Sevärdheter – Sida 10 – Res med Lundbergs

Från Clemenstorget till Himmelska fridens torg

Så var det dags att dra österut igen. Ett antal miljonstäder har vi tänkt studera innan det är dags för Singapore igen. Beijing är första stopp. Som vanligt kan vi inte låta bli att ta en runda på staden så fort vi kommit fram. En promenad som ledde till Himmelske fridens torg. En disig söndagseftermiddag med ganska sparsamt med folk kan man tänka sig. Det gick till och med att ta ganska folktomma bilder.

Torget har en lång historia med början någon gång på 1400-talet då ”den förbjudna staden” anlades för Mingdynastins härskare. Porten till ”staden” eller palatset ligger i torgets ena ände. Då var porten ett tempel som användes till offerceremonier. 1949 användes porten då Mao utropade folkrepubliken Kina.

På 60-talet behövdes mer plats och torget byggdes ut för att kunna hysa 1 miljon personer. Förövrigt har byggnader och minnesmärken lagts till lite då och då, som till exempel en teater och ett nationalmuseum.

Det är inte bara torget som är väl tilltaget. Vägarna runt om har gott om filer, även till en och annan cykel, om det nu syns i diset som säkert inte bara är soldis.

På vägen hann vi med lite shoppinggator också och hittade en lämplig söndagsbutik som till och med fått ett svenskt namn. Låter säkert exotiskt på kinesiska! Fast, så väldigt lat tycker jag inte denna söndag blev.

Domkyrkosyrener….

De 700 000 besökare som kommer till Lunds domkyrka varje år har fått en ny mötesplats, domkyrkoforum, som invigdes i december förra året. Byggnaden har ritats av den spanska arkitekten Carmen Izquierdo och den har varit föremål för många och långa diskussioner. Men nu står den här!

Fasadplåten är nu gyllengul, men kommer att bli mörk inom ett par år och glaspartierna ska prydas med olika bibelcitat, dikter och andra texter.

I grunden har man gjutit in en tidskapsel med tidstypiska ting för att ge en bild av domkyrkan, den kristna tron och Lund som stad, som en hälsning till dem som hittar den när huset någon gång i framtiden rivs!
Domkyrkoforum är tänkt som en gästfri mötesplats och just idag var den nästan helt gästfri, alltså fri från gäster…

Om byggnadens utseende diskuterats så är de inget emot de diskussioner och protester som kretsat kring några syrénbuskars flytt. Domkyrkan fick formulera ett antal punkter med fakta kring syrénflytten för att lugna upprörda lundabor:

Syrenerna kommer att tas bort och ersättas med ett antal träd mellan vilka bänkar kommer att placeras.
Sticklingar har redan tagits från syrenplantorna och själva syrenbusken kommer att bevaras på en plantskola.
Syrenerna kommer att återplanteras i Lundagårds sydvästra hörn, nära Kyrkogatan och på ungefär samma avstånd från Domkyrkan som de är planterade på idag.
Den siktlinje som det i olika sammanhang har talats om handlar om ett önskemål från antikvariska intressenter om att återskapa den siktlinje som fanns på medeltiden från Klosterkyrkan till Liberiet.

Personligen tycker jag att det bästa med byggnaden är att den ger bra lä för alla som gillar att fika på Ariman!

Kul i KL!

5,5 timmars behaglig bussresa med Marina för att göra KL på ett dygn och sedan ta bussen tillbaka till Singan. Varför inte, lixom?

KUL: Att resa är bland det roligaste jag vet. Här var det svårt att se sig mätt på alla vackra tyger! Eller rättare sagt: Det gick inte att se sig mätt, man var var tvungen att köpa lite också…

KUL I MÅTTLIGA DOSER: Säljarna i Chinatown ”Special price for you young ladies, cheap cheap!

“KUL”: Lilla söta biljettförsäljerskan I Twin Towers som tyckte att jag skulle köpa biljetter för seniorer (55+)… I det läget kunde jag glatt svarat ja och sparat en slant, istället blängde jag på henne tills hon insåg sitt misstag och tog fullt betalt!
Till de ca 450 meter höga tvillingtornen kan man köpa biljetter till olika turer jämnt fördelade under dagen, allt är mycket välordnat och det släpps 800 biljetter/dag. Stopp ett är på bron mellan tornen på 42:a våningen och stopp två är på näst översta våningen.
Där är det bättre att njuta av utsikten än att stå och fundera över vad som skulle hända om det blev ett jordskalv…

MINDRE KUL: Jamek Moskén. Inget fel på moskén i sig, men alla besökare måste sätta på sig lånekläder för att visa sin respekt – effekten blev den motsatta! Klädda som en filur ur Harry Potter respektive en påskkärring var det väldigt svårt att vara seriös!

