Res med Lundbergs

Res med Lundbergs -

Hong Kong

Efter 33 år för min del var det dags för ett återbesök i Hong Kong. På den tiden ett brittiskt territorium och nu en del av Kina, men med en del särbehandling. Just denna behandling verkar ha betytt att förändringen inte är så stor. Mest påtagliga skillnaderna är alla stora shoppingcentra och finansskyskrapor som har nått nya höjder.


Man ser lätt utvecklingen om man jämför med en 33 år gammal bild! Skyskrapor för 80-talet ser ut som lilleputtar i jämförelse…

Stora köpcentra kan ha sina fördelar. Så här i Hong Kongs sommarhetta kan man svalka sig samtidigt som man tar sig fram genom staden. Men, det krävs bra inomhuskartor för att inte villa bort sig… Ska man till en speciell butik eller utgång så krävs tålamod.

Matställen finns det gott om och maten är verkligen god. Populära ställen får man köa in till.

Vill man inte det så kan man alltid välja en gaturestaurang och sitta på upp-och-nervända tunnor.

Som vanligt i storstäder letar vi efter charmiga stadsdelar där nya människor, barer, caféer och udda butiker flyttar in i gamla områden. I HK är det framförallt söder om Hollywood road, SoHo, på Hong Kong-ön som gäller.

Området ligger i sluttningen mot Victoriaberget och är därför lite jobbigt att ta sig till. I början på 90-talet ordnade man därför ett rullband så att man kan ta sig upp lite lättare. Central-Mid-Levels Escalators som den kallas för går nedåt på morgonen för dem som ska till jobbet och sedan går den uppför resten av dagen!


De nya barerna och butikerna avviker en hel del från den gamla bebyggelsen.


Lite charmigt med trottoarstolarna, som gjorda för kvarterets stammisar. Tomt denna heta eftermiddag dock.

Här ligger också Man Mo templet ägnat åt krigets och litteraturens gudar enligt kinesisk religion.

Rökelse verkar vara en viktig företeelse. Gigantiska rökelsespiraler täckte taket. Dimman låg tjock och tät.


Ett annat sätt att ta sig runt på Hong Kong-ön är att åka med två-vånings-spårvagnarna med smeknamnet Ding Ding. Tät trafik och mycket folk. En blandning av gammal tradition och effektivt transportmedel.


Mellan HK-ön och fastlandet Kowloon kan man ta de gamla Star Ferries båtarna. Det känns verkligen som tiden stått stilla! 33 år mellan dessa bilderna:

Det kändes nästan som samme man står kvar och funderar på livet! En ny rad har skrivits till på skylten så att man ska veta mer precis var man hamnar på HK-ön! Priset verkar också stått stilla. 2,30 kr för en enkel tur. Vill man lyxa till det kan man åka på övre däck ock då betala hela 2,70 kr!
Gatumarknader är populärt. Hela gator stängs av och butikerna breder ut sig.

De säljer verkligen allt mellan himmel och jord! Ofta billiga ”nödvändigheter”, men ibland mer antika eller kitschiga saker.

Våra 4 dagar i HK blev inte riktigt som vi tänkte. Vädret var inte helt normalt. Först den varmaste dagen på över hundra år. 37 grader och grymt fuktigt. Ångbastukänsla… Plus smog över stan och varningar för ohälsosam luft. Ingen bra utsikt från toppen av Victoria peak (550 meter högt).


Men, sedan drog tyfonen Hato förbi och rensade luften rejält!


HK har ett välorganiserat system för tyfonvarningar. Nuförtiden via en app, men också genom att sätta upp skyltar i stan så att ingen missar vad som håller på att hända. Redan dagen innan varnas för nivå 3/10, vilket betyder ”var beredd”. Sedan är nästa nivå 8/10. Då stänger alla skolor och allmänna kommunikationer och 7 miljoner människor rekommenderas att stanna inomhus. Hato uppgraderades sedan till 10/10, högsta varningsnivån alltså. Det har bara hänt tre gånger sedan 80-talet.

Vi klarade oss bra där vi bodde på 6:e våningen omgivna av 30-våningshus. En hel dag var allt stängt och nästan ingen var utomhus. Efter det värsta var över kunde man vandra omkring på folktomma gator och konstatera att centrala HK ändå hade klarat sig ganska bra.

