Författare: Camilla

Kul i KL!

5,5 timmars behaglig bussresa med Marina för att göra KL på ett dygn och sedan ta bussen tillbaka till Singan. Varför inte, lixom?

KUL: Att resa är bland det roligaste jag vet. Här var det svårt att se sig mätt på alla vackra tyger! Eller rättare sagt: Det gick inte att se sig mätt, man var var tvungen att köpa lite också…

  

KUL I MÅTTLIGA DOSER: Säljarna i Chinatown ”Special price for you young ladies, cheap cheap!

“KUL”: Lilla söta biljettförsäljerskan I Twin Towers som tyckte att jag skulle köpa biljetter för seniorer (55+)… I det läget kunde jag glatt svarat ja och sparat en slant, istället blängde jag på henne tills hon insåg sitt misstag och tog fullt betalt!
Till de ca 450 meter höga tvillingtornen kan man köpa biljetter till olika turer jämnt fördelade under dagen, allt är mycket välordnat och det släpps 800 biljetter/dag. Stopp ett är på bron mellan tornen på 42:a våningen och stopp två är på näst översta våningen.
Där är det bättre att njuta av utsikten än att stå och fundera över vad som skulle hända om det blev ett jordskalv…

MINDRE KUL: Jamek Moskén. Inget fel på moskén i sig, men alla besökare måste sätta på sig lånekläder för att visa sin respekt – effekten blev den motsatta! Klädda som en filur ur Harry Potter respektive en påskkärring var det väldigt svårt att vara seriös!

  

Fossila bränslen?

När man handlar i snabbköpet behöver man varken packa upp eller ner sina varor från bandet. Man kan ställa upp hela korgen så plockar kassörskan upp, scannar in priset och packar ner varorna i en plastkasse som kostar gratis! Och det handlar inte om EN plastkasse, oftast inte heller om två eller tre, utan om många plastkassar. En för varje typ av vara, så att mejerier hamnar i en, frukt i en, konserver i en, flingor i en – så, ni förstår, det blir många plastkassar!

En del kan man ha som soppåsar, men vad gör man med resten? Och hur är det med miljötänket? Jag läste att Miljödepartementet nyss föreslagit att butikerna ska börja ta betalt för sina plastkassar, då nöjer sig folk kanske med det antal kassar som verkligen behövs för att frakta hem varorna. Att använda plastkassar är slöseri med våra fossila bränslen, men det stod att det krävs att man använder sin tygkasse 327 gånger för att väga upp den skada på miljön en plastkasse (som även används som soppåse) gör, allt enligt en studie gjord i Storbritannien.

Mot detta blev det förstås protester! Tänk om folk börjar slänga sopor omkring sig bara för att de inte har några soppåsar och hur ska man få hem maten från snabbköpet…

Fort Canning Park

Vår närmsta lilla park är mest bara en kulle… men en nog så viktig kulle.

Raffles valde att bygga sitt första residens här och anlade även en botanisk trädgård. Men oroligheter i världen gjorde att man 1860 istället fick bygga ett fort, Fort Canning, som under andra världskriget fungerade som den brittiska arméns huvudkontor. Enligt, vad jag gissar är en skröna, ansåg sig britterna ha koll på läget när de stod här och spanade ut över sundet efter attackerande trupper, då 30 000 japaner i stället kom cyklandes landvägen via Malaysia…Den 15 februari 1942, efter en veckas stridigheter, hade japanerna segrat!

  

Nu fungerar fortet som ett muséum, The Battle Box.

Sally port, en av tre gömda flyktvägar ut ur Fort Canning.

Innan Raffles kom hit sägs kullen ha använts som begravningsplats för mäktiga kungar sedan 1300-talet. Enligt Buddhistisk och Hinduisk mytologi symboliserade kullen Mount Meru där  gudarna fanns!

 

Minnesplats för Iskandar Shaw, den siste av fem kungar som styrde i Singapore under 1300-talet.

