Seoul

Att besöka storstäder för första gången är något jag gillar. Allra bäst blir det om man inte vet så mycket om staden i förväg. Seoul är ett sådant exempel. En konferens om vår allt mer uppkopplade värld var anledningen till mitt besök. Konferensen var väl OK, men promenader runt i denna jättestad var den största behållningen.

Om Seoul visste jag som sagt ganska lite. En stor stad med drygt 10 miljoner invånare, det är Sydkoreas huvudstad, där finns ett antal stora elektronikföretag (Samsung, LG, …).

En trevlig upptäckt var Bukchon, som är en del av Seouls gamla stad med anor från 1400-talet. Man har lyckats hålla liv i området och få människor att köpa och renovera husen så att det blivit en levande stadsdel.

Lite speciellt måste det dock vara att bo mitt i ett sorts friluftsmuseum. De flesta dörrar har skyltar med att man ska vara tyst och tänka på de som bor här. Ganska förståeligt med tanke på strömmen av turister.

Caféer och gallerier finns här i överflöd. Men det är ju inte helt fel för en turist på vandring.

Ett exempel på att Sydkorea ligger i prylutvecklingens framkant är att många caféer har har tagit ett steg till från ”puckarna” som blinkar när ens beställning är klar. Här är det istället små prylar med videoreklam medan man väntar på kaffet… Ganska störigt.

Tunnelbanesystemet är ett välordnat myller av människor. 9 miljoner passagerare varje dag men allt flyter lugnt och smidigt. Jag slås av hur artiga alla är. Så fort någon äldre stiger på reser sig någon och erbjuder sin plats. Ingen vill ge sig och ibland blir båda stående. Det är billigt att åka, men det kräver en del planering. Nätet är ganska finmaskigt och byten kan göras kors och tvärs…

Mycket rent och städat är det dessutom. Jag blev förvånad över hur en konstutställning med ett 30-tal tavlor på stafflier kan få stå helt orörda mitt i myllret av människor.

Restauranger finns det i ett enormt överflöd. Enligt vissa beräkningar har Seoul högst koncentration av restauranger i världen. Inte svårt att förstå om man svänger av från de större gatorna.

Synd bara att det inte är mycket av alla skyltar och menyer som man förstår om man inte behärskar koreanska.

Mitt i centrum finns det kejserliga palatset, Gyeongbokgung, som byggdes i slutet av 1300-talet.

Det handlar om en hel stadsdel snarare än om bara ett palats. Krig och bränder har förstört delar av området, men mycket har restaurerats. Vakter övervakar ingången till området, men det handlar nog mer om bra foton än om säkerhet.

Genom staden flyter floden Han. Med över 1000 meters bredd delar den verkligen staden i två delar.

Det går att gå eller cykla över på någon enstaka bro, men annars är det bil eller tunnelbana som gäller.

Sen finns det förstås moderna affärsområden i Seoul också. Inte så koncentrerat till ett visst område utan mer utspritt både norr och söder om Han. Med en del udda design på höghusen och lite parker så blir det ganska trevligt ändå.

Området söder om Han heter helt enkelt ”stadsdelen söder om floden” eller på koreanska Gagnam-gu.

Var det något jag visst innan besöker så var det att Gagnam var en stadsdel i Seoul. Anledningen är ju förstås Psy och videon Gagnam Style. Det är den mest sedda videon på Youtube, 2,5 miljarder visningar, i en klass för sig.

Gagnam som stadsdel är populärt både för företag och för att bo i. Priserna är också därefter, men ska man ha ”Gagnam Style” så kostar det…