Kraków

Kraków är en stad vi länge tänkt besöka och nu fanns det ett bra skäl att slå till; Cyrielle arbetar där under några månader och Linus spenderade några veckor där också.

Att Kraków är en fin gammal stad som klarat andra världskriget relativt bra var väl det vi kände till på förhand. Väl på plats visade det sig vara helt rätt. En universitetsstad med allt vad det för med sig. Massor med barer, restauranger och caféer.

Det enorma torget Rynek Główny är kantat av uteserveringar och kyrkor. Det är bland Europas största torg och känns aningen överdimensionerat för dagens torgaktiviteter. Här en liten hörna av det:

 

Mitt på torget ligger de gamla klädeshallarna, som idag mer fungerar som souvenirhallar.

Hästtransporter för turister finns i mängder. Här verkar det ha gått inflation i utsmyckning.

Om det är många turister i staden, så är det desto fler duvor. Ingen tycks störa sig på dem, snarare matas de rikligt och de verkar trivas väldigt bra…

Gamla stan, Stare Miasto, med alla sina gränder, restauranger och caféer är ett Unesco världsarv sedan långt tillbaka på grund av alla bevarade historiska byggnader, som ofta är ett café eller en bar.

Det gäller att vara annorlunda om en restaurang ska synas i mängden… Ja, det är en sillrestaurang 🙂 :

I mer eller mindre varje gathörn finns det en Pretzel-försäljare. Dessa brödkringlor måste konsumeras i mängder i denna stad. Pretzel är nog också duvornas huvudsakliga föda…

Utanför gamla staden är det mer en sliten charm som gäller.

På promenadavstånd söder om centrum ligger de gamla judiska kvarteren, Kazimierz. När tyskarna ockuperade Polen under andra världskriget deporterades judarna härifrån till ett getto i närheten.

Nu är Kazimierz mer känt för sitt nattliv med otaliga restauranger och barer.

Många med israelisk mat, som restaurang Hamsa. Gott!

På söndagar är det loppmarknad i Hala Targowa. Mest gamla bruksprylar och inte så spännande enligt Camilla.

Ett restaurangområde som Linus och Cyrielle hade hittat i deras del av staden är verkligen värt ett besök. Det verkar inte ha fått ett eget namn, men ligger i kvarteret Dolne Młyny. Ja, polska namn är inte så lätta att ta till sig som icke-polsktalande…

Ytterligare ett världsarv ligger ett par mil utanför centrum och en bit ner i marken. Saltgruvan i Wieliczka började användas på 1200-talet och det pågick ända till slutet av 1900-talet. Av de 30 mil tunnlar som grävts kan man besöka en liten del. En rundvandring på flera kilometer, drygt 60 meter under marken genom gruvgångar, kapell och kyrkor. Konstverk, skulpturer och takkronor, allt gjort av salt förstås! Tyvärr är det inte vitt salt utan brunt… Det räcker tydligen med någon liten procent av någon annan mineral i saltet för att ändra den vita färgen.

Bilbao

I vår jakt på spanska städer var det nu dags för Baskien och Bilbao. 5:e störst med nästan en miljon invånare är staden, som ligger på spanska nordkusten vid floden Nervións mynning. En gammal industri- och hamnstad som fått ett kulturellt uppsving mycket tack vare Guggenheimmuseet. En ganska tom och sömnig stad denna annandag påsk.

Staden har som de andra stora städerna i Spanien en gammal stadskärna med smala mörka gränder och fina torg.
Här en gränd prydd med den Baskiska flaggan. Ja, som en dansk flagga med grönt kryss.

Nueva Plaza som kombinerade pintxosätande föräldrar med fotbollsspelande barn!

Ett lite mindre torg är Miguel Unamuno Plaza där folk mest
tog det lugnt, och så en copa eller caña förstås!

Överallt finns mängder med pintxosbarer! Det verkar helt klart som om Bilbaoborna lever på dessa snacks morgon, lunch, mellanmål och middag.

