydligt lyxigare hotell, där vi dessutom fick en svit med egen bubbelpool!
Bubbelpool tarvar cava!
Oklart om det var en del av lyxen eller om någon bara haft otur när hen tänkte, för visst är det lite underligt med badkar i sovrummet och TV infälld i badrumsspegeln?
Cala Rajada ja, drygt 15 000 hotelbäddar finns det här och av dessa var det kanske bara de cirka 10 på vårt hotel som var bokade? För mycket folk var det inte. Inte någonstans.
Men vi lyckades hitta en cykeluthyrning som var öppen och cyklade lite härsan och tvärsan här uppe i det nordöstra hörnet av Mallorca. Dessvärre var backarna fler än cykelbanorna men det blev ändå några mils cykling. Älskar att cykla!
Det fanns många tecken på att det i vanliga fall är många tyskar som semestrar här. Heidi Schnitzelhutte (med tyskt Y) var ett sådant!
Om det var öde i Cala Rajada så var det inget emot vad det var i Cala Millor, som vi nådde längs vår cykling söderut. Här kändes det som om vi vunnit på lotteri när vi hittade en restaurang som var öppen!
Servitris med munskydd och menyn på QR-kod! Cala Millor – en spökstad!
