Festivaler – Res med Lundbergs

Fiesta – Fira – Festival

Vi har skrivit tidigare om några av Mallorcas matfestivaler och nu efter pandemin är de mer välbesökta än någonsin. Mallorkinerna verkar älska sina festivaler! Det är framförallt lokalbefolkningen som är här, hade man velat ha hit inflyttade/turister eller annat löst folk hade väl informationen funnits på spanska och inte enbart på mallorkin… Jag har en tipsande kollega som ofta ger mig en hint om vilken fiesta som är på gång!

På två veckor har vi besökt två olika fiestas:

1: Fira Dolça i den fina bergsbyn Esporles. Sötsaksfestival – kakmonstret i mig jublade! Här fanns allt från traditionella bunyolas till poppiga cupcakes. Och mycket folk!

2. Mostra de la Llampuga XIX i Cala Rajada på nordöstra Mallorca. Här firas fisken llampuga, på svenska guldmakrill.

En fisk som normalt lever i Atlanten, men när vattnet i Medelhavet blir varmt nog simmar den hit och firas (nja, dödas och äts upp) med en egen festival!

1600 kg fisk gick det åt i helgen, tillagad på 21 olika sätt! Vi testade allt från ceviche till flammkuchen, mycket gott!

Dagen avslutades med ett dopp i Cala Agulla, 25 grader i vattnet!

Bad i oktober, har jag blivit en vinterbadare?

Fikonfestival i Lloret

Festivaler och marknader finns det gott om på Mallorca. Vi har betat av ett antal vid det här laget. Denna gång var vårt mål en fikonfestival i den lilla byn Lloret de Vistalegre mitt på ön. Mallorcas geografiska mittpunkt ligger precis utanför byn och den har vi besökt tidigare (Mittpunkten).

Förra gången trodde vi knappt att det var någon by att tala om, men det skulle visa sig vara fel. Lloret är en riktigt fin liten by med en väldigt trevlig fikonfestival.

Huvudrollen hade förstås fikon. Tyvärr inte så många man kunde provsmaka naturella, men desto fler kakor och rätter med fikoninslag.

Fikonostpaj avnjuten på höbalarna som fungerade som bord.

En fikonutsättning med alla de olika fikonsorterna fanns på klostergården.

Alla fikonsorter finns tydligen i en svart och en vit variant. Här prydligt presenterat på ett antal pidestaler med all info man kan tänka sig.

Traditionell dans av folk i gammeldags folkdräkter fick man också på köpet.

Jättarna får också vara med och dansa! De finns lite överallt på ön och plockas fram vid högtidliga tillfällen.

Byn ligger på en kulle på det ganska platta inlandet. Så pass stora höjdskillnader så att byn har blivit utrustad med en hiss! Den verkar vara mest för besökare, för det är inte så många som bor på den sida av byn där hissen finns.

Bordeaux Fête Le Vin

Till Bordeaux åkte vi för att vi ville träffa barnbarnet Léonore igen, nu nästan tre månader gammal. Ja, för att träffa Linus och Cyrielle också förstås.

Men utan att ha koll på det så var denna midsommarhelg också tiden för vinfestivalen Fête Le Vin, som hålls vartannat år. Nu var det dessutom fyra år sedan förra gången då covid har satt stopp för festivaler av alla de slag.

Efter att ha besökt några vinfestivaler på andra platser i världen hade vi en tanke om hur det skulle se ut, men det här är ju en vinmetropol av stora mått så detta var något helt annat.

Bordeaux’s olika vinområden hade var sin ”paviljong” där deras olika viner kunde provas. Dessa var utspridda längs floden Garonne’s ”strandpromenad”. Totalt cirka 1,5 km från start till slut. Gott om plats för alla besökare och det behövdes. 35 000 besökare de tre första dagarna.

Efter att ha betalat för ett ”klippkort” med upp till 11 provsmakningar så får man ett glas att bära med sig, Sedan är det bara att välja var man ska börja.

Médoc-området. Här finns flera av de allra finaste bordeauxvinerna ifrån Margeaux och Pauillac. Toppvinerna delas inte ut här dock, men gott var det ändå.

Paviljongen med viner från Saint-Émilion, Pomerol och Fronsac var min favorit.

En utställning av gamla skepp var igång samtidigt inne på området, med några fina segelskutor.

När man var nöjd med provandet kunde man sedan besöka alkotesthuset för att se om man var nykter eller ej.

Vi hade delat upp provandet på två dagar, så efter 5 små provningsransoner hade vi bara nått upp till halva den franska ”nybörjargränsen” (de som haft körkort mindre än 1 år) på 0,2 promille. Erfarna förare få ha upp till 0,5 promille…

Léonore var med på båda dagarnas festivalbesök, men sov bort nästan hela tiden 🙂

Salt d’es Freu + Caimari – vattenfall och olivfestival

Efter två veckor med uselt väder och regn mer eller mindre varje dag kändes det som en bra idé att besöka ett vattenfall och hoppas på att det denna gång skulle vara vatten i fallet. Två gånger tidigare har vi tagit oss dit men inte sett en droppe vatten.

