OK, vi tar en guidad busstur så vi slipper tänka… eftersom vi var de enda anmälda på den turen bidde det ingen buss utan en lila Proton! Så med en mycket allmänbildad och politiskt intresserad kines har vi vallats runt till varma källor, stor blomma, canopy walk och Mount Kinabalu.
Fast vi besteg inte det 4100 m höga berget, det är liksom inte min grej. Det är INTE heller canopy walk, där man går omkring på en svajig hängbro i höjd med trädtopparna. Speciellt inte när träden är höga som 10-våningshus.
Men jag gjorde det (och mådde illa av skräck!)!
Bada i varma källor kan vara mysigt, men här kändes det lite sunkigt med kaklade badkar. Fick också erfara att bikini inte är optimalt, om man inte vill dra blickar till sig, när övriga badare är muslimer…
Så den här blomman, rafflesia, som fått sitt namn efter sir Stamford Raffles (som grundade Singapore). Blomman kan bli en meter i diameter och har varken stjälk eller blad, den växer på andra växters rötter. Här är den en sevärdhet och det är naturen, inte människan, som styr över var rafflesian ska växa. Den som råkar ha en sådan i sin trädgård tjänar pengar på att låta turister komma in och titta.
Naturligtvis MÅSTE man (David) hyra bil och köra en låååång runda också… men det tog oss till öde stränder och fina vattenfall, så det vore väl dumt att beklaga sig! Längs vägarna finns varningsskyltar för diverse djur, som apor, stora ödlor, kor och golfare! Kul med lite vilda lemurer (Dusky leaf monkey), inte lika närgångna som makakerna och MYCKET charmigare!