Svettiga promenader i Nha Trang

En dos kultur kan behövas som omväxling till strandlivet. Vi turister tycker att staden bäst ses till fots även om det är sådär en 33 grader och sol. Det tycker inte lokalbefolkningen. All förflyttning ske per moped/motorcykel. En grov uppskattning efter några dagars promenerande är att man ser en person per 500 som går jämfört med att köra moped. Gågata är ett helt okänt begrepp. Drive-in är smartare. Trottoarerna är mopedparkering, man handlar från mopeden på marknaden,

man kör på trottoaren om det är fullt på gatan, man parkerar precis utanför affären man ska till (pga att trösklarna i butikerna är för höga, annars hade man kört in), man parkerar sin moped hemma i vardagsrummet om det ligger direkt mot gatan…

Överallt mopeder, till och med när vi fotograferade gatubarberaren kom det med en moped på köpet.

Moped fungerar inte i vatten, så ska man ut till sin båt använder man en stor korg, eller vad man nu ska kalla det (Coracles på engelska, någon som vet vad de heter på svenska?).

Sen var det ju det där med kulturen. Nha Trang har inga världsunika sevärdheter, men några tempel finns alltid att ha som mål för sin promenad. Vi promenerade till Po Nagar från 800-talet som byggdes för att hedra guden Cham. Idag är det ett tempel för Cham-Hinduer.

På området fanns traditionellt klädda väverskor som visade upp gamla vävtekniker. Kanske var inte hela klädseln gammeldags dock 🙂

En annan svettig promenad gick till ett buddhisttempel som heter Long Son. En stor Buddha-staty kunde beskådas efter 150 trappsteg i den sköna värmen. Av en slump hittade jag en specialeffekt på kameran som säkert är tänkt för just Buddhor, eller?

Halvvägs ned för trappan fanns en liggande Buddha med fötterna först.

Orientens Paris

Att ha varit en fransk koloni sätter sina spår. Ho Chi Minh City kallas ibland för orientens Paris. En tur i distrikt 1 längs huvudgatan Dong Khoi påminner faktiskt om Frankrike en del. Här finns katedralen Notre Dame förstås, om än inte lika pampig som originalet.

Vackra hotell och kaféer i fransk kolonialstil ligger samlade här. Inrättningar som stängdes ned under kommunisttiden efter som det inte passade sig med sådana nöjen då. Allt öppnades sedan efterhand som samhället förändrats.

Ett pampigt post- och telegrafkontor fungerar fortfarande om än med en del souvenirförsäljning och annat för att hålla uppe affärerna. Allt under den stora tavlan av Ho Chi Minh…

På tal om kommunikation så finns det en del att förfäras över längs gatorna, speciellt för en gammal televerkare som jag.

Även helt vanliga hus är sevärda med sin speciella smala form. Man betalar tydligen skatt efter husets bredd längs gatan så därför är husen smala och djupa :-). Ja vad gör man inte för att undvika skatt…

En promenad i staden är alltid fascinerande med alla dessa motorcyklar. Enligt uppgift sådär en 4 miljoner stycken i HCMC… Att trafiken flyter på som den gör är ofattbart. Se bara denna stilstudie i ordnat kaos! Detta är ändå en korsning med trafikljus.
http://youtu.be/cPgbsN7XHMU

Lite grann sådär från ovan…

Det hör till här i Singapore att man ska ta sina gäster till flotta al Fresco barer och det finns en del att välja mellan. Men idag hamnade vi, av en slump, på 50:e våningen i The Pinnacle som är ett HDB-hus med 1848 lägenheter och världens längsta sky-gardens på 26:e och 50:e våningen. Alla HDB-hus är öppna för allmänheten, inga vakter eller låsta grindar, men just här fick man faktiskt köpa sig en biljett för 25 kronor för att kunna njuta av utsikten från den 500 m långa ”trädgården”.