”Vanliga” restauranger får man söka lite extra efter och helst ska även de ha en liten pintxos-disk eller spontanservera en pintxos medan man väntar på maten. Gott är det i alla fall!
Floden ringlar igenom staden och broar från olika tider och stilar behövs för att staden ska hänga ihop.

Som vanligt letar jag efter stadsdelar med en lite egen charm. San Frantzisko och Bilbao la Vieja är ett par små exempel på detta i Bilbao. Kanske blir de hipsterområden på sikt, som så många andra liknande områden.

Bilbao är väl mest känt för sitt konstmuseum, Guggenheim. Byggnaden är inte gjord för att smälta in i stadsbebyggelsen i alla fall!

Även insidan är imponerande. Inte en rak linje här inte!

En del utomhusverk kunde man dessutom fotografera… All konst i själva museet var väl bevakad av vakter så att ingen skulle kunna smygfotografera. Den vertikala ”trädgården” i form av en hund (”Puppy” av Jeff Koons) var inte så färggrann som den kan vara när alla blommor i ”pälsen” blommar.

Den stora vägbron alldeles intill museet har även den fått en del utsmyckning för att ”passa in”.

Även andra byggnader i staden är konstinspirerade, som till exempel en gammal lagerbyggnad, Azkona Zentroa, som har ”inretts” med nya byggnader på vackra pelare, som innehåller bibliotek, bio och en takpool, som fungerar som ”konstverk” underifrån 🙂 .

Även San Frantzisko ståtar med en del väggmålningar, men skelett är kanske inte det man hade valt som fasadmålning på sitt hus…

Som vanligt nöjde vi oss inte med att promenera omkring utan tog en cykeltur ut mot flodmynningen och Atlantkusten.

Vägen ut längs floden, var av varierande slag. Väldigt tydligt att det är en gammal hamnstad som till ganska stora delar har förfallit.

Målet var ett UNESCO-världsarv (såklart jag inte kan missa ett sådant!). Biscayabron från slutet av 1800-talet är en hängande transportbro (ja så heter tydligen denna udda brokonstruktion) som förbinder orterna Portugalete med Getxo.

Tydligen var detta enda lösningen för att inte stoppa stora fartyg från att gå in i Bilbaos hamn samtidigt som man inte kunde bygga långa ramper i de trånga städerna på båda sidorna. Fortfarande fungerar denna som gång, cykel och bilbro! 4 kr kostar en enkeltur. Otroligt att bron har fått stå kvar och att den fortfarande används efter mer än 100 år! Tydligen är den tillräckligt hög för att fartygen ska ta sig förbi till Bilbaos inre hamn.

Ytterligare en bit ut i staden Getxo nådde vi till sist Atlantkusten.

San Francisco

Sista anhalten på USA-resan blev San Francisco. En annorlunda stad var min uppfattning jämfört med de typiska amerikanska städerna, som mest är tänkta för att köra bil till det mesta. Stadskärnan är lättillgänglig för fotgängare och till och med cyklister! Det sistnämnda är dock inte så lockande eftersom staden är ”full av kullar”. Plötsligt blir det brant. Till och med så brant att det är trappor på sina håll istället för trottoar.

Eller är det kanske husen som lutar? 🙂

Som vanligt letar jag helst upp områden som har en annan stil och charm än de vanliga. I SF finns The Mission som sägs vara trendigt och ”hipster-aktigt”. Visst, här finns en rad trendiga caféer och en del gatukonst, men kanske inte så mycket charm? Eller så var det helt enkelt fel dag. Regn, regn och åter regn.

Dolores Café på Dolores street är värt ett besök i alla fall!

Det fanns ett desto färggladare grannområde vid namn Castro som är känt för sin gay-profil. Det var från början en arbetarstadsdel som skapades när spårvagnslinjen till centrum kom på 1870-talet.

Ytterligare några kvarter bort, längs gatan Heigts finns också många trevliga matställen och fina viktorianska hus.

Denna gata hittade jag för här finns en av de mer välsorterade tequilabutikerna i Kalifornien. Ett absolut måste att besöka tycker jag. Tyvärr har butiken rykte om sig att vara onödigt dyr, så det blev bara ett ”fynd” denna gång.

