Med sonens flickväns släkt boende i Bordeaux var det nu dags för ett besök i denna vinmetropol.
En helg med flera vinslott och stadsturer på schemat blev en fantastik avslutning på Frankriketuren för denna gång. Vi blev serverade en trevlig samling vinslott under två dagar, med Tallance som bas.
Området Pessac-Léognan ligger precis i utkanterna av Bordeaux där landsbygden tar vid. Vi besökte Château Carbonnieux som är ett slott som ägts av samma släkt i flera generationer. Inte helt vanligt tyvärr eftersom arvsskatt gör det svårt för släktingar att ta över. Lite tråkigt eftersom det betyder att försäkringsbolag, byggföretag och liknande nu är vanliga som ”slottsherrar”.
En specialitet för slottet var samlingen av franska bilar som kompletterade vinsamlingen. Kanske ger det en extra krydda att avnjuta en Carbonnieux 1909 i en bil som denna!
Ett besök avslutas givetvis med en provning av produkterna. Denna gång med en allt mer vimsig guide som själv deltog i provandet för säkerhets skull 🙂 .
Nästa dag var det dags för Saint Émilion som har varit mitt speciella favoritområde sedan länge. Det är också ett UNESCO världsarv (finns det ett sådant i närheten missar vi sällan ett besök). Anledningen till utmärkelsen är framförallt vinodlingarna som funnits här i 2000 år.
Byn Saint Émilion ligger mitt i det lilla vindistriktet och är värld ett besök i sig själv. Byn har funnits sedan 700-talet och här finns många kyrkor, kloster och, förstås, vinbutiker.
Det blev inte något köp av Château Petrus från 1982 denna gång, även om 60 000 kr kanske är ett bra pris? Inte heller blev det någon vinplanta av druvsorten Merlot.
Istället blev det en lunch med den speciella salladsrätten Landaise med skinka, ankmuskelmage(!) och givetvis Foie gras.
Först på tur av Saint Émilion-vinslott var Château la Dominique. En modern anläggning med genomtänkt design i sten och glas. Det mesta i vinrött (vad annars?).
Från taket kan man skåda ut över de idel kända grannarna Cheval Blanc, Figeac, Petrus… Några i Saint Émilion, några i grannområdet Pomerol.
Till och med jästankarna har fått en vacker utsikt!
I en paus i byn var det lämpligt att träna på lite rödvinsdofter: hallon, svarta vinbär, svamp, paprika, lakrits…
I de små vindistrikten Saint Émilion och Pomerol finns det inte utrymme för mycket mer än vin att växa. Raka välansade rader ska det vara så långt ögat kan nå.
Sista stopp för denna gång var Château Soutard. Ett pampigt slott ett stenkast från byn Saint Émilion.
En entusiastisk guidning på franska om vintillverkningsens grunder. Jag hankade mig fram hjälpligt med den gamla skolfranskan någonstans bakhuvudet. Den ende som var modig nog att fråga i gruppen som visades runt var en kille i förskoleålder som undrade ”får man dricka vatten här”?
Soutard kunde också erbjuda provning av den ädla sporten korkskjutning!
Vi hann också med lite promenad och cykling i Bordeaux centrum. Här finns mycket mer att se och göra. Vi återkommer mer än gärna hit igen! Nu styr vi mot Sverige och hoppas ta värmen med oss…