Bilderna går i gråskalan, dagens regn var ovanligt långvarigt…

Kong Meng San Phor Kark See

Eller kmspks som man också kan kalla det. Ett stort men inte så gammalt buddhistiskt tempel i Singapore. Ligger lite utanför centrum och få turister hittar hit. Började byggas på 20-talet och har sedan byggts till med hjälp av allehanda donationer till att omfatta ett helt kvarter.

Vi hade sett byggnaden på håll innan, men var nyfikna och tog en närmare titt. Som enda tursiter inom synhåll kändes det lite som om vi kommit fel. Många tempelbesökare så här en söndag, men ingen som tittar snett på en om man går omkring och fotograferar istället för att be eller meditera. Vi blev till och med ”guidade” av en man som hade mycket att säga men som vi inte vet vilket språk han pratade, troligen en utpräglad ”singlish”… synd att vi inte förstod, för han hade nog något viktigt att säga om alla bilderna längs taken.

En stor gyllene stupa pryder också taket, en symbol för Buddhas upplysta sinne.

Chu van (eller svastika som vi i väster kallar den), symbolen för upplysthet, att ha uppnått nirvana, finns på många Buddha-statyer och pagoder. Symbolen kan användas för dem som har nått Nirvana.

Att bränna värdsliga papperskopior är en viktig del av att hedra närstående döda. Allt som personen kan tänkas behöva bränns i form av papperskopior för att personen ska få tillgång till dem. I dagens moderna samhälle behövs mycket: bilar, pengar, iPads, ja listan är lång. Kmspks är tydligen Singapores största ställe att elda dessa papperskopior på… flera ugnar fanns att tillgå. Bränningen har dock blivit så stor att resten av befolkningen klagar och det är ju inte direkt miljövänligt… Kan t.o.m kräva en del varningstexter…

Dags för gravöl?

Singapore är inte bara skyskrapor, glaskomplex, shoppingcentra och ständig rusningstrafik, här finns så mycket mer!

Som en gigantisk nedlagd gravplats med ca 100 000 gravplatser! Idag var vi några SWEOR som tillsammans utforskade Bukit Brown Cemetery.Gravplatsen användes fram till mitten av 70-talet men de flesta gravarna är helt igenväxta.

Dagens mål var att hitta Ong Sam Leongs familjegrav från 1918. Graven är 600 kvadradmeter stor, vaktad av både sikher och lejon i sten och ändå behövde vi hjälp för att hitta den. Storleken, det avskilda läget och de fina kakelplattorna vittnar om att Ong Sam Leong var en mycket rik man.

För er som tror på spöken så finns chansen att träffa dem här… ”pontianaks” är bleka vitklädda kvinnor som dött under graviditeten och nu ägnar sig åt att riva ut inre organ ur människors magar med sina långa vassa naglar, när de inte sitter i träden och gråter som bebisar!

Bukit Brown Cemetery är en gravplats som tyvärr ska gå graven! Tjoflöjt, bort med gravarna så vi kan bygga motorväg och bostadshus istället…

Maya m.m.

Gårdagen ägnades at att besöka Chichen Itza, ett ruinområde med lämningar från Mayafolkets storhetstid. Påminde en hel del om Angkor Wat i Kambodja, men säger man så så kanske man bara blottar sin okunnighet… Intressant var det i alla fall! Tänk att de byggde pyramider redan 800 f.Kr och att man sedan inte vet varför deras storhetstid tog slut. Var det den befjädrade ormen Kukulan eller kanske rent av klimatförändringar? Ingen som vet, däremot verkar Mayafolket veta att jorden kommer att gå under den 21/12 2012!

Läste i guiden att Playa del Carmen är platsen for “the fabulous game of see and be seen”. “where the beautiful people go, a city of fashion and fitness”. Så nu vet ni varför vi är har! Fast jag har mest sett Mr Mexico, en medelålders man, ca 1.50 lång, med jeansshorts som slutar vid anklarna och den vita T-shirten stramandes över kalaskulan och förstås Mrs America som i pastellfärgad klänning och stora halsband svassar omkring i sina, av kroppsvikten, helt utplattade flipflops. En och annan europé finns också, alla med olika nyanser av röd/rosa skinn och rödlysande näsor! Fast att vi missat innefolket beror kanske på att vi inte riktigt kan hantera tidsomställningen och därför stupar i säng redan vid 9-tiden på kvällarna!