Här fanns också Singapores första kristna begravningsplats, som användes fram till 1865.

Det fungerar också alldeles utmärkt att bara strosa omkring i parken och njuta av naturen, just nu blommar Flame of the forest med eldröda blommor!

  

Delar av parken används även för utomhuskonserter och teater. Igår var vi ett gäng här och såg en fantastisk uppsättning av Shakespeares Twelfth Night (alltså Trettondagsafton…) och vilken picknick vi hade i det underbara megasvettiga vädret!

 

 

Tiong Bahru blommar

Vi tycker att Tiong Bahru är en mysig och levande stadsdel, gammalt och nytt blandas i en härlig mix. Men så tycker inte alla!

I vår dagstidning kunde man läsa om Mr Wee som är 60 år, har bott i området i 20 år och hur han förfasas över alla nya matställen som poppar upp som svampar ur jorden! ”The diners talk and laugh very loudly at night, and it gets worse when they are drunk”, säger Mr Wee och meddelar att han minsann ringt poliser flera gånger på grund av detta! Heter man Wee ligger det kanske nära till hands att bli ”pissed-off”!

Själv hoppas jag, att jag som pensionär kan resonera som Mok Hin Wing, 79, som bott i området i 46 år: ”Tiong Bahru is livelier now, and I like the buzz”!

Money, money, money

Även ministrar i Singapore talar sig varma för ett land utan klasskillnader och segregering… men drygt 4% av befolkningen tjänar mindre än 2500 kr/månad, samtidigt  består vart sjätte hushåll av (dollar)miljonärer – flest i världen proportionellt sett! Det är skillnad på folk och folk! Eller?

Senaste åtgärden var att casha upp låginkomsttagarnas månadslön och det delades ut en bonus till äldre (=över 35!!!), lågavlönade arbetare.  Den som hade en månadslön på max 5000 kr fick 3500 kr i maj respektive december för att dryga ut kassan. Men de åtgärderna verkar ha dragits in, i väntan på att ministrarna ska komma på något bättre och mer långsiktigt. I politikerdebatten på första maj framgick det att planerna i stället är effektivisering och att påverka (minska) antalet gästarbetare så att lönerna generellt kan stiga. Arbetslösheten i Singapore ligger nu på 2,1 %.

Fattigdomen syns inte mycket utåt, vi har inte sett många uteliggare och bara någon enstaka person som bett om pengar. Kanske beror det på att det är FÖRBJUDET att vara hemlös! Jodå, här finns lagar mot allt!

Men man kan ana segregeringen när man ser vem som arbetar med vad, det är många indier och olika gästarbetare som arbetar hårt, 6 dagar i veckan, på de många byggena som pågår här! För att inte tala om hur ordet ”pigdebatt” fått en annan innebörd, vissa maider/barnflickor behandlas så illa att man mår illa!

SPAM; SPAM; SPAM

Vi får inte många kommentarer på våra inlägg, men antalet SPAM-kommentarer – tjo flöjt!

För att slippa lägga en massa tid på att delita onödiga länkar till diverse bloggar/hemsidor funderade vi över ett SPAM-filter, typ ord som är skrivna med förvrängda bokstäver. Själv kan jag inte läsa dessa förvrängda ord och blev därför glad när min IT-supportkille (och make) lyckades hitta ett annat alternativ. Nu skriver man sin kommentar som vanligt, skriver i sin mailadress (fast den visas INTE på bloggen) och sedan följer man instruktionen, som kan vara ”lägg äpplet i korgen”. Testa vetja!

I-landsproblem

Man kan ha värre problem, fullt medveten om det, men ett icke fungerande internet är också ett problem! I vårt condo fungerar nu ett av fyra nät och överallt ses förvirrade grannar örla omkring med sina laptoppar för att hitta täckning! Så även vi!

