Från Paris till Mallis!?

Ja, om Ho Chi Minh skulle påminna om Paris så kan Nha Trang nog liknas vid Mallorca (fast vad vet jag egentligen, jag har ju aldrig varit på Mallorca!) Lång fin sandstrand med vinterbleka kroppar som sakteliga antar olika grisskära nyanser…

Fast lite fel blir det, alla talar ryska – ja platsen verkar invaderad av ryssar! Ryska menyer och ryska matvaror i affären, kanske skulle man testa lite rysk choklad?

 

 

 

Vi njuter av sol och bad och när man lämnar stranden för det genuina Nha Trang försvinner också eventuella likheter med Medelhavet! Vi har naturligtvis hittat den lokala marknaden, någon som blir köpsugen?

  

Orientens Paris

Att ha varit en fransk koloni sätter sina spår. Ho Chi Minh City kallas ibland för orientens Paris. En tur i distrikt 1 längs huvudgatan Dong Khoi påminner faktiskt om Frankrike en del. Här finns katedralen Notre Dame förstås, om än inte lika pampig som originalet.

Vackra hotell och kaféer i fransk kolonialstil ligger samlade här. Inrättningar som stängdes ned under kommunisttiden efter som det inte passade sig med sådana nöjen då. Allt öppnades sedan efterhand som samhället förändrats.

Ett pampigt post- och telegrafkontor fungerar fortfarande om än med en del souvenirförsäljning och annat för att hålla uppe affärerna. Allt under den stora tavlan av Ho Chi Minh…

På tal om kommunikation så finns det en del att förfäras över längs gatorna, speciellt för en gammal televerkare som jag.

Även helt vanliga hus är sevärda med sin speciella smala form. Man betalar tydligen skatt efter husets bredd längs gatan så därför är husen smala och djupa :-). Ja vad gör man inte för att undvika skatt…

 En promenad i staden är alltid fascinerande med alla dessa motorcyklar. Enligt uppgift sådär en 4 miljoner stycken i HCMC… Att trafiken flyter på som den gör är ofattbart. Se bara denna stilstudie i ordnat kaos! Detta är ändå en korsning med trafikljus.
http://youtu.be/cPgbsN7XHMU

Saigon = Ho Chi Minh City = HCMC

och här ska vi turboturista i dagarna två. Till fots som vanligt! Vi har aldrig tidigare varit i Vietnam, men so far so good! Landet har 85 miljoner invånare och 7,2  av dem bor i HCMC. Huvudstaden, Hanoi, har drygt 6 miljoner invånare. Men dem får vi besöka vid ett annat tillfälle, nu är det HCMC och Nha Trang som gäller!

Man får en sådan härlig känsla i kroppen när man kommer till nya fantastiska platser, det kan vara vid en cykeltur på Österlen likaväl som en promenad i en asiatisk storstad! Ho Chi Minh City ger just den härliga känslan… ända tills man ska korsa en gata! I Singapore följer ALLA trafikreglerna, här verkar INGEN följa dem! Det är svårt att sicksacka mellan mopedisterna när man ska över en fyrfilig gata, det blir inte lättare av att alla tutar hela tiden!

 

  

Men stadens charm överträffar det lilla riskmomentet…

David hade dock vissa problem med att hitta någon charm i dagens kycklingknota… (men för 14 kr kan man kanske inte begära mer).

Vi är inte heller skapta för att äta vid barnmöbler…

 

 

 

 

Tiden går fort när man har roligt!

Våra 12 dagar med Marina och Johanna har gått väldigt fort, men vi har hunnit visa det mesta av det bästa här i Singapore. Vädergudarna har förstås varit ovanligt lynniga och bjudit på en hel del regn och åska, fast vi har fått sol och bad också!  Och shopping! Och fika på stan! Och en tur till Malaysia! Och kortspelskvällar! Och djungelpromenad! Och tempelbesök! Och… … …

Mellan varven har skypen gått varm, de familjemedlemmar som inte fick ville följa med hit verkade lite nyfikna trots allt!

 

Det är kul med gäster! Nu känns det tomt och ensamt, men vi får väl städa, tvätta och packa – imorgon bär det av till Vietnam!

Glad Påsk och Gott Nytt År!

Idag är det långfredag och helgdag i Singapore. Vi väcktes av trummor, cymbaler och ett myller av gula människor på gatan nedanför (nej, inte gula i skinnet och inte utklädda till påskkycklingar…). Busslaster av människor var på väg till Hong San See templet på vår gata.

Vi kastades oss ut och fotograferade som värsta turister utan att veta vad det handlade om.  Camilla försökte fråga nyfikna åskådare vad det handlade om utan att få någon uttömmande förklaring. Först en japan (som var förvillande lik en kines 🙂 ) som inte hade en aning och sedan några kineser som påstod att någon av buddhismens alla gudar firades. De fick sig i alla fall ett gott skratt när Camilla frågade om det hade något med långfredag att göra 🙂 .