Inte så långt från Heights finns San Franciscos absolut mest fotograferade hus. The Painted Ladies som dessa viktorianska hus kallas är fina i sig, men de har också en fantastisk vy över Downtown SF bakom sig. Parken framför husen, The Alamo, höll på att renoveras, men en fotohörna var oinhägnad så att inte alla fotografer skulle storma avspärrningarna!

Det är inte bara dessa fina exempel på hus som går under namnet Painted Ladies. Det är stilen i sig som kallas så. De viktorianska husen är från slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Starka färger används för att förstärka arkitekturen. Bara i San Francisco finns nästan 50 000 sådana hus. Många är välbevarade, andra förfaller. Det kan ju inte vara så billigt att underhålla denna snickarglädje.

Jag vandrade runt ett par varv i SF och beundrade alla dessa hus. Inget är det andra likt. 4 mils promenad på 2 dagar… Telefonens stegräknare registrerade nya rekord 🙂

Vill man inte gå, speciellt då inte i de branta backarna, kan man åka med de gamla kabelspårvagnarna.

De första invigdes 1878 och några linjer är fortfarande kvar och sköts manuellt (framförallt handlar det om att vända vagnarna vid slutstationerna genom att putta runt dem på en vändskiva). Mest är det turister som åker, men fina gamla vagnar är de i alla fall!

En annorlunda sevärdhet, som också visar att gatorna verkligen lutar ordentligt, är översta delen av Lombard street, även kallad den krokigaste gatan i världen. Äntligen en serpentinväg efter Death Valleys alla raka vägar!

Jag minns denna gata från gamla filmer med udda biljakter. Från toppen av serpentingatan, som ligger i området Russian Hill, kan man skåda ut över Alcatraz. En tur dit får det nog bli nästa gång…

Cykla var det inte läge för i regn och rusk och i alla dessa branta backar… De flesta verkade hålla med om detta, ingen stor cykeldag för någon denna dag!

Tydligen var regnovädret det värsta på minst 10 år och efter en mycket blåsig natt behövde gatorna rensas från nedfallna träd.

SF har också en del intressanta bryggerier. Det mest kända är Anchor, känt för sin steam beer.

Men, den är inte i min smak, så det blev istället ett besök på den lilla bryggeripuben Thirsty bear. En god Kozlov stout fick det bli. All deras öl är organisk, det låter nyttigt!

Den amerikanska ölstorsäljaren höll jag mig undan från…

Finansdistriktet med alla skyskrapor liknar många andra affärscenters. Ja, vad mer kan man säga.

Google maps-bilen körde förbi! Kanske hamnar jag på ”kartan” när hamnpromenaden ”The Embarcadero” uppdateras med nya gatubilder!

Eller så är google-bilen bara på väg hem. Googels huvudkontor är inte många mil bort härifrån.

Madrid

Bor man i Spanien bör man förstås ha besökt huvudstaden någon gång. I slutet på oktober hade vi förstått var en bra tid. Inte uppåt 40 grader som på sommaren och inte snörisk som på vintern. Även om Madrid är bland Europas största städer med 6 miljoner invånare (i storstadsområdet) så var det mesta i centrum inom gångavstånd, med Puerta del Sol-torget som en mittpunkt.

2016-10-29-13-48-00

Madrid har inte så många sevärdheter som alla känner till och som är ”måsten” för en turist. Det jag kände till var egentligen bara några få saker.

Gatan Gran Vía är kanske det som de flesta har hört talas om. En pampig huvudgata genom centrum.

2016-10-29-13-34-40

Av alla de vackra husen längs gatan är Metrópolis, som precis har blivit restaurerat och guldet på taket blivit putsat, det mest imponerande!

2016-10-28-12-53-26

Om det inte finns så många stora sevärdheter kan man undra vad man ska göra för att spendera turisttiden på ”rätt” sätt.

Svaret är givet om man tar en promenad och tittar sig omkring: man tillbringar tiden på uteserveringar med lite tapas och vin/öl! Det gör inte bara turisterna. De flesta verkar vara ute för att äta och dricka och inte för att shoppa eller vara ”kulturella”.

till-bloggen24

Det är inte många meter gata som saknar en trevlig bar eller café.

