Resor – Sida 7 – Res med Lundbergs

Nya Zeeland

Ibland hänger jag inte med i svängarna – är vi verkligen på Nya Zealand? Det har ju varit min dröm jättelänge!
Här finns ca 4,4 miljoner människor utspridda på olika öar, främst Nordön och Sydön som de så praktiskt heter. Huvudstaden, Wellington, ligger på Nordön, liksom största staden Auckland där vi först hamnade. Någon berättade för oss att ”There is always a reason to leave Auckland” och kanske stämmer det. Om man inte ska äta pizza förstås.
Vi kommer att hålla oss på Nordön, köra lite hit och lite dit för att njuta av vacker natur!
För tillfället finns vi på ett motell i den lilla byn Wangamata på östra sidan av ön. Motellboende funkar finfint, rum med välutrustat pentry inklusive kaffe/the och mjölk. Mycket praktiskt!

Så Vackert! Här finns det som sägs vara NZ:s bästa surfstrand!

Så dött! Alla butiker stänger 17.30, så här ser det ut på huvudgatan en fredagskväll vid 19-tiden – kusligt öde!

Visste ni förresten att flaskborstar växer på träd?

Djur utan bur

Väldigt många av alla världens farliga djur finns i Australien… men vi har sluppit se dem!
Däremot har vi sett:
Kängurur – nästan lika många påkörda som levande 🙁

Dingo –på Fraser Island

Guldbaggen – satt troget på vår dörr varje kväll i 1770 (byn Seventeenseventy).

Ett myrpiggsvin på promenad!

Och en koala, helt fantastiskt, en livs levande vild koala! Jag satt och stirrade upp mot trädtopparna medan David körde tills jag nästan fick nackspärr. Plötsligt såg jag den, David tvärnitade och körde tillbaka och visst var det en koala! Fast vi hade inte behövt ha så bråttom för den sov, de gör tydligen det ca 20 timmar/dygn.

Mest av allt har vi sett fåglar och så några fladdermöss stora som dasslock!
Ibis – ogillas och jagas bort av lokalbefolkningen, men känns spännande för oss! De är ÖVERALLT och är gråa av allt letande efter mat bland i soptunnor. Fast just den här har valt att äta på restaurang…

Kakaduor på Manly Beach, kommer i flock och skriker som galna!

PS till Linus och Lovisa: Vi har också sett djúret som simmar långt ner i hávet – dellefiiinen!
I morgon, onsdag, lämnar vi Australien och åker till landet som sägs ha fantastisk natur UTAN ett enda djur som vill bita/bränna/sticka ihjäl dig… Nya Zealand!

Bondi Beach

Resa och komma till nya ställen är bland det bästa som finns, men det finns en gräns för hur mycket nya intryck man kan ta in. För att smälta allt fint från våra tre turistiga veckor i Australien bestämde vi oss för att bo några nätter på Bondi Beach och bara vara, läsa, sola, bada och TVÄTTA!

Bondi blev en populär badplats redan på 1800-talet då folk trotsade lagen och kom hit och badade trots att det ansågs oanständigt att bada i havet i fullt dagsljus!

Nu sägs Bondi vara Sydneys finaste strand och fint är här! Ljuvliga stränder ligger som ett pärlband avgränsade med vackra klippformationer och ganska lagom med folk så här på vårkanten. Förutom längs konstutställningen ”Sculptures by the sea” som hålls i oktober/november varje år. Konst ja…

Sydney on the Rocks

Sydney är en riktigt promenadvänlig stad och det gillar vi! En halvdag till fots och nästan 2 mil så lyckades vi ta en titt på både saker som måste ses och några mer udda områden.
Den engelska kolonin som byggdes i slutet på 1700-talet hade sitt centrum i vad som nu kallas “The Rocks”. Ett litet område med gamla byggnader som varit dömda att rivas under mer än 100 år, men som klarat sig kvar till en del ändå. Idag är det en livlig liten stadsdel med gallerier, pubar, restauranger, muséer och annat.