Med Googles hjälp klarnade det en del och visade sig att det är nyår igen och igen. Denna gång Theravada buddhistiskt nyår! Tredje nyåret på bara drygt tre månader! Det märks i alla fall lite mer än en lång och tyst, kristen långfredag. Theravada är tydligen en gammal buddhistisk inriktning som finns i Indien och Sydostasien med 100 miljoner anhängare.

Valet av dag för nyåret är fösta fullmånen i april. Månen är inblandad i det mesta firandena. Vi firar ju påsk fösta fullmånen efter 21 mars… Vi förbereder oss på fler nyår och firanden efter nästa fullmåne!

Desaru – igen!

Desaru – igen!

Regn – igen!

Apor – inte nu igen!

När jag säger att jag inte längre är rädd för apor menar jag apor i denna storleken…

Den här däremot gav oss skrämselhicka trots att vi satt i bilen och fotade. Han var definitivt beredd att försvara sin flock!

Dagens alternativ till sol och bad var en biltur och då hamnade vi i Punggai, en liten fiskeby söder om Desaru. Där filosoferade vi en stund kring skillnaderna mellan att vara född och uppvuxen i Punggai kontra Lomma. Kanske muttrar man över att elen inte funkar i stället för över att internet är långsamt?

  

Efter regn kommer ju sol, så även idag, och när solen står i zenit är det svårt att känna igen sin egen skugga!

Vad är det som går och går?

Jo, en syster med tävlingsinstinkt som är med i en stegräknartävling… vi brukar gå mycket, men kanske inte mellan 22 och 26 tusen steg/dag – då blir det nämligen blåsor på fötterna. En av gårdagens mil gick vi MacRitchie, där är aporna alltid lika spännande att titta på!

Idag var tanken lite poolhäng, men det är inte så mysigt när det regnar! Kanske får bli favorit i repris av nedanstående istället:

 
Foton: Marina och Johanna Strömsten

Lite grann sådär från ovan…

Det hör till här i Singapore att man ska ta sina gäster till flotta al Fresco barer och det finns en del att välja mellan. Men idag hamnade vi, av en slump, på 50:e våningen i The Pinnacle som är ett HDB-hus med 1848 lägenheter och världens längsta sky-gardens på 26:e och 50:e våningen. Alla HDB-hus är öppna för allmänheten, inga vakter eller låsta grindar, men just här fick man faktiskt köpa sig en biljett för 25 kronor för att kunna njuta av utsikten från den 500 m långa ”trädgården”.

  

Bilderna går i gråskalan, dagens regn var ovanligt långvarigt…

Wellkam!

Lundbergs LILLA Lya slår idag upp portarna för nya gäster – det ska blir kul! Men jag vet inte om jag varit riktigt tydlig med standarden på boendet, det där med tunna madrasser på ett, inte jättemjukt, marmorgolv kan jag faktiskt ha glömt att nämna…

Med vässade armbågar och promenadvänliga skor ska vi se hur mycket vi hinner visa av fantastiska Singan på 12 dagar. Och hur mycket vi hinner äta, känner jag dem rätt (och det lär jag göra eftersom det är en av mina systrar med dotter som kommer, alltså Marina och Johanna för er som är insatta!) så får vi inte ta ut svängarna för mycket – de är båda befriade från den där ”måste testa-klockan” som ringer i mitt huvud när jag ser något ätbart som jag aldrig testat förut! Har ni sett Kjell Bergkvists matresa i Asien på TV3? Jag funderar fortfarande över var han åt de där myrorna när han var i Singapore, jag har aldrig ätit myror och det är ju synd eftersom det lär kittla dödsskönt i kistan…

Ännu mer frukt!

Undrar hur yrkesskadad jag är… allt jag vet vill jag informera er också om, på typiskt lärarmanér! Så här kommer då nästa del i min fruktföreläsning. Som pedagog vill jag  att ni ska använda alla sinnen, men fy vad svårt det är via datorn! Men oj vad gott det både luktar och smakar 😀

  

Carambola = stjärnfrukt: Mogen eller omogen spelar ingen roll, den går att äta omogen och den smakar omogen även när den är mogen… Lättäten eftersom man inte behöver skala den, himla fin att använda som garnering, krispig konsistens och full av C-vitaminer – synd att den inte är god! Rekommenderas inte heller om man har njurproblem, eftersom den innehåller mycket oxalsyra.

Chiku eller sapodillafrukt kan man också äta och många planterar sapodillaträd i sina trädgårdar.  Den ser lite ut som en nyrakad kiwi, men smakar som ett moget päron med farinsocker=GOTT! Gillas även av fladdermöss!

Longan, som är kusin med litchie, kallas även draköga . Den är stor som en vindruva och växer i stora klasar, lätt att skala och god att äta. Kineserna torkar den och använder i desserter, men den sägs också verka avslappnande ZZzzz…..  I den här fruktskålen samsas longan  med minimango.

Hopppas intresseklubben hunnit anteckna...
Verifierad av MonsterInsights