Mellan byarna Orient och Bunyola rinner bäcken Torrent d’Orient. Torrent är ju ett passande namn på vattendrag i dessa trakter eftersom de oftast är just torra 🙂 .

Väl framme vid fallet Salt d’es Freu insåg vi och andra vandrare att det inte bara var vatten i själva fallet utan också på vägen dit. Om man inte var utrustad med höga stövlar eller ville blöta ner skorna så fick det bli att vada över barfota.

Det är inte bara vanliga nyfikna som söker sig hit utan också sportare som går, klättrar och hoppar lite överallt.

Vacker natur är det och det var tydligen inte bara vandrare och sportare som tagits sig hit.

Tänk att det finns skogsrå på Mallorca också!

Bara att få se grön och frodig mossa känns lite exotiskt och vackert.

Efter vattenfallet körde vi vidare längs Tramuntanabergen till byn Caimari som är känt för oliver och olivolja. Just denna helg så var det den årliga olivfestivalen Feria de s’Oliva. Den firas i slutet av november, mitt i olivernas skördetid.

Det finns tydligen hundratals olika sorters oliver att välja mellan, alla med sin speciella karaktär. Det räcker alltså inte att veta att det finns gröna och svarta oliver…

Fina små gränder i Caimari! Och tröttnar man på oliverna kan man ju ta en drink i nåt marknadsstånd!

Melonamelonamelona…

Mallorkinerna är mästare på festivaler av olika slag. Allt kan firas med en ”fira” – snigelfestival, ölfestival, aprikosfestival, vinfestival (förstås), mandelfestival och så vidare. Varje by verkar ha sin grej och det handlar nog alltid om något som kan ätas eller drickas.

För några veckor sedan var det dags för melonfestival i byn Vilafranca de Bonany och vi var förstås på plats. Förvånade både över byns storlek, utbudet och antalet besökare som trängdes i värmen. För övrigt en by som vi helt missat tidigare, men som gav mersmak!
Man kunde provsmaka melon, lära sig om olika sorters meloner, ta reda på vem som hade lyckats odla fram den tyngsta melonen och förstås köpa meloner!

Allt handlade förstås inte om meloner, andra utställare fanns också på plats och man kunde köpa allt från plastiga plastleksaker till fina handgjorda smycken.

Eller beundra byggarna av ett personligt torn! (mer om det finns här: https://resmed.lundbergs.me/?s=torn)

En miljövänlig karusell!

Vattenkrig!

Mallorkinerna verkar ta alla chanser till att drabba samman i något fredligt ”krig” av något slag. Hur nu krig kan vara fredligt… Sedan några år tillbaka firas minnet av släktfejder i Palma som utkämpades mitt i staden i slutet av 1500-talet.

Två släkter, Canamunt och Canavall, var de stridande parterna för många hundra år sedan. Idag representeras de av gul- respektive rödtröjade Palmabor som årligen beväpnar sig med vattenvapen och drabbar samman i Parc de la Mar nedanför katedralen i Palma.

I år ställde cirka 8000 personer upp och firade!

Ett riktigt familjenöje för alla åldrar.

Det känns lite som ett udda studentfirande, med ”studentorkester” och allt.

Efter någon timme var slaget över. Ett naturligt slut blev det när vattenreserverna tog slut och allt som var kvar var pölar på marken.

Jättarnas dag!

Vi är tillbaka i Palma, skolstarten är avklarad och vardagslunken återfunnen. Det känns bra! Efter en hel natts ihållande regn är dessutom kvicksilvret i termometern på lagom nivå! Typ 24 grader!

Igår var det fullt av dansande jättar på stan! Och rosa elefanter!
Nej då, inga elefanter, bara jättar.

Det här med jättarna är en gammal mallorkinsk tradition, några av dem dyker upp vid diverse festivaler men nu var det parad genom centrum för dem alla! Troligen startade jättetraditionerna i Soller redan på 1600-talet, men först på 1900-talet gjordes jättarna människolika.

Det var förresten inte bara jättarna som var utsläppta, utan även några ”bigheads”…

Festival i Algaida och en tur upp på berget Randa

Som vi säkert skrivit tidigare har varje by med självaktning på Mallorca en marknad en dag varje vecka, ibland till och med två. Utöver detta finns det årliga festivaler av olika anledningar och ursprung. Nu var det då dags för Fira d’Algaida i byn med just namnet Algaida, som nu för tiden ger andra associationer än till en Mallorkinsk by…

Varför denna fest anordnas årligen i mitten på oktober är inte helt lätt att utröna, men byn fylls i alla fall med allehanda mat, dryck, hantverk och gamla bilar.