2016-10-29-21-55-50

Som vanligt på stadsturer var våra huvudmål stadsdelar, områden och gator med lite charm. I Madrid finns två områden som som har ”hipster-status” (ett missvisande epitet tycker jag, bohemiska eller charmiga områden känns bättre). Malansaña är ett av dessa.

till-bloggen22

Det är ett område som ligger mitt i centrum, men som ändå har varit lite på nedgång och nu börjar få nytt liv med många barer, restauranger och udda butiker.

till-bloggen23

Har man inget annat för sig när man promenerar omkring kan man studera gatskyltarna. Varje gata pryds med en liten bild som hjälper till att förklara vad gatan har fått sitt namn av.

gatuskyltar

Jag upptäckte att det finns en Mezcalería i Malansaña, som jag utsåg som ett måste att besöka. Ja, mezcal är ju vad som lite väl nedlåtande kallas ”fattigmanstequila” och denna dryck måste förstås provas om man är en tequilafantast.

2016-10-28-20-48-27

Och, ja det var gott och helt klart värt att testa, men inget går upp emot tequila…

La Latina är en annan stadsdel med charm. Här är det mer nattliv som gäller, framförallt längs övre och undre Cava-gatorna (Calle Cava Baja och Calle Cava Alta).

2016-10-29-21-54-17

En lite annorlunda sevärdhet, som bäst gör sig vid solnedgång förstod vi, är det egyptiska templet Debod. Ett äkta tempel från Aswan-dalen i Egypten, som byggdes där för 2 200 år sedan. Hur hamnade det då i en park i Madrid kan man undra? Förklaringen är att templet skulle hamna under vatten när Aswan-dammen byggdes och eftersom Spanien hjälpt Egypten med restaureringen av Abu Simbel-templet så skänktes Debod till Spanien på 60-talet. Alldeles riktigt så var det en vacker plats vid solnedgång.

2016-10-28-18-54-58

Utsikten från parken var också fin i väntan på att solen skulle gå ner. Till exempel det kungliga palatset med utsikt över nejderna.

2016-10-28-18-43-10

Precis som i så många andra städer finns ett ”stortorg” mitt i stan. Så även här, och då med namnet Plaza Mayor. Ett imponerande torg med samma typiska stil som i så många andra spanska städer. Helt omgärdat av hus, med endast små gångvägar för in- och utpassage.

2016-10-28-12-04-02

Vi bodde mycket lägligt vid en saluhall omgjord till ett vin&tapas-ställe med det mesta man kan bli sugen på.

2016-10-29-19-05-48p1020343till-bloggen21

På söndagar samlas alla turister och lokalbefolkning (kan man tro, med tanke på trängseln) i La Latina för marknaden El Rastro med mängder av försäljare.

2016-10-30-10-54-16

Här har till och med IKEA flyttat in i en minibutik under några veckor!

p1020379

Madrid ståtar också med en stor park. Retiroparken är mer som en skog med en liten sjö i mitten och flera uteserveringar förstås!

2016-10-29-10-35-30

p1020360

p1020356Jo, vi var faktiskt lite konstkulturella också. Det blev inte Prado-museet som är mest känt, utan museet Reina Sofia där målet var att se ett konstverk som jag ”växt upp med” (en av alla otaliga kopior av detta verk prydde en hel vägg i vårt hus) och kanske inte tyckte var så väldigt upplyftande. Det handlar om Picassos Guernica, som visar spanska inbördeskriget fasor… Jag var tvungen att försöka ta ett foto VÄLDIGT diskret även om det var förbjudet och vakterna var snabba att tillrättavisa minsta lilla rörelse med kamera eller telefon…

2016-10-30-13-53-08Kön in till museet ringlade lång denna söndagseftermiddag. Kanske berodde det på att det var gratis inträde just denna dag i veckan 🙂 .

p1020385

London by bike

Efter speedturistandet på vägen från Palma till Lund tyckte vi att ETT stopp på flygvägen tillbaka till Palma kunde passa. London fick det bli och det är ju aldrig fel!

