Första delen av sportlovsveckan har för oss blivit detsamma som en tur till Monterosa i Italien och några dagars skidåkning. Denna gång tillsammans med släkt och kompisar i den så kallade Sportklubben… Namnet förpliktigar, men det är inte så allvarligt som det låter.
Vi minns inte hur vi hittade denna lite ovanliga skidort första gången, men vi fastnade för området ganska omgående. Speciellt då det finns några trevliga boenden uppe i backarna som ger lite extra fördelar. Man kan vara först ut i backarna på morgonen och åka på orörd nypistad backe!
Man kan stanna kvar på afterski när pistpolisen motar ner alla övriga för att kunna stänga pisterna – alla solstolar till oss!
Allra mest har vi fastnat för ett boende på 2400 m höjd som heter Belvedere, ett litet alphus med fem rum och en mycket trevlig stämning.
Restaurangen är även öppen för gäster som skjutsas upp från byn med ”bandvagnstaxi”. En fyrarättersmåltid serveras till oss hungriga skidåkare. Polenta (eller var detta potatismos?) är bra att bottna med, men presentationen av denna rätt kanske kunde varit trevligare…
Trevligt sällskap, bra skidåkning, mat&dricka-stopp i varje pist med italiensk mat (förstås!), nästan inga liftköer,… Vad mer kan man begära?
Detta år bjöd på bra väder med mycket sol och värme. Kanske för varmt någon dag. Väder är alltid viktigt för en skidåkare, så det blev en hel del diskussioner om kvällens fina solnedgång skulle betyda bra väder nästa dag.
Resten av sportlovet tillbringade vi i Lund med en del besök hos släkt och vänner. Det här gänget vill vi ju gärna träffa så ofta vi kan.
Sen tillbaka till Mallorca med nya chanser att sitta i solen och njuta.
Underbart! Är lite avis faktiskt, men man kan kanske inte få allt…eller det kanske man kan!? Bilderna är helt fantastiska, kanske med undantag för maten då, som jag hoppas smakade bättre än den ser ut 😉