2016-10-15-12-55-46 2016-10-15-13-36-02

Veteranbilsutställningen omfattade en gata där entusiaster parkerat sina klenoder. En veteranbil är ju med svensk standard en bil som är mer än 30 år gammal. De som visades här gav lite nostalgiska vibbar från när man var ung 🙂 . Man undrar hur bilarna kunde vara så små och hur en familj kunde rymmas i dem!

2016-10-15-13-45-53

Här stod också vad som måste vara vår lilla ”Hertas” ursprungsmodell. Precis samma styling! Så kanske den kommer att se ut när den blir gammal 🙂 .

mini

Algaida liknar många andra små Mallorquinska byar med sina sandstensfärgade hus, en och annan mölla, en kyrka mitt i byn och smala gränder.

p1020209

I närheten av Algaida ligger berget Randa som en ensam topp på det annars ganska platta området Pla de Mallorca.

Berget kallas ibland för de tre klostrens berg och kloster är i stort sett det enda som finns efter att man lämnat byn Randa vid bergets fot. På vägen upp till toppen klamrar sig det första klostret fast på bergssidan. Klostret El Santuario de Gracìa byggdes på 1400-talet av franciskanermunkar som i början levde som eremiter.

2016-10-15-11-25-18

Ett svårtillgängligt ställe att bygga ett kloster, men en fantastisk utsikt är det.

2016-10-15-11-26-52 p1020191

På toppen av Randaberget (550 m.ö.h) ligger ytterligare ett kloster, Santuario de Cura.

p1020196

Detta byggdes på 1300-talet. Idag är detta delvis ett hotell och en restaurang. Ett perfekt ställe för en fika!

p1020198

Fiesta – igen!

skarmavbild-2016-10-02-kl-08-25-25

Mallorca är bra på att komma på olika anledningar att ha festivaler! Förra helgen var det Fira Dolca, sötsaksfestival, i vackra Esporles! p1020061

Och ja, det var gott! fotokaos88

Det finns de som säger att frukt är godis, de har tyvärr fel…
Möjligen kan jag hålla med om att vin är godis. Här Ekologiskt vin till salu. I plastmugg!

p1020081

Att kafferep och syjunta hör ihop vet väl alla, så ett glatt gäng med knypplande damer fanns också på plats!

p1020078

Es Firó – en udda festival i Sóller

Det verkar alltid finnas en anledning att anordna en festival. Mallorca har många festivaler med alla möjliga teman att bjuda på. Ibland är anledningen av det mer udda slaget. I Sóller och Port de Sóller firar man varje år att de båda byarna tillsammans lyckades avvärja en invasion av turkiska och algeriska erövrare år 1561.

2016-05-09 17.34.22

I Sóller och Port de Sóller går man verkligen ”all in” när det gäller att uppmärksamma denna historiska händelse. Det handlar om att så detaljerat som möjligt återskapa vad som hände den där dagen den 11 maj 1561.

2016-05-09 17.28.37

Erövrarna försökte på flera ställen landstiga och angripa byarna. Festivalen hålls därför till stor del på Port de Sóllers stränder. Havsviken är full med farkoster som deltar eller med åskådare. Till och med en och annan SUP används!

2016-05-09 17.32.37

Totalt utkämpades fyra olika slag på stränderna och i byarna. Allt detta återges sedan så verklighetstroget som möjligt varje år med stort engagemang!

2016-05-09 17.29.28

För att alla ska kunna delta är det en lokal helgdag.

2016-05-09 17.39.30

Eftersom erövrarna var morer beskrivs kampen som ett slag mellan kristna och saracener. Röda flaggor med vita halvmånen mot vita flaggor med rött kors (från början en tempelriddarflagga eller kanske har den ett annat ursprung?).

Till bloggen

På eftermiddagen den 11 maj 1561 sågs fiendens skepp närma sig. Folk gick man ur huse för att organisera motståndet och bekämpa inkräktarna. Ungefär samma sak händer i dagens festival. Vid femtiden försöker ”saracenerna” landstiga på stranden Can Generós mitt i Port de Sóller. Där utkämpas det första slaget för dagen.

2016-05-09 17.35.41

Män, kvinnor och barn deltar i striderna/festivalen. Just att de flesta ortsbor deltog i försvaret 1561 är en viktig del av historien. Dagens ”krigare” kanske behöver lite råd av polisen innan det är dags för första slaget?

2016-05-09 16.56.43

Mellan dagens olika ”krig” samlas båda sidor i närmsta bar, för att hämta krafter för nästa drabbning!

2016-05-09 17.40.15

Sedan fortsätter dagen och kvällen med fler slag på andra platser. 1561 blev slutet gott för ortsbefolkningen som sedan kunde fira segern framåt natten.