London är så mycket mer än Big Ben, London Eye, osv. Med en cykel kan man istället beta av alla charmiga områden i utkanten av London centrum. Med stadens hyrcykelsystem gick det ganska smidigt att ordna detta. Efter att ha betalat £2 för ett dygn kunde man cykla hur många 30 minuterspass som helst inom det dygnet. Men, trots att det finns över 13 000 hyrcyklar i centrala London var det inte alltid som den station man valt hade cyklar inne…

P1010749P1010761

Brick Lane, a.k.a. Banglatown, är ett  mecka för indisk mat. Detta lilla område känt för sin tegeltillverkning är nu istället ett konst- och nöjescentrum.

Till bloggen13

Till och med chokladbutiken var av det udda slaget:

2016-08-20 20.43.54

Dinerama street food är verkligen ett udda ställe för en lager, porter eller bitter.

P1010742

Nästa stopp en morgon senare var Shoreditch, det mest kända hippa området i London om man ska tro alla listor med hipsterområden runt om i världen. Sådana ”sevärdheter” kan vi inte missa!

Frukost intog vi på Breakfast club.

Till bloggen15

Efter att ha fått köa in en söndagmorgon kunde man beställa en rejäl frukostgröt (för att smälta in… gröt är ju trendigt 🙂 ). I fall det inte skulle räcka beställde vi lite pannkakor också.

Efter en bastant frukost blev det ett besök på blomstermarknaden på Columbia Road. Redan på långt håll mötte vi blomster-shoppare och förstod att detta var ett populärt söndagsnöje.

2016-08-21 12.14.222016-08-21 12.09.50

Bakom ”blomstermuren” fanns trevliga matställen (med eller utan vakthund) med allt från tårta till friterade räkor.

2016-08-21 12.12.50

Sedan cyklade vi längs Regent’s Canal. En transportled, med ett antal slussar från 1800-talet, som idag är kantad av restauranger och kaféer. Det verkar populärt att bo längs kanalen i husbåt.

2016-08-21 14.07.09

Till bloggen16

Dessa extremt långsmala farkoster måste vara svåra att inreda.

P1010802

Kanalen kan verkligen rekommenderas som ett lugnt och stilla alternativ till Oxford street…

P1010803

Nästa dag var det dags för fler mil på cykel till fler spännande områden. Förmiddagskaffe på Monmouth vid Borough market (kö ut på gatan såklart!).

Till bloggen17

Borough market är av Englands äldsta matmarknader som precis firat 1000-års jubileum! Tyvärr lite morgonstiltje när vi passerade.

2016-08-22 11.25.53

London är faktiskt rätt lättcyklat, med en hel del cykelbanor och bussfiler som gör det smidigt. Cykling på helgen var dock lite enklare än i vardagens rusningstrafik. Som upplagt för att cykla kors och tvärs, fram och tillbaka!

Till bloggen12

Ekorrjakt i St James’s park är en tradition. Utan mat var det inte så lätt att lura de små liven att ställa upp på fotografering.

P1010819

Turen avslutade vi längs Portobello Road i Notting Hill. Kameran tyckte tydligen att det behövdes lite specialeffekter för att piffa upp vyerna.

P1010824

P1010826

Lite shoppande blev det också. Muminshop och välsorterad Tequilabutik vid Covent garden stod på måstelistan!

Till bloggen14

Tequilainköpet blev riktigt lyckat. En KAH (”de dödas dag”) reposado hittar man inte överallt! Mycket god!

2016-08-27 22.28.38

Valencia del 3

2016-04-01 16.35.14

… och man skulle kunna tro att vi varit i Valencia på långsemester – men så icke! På lite drygt tre dygn hann vi massor. Inte bara en biltur och mil efter mil till fots, vi hyrde även cyklar en dag och cyklade i flera timmar. Fast ja, vi cyklade inte HELA tiden! Vi är bra på att ta pauser och vätskestopp!

Men vilken stad att cykla i! Det var sol och vindstilla när vi startade vår cykling i Turia, som är en nio km lång flodbädd som är omgjord till en park med massor av lekytor, promenadstråk och även en cykelbana med 18 broar att passera under. Floden leddes om efter en stor översvämning 1957 som hotade att dränka de historiska delarna av Valencia och 1986 öppnades här istället en park.

2016-04-01 17.23.39

Någonstans i mitten av det gröna bältet hittade vi cykelbanan och målet var att cykla mot havet, solen sken och det var helt perfekt cykelväder.

