Vår närmsta lilla park är mest bara en kulle… men en nog så viktig kulle.
Raffles valde att bygga sitt första residens här och anlade även en botanisk trädgård. Men oroligheter i världen gjorde att man 1860 istället fick bygga ett fort, Fort Canning, som under andra världskriget fungerade som den brittiska arméns huvudkontor. Enligt, vad jag gissar är en skröna, ansåg sig britterna ha koll på läget när de stod här och spanade ut över sundet efter attackerande trupper, då 30 000 japaner i stället kom cyklandes landvägen via Malaysia…Den 15 februari 1942, efter en veckas stridigheter, hade japanerna segrat!
Nu fungerar fortet som ett muséum, The Battle Box.
Sally port, en av tre gömda flyktvägar ut ur Fort Canning.
Innan Raffles kom hit sägs kullen ha använts som begravningsplats för mäktiga kungar sedan 1300-talet. Enligt Buddhistisk och Hinduisk mytologi symboliserade kullen Mount Meru där gudarna fanns!
Minnesplats för Iskandar Shaw, den siste av fem kungar som styrde i Singapore under 1300-talet.
Här fanns också Singapores första kristna begravningsplats, som användes fram till 1865.
Det fungerar också alldeles utmärkt att bara strosa omkring i parken och njuta av naturen, just nu blommar Flame of the forest med eldröda blommor!
Delar av parken används även för utomhuskonserter och teater. Igår var vi ett gäng här och såg en fantastisk uppsättning av Shakespeares Twelfth Night (alltså Trettondagsafton…) och vilken picknick vi hade i det underbara megasvettiga vädret!
Jag noterar tacksamt att min efterlysning av minnesmärken från den japanska invasionen har börjat ge utdelning!
Louise: Kanske dags att boka en resa och komma hit och se minnesmärkena m.m. med egna ögon?
Intressant o spännande att läsa det du skriver. Kombinerade historie- och geografilektioner – fast roligare:)
Händer det att ni blir trötta på upplevelser? Att lite grå vardag kan kännas lockande?
Carina
På din fråga,Carina,skulle jag kunna svara med en hel uppsats…
Intrycken är många när man reser mycket och ibland är det svårt att hålla isär olika platser, men livet i Singapore har ju blivit till vår vardag! När det gäller resor och intryck känns det ibland som om snabbspolningsknappen fastnat nere, men i vardagen lever vi mer i ultrarapid.
Vi vet ju att detta är för en begränsad tid och njuter till 100 procent!
Jag trivs i den svenska vardagen också, med jobb och stress, och skulle inte vilja leva såhär resten av livet, men det funkar som en välbhövlig megaladdning av batterierna.
Tack för att du svarar. Det är intressant att höra.
Carina