När engelsmännen kom hit hade aboriginerna levt i området i cirka 30 000 år. Deras levnadssätt och förhållanden ändrades snabbt i kolonin som byggdes upp. Från att ha varit ett friskt och välmående folk blev de nu utsatta för nya sjukdomar och för minskad tillgång till mat och rent vatten. Skillnaderna i kultur och levnadssätt var stora. Det finns inte mycket bevarat från den tiden innan engelsmännen kom eftersom urbefolkningen levde utan att lämna några större spår efter sig i naturen. Idag är nog en och annan didgeridoospelande person på gatan det mest påtagliga exemplet och det stämmer nog ganska bra med deras plats i samhället tyvärr.

Många engelska ort- och stadsdelsnamn återanvänds friskt i Sydney. Paddington är ett charmigt bostadsområde nära centrum med lite småstadskänsla.

Efter några dagar i det något stökiga Kings Cross med ett ganska skamfilat rykte beger vi oss nu till stranden några dagar i Bondi beach. Hoppas då på lite mer vårvärme.

”Transportsträcka” med fina stopp!

Det är lätt att köra bil i Australien (säger jag som inte kört en meter!), vänliga trafikanter och välskyltat. Man får hålla koll bara så att det inte hoppar ut en känguru eller två ur vegetationen längs vägarna.

Här är så vackert och finns så mycket att se att man får begränsa sig. Sträckan Brisbane-Sydney mäter på kartan ca 80 mil, men vi David har kört ca 200 mil!
Vår tur från Hunter Valley till Sydney gick via St Albans, Wisemans Ferry, Katoomba och Blue Mountains, en givande omväg.

St Albans

Här Blue Mountains med Three Sisters.

Även Sydney verkar trevligt och jakarandan blommar! Fast vi bor visst i ”red light district”, det var det ingen som sa när vi bokade :/

Fyra vingårdar och ett bryggeri

Med bara en LITEN omväg hamnade vi i vindistriktet Hunter Valley. Kanske inte det mest kända, men det finns ändå en del viner i Sverige som kommer härifrån. Fantasin är stor när det gäller Australiensiska vinnamn, så också i Hunter:

Nya spännande namn som ”AC/DC Thunder Struck”,
eller traditionella aboriginska namn som ”Tumbarumba”.

Byn vi bodde i, mitt i vinlandet heter Cessnock. Man skulle kunna tro att vinturismen lett till ett uppsving för samhället, men det kändes verkligen inte så. En gammal kolgruvby på väg att dö ut. Kanske vinodlandet hinner ändra på det innan det är för sent…

Vinrundan fick bli med bil… Jag körde och Camilla provade. Portarna slogs upp kl 9 på morgonen så det fick bli en rivstart i vindrickandet. Inte speciellt konstigt i ett land där de flesta verkar ha tidiga vanor.

Hunter Valley är ungefär som Australien i allmänhet. Stora ytor, lite folk ochmycket trivsamt. Små vinmakare är blandade med lite större och alltid ett espressocafé i närheten. Perfekt!

Vi besökte också Lindemans som ju finns i många varianter hemma på Systembolagets hyllor.

Efter ett antal vingårdar hittade jag av en slump(!) ett litet ölbryggeri och pub. Hann precis dit före stängning vid halv 5 (OBS! På eftermiddagen!). En mycket liten grupp slöt upp bestående av mig och två tjeckiskor som inte var helt uppdaterade på öl, utan undrade om öl och cider är samma sak… Nej, det är inte samma sak fick vi lära oss. Cider är gjort på äpplen eller päron…

Surfers Paradise och Coffs Harbour

Nu har även jag förstått att Surfers Paradise är en ort och inte ett helt kustområde (området heter Guldkusten). En ort med mycket folk och lite charm. Möjligen tycker man annorlunda om man är en ung och hipp surfare!

Vi valde att bo på ett litet mysigt motell i Broadbeach istället, en liten förort till Surfers.

Här hitttade vi en fantastisk vegetarisk restaurang, Cardamom Pod, där vi passade på att prova BYO (bring your own). Vin då alltså! Så vi ”bringade” en flaska rött och fick betala 14 kr/person för att få låna varsitt vinglas. Häftigt ställe med supergod mat!
En chokladboll till efterrätt och så lite the, Stockholm blend!

Idag gick färden vidare söderut, vi är ju på väg mot Sydney, med ett litet promenadstopp på Australiens östligaste plats, Byron Bay.
Nu ha vi stannat för natten i Coffs Harbour.
Här har vi, utan framgång, spanat efter valar!