Ett annat alternativ för att komma åt internet är att luta sig ut från balkongen, med datorn i högsta hugg, och hoppas på att nätet från caféet på gatan når upp. Men det känns inte helt bekvämt från sjunde våningen…

David försöker lösa problemet med en ny, icke fungerande, mackapär med låååång sladd för att sprida de signaler som finns in i vår lägenhet. Sladdar kan vara ett I-landsproblem i sig!

Problem nummer två är, jag borde inte säga det, men det är värmen. Det är ”hitt så det snurrar”! Utomhustemperaturen har inte varit under 24 grader sedan vi kom hit, just nu känns det varmare än någonsin. De senaste dagarna har det varit ca 34 grader och sol… fast ni som läser Sydsvenskan tror väl att här är 28 och skur, det verkar vara vad som står i den väderprognosen. Alltid!

AW med vodka

Fast vi har inte druckit vodka utan undrar om ni vet vem som målat denna tavla?

Han föddes 1928, drabbades av danssjuka som barn, blev beskjuten och allvarligt skadad av en feminist 1968 och dog 1987 i sviterna efter en gallstensoperation! Men vem är det?

  

Andy Warhol förstås!

Hans utställning, 15 minutes eternal, kan ses på Artscience museeum i Singapore till den 12 augusti.

Singlish is da shit

Vissa är stolta över sin singlish-dialekt, medan andra ondgör sig över att den brer ut sig på bekostnad av riktig engelska. Men undersökningar visar att singaporianerna talar bättre engelska nu än på 70-talet och att allt fler unga lyckas få bra resultat i olika språktester.

Singlishförespråkarna menar att singlish är ett kulturellt fenomen fullt av humor och språkmedvetenhet och en viktig del av den singaporianska identiteten. Ett språk där bara fantasin sätter gränserna, man kan mixa olika språk i samma mening, göra verb av substantiv och tydligen använda (eller snarare utesluta) gammatiken lite som man själv vill! Flytta och/eller utesluta bokstäver går också bra:

nowadays blir nowsaday

excuse med blir eskew eller skews

 

Följ länken om ni vill lära er mer…

http://www.youtube.com/watch?v=BRSh76jIbRg&feature=relmfu

So hip – it hurts!

 

Med denna devis, ”so hip – it hurts”, i bakhuvudet gav vi oss ut så fort lördagens regn och åska dragit förbi.

Två femtiotaggare ska försöka haka på stadens trender. Trender skapas ofta av ungdomar och är kanske menade för dem. Främst. Men ingen regel utan undantag. Vi kände oss lockade av IS-Magazines http://is.asia-city.com/restaurants/singapore-restaurant-reviews/wok-barrel .

Har vi hippa frisyrer? Ja, om grått är hippt!

Har vi hippa kroppar? Ja, om det är inne med mjukdelar!

Har vi hippa kläder? Det beror på vilket årtionde man lever i?

Nummer ett var att stilla koffeinbehovet, det gör man lämpligast med Singapores, kanske, bästa cappuccino på Forty Hands i vårt favoritområde Tiong Bahru.

I samma stadsdel finns även Heart of House där det finns för många goda sorters öl att välja mellan!

Med lite Schneider veteöl respektive en Storm King stout med smak av kallt kaffe var vi sedan redo för en promenad till Duxton Hill. Där besökte vi, med risk för att vara ”so hip – it hurts” ett annat ölhak vid namn Wok & Barrel och David valde att halsa en Delirium Tremens medan jag smuttade på en mycket god Jungle veteöl med smak av mango och apelsin!

  

Emellanåt glömde vi bort att vara hippa, och blev de medelålders turister vi egentligen är, och fotade fina hus, tempel m.m. Vi hamnade också på en konsert med storpublik, där alla verkade gillade den kinesiska violinen erhu.

  

En extremt ohipp vana vi lagt oss till med är att ta hissen upp i höga HDB-hus för att kolla in utsikten!

Verifierad av MonsterInsights