2016-04-01 12.15.52

Vi hittade havet (David har ju en inbyggd GPS, remember?) och cyklade, fikade, cyklade, ölade, cyklade, lunchade osv!

2016-04-01 11.02.02

Nära hamnen slutar Turiaparken i fina och futuristiska byggnader som rymmer City of Arts and Sciences, ritat av Santiago Calatrava (som även ritat Turning Torso i Malmö).

2016-04-01 10.05.392016-04-01 08.58.182016-04-01 10.00.25

Därifrån var vårt mål Port Saplaya som ligger några kilometer norr om Valencia, vägen dit gick längs en lång och rak strandpromenad. Port Saplaya kallas även Lilla Venedig fast det var kanske att ta i en smula! Men det var stilla, vackert och väl värt ett besök!

2016-04-01 10.16.50

2016-04-01 11.23.23

När vi var tillbaka i centrum av Valencia och hade inmundigat varsin Agua de Valencia (agua är ju bra för kroppen)  kände vi att lite mer cykling skulle vara trevligt, så då cyklade vi inåt landet längs Turia – mycket trevligt det också!

2016-04-01 17.38.35

Detta är Silk floss trees – visst ser de ut lite som Hattifnattarna? Vi tyckte de såg häftiga ut nu, men tydligen blommar de och är ännu finare på hösten!

Agua de Valencia och den heliga gralen

Efter en rundtur med bil var det dags att leva lite stadsliv och utforska Valencia. Om denna stad visste jag väldigt lite i förväg. Att det är Spaniens tredje största stad har gått ganska obemärkt förbi.

2016-03-30 21.01.07

Vi bodde mitt i centrum i den gamla delen av Valencia, i ett tätt nät av krokiga gator och gränder. Allt för att man ska gå vilse och hamna på ställen man inte planerat. Nya gator och torg dyker upp när man minst anar det.

2016-04-01 16.40.55

Till skillnad från många andra städer är saluhallen en större sevärdhet än katedralen. Den är Europas största hall för färskvaror och den äldsta som fortfarande används. Allt i matväg man kan tänka sig finns att köpa. Dessutom har det varit en handelsplats här i över 1000 år.

P1000209
P1000208

 

Allt är kanske inte så aptitretande att titta på…

P1000210

Färgglada hus finns det gott om i centrum.

P1000206

Vart man går stöter man också på målningar på husen. Allt från vanligt klotter till ganska avancerade konstverk.

Valencia till bloggen

2016-04-01 16.39.21

Eller så är det helt enkelt väldigt färgglatt…

2016-03-31 10.25.46

Det här skulle kunna vara ett försök att avbilda paellans skyddshelgon (om det nu finns). Det är från Valencia paellan kommer.

P1000228

Som vanligt när vi besöker nya städer försöker vi hitta stadsdelar med lite extra charm. Bohemiska, hippa eller vad man nu vill kalla dem. I Valencia är det då Barrio del Carmen som gäller. Här finns många trevliga barer och caféer.

2016-04-01 17.17.35

2016-03-31 19.11.50

Just i dessa kvarter lär också den bästa Agua de Valencia finnas. En drink som kom till på 50-talet då, enligt historien, bargäster tröttnade på de vanliga drinkarna och bad att få något helt nytt. Färskpressad apelsinjuice ska det förstås vara här i apelsinodlingarnas hemstad. Sen adderas gin, vodka och cava och drinken serveras i stora dricksglas. Riktigt gott blir det!

2016-04-01 16.53.48

Tröttnar man på Agua de Valencia finns det flera mikrobryggerier som brygger helt OK öl. På bryggeripuben Tyris on Tap avslöjades hela hemligheten bakom öltillverkning på barväggen 🙂 . Ganska lätt verkar det vara!

2016-04-01 21.38.08

Jag lyckades också hitta en helt perfekt kombination av butik! Resor och öl, helt rätt tänkt! Några lokala ölsorter införskaffades.

P1000227

Sen var det den heliga gralen… enligt historien finns denna mytomspunna bägare just i Valencia. I den ganska pampiga katedralen finns ett litet kapell där denna tingest finns att beskåda. Det finns flera graler som påstås vara den riktiga, men tydligen hamnar Valencias i kategorin ”ej avfärdade” i alla fall.