Hela kustlinjen är så vacker att man blir helt matt!

Noosa Head och Fraser Island

Vår plan var att besöka Fraser Island i onsdags, men vädergudarnas plan var att blåsa storm. Så vi blev kvar i Noosa Head en extra natt och sämre kan man ju ha det.
Noosa är en vacker plats på Sunshine coast, ca 15 mil norr om Brisbane.

Stränderna med finkornig sand känns oändliga, vågorna är höga och surfarna är många. Tröttnar man på strandlivet kan man vandra i nationalparken, spana efter surfare delfiner eller kanske bara sitta på ett av de många caféerna! Mysigt vilket som!

Blåsten avtog i alla fall och vi kom iväg på den guidade turen med fyrhjulsdriven buss till Fraser Island, världens största sandö (drygt 10 mil lång). Hit kom några skeppsbrutna britter i början av 1800-talet, några blev dödade men Eliza Fraser blev tillfångatagen av Aboriginerna som levde här. Eliza fritogs efter några månader och britterna använde sedan ön för att hålla aboriginer fångna.
Nu är den vackra sandön (med regnskog, mangroveträsk, ett 40-tal sjöar mm.) en stor turistmagnet, för stor menar många. Naturen och djurlivet far illa av tokiga turister som vill tänja alla gränser.
Vägarna är sandiga, eller snarare sandstranden används som väg! Lite si och så med trafikreglerna, blinkade man höger betydde det att man förväntade sig att det var högertrafik som gällde just då. Fast det fanns hastighetsskyltar, på vissa sträckor var maxfarten 80 km/h. Skumpigt värre!

Endast en gång körde vi fast och då var det lite stressigt eftersom tidvattnet var på väg in!

Av badet i regnvattensjön McKenzie blev man len och fin.

Rainbow Beach (på vägen mot Fraser), här är sanden färgad av olika mineraler som blåst hit från inlandet.

Australien motsvarar verkligen våra höga förväntningar inom alla områden utom ett – internetuppkopplingen! Så lååångsaaam…

1770 och Lady Musgrave

Från Brisbane åkte vi norrut med bil till stora Barriärrevets sydspets. Tidvis ganska tråkig väg, som en blandning av medelhavsnatur och småländsk ödslighet. Det var nog fler som tröttnat på enformigheten för australiensiska ”vägverket” hade satt upp frågesportsskyltar längs vägen för att man inte skulle somna :smile:.

Målet var byn 1770 som ligger mitt i ingenstans, men som har en hamn för turer ut till öar på Barriärrevet. 1770 heter byn för att sjöfararen Cook landsteg här på sin tur jorden runt det året. För den bedriften har han förärats en fin stenhög på platsen för landstigningen!

Vi tog en dagstur ut på revet för att snorkla kring ön Lady Musgrave. Efter våra tidigare snorklingserfarenheter hade vi låga förväntningar på information och organisation så vi blev glatt överaskade över hur välordnat allt var. Mat, öpromenad, fika, snorkling, helt utan underliga överraskningar.

Visst var det något speciellt med stora Barriärrevet. Riktiga korallöar, en enorm lagun med massor av korallarter, havssköldpaddor, stingrockor, revhajar (de två senare såg vi från stranden, så praktiskt 🙂 ). Och tyvärr, finns det fisk så finns det fiskmåsar…

Den lilla ön Lady Musgrave är obebodd, men var istället trångbodd av Black Noddies som kommer i tusental för att häcka på denna lilla ö. Mycket fågelskit var det var än man såg. Tydligen tillräckligt mycket för att göda hela skogen på ön.

Laid back Down Under

Vi går omkring i Brisbane och känner oss helt normala, avviker inte i varken längd, vikt eller utseende!

De lilablommande jakarandaträden som finns lite överallt är så vackra, men de funkar tydligen som stressfaktor för studenterna eftersom de blommar just i tentatider!

I parken blommade även amaryllisar – va amaryllis i naturen, de ska ju stå i krukor till jul. Det är upponervända världen här ”down under”! Dessutom är det vår nu – va vår i oktober?

Vi har mest hållt oss omkring Brisbane River, här finns massor av ödlor och på ett café även en ”Laughing kookaburra” (amatörornitologgooglegissning)!

En lagun med sandstrand finns också om man skulle bli lite badsugen!