Surfers Paradise och Coffs Harbour

Nu har även jag förstått att Surfers Paradise är en ort och inte ett helt kustområde (området heter Guldkusten). En ort med mycket folk och lite charm. Möjligen tycker man annorlunda om man är en ung och hipp surfare!

Vi valde att bo på ett litet mysigt motell i Broadbeach istället, en liten förort till Surfers.

Här hitttade vi en fantastisk vegetarisk restaurang, Cardamom Pod,  där vi passade på att prova BYO (bring your own). Vin då alltså! Så vi ”bringade” en flaska rött och fick betala 14 kr/person för att få låna varsitt vinglas. Häftigt ställe med supergod mat!
En chokladboll till efterrätt och så lite the, Stockholm blend!


Idag gick färden vidare söderut, vi är ju på väg mot Sydney, med ett litet promenadstopp på Australiens östligaste plats, Byron Bay.
Nu ha vi stannat för natten i Coffs Harbour.
Här har vi, utan framgång, spanat efter valar!


Hela kustlinjen är så vacker att man blir helt matt!

Noosa Head och Fraser Island

Vår plan var att besöka Fraser Island i onsdags, men vädergudarnas plan var att blåsa storm. Så vi blev kvar i Noosa Head en extra natt och sämre kan man ju ha det.
Noosa är en vacker plats på Sunshine coast, ca 15 mil norr om Brisbane.

Stränderna med finkornig sand känns oändliga, vågorna är höga och surfarna är många. Tröttnar man på strandlivet kan man vandra i nationalparken, spana efter surfare delfiner eller kanske bara sitta på ett av de många caféerna! Mysigt vilket som!

Blåsten avtog i alla fall och vi kom iväg på den guidade turen med fyrhjulsdriven buss till Fraser Island, världens största sandö (drygt 10 mil lång). Hit kom några skeppsbrutna britter i början av 1800-talet, några blev dödade men Eliza Fraser blev tillfångatagen av Aboriginerna som levde här. Eliza fritogs efter några månader och britterna använde sedan ön för att hålla aboriginer fångna.
Nu är den vackra sandön (med regnskog, mangroveträsk, ett 40-tal sjöar mm.) en stor turistmagnet, för stor menar många. Naturen och djurlivet far illa av tokiga turister som vill tänja alla gränser.
Vägarna är sandiga, eller snarare sandstranden används som väg! Lite si och så med trafikreglerna, blinkade man höger betydde det att man förväntade sig att det var högertrafik som gällde just då. Fast det fanns hastighetsskyltar, på vissa sträckor var maxfarten 80 km/h. Skumpigt värre!

Endast en gång körde vi fast och då var det lite stressigt eftersom tidvattnet var på väg in!

 

Av badet i regnvattensjön McKenzie blev man len och fin.

Rainbow Beach (på vägen mot Fraser), här är sanden färgad av olika mineraler som blåst hit från inlandet.

Australien motsvarar verkligen våra höga förväntningar inom alla områden utom ett – internetuppkopplingen! Så lååångsaaam…

1770 och Lady Musgrave

Från Brisbane åkte vi norrut med bil till stora Barriärrevets sydspets. Tidvis ganska tråkig väg, som en blandning av medelhavsnatur och småländsk ödslighet. Det var nog fler som tröttnat på enformigheten för australiensiska ”vägverket” hade satt upp frågesportsskyltar längs vägen för att man inte skulle somna :smile:.

Målet var byn 1770 som ligger mitt i ingenstans, men som har en hamn för turer ut till öar på Barriärrevet. 1770 heter byn för att sjöfararen Cook landsteg här på sin tur jorden runt det året. För den bedriften har han förärats en fin stenhög på platsen för landstigningen!

Vi tog en dagstur ut på revet för att snorkla kring ön Lady Musgrave. Efter våra tidigare snorklingserfarenheter hade vi låga förväntningar på information och organisation så vi blev glatt överaskade över hur välordnat allt var. Mat, öpromenad, fika, snorkling, helt utan underliga överraskningar.

Visst var det något speciellt med stora Barriärrevet. Riktiga korallöar, en enorm lagun med massor av korallarter, havssköldpaddor, stingrockor, revhajar (de två senare såg vi från stranden, så praktiskt 🙂 ). Och tyvärr, finns det fisk så finns det fiskmåsar…

Den lilla ön Lady Musgrave är obebodd, men var istället trångbodd av Black Noddies som kommer i tusental för att häcka på denna lilla ö. Mycket fågelskit var det var än man såg. Tydligen tillräckligt mycket för att göda hela skogen på ön.

Laid back Down Under

Vi går omkring i Brisbane och känner oss helt normala, avviker inte i varken längd, vikt eller utseende!


De lilablommande jakarandaträden som finns lite överallt är så vackra, men de funkar tydligen som stressfaktor för studenterna eftersom de blommar just i tentatider!

I parken blommade även amaryllisar – va amaryllis i naturen, de ska ju stå i krukor till jul. Det är upponervända världen här ”down under”! Dessutom är det vår nu – va vår i oktober?

Vi har mest hållt oss omkring Brisbane River, här finns massor av ödlor och på ett café även en “Laughing kookaburra” (amatörornitologgooglegissning)!

En lagun med sandstrand finns också om man skulle bli lite badsugen!

 

Malackafloden

Malackafloden har gjorts turistvänlig på flera sätt. Här finns ett promenadstråk längs vattnet med uteserveringar, graffittimålade hus och ett antal båtar som, fullastade med turister, går i skytteltrafik fram och tillbaka.  Fast här luktar inte hallon…

  
Den färgglada graffittin är ett resultat av ett udda konstprojekt som startades av Malackas minister för några år sedan. Alla hus längs en lång sträcka skulle göras om till konstverk för att liva upp staden och temat skulle vara Malacka.


Följer man floden en bit kommer man till Kampong Morten, en välbevarad malaysisk by från 20-talet. Då var det många malajer som blev av med sina bostäder efterhand som staden Malacka växte upp och J.F. Morten räddade, tillsammans med två malaysiska män, en bit av träskmarken där man lät bygga Kampong Morten.

  

Hela området är som ett levande muséum, men tydligen finns det ännu mer info om man besöker Villa Sentosa.

Orkar man inte promenera mellan sevärdheterna finns det mång fina rickshaws att välja mellan. De flesta välpyntade och försedda med rejäla högtalare med den senaste dunkadunka-musiken, Gangnam style alltså!


Frukost med färsk frukt är väl aldrig fel. Här fanns även den lokala (och något dallriga) delikatessen (!?!) Nyonya cake, gjord på rismjöl, vatten. socker och pandan leaf (som jag fortfarande inte vet vad det heter på svenska).
1-0 till frukten!

Malacca, Melaka, Malacka,…

En sista utflykt från Singapore innan det är dags att dra vidare…

Malacka kan tydligen stavas hur som helst. Dessutom kan man mena lite olika saker med Malacka (svenska stavningen…). Vi befinner oss i staden Malacka, i delstaten Malacka, på halvön Malacka vid sundet Malacka.

Kanske inte så konstigt med stavningen eftersom staden styrts av fem olika länder under 500 år: Portugiser, Holländare, Britter, Japaner och Malajer. Det gör staden till en blandning av olika kulturer som syns lite här och var.  En riktig trevlig mix som bland annat gör att engelska är det andra officiella språket och alla verkar kunna det riktigt bra. Inte dumt om man till exempel ska fråga om varför svarta kycklingar är svarta på marknaden :smile:.

Lite historia lyckades vi beta av i forma av A’Famosa, portugisiskt fort, rivet av britterna för att inte holländarna som tog över skulle kunna försvara sig. Den gode Raffles (han som grundade Singapore) såg personligen till att åtminstone denna port bevarades.

I kategorin udda sevärdheter hittade vi också en kinesisk kyrkogård som hade några gravplatser där någon person kanske hade fått hela huset med sig till ”andra sidan”.

Harmony street, som fått sitt namn troligen för att alla tre huvudreligionerna har tempel på en och samma lilla gata, i harmoni med varandra kan man tro? Där hittade vi ett kafé med bra kaffe som blev något av ett stamställe, om man nu kan vara stammis efter tre dagar… Och ja, varför inte parkera en blommig folkabuss i kaféet?

Helgkvällar är det nattmarknad på Jonker street som ligger mitt i de gamla världsarvskvarteren i Malackas China Town. Krimskramsförsäljning på gatan och många konst- och antikaffärer i husen.

Mat av olika slag finns förstås också. Dumplings (knyten med allehanda innehåll) var populärt och vi blev tvungna att prova när till och med barnen verkade sugna.

 

Tyvärr var det inte så gott som det såg ut…

Nu har värmlänningarna åkt tillbaka till Singan, så ikväll får vi klara oss själv 🙁 .

Vackra Cameron Highlands

 

Slingriga serpentinvägar ledde oss upp till VACKRA Cameron Highlands och byn Tanah Rata. Mysig by med boenden i olika prisklasser och trevliga restauranger, men ganska turistigt (faktiskt så turistigt att här finns ett Starbucks).

  
1885 fick en snubbe vid namn William Cameron i uppgift kartlägga det höglänta området 20 mil norr om Kuala Lumpur och av honom har området fått sitt namn.
Hela området är fantastiskt VACKERT med bra klimat. Som vi har njutit av att det “bara” varit 20 grader varmt! Här odlas grönsaker, jordgubbar och teplantagerna ligger tätt.
Vi avnjöt te och scones på Boh-plantagen. Det skulle man kunna göra om. Och om. Och om. Och om.


Gunung Brinchang är högsta toppen med sina 2036 möh och hit kan man ta sig med bil, hehe! Här finns också Mossy forrest, en lagom mossig skog…


Har jag sagt är här är obeskrivligt VACKERT?

 

Tempelgrottan Batu Caves

I en av Kuala Lumpurs förorter stannade vi till för att titta på ett hinduiskt pilgrimsmål. En stor kalkstensgrotta gjordes om till tempel för guden Murugan för drygt 100 år sedan.

272 trappsteg leder upp till ingången bakom en stor guldstaty av Murugan själv, men först måste en flock hungriga duvor passeras 🙂

Trapporna är en utmaning i sig,. Fast, när man såg drickaleverantören kånka och bära så kändes det lite lättare…

Aporna som spanar efter allt som kan tänkas ätas är också ett hinder. Minsta prassel med en påse så är det kört. Även inne i grottan jagade de stackars turister.

Vill man se en grotta i originalskick finns det en ”dark cave” att besöka. En guidad tur kändes bra med tanke på vårt helt ensamma besök i Niah-grottan där Camilla inte ville (läs vågade) besöka de djupaste och mörkaste delarna. En guide är också bättre på att peka ut en del smådjur som man lätt hade missat i mörkret. Sniglar, spindlar, ormar (fick vi dock inte se) och tusenfotingar.

Fladdermöss behövde ingen berätta att det fanns. 2 meter tjockt lager med guano, som det så fint heter, eller fladdermusskit helt enkelt, fanns på sina ställen. Inte underligt med en kvarts miljon fladdermöss som bor i grottan… Tydligen populärt att samla in och använda för gödsling eller till sprängämnen.

Nu igen!

David har ännu en gång drabbats av bilkörarabstinens…

Idag tog vi morgonflyget till Kuala Lumpur, här laddar vi för en biltur inåt landet i nordöstlig riktning. Med hyrbil i 5 dagar är tanken att vi ska ta oss till Cameron Highlands och Taman Negara – spännande!

Dagen eftermiddagsskur var ganska häftig!

 

 

Kvällsmaten intogs på Reggae Bar i Chinatown – inte pizza dårå!

Bokningsbestyr

Det är nästan alltid David som fixar och trixar med bokningar när vi ska ut och resa. Det. Tar. Tid! Och det kräver tålamod (därför faller det sig naturligt att det är David som sköter det). Speciellt i flygdjungeln, där kan det både försvinna och komma till resealternativ medan man håller på att boka. Och hittar man en bra resa till ett bra pris, kan det priset ändras om man inte slår till direkt.
Till vår nästa resa, Tioman Island utanför  Malaysias östkust, behövs inte något flyg, vi tar bussen (och den har David förstås förbokat).

Även när det gäller boende är alternativen många. Vi vill bo enkelt, billigt (förstås) och DJURFRITT! (Jag kanske borde fundera på att KBT:a bort denna löjliga rädsla för småkryp…)
På Tioman kollade vi boenden i alla prisklasser, men betalar man endast några tior/natt för boendet så känns det som om risken för småkryp och annat äckel på rummet är överhängande. Men vi vill bo enkelt, inte på fin resort med folk som bär väskor och öppnar dörrar för oss.
Nu ska vi bo fyra nätter på Paya Beach och håller tummarna för att det ska bli bra!

Den här godingen hittade vi på en promenad i Botaniska trädgården…