2016-04-02 10.42.45

Resten av katedralen var som i så många andra spanska kyrkor kraftigt utsmyckad med guld, färger och konstverk i mängder.
2016-04-02 10.36.54

 

Palmastadsdelen El Terreno

El Terreno är en lite sliten  men charmig stadsdel i västra Palma. Speciellt Camilla är en trogen besökare eftersom det är där Svenska skolan på Mallorca ligger. El Terreno betyder ”terrängen” eller ”landet” på spanska och för några hundra år sedan fanns här bara några enstaka gårdar.

2016-01-26 12.44.25

På 1800-talet förändrades detta snabbt då de mer välbärgade Palmaborna skaffade sommarhus här. Det var ett sätt att komma utanför staden och få lite svalare och friskare luft på sluttningarna till kullen med Belverborgen på toppen.

2016-01-17 14.16.43

Att El Terreno ligger i en sluttning märks överallt och ska man ta sig ända ner till havet är det trappor eller branta gator som gäller.

El Terreno

En del av de gamla summarhusen är kvar bakom murar och grindar. Andra är mer eller mindre små palats.

El Terreno12016-01-17 14.21.13

 

Men, det finns också mängder av mindre gathus som byggts efterhand som Palma började växa ihop med El Terreno. Smala gator och charmiga hus finns det gott om.

2016-01-26 12.39.35

2016-01-17 13.59.43

För en del svenskar är El Terreno nog mest känt för att detta var ett hett turistmål på 70-talet och en bit in på 80-talet. Det var nära till Palma och det var nära havet.

Centrumtorget Placa de Gomila var då ett vida känt partyställe. Det är svårt att tänka sig om man besöker torget idag.

2016-01-26 12.57.40

2016-01-17 14.24.06

Några nattklubbar finns där i alla fall fortfarande, till och med med lite Art Deco stil.

2016-01-17 14.24.58

Andra ställen ligger i träda i väntan på ny utmaningar…

2016-01-26 13.01.47

Så även denna svenskbar!

IMG_7278

Andra lever vidare i all välmåga. Tito´s nattklubb var vida känt redan på 60-talet och lyckas behålla ryktet än idag.

2016-01-17 14.33.17

Turismen finns också kvar, men mest längs hamnpromenaden ”Paseo Maritimo”. Här nere slipper man trappor och backar, men det går inte att bada och det finns ingen strand på flera kilometers avstånd, men en del av de gamla villorna har en utsikt som nog uppväger det.

2016-01-17 14.37.29

Marinan (”småbåtshamnen”) har lagt beslag på hela kustlinjen. Detta är säker en anledning till att El Terreno har förfallit en del sedan 80-talet.

Men, området har stor charm och börjar bli allt mer populärt att bo i. Tio år till så är säker detta ett riktigt inneställe igen.

S´Escorxador

S´Escorxador – som Slagthuset i Malmö. Fast ändå inte…

IMG_4692

 

Tidigare fanns här ett slakteri – nu bibliotek, Eroski supermarket, restauranger, biograf med mera. Det fina i biokråksången är att filmerna visas på originalspråk (annars är allt dubbat), det gör att även vi kan gå på bio.

Escorxador1

Byggnaden, eller byggnaderna för de är flera, designades av Gaspar Bennazaar (hans namn dyker upp så fort det talas om arkitektur här i staden) och uppfördes 1905. Efter att ha använts som slakteri under några decennier blev området moderniserat och tänkt för shopping istället, men det var visst inte någon succé!

2016-01-10 17.26.55

Nej, då verkar nuvarande koncept fungera bättre. Här är alltid mycket folk i rörelse.

2016-01-10 16.52.23

 

En av anledningarna till att folk vallfärdar hit nu är den nyöppnade San Juan Gastronomic Market. En lyxig matmarknad i saluhallsstil med fantastiska pintxos! Och sushi! Och franska bakverk! Och ostron! Och pizza! Och vermouth på kran!

2015-09-18 18.40.04

Escorxador

2015-09-18 18.41.56

Dé ska va gött o leva!2016-01